Daisypath Anniversary tickers

Bokhyllerunda - I

Det finns tre ägare till Dupaynemuseet i London och enligt stadgarna måste samtliga tre vara överens om alla viktiga beslut. När frågan om museets framtid blossar upp, är de inte överens. En av de tre ägarna hittas sedan innebränd i sin bil och då polisen blir inkopplad inser man att fallet är känsligare än man först trott.


Det var flera år sedan som jag läste P.D. James' roman "I mördarens rum" och kommer alltså inte riktigt ihåg vad jag tyckte om den. Jag minns svagt att den kändes trist, men att eventuellt slutet var av intresse. Fast om boken inte lämnade något större intryck antar jag att den heller inte var så speciell i mina ögon.

När jag kollade upp författarens officiella hemsida upptäckte jag till min stora förvåning att författaren faktiskt är en kvinna! Jag har hela tiden trott att det var en man ... Blink

Har du läst den? Vad tyckte du? Om boken alltså, inte om författarens officiella hemsida.


Dagens citat:

"Den stora faran är inte att datorerna ska börja tänka som människor, utan att människor ska börja tänka som datorer."
(Sydney J. Harris)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Statistik - av ondo eller av godo?

Efter praktik på två myndigheter har jag insett en sak (utöver att myndighetsanställda hela tiden försöker hitta anledningar till att fika Wink). Det är att statistik betyder väldigt mycket. Helst ska man ha så bra statistik som möjligt. På åklagarkammaren betyder det att under månadens sista dagar ska åklagarna fatta beslut i så många ärenden som möjligt. Helst i alla de kan, eftersom kammaren då får låg balans - och ju lägre desto bättre. Låg balans speglar effektivitet. Låg balans betyder att kammaren är en arbetsmyra.

I alla fall i teorin. I praktiken innebär det att mot slutet av månaden kan vissa åklagare (dock INTE alla) vara mer benägna än vanligt att åtalsunderlåta eller skriva av ärenden. Att åtalsunderlåta betyder att åklagaren har gjort bedömningen att den misstänkte redan fått en påföljd som kan omfatta den brottslighet som är aktuell för den eventuella åtalsunderlåtelsen (exempelvis som man nyligen dömts till skyddstillsyn och den nya brottsligheten bara ligger på bötesnivå). Man får med andra ord ingen ny påföljd, men åtalsunderlåtelsen blir en "prick" (egentligen heter det "avsnitt") i belastningsregistret och är något som man kan komma att ta hänsyn till vid lagföring i framtiden. Ett exempel på sådan hänsyn är om det är fråga om olovlig körning eller grov olovlig körning.




Åtalsunderlåtelse behöver inte vara något fel (tvärtom är det bra att den möjligheten finns), men i det här sammanhanget (vid hysterin kring månadsslutet) kan det vara dåligt. Att åtalsunderlåta eller skriva av gör det enkelt för åklagaren som inte behöver rota mer i ärendet. De blir av med det. De har fattat ett beslut. Ett beslut som bidrar till låg balans ...

En av åklagarna på min praktikplats pratade någon gång om ett av sina ärenden i fikarummet och sade att det var rätt krångligt. Den här åklagaren övervägde att åtalsunderlåta eller skriva av (jag lade aldrig på minnet vilket det var) för att (och jag citerar) "bli av med det".

Åtalsunderlåtelse och avskrivning är bra verktyg i arbetet, men dessvärre riskeras det att missbrukas och framför allt när åklagarna har pressen att behöva ha månadsbalans i åtanke. Då blir dessa verktyg en lat utväg. En hel del misstänkta hade kunnat få hårdare påföljd (även om vårt påföljdssystem inte syftar till att bestraffa eller hämnas, utan till att rehabilitera) om åklagarna hade valt att anstränga sig lite till. Naturligtvis är en snabb handläggning bra och jag menar som sagt inte att alla åklagare gör så här, utan det är bara en del. Fast det räcker att någon enstaka åklagare väljer verktygen som en lat utväg. Det är tillräckligt illa.




