Motståndare till avla

Är det bara jag som hajar till när man läser föräldrabalkens första kapitel? Om du inte känner till det handlar det kapitlet om faderskap och av en orsak (fråga mig inte vad) verkar lagstiftaren vara förälskad i ordet ”avla”. Ja, du läste rätt. När det i författningen talas om att barn blir till benämner man det som ”avla”.

Själv är jag inte förtjust i det begreppet, vilket beror på att det för mig är förknippat med uppfödning i framför allt försäljningssyfte. Därför klingar det fel i mina öron (eller i det här fallet ögon … fast då klingar det å andra sidan inte …) när jag i lagtexten läser ”avla”. I mitt examensarbete har jag mycket att göra med de här paragraferna och när jag själv skriver försöker jag undvika att använda just ”avla”.

Sveriges Rikes Lag
Min gamla lagbok som numer bor i en låda inne i klädkammaren.

Men vad kan man istället använda när man talar om att en person har blivit till? Nu menar jag i formella sammanhang, för i informella är ”tillverka” i min släkt och bekantskapskrets ett väl använt begrepp. Fast att använda det i till exempel uppsatsen, känns väldigt fel. De synonymer som jag har hittat är ”ge upphov till liv”, ”alstra”, ”producera”, ”göra (barn)”, ”koncipiera” och ”befrukta”. Även de låter fel i mina öron. Vad finns då kvar? Vilka alternativ har jag? Som det ser ut tycks jag helt enkelt bli tvungen att acceptera och använda ordet ”avla”, eftersom det är det ord som i formella sammanhang bäst beskriver det jag är ute efter. Men jag sticker inte under stol med att det nästan kryper i kroppen på mig när jag tar ordet i min mun när det gäller människor.


Dagens citat:

"Writing is the best way to talk without being interrupted."
(Jules Renard)

Ha det så bra!
Avlande kramar
Jessie