Jessicas grotta

Även den femte dagen talade frukostkvinnan i receptionen italienska med oss och vid det här laget hade jag slutat hoppas på att det skulle förändras. Undrar om det verkligen är så man ska behandla sina gäster?

Den här morgonen begav vi oss till Termini för att skaffa oss en ny karta eftersom den vi hade var välanvända och vissa gator kunde man inte längre se vad de hette. Fast att stå i en kö som var minst lika lång som den som jag stod i för att skaffa biljetter till Fiumicino, var vi inte intresserade av. I stället tänkte vi försöka med Vatikanstaten igen och då syftar jag på att besöka Peterskyrkan samt Vatikanmuseet och Sixtinska kapellet. Sist vi var där hade jag klätt mig fel och därför inte fått komma in i Peterskyrkan. Dock hade jag den här dagen tänkt på vilken klädsel jag skulle ha och var redo för ett andra försök. Tydligen var det fler som tänkte färdas med tunnelbanan, då det var proppfullt dit. Tanken på att behöva trängas med en enormt massa människor fick oss att vända och i stället leta efter souvenirer.


I en trång liten souvenirbutik fann vi "mitt" kärlekspar som jag praktiskt taget kände mig tvungen att köpa. Äntligen! I någon av alla de minimala butiker som vi besökte, fick jag syn på en Venus-statyett som jag gärna ville ha, men bestämde mig för att vänta. Under vårt strosande kom vi till en tunnelbanestation för den linje som gick till Vatikanstaten. Eftersom det inte var lika mycket folk där gav vi Vatikan-idén en ny chans. Fast väl framme insåg vi att köerna var minst lika långa som sist och ens tålamod är inte mycket att hänga i granen när det är fasligt varmt (någon kväll när vi tyckte att det var svalt upptäckte vi att det var mellan trettio och trettiofem grader! Tänk då hur varmt det var under dagen ...). Av den anledningen promenerade vi mot någon park och började känna hemlängtan och saknad efter katterna.


Vid ena parken ville vi komma in i den botaniska trädgård som fanns, men det var dessvärre stängt. Då gick vi i stället runt på smågatorna tills vi kom till Piazza Giovanni, där vi satte oss på trappan till någon byggnad. Bakom oss blev ett gäng med duvor matade med vad jag tror var en panini. Till sist sade älsklingen att han ville se en bro, vars detaljer fanns nämnda i guideboken. Efter brobesöket fortsatte vi att gå runt och köpte till slut var sin glass som vi åt medan vi satt på en trappa och vilade. Romarna verkar ha en förkärlek till trappor. Fast vår vilande varade inte särskilt länge då två rökare bestämde sig för att förpesta den varma friska luften.

Med tanke på att det de andra dagarna hade tagit oss en lååång stund att finna ett ställe att äta på som båda var nöjda med, tänkte vi den här dagen vara smarta och starta vårt matsökande tidigt. Jag mindes från när vi hade besökt Fontana di Trevi att det hade funnits väldigt många restauranger, så vårt sökande började där. På vägen dit hittade vi en Venus som vi köpte.


Borta vid Fontana di Trevi hittade vi en restaurang som verkade intressant. De hade översatt sin meny till flera olika språk, däribland danska! Problemet var bara att vi skulle tvingas vänta i en och en halv timme innan de öppnade och från det att vårt sökande hade börjat tills att vi hittade restaurangen hade det gått en bra stund och våra magar började protestera högljutt. Vi sökte vidare efter något annat, men utan resultat. Vi satte oss på trappan till en kyrka framför Fontana di Trevi och väntade på att restaurangen "Al Picchio" på Via del Lavatore skulle öppna.

Vår middag bestod av tre rätter, med canneloni som start. Till huvudrätt blev det fläskstek med rostad potatis och sedan fruktsallad till efterrätt. Både maten och servicen var till belåtenhet, så jag rekommenderar gärna "Al Picchio". Innan vi begav oss från torget, kastade vi i några mynt i fontänen.



På väg tillbaka till hotellet hittade vi två väldigt skojiga förkläden som vi köpte. När vi var på väg in i den butiken (innan vi hade köpt förklädena alltså) sade plötsligt någon på vad som lät som svenska att det var stängt. Utan att tänka på att någon pratade med oss på vårt modersmål i en stad där vi knappt stött på andra svenskar, frågade jag "Är det?" Då skrattade mannen, som visade sig vara en norrman, och sade att han bara skämtade. Se vad självupptagen jag är som inte ens lade märke till att han inte pratade engelska eller italienska. Efter vårt förklädes köp begav vi oss tillbaka till hotellet för att duscha av oss det romerska dammet.