Jessicas grotta

Brev från ljusårs avstånd (Jostein Gaarder)

Georg är femton år och hans pappa har varit död i elva år. Men så en dag får Georg ett brev, vars avsändare är Georgs pappa. Fast brevet är inte skrivet eller skickat från en annan dimension eller värld, utan skrevs strax innan pappans bortgång och har bevarats på ett säkert ställe sedan dess. Under en kväll får Georg på sätt och vis lära känna sin pappa och följa med honom på ett spännande mysterium.

Jag kan inte påstå att jag brukar uppskatta ungdomsböcker, med tanke på deras nivå. Sådana böcker brukar vara alldeles för lättlästa för min del. Dock gick Jostein Gaarders bok utmärkt att läsa, trots att den i grunden är för yngre och trots att Georgs pappa svävade ut lite väl mycket så att boken flera gånger kändes orealistisk.

Brev från ljusårs avstånd

Språket i boken håller inte en onödigt låg nivå, men är inte heller för tillkrånglat. Helt enkelt en bra balans, vilket jag uppskattar då det är en ungdomsbok.

Gaarder spelar väldigt mycket på läsarens känslor och man pendlar hela tiden upp och ned. I ena stunden skrattar man, för att i nästa bli så berörd att det inte känns långt till tårarna. Däremellan kniper man ihop ögonen och tackar sin lyckliga stjärna för att det inte är en själv som satt sig och upplever den pinsamma situationen.

Kort och gott är det en mysig bok som man för all del kan ta sig tid att läsa.


Dagens citat:

"Varje ålder har sina glädjeämnen."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det där med att dra

Ibland kan det bli lite lustigt när folk missuppfattar uttryck och därigenom skapar sina egna varianter i tron att det är identiskt med originaluttrycket. Fast jag tror inte att jag har stött på något annat uttryck som så många återger fel än uttrycket "dra alla över en ..." Ja, vad drar man alla över? Fundera på det en stund. Jag väntar här så länge.

Har du funderat klart? De flesta skulle säga "dra alla över en kant". Precis som min make sade låter det logiskt eftersom man drar saker över kanter. Jag håller med. Men det är fullkomligt fel. Rätt uttryck är "dra alla över en kam". Man kan till och med byta ut "dra" mot "skära".

Det korrekta uttrycket låter kanske inte lika logiskt, men det är "kam" och inte "kant" som gäller. Den som tvivlar kan spana in följande bild från "Svensk Ordbok, utgiven av Svenska Akademien" (ska dock inte blandas ihop med Svenska Akademiens Ordbok, eftersom dessa är två skilda böcker).

Dra alla över en kam

Nu vet du till nästa gång hur du ska dra alla, om du inte redan visste det förstås.


Dagens citat:

"Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad."
(Winston Churchill)

Ha det så bra!
Kammiga kramar
Jessie

Det största problemet

Efter endast två dagars praktik (det vill säga efter tisdagen i förra veckan) har jag insett vad det största problemet med praktiken är. Det är i alla fall inte själva arbetet om du trodde det. Arbetet på tingsrätten har hittills varit spännande och roligt och som det känns nu skulle jag gärna kunna arbeta på en tingsrätt - om de är som den här. Mitt stora problem är själva pendlandet.

Redan innan jag påbörjade praktiken visste jag att pendlandet skulle komma att bli smått problematiskt då Nyköping ligger en bit bort och kommunikationerna inte är de bästa. Fast hela tiden gick jag och tänkte: "Äsch, det är bara tolv veckor. Det kommer jag kunna stå ut med." Men redan efter andra praktikdagen insåg jag att pendlandet tär på mig psykiskt (bortsett från att SJ redan driver mig till vansinne och har lyckats utmärkt med det två gånger på två veckor. Jippi!).

Läggesta

Min dag ser ut som så att jag går upp klockan fem för att kunna göra det jag ska på morgonen (bland annat att hinna vakna, ge lejonen mat och tömma boxar-kaninens kaninlåda - plus lite till) och sedan cykla till Läggesta för att ta tåget till Södertälje Syd klockan tjugo i sju. Fem i halvåtta går tåget från Södertälje Syd till Nyköping. När jag ska hem på eftermiddagen tar jag tåget från Nyköping kvart över fem. Sjutton minuter över sex avgår tåget från Södertälje Syd till Läggesta. Med andra ord är jag hemma i lägenheten runt sju på kvällen (i bästa fall - har varit hemma vid åtta, halvnio två gånger på två veckor). Vid tio "måste" jag gå och lägga mig för att orka stiga upp (ha i åtanke att jag har sömnsvårigheter och vaknar dessutom ofta under natten). Jag är absolut ingen morgonmänniska. Du förstår nog att jag inte är förtjust i ekvationen. Jag får bara umgås med älsklingen och djuren i ungefär tre timmar om dagen. Det är helt enkelt inte tillräckligt för mig även om jag givetvis uppskattar varje stund med älsklingen.

Om jag vill har jag möjlighet att övernatta på tingsrätten i deras vilorum (flera stycken påpekade det under min första praktikvecka). Även om det hade varit skönt att slippa SJ:s krångel, känns inte vilorumsmöjligheten särskilt lockande. Jag behöver träffa älsklingen, även om det innebär bara några få timmar (fast jag behöver mer tid med honom för att kunna fungera). All tid utan honom är oerhört jobbig, och därför kan du nog förstå att jag plågas psykiskt av min nuvarande situation.

Pussar

Fast till syvende och sist är det mitt eget fel eftersom det var jag som valde att söka mig till den här tingsrätten. Jag får helt enkelt bita ihop och suga åt mig alla lärdomar som de på tingsrätten givmilt kastar åt mitt håll.


Dagens citat:

"Jag är så sur på morgonen att till och med radionyheterna piggar upp mig."
(Okänd)

Ha det så bra!
Gnälliga kramar
Jessie