Varför är det sjukt?

Efter att ha tittat i fredagens Metro satt jag som ett frågetecken. Sedan kom irritationen över hur inskränkta folk kan vara. Det som fick mig att reagera var ett uttalande från en av deltagarna i ”Bonde söker fru”. När hon fick veta att bonden hade varit tillsammans med en sextonåring när han själv var trettiofem, hade hon tyckt att det var sjukt.

Varför skulle det vara sjukt? För att det var nitton års skillnad dem emellan? Själv kan jag tycka att det är sjukt att folk reagerar på det sättet när det kommer till åldersskillnad, men det kan i och för sig bero på att jag är uppvuxen med en åldersskillnad på tjugo år mellan mina föräldrar. För mig är ålder mest endast en siffra som inte alltid avgör hur pass mogen man är (fast det är givetvis en skillnad mellan en sexåring och en tolvåring, så där medger jag att ålder har viss betydelse). Vissa yngre är otroligt mogna för sin ålder, medan andra äldre kan bete sig som fjortisar.

Mina föräldrar blev motarbetade av nästan alla på grund av åldersskillnaden, men det hindrade inte dem från att vara tillsammans och de har varit det nu i över trettio år. Jag har heller aldrig tagit skada av den här skillnaden i ålder. När jag var liten förstod jag inte att inte allas pappor var lika gamla som min. Sedan spelade det ändå ingen roll när jag blev äldre.

Artikel

Jag vill påstå att åldersskillnad inte avgör hur mycket man tycker om varandra. Äkta kärlek handlar om egenskaper. Personligheter. Det enda som ålder egentligen tillför (som jag ser det) är livserfarenhet, fast å andra sidan kan man ha varit med om mycket trots att man kanske är ung.

Bara för att det finns en ganska stor åldersskillnad innebär det inte automatiskt att de i förhållandet tar skada. Eller för att uttrycka det juridiskt: det finns ingen adekvat kausalitet (tydligt orsakssamband). Man kan ta skada i ett förhållande även om de i förhållandet är jämnåriga. Fast det är ju klart att den ena parten i förhållandet inte kan vara hur ung som helst. Dock anser jag att man börjar ”vuxna till sig” när man är runt femton år, vilket även lagstiftaren har ansett då man bland annat blir straffmyndig vid femton (att man sedan inte kan få fängelse förrän vid tjugoett eller tjugotre års ålder är en annan femma).

Det är helt enkelt fel att andra lägger sig i och fördömer förhållanden enbart utifrån att det finns en ganska stor åldersskillnad mellan personerna i förhållandet. Så länge det inte är uppenbart att någon i förhållandet tar skada, anser jag att man som utomstående (det vill säga att man inte ingår i kärleksförhållandet) inte har någon rätt att lägga sig i eller fördöma. Man borde istället vara glad över att två människor har funnit kärleken och tycker om varandra. Att göra det är inte det lättaste. Fast å andra sidan är det kanske därför andra motarbetar förhållanden med åldersskillnad – det handlar helt enkelt om avundsjuka.


Dagens citat:

"All you need is love."
(The Beatles - All You Need Is Love)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Jonesy:

SV: Jag hade ätit och druckit och sovit ordentligt och hela faderullan jag! Allt rätt som sköterskorna sa ;) Men jag skyller det på dålig kondition och rädsla för nålar. Ska bygga upp mig igen och gå tillbaka. Inte mycket som skrämmer mig ;)



Till ditt inlägg istället... Jag har själv inga problem med stora åldersskillnader, däremot kan jag till viss del förstå att det är känsligt när ena parten är under 18. Det är det där med gränsen om "vuxenhet" antar jag. Sen kan man gå in på olika läggningar och vad som är rätt och fel där också om man vill göra en diskussion lång.

#2 - - Hanan ;):

Här måste jag säga emot dig Jessie. Det finns en "äckelfaktor" när en sextonåring (ett barn) äe ihop någon över trettio år. Åldersskillnaden spelar mindre roll när folk är äldre. Det är tex ok om en är 25 och en 40, eller om en är 35 och en är 98. Men när det gäller så unga ungdomar kan jag bara inte tycka att det är okej oavsett om den äldre är mannen eller kvinnan.