Jessicas grotta

Bokhyllerunda - I

Det finns tre ägare till Dupaynemuseet i London och enligt stadgarna måste samtliga tre vara överens om alla viktiga beslut. När frågan om museets framtid blossar upp, är de inte överens. En av de tre ägarna hittas sedan innebränd i sin bil och då polisen blir inkopplad inser man att fallet är känsligare än man först trott.


Det var flera år sedan som jag läste P.D. James' roman "I mördarens rum" och kommer alltså inte riktigt ihåg vad jag tyckte om den. Jag minns svagt att den kändes trist, men att eventuellt slutet var av intresse. Fast om boken inte lämnade något större intryck antar jag att den heller inte var så speciell i mina ögon.

När jag kollade upp författarens officiella hemsida upptäckte jag till min stora förvåning att författaren faktiskt är en kvinna! Jag har hela tiden trott att det var en man ... Blink

Har du läst den? Vad tyckte du? Om boken alltså, inte om författarens officiella hemsida.


Dagens citat:

"Den stora faran är inte att datorerna ska börja tänka som människor, utan att människor ska börja tänka som datorer."
(Sydney J. Harris)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Statistik - av ondo eller av godo?

Efter praktik på två myndigheter har jag insett en sak (utöver att myndighetsanställda hela tiden försöker hitta anledningar till att fika Wink). Det är att statistik betyder väldigt mycket. Helst ska man ha så bra statistik som möjligt. På åklagarkammaren betyder det att under månadens sista dagar ska åklagarna fatta beslut i så många ärenden som möjligt. Helst i alla de kan, eftersom kammaren då får låg balans - och ju lägre desto bättre. Låg balans speglar effektivitet. Låg balans betyder att kammaren är en arbetsmyra.

I alla fall i teorin. I praktiken innebär det att mot slutet av månaden kan vissa åklagare (dock INTE alla) vara mer benägna än vanligt att åtalsunderlåta eller skriva av ärenden. Att åtalsunderlåta betyder att åklagaren har gjort bedömningen att den misstänkte redan fått en påföljd som kan omfatta den brottslighet som är aktuell för den eventuella åtalsunderlåtelsen (exempelvis som man nyligen dömts till skyddstillsyn och den nya brottsligheten bara ligger på bötesnivå). Man får med andra ord ingen ny påföljd, men åtalsunderlåtelsen blir en "prick" (egentligen heter det "avsnitt") i belastningsregistret och är något som man kan komma att ta hänsyn till vid lagföring i framtiden. Ett exempel på sådan hänsyn är om det är fråga om olovlig körning eller grov olovlig körning.




Åtalsunderlåtelse behöver inte vara något fel (tvärtom är det bra att den möjligheten finns), men i det här sammanhanget (vid hysterin kring månadsslutet) kan det vara dåligt. Att åtalsunderlåta eller skriva av gör det enkelt för åklagaren som inte behöver rota mer i ärendet. De blir av med det. De har fattat ett beslut. Ett beslut som bidrar till låg balans ...

En av åklagarna på min praktikplats pratade någon gång om ett av sina ärenden i fikarummet och sade att det var rätt krångligt. Den här åklagaren övervägde att åtalsunderlåta eller skriva av (jag lade aldrig på minnet vilket det var) för att (och jag citerar) "bli av med det".

Åtalsunderlåtelse och avskrivning är bra verktyg i arbetet, men dessvärre riskeras det att missbrukas och framför allt när åklagarna har pressen att behöva ha månadsbalans i åtanke. Då blir dessa verktyg en lat utväg. En hel del misstänkta hade kunnat få hårdare påföljd (även om vårt påföljdssystem inte syftar till att bestraffa eller hämnas, utan till att rehabilitera) om åklagarna hade valt att anstränga sig lite till. Naturligtvis är en snabb handläggning bra och jag menar som sagt inte att alla åklagare gör så här, utan det är bara en del. Fast det räcker att någon enstaka åklagare väljer verktygen som en lat utväg. Det är tillräckligt illa.




