Jessicas grotta

Tänk dig att du sitter och gör något när du plötsligt skymtar något i ögonvrån. Det hände mig när tingsrättens personal var på tjänsteresa. Jag satt och arbetade med datorn i mitt arbetsrum när jag rätt som det var skymtade något på min vänstra sida. Den rörelsen var så oväntad att jag hoppade till och stirrade ut genom fönstret med uppspärrade ögon. Bara för att upptäcka att det var ett par ben som vandrade förbi på en ställning som är uppställd längs husväggen. Ett par ben som tillhör någon av byggarbetarna som arbetar med ... vad de nu arbetar med. Har för mig att någon nämnde att de håller på med taket. Skrattar du om jag säger att jag en stund senare hoppade till igen av exakt samma anledning?


Många gånger kan jag sitta och inte våga vända blicken när jag tror mig se något i ögonvrån. Som om det skulle sluta existera bara för att jag väljer att inte se på det. Ganska korkat. Smartast är väl att konfrontera vad det än är, så man vet vad man har att göra med. Så man vet vilken åtgärd man ska ta till. Om det exempelvis är en spindel (som jag verkligen avskyr) är det bättre att veta var den är så att den inte börjar krypa på mig. Att kunna hålla koll är svårt om jag inte ens tittar på den. När jag var yngre brukade min pappa säga att när jag såg en spindel, skrek jag som om det vore en haj. Tja, en miniatyrhaj för min del. De är lika läskiga.

Tur i alla fall att det bara var ett par ben den här gången. Utanför fönstret. Byggarbetare brukar inte vara farliga. Inte som spindlar i alla fall. Då kan man snacka om läskigt!