Vad speglar egentligen låg månadsbalans? Att många beslut har tagits. Men speglar det om besluten var riktiga? Om det var "rätt"? Nej. Bara att det har tagits många beslut och att det därmed har varit snabb handläggning. Med andra ord talar denna balans inte om något viktigt utan resulterar snarare i någon slags snoppmätartävling. "Vilken kammare kan fatta flest beslut?" Det är som med elevers/studenters betyg. Många gånger speglar dessa inte vilka kunskaper man har inom ett visst område, utan om hur mycket man ansträngde sig inför proven eller tentorna. Nu i efterhand (för att ta ett exempel) vet jag att jag hade kunnat få högre betyg i svenska (A till C) på gymnasiet - om jag hade ansträngt mig mer. Däremot tycker jag att mina MVG i matte A och B speglar rätt väl mina matematiska kunskaper (trots att jag inte alls tycker om matematik). Detsamma kan jag inte säga om mina MVG i naturkunskap A och B. Att jag lyckades få så höga betyg i dessa ämnen beror på att jag nästintill slet som ett djur inför proven, men efteråt lämnade stor del av kunskaperna mitt huvud. Jag minns endast en bråkdel av allt jag lärde mig. Med andra ord - hur väl speglar mina naturkunskapsbetyg vilka kunskaper jag besitter i ämnet?

Jag tycker att det är farligt när vårt rättssamhälle drabbas av denna statistikbesatthet. Det är trots allt andras liv som man har att göra med.


Dagens citat:

"Det är ansvarsfullt att vara meteorolog i TV. Att det finns folk som tror på vad han säger gör inte saken lättare."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Selma Lagerlöf)

Den skånske pågen Nils Holgersson är en mycket elak pojke - framför allt mot djur. En söndag då han vägrar följa med till gudstjänsten med sina föräldrar, råkar han på en tomte som förvandlar Nils Holgersson till en pyssling. Till råga på allt försöker familjens vita tamgås Mårten flyga i väg med en flock vildgäss som passerar. Det försöker Nils Holgersson sätta stopp för genom att gripa tag i Mårten. Eftersom han inte lyckas få stopp på den vite tamgåsen, följer han med på gässens resa genom Sverige för att vaka över Mårten gåskarl.

Selma Lagerlöf fick i uppdrag att skriva en geografibok för skolbarn, vilket resulterade i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Det är nästan fy och skam att jag inte har läst boken förrän nu, men bättre sent än aldrig. Inte sant? Till mitt försvar kan jag tala om att jag har sett filmatiseringen från 1962 (till skillnad från vad länken antyder var det ingen tecknad film utan en "verklig").


Jag fick tips om att läsa utgåvan från 1950-talet, men tyvärr blev det inte det den här gången. Däremot lyckades jag låna mina föräldrars exemplar från 1980-talet. Egentligen borde man läsa allra första utgåvan från 1906 för att verkligen få Lagerlöfs egna ord.

Lagerlöf är grundlig och målande i sina beskrivningar, men hon lyckas ändå hålla sig inom gränsen för lagom beskrivande. Något som är rätt svårt. Hon bjuder ständigt på sägner om hur Sveriges olika delar uppstod och hur landet blev som det blev. Men inte nog med det, hon förmår även att knyta dessa sägner till Holgerssons berättelse. Särskilt trevligt tyckte jag att det var att läsa om Skåne, Karlskrona, Strängnäs, Mariefred, Örebro och Dalarna - ställen som jag själv har besökt.

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är en bok som alla i vårt land skulle ha läst. Dels för att det är en klassiker, dels för att man får en annan syn på saker och ting.


Dagens citat:

"Att resa betyder att nå ett mål. Att vandra betyder att vara på väg."
(Theodor Heuss)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kammardag

I går (som var min näst sista praktikdag) hade åklagarkammaren en kammardag. Vi började med att arbeta omkring en halvtimme på morgonen (några av oss i alla fall) innan vi begav oss till Arosfortet i Västerås.


Precis som det låter är Arosfortet i stil med Fort Boyard (platsen där "Fångarna på fortet" utspelar sig) med skillnaden att Arosfortet är beläget på torra land och inte har några tigrar i byggnaden (inga vad jag såg i alla fall ...). Efter att vi hade fikat och hängt av oss, delades vi upp i grupper (som vi även skulle döpa). Min grupp hette "Cobra" och namnet inspirerades av namnet på åklagarmyndighetens ärendehanteringsprogram "Cåbra". Till skillnad från "Fångarna på fortet" skulle alla i laget gå in i cellerna och lösa problemen där inne tillsammans. Om man gjorde fel, eller om tiden tog slut, blinkade en röd lampa och då var alla tvungna att gå ut, men man kunde gå in igen och testa cellen på nytt. Ifall man gjorde rätt blinkade däremot en blå lampa och laget fick de poäng som cellen var värd. Ska kanske tillägga att när laget hade döpt sig, fick varje lag en nyckelbricka som öppnade celldörrarna och det var även där som poängen samlades. Utanför varje cell fanns skyltar som talade om namnet på cellen, hur många poäng den var värd och hur mycket fysik, teknik (det vill säga tänkande) och taktik (det vill säga samarbete) som krävdes.


Den cellen var riktigt äcklig. Man blev yr efter någon sekund där inne. Har hört att någon till och med spydde av att vara där (inte någon från åklagarkammaren dock och det var ingen vad jag vet som gjorde det i går).


Det var både roligt och utmanande. Ska erkänna att det också var frustrerande både när man började fatta hur en cell funkade men att man ändå inte klarade det och när man inte alls förstod vad man skulle göra. Eftersom jag är nöjd med min upplevelse kan jag med gott samvete rekommendera att besöka Arosfortet i Västerås. Jag vill gärna dit igen och få revansch!


Jag har ringat in de lag som var från åklagarkammaren och satt pilar vid mitt lag.

Därefter åt vi lunch på restaurangen "Din vän vid spisen" som ligger precis vid Arosfortet. Maten där var riktigt god! När lunchen var färdigäten tog vi oss tillbaka till kammaren för att lyssna på ett föredrag som hölls av en åklagare från en annan kammare. Han var underhållande och fick allihop att skratta flera gånger. Dagen avslutades med besök på Läns- och konstmuseet i Västerås.

Det känns som ett väldigt trevligt avslut, även om min sista arbetsdag är i dag. Det känns väldigt tråkigt att behöva lämna kammaren och alla dessa trevliga människor. Jag har trivts enormt med dem och arbetsuppgifterna. Och så fick jag och min studiekamrat var sin bukett som ett tecken på deras uppskattning. Efter den här praktiken vet jag definitivt var jag hör hemma.


Min bukett. Lagom mörbultad efter tågresan hem.



Dagens citat:

"Du kan bli besviken om du misslyckas, men du är ändå dömd för alltid om du inte försöker."
(Beverly Sills)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hjälp gärna till att göra världen bättre!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag har ingen möjlighet att kunna ta mig an uppdraget, så istället publicerar jag den här bloggposten. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.


Foto: © UNICEF/Asselin

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg).




Dagens citat:

"Nyckeln till livet ligger inte i ägande utan i skapande."
(Vida Dutton Scudder)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I've been Booked ... Igen!

I går kom ett trevligt paket hem till oss. Är dock lite irriterad på postutdelaren som har bestämt sig för att sätta lite för stora paket utanför dörren (och därmed riskera att någon annan får tag på det). Men det var inte det som jag skulle tala om. Det jag skulle tala om var det paket som jag fick. I paketet fanns nämligen Lina Forss nya relationsroman "Allra hemskaste syster".




På baksidan kan man läsa att det är en modern version av Shakespears "Kung Lear" och det märker man bara av att se namnen. Nu har jag visserligen aldrig läst "Kung Lear", men hört har man ju. Borde kanske ta och skriva upp den på min oändliga läslista så att man läser den till slut. I alla fall, detta är den första av tre romaner som ska vara moderna versioner av Shakespears verk. Ska bli spännande att se hur hon lyckas.

Jag är väldigt spänd på att få läsa den här och har bestämt mig för att det får bli min