Vad speglar egentligen låg månadsbalans? Att många beslut har tagits. Men speglar det om besluten var riktiga? Om det var "rätt"? Nej. Bara att det har tagits många beslut och att det därmed har varit snabb handläggning. Med andra ord talar denna balans inte om något viktigt utan resulterar snarare i någon slags snoppmätartävling. "Vilken kammare kan fatta flest beslut?" Det är som med elevers/studenters betyg. Många gånger speglar dessa inte vilka kunskaper man har inom ett visst område, utan om hur mycket man ansträngde sig inför proven eller tentorna. Nu i efterhand (för att ta ett exempel) vet jag att jag hade kunnat få högre betyg i svenska (A till C) på gymnasiet - om jag hade ansträngt mig mer. Däremot tycker jag att mina MVG i matte A och B speglar rätt väl mina matematiska kunskaper (trots att jag inte alls tycker om matematik). Detsamma kan jag inte säga om mina MVG i naturkunskap A och B. Att jag lyckades få så höga betyg i dessa ämnen beror på att jag nästintill slet som ett djur inför proven, men efteråt lämnade stor del av kunskaperna mitt huvud. Jag minns endast en bråkdel av allt jag lärde mig. Med andra ord - hur väl speglar mina naturkunskapsbetyg vilka kunskaper jag besitter i ämnet?

Jag tycker att det är farligt när vårt rättssamhälle drabbas av denna statistikbesatthet. Det är trots allt andras liv som man har att göra med.


Dagens citat:

"Det är ansvarsfullt att vara meteorolog i TV. Att det finns folk som tror på vad han säger gör inte saken lättare."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Selma Lagerlöf)

Den skånske pågen Nils Holgersson är en mycket elak pojke - framför allt mot djur. En söndag då han vägrar följa med till gudstjänsten med sina föräldrar, råkar han på en tomte som förvandlar Nils Holgersson till en pyssling. Till råga på allt försöker familjens vita tamgås Mårten flyga i väg med en flock vildgäss som passerar. Det försöker Nils Holgersson sätta stopp för genom att gripa tag i Mårten. Eftersom han inte lyckas få stopp på den vite tamgåsen, följer han med på gässens resa genom Sverige för att vaka över Mårten gåskarl.

Selma Lagerlöf fick i uppdrag att skriva en geografibok för skolbarn, vilket resulterade i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Det är nästan fy och skam att jag inte har läst boken förrän nu, men bättre sent än aldrig. Inte sant? Till mitt försvar kan jag tala om att jag har sett filmatiseringen från 1962 (till skillnad från vad länken antyder var det ingen tecknad film utan en "verklig").


Jag fick tips om att läsa utgåvan från 1950-talet, men tyvärr blev det inte det den här gången. Däremot lyckades jag låna mina föräldrars exemplar från 1980-talet. Egentligen borde man läsa allra första utgåvan från 1906 för att verkligen få Lagerlöfs egna ord.

Lagerlöf är grundlig och målande i sina beskrivningar, men hon lyckas ändå hålla sig inom gränsen för lagom beskrivande. Något som är rätt svårt. Hon bjuder ständigt på sägner om hur Sveriges olika delar uppstod och hur landet blev som det blev. Men inte nog med det, hon förmår även att knyta dessa sägner till Holgerssons berättelse. Särskilt trevligt tyckte jag att det var att läsa om Skåne, Karlskrona, Strängnäs, Mariefred, Örebro och Dalarna - ställen som jag själv har besökt.

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är en bok som alla i vårt land skulle ha läst. Dels för att det är en klassiker, dels för att man får en annan syn på saker och ting.


Dagens citat:

"Att resa betyder att nå ett mål. Att vandra betyder att vara på väg."
(Theodor Heuss)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie