Jessicas grotta

Jag har stått ut med en hel del under tre år från SJ:s sida. Trots att jag jämt och ständigt (kanske till och med med viss skadeglädje ..?) spyr galla över dem (nu drar jag alla SJ-människor över en kam) fortsätter jag att åka med dem eftersom det i princip inte finns bättre/andra alternativ för mig dit jag oftast ska. Men efter i torsdags tyckte jag att det fick räcka. Jag övervägde på allvar att säga upp bekantskapen med S(atans)J(ärnvägar)!

Vad som fick min bägare att rinna över är något som har hänt vid två tillfällen sedan jag började praktisera för cirka fyra veckor sedan, men senaste gången (i torsdags) var ett snäpp värre!

När jag ska hem från Nyköping tar jag tåget till Södertälje Syd klockan 17.15 och ankommer omkring 18.00. Eftersom mitt anslutande tåg mot Eskilstuna går klockan 18.17 innebär det att jag har en marginal på cirka sjutton minuter. I torsdags var tåget från Nyköping omkring tjugo minuter sent, vilket fick mig att bli orolig. Då konduktören kom förbi för att titta på biljetterna, frågade jag henne om det fanns en möjlighet att vi kunde tänkas ankomma till Södertälje innan mitt andra tåg skulle avgå klockan 18.17? Hon gjorde en tveksam grimas innan hon sade att det var osäkert men att det fanns en chans att vi kunde köra ikapp lite tid. Fast det skulle i så fall bli på håret att jag skulle hinna med det andra tåget. Jag förklarade då att en gång (för inte så länge sedan) hade det hänt att tåget från Nyköping var sent och när jag precis kom upp till perrongen i Södertälje Syd körde tåget mot Eskilstuna och jag fick sitta och vänta i en timme på nästa. Konduktören höll med om att det inte är kul att behöva vänta, men att hon skulle hålla oss informerade om läget i högtalarna.


Då vi började närma oss Södertälje sade konduktören i högtalarna att tåget mot Eskilstuna hade lovat att invänta, men att det kunde endast invänta ett par minuter, så det gällde att vara snabb i plattformsbytet.

Vi anlände klockan 18.16 och jag kände hopp när jag rusade ned för de två rulltrappor som leder ned till vänthallen och sedan rusade upp för de två rulltrappor som leder upp till rätt perrong. Men den smula hopp jag känt var som bortblåst när jag flämtande såg tågets rumpa försvinna längs spåret i mörkret. Desperat stirrade jag på stationsklockan som visade 18.16. Tågets avgångstid var 18.17. Och de hade lovat att invänta. Man kan milt sagt säga att jag var fly förbannad och svärande kände jag tårarna tränga på. Jag hade trott att inget med SJ kunde förvåna mig, men att de skulle ljuga var inget som jag hade förväntat mig. Det var lågt av SJ!

I söndags kollade jag upp om det finns andra sätt för mig att ta mig till praktiken, eftersom jag nu har fått nog av SJ. Det finns andra alternativ och de enda färdalternativen hem inkluderar SJ på ett eller annat sätt. Med andra ord är jag i SJ:s våld, om än motvilligt.


Vad som gör mig ännu mer irriterad är att SJ vägrar ge kompensation för den här sortens situationer, eftersom de inte anser att det är deras fel.

Jag förstår att SJ-personal skäms för att säga var de jobbar, för till och med jag skäms för att berätta att jag är en SJ-resenär. Många tycker att jobb på McDonald's är skamligt, men jag vill påstå att jobb hos SJ är värre. Big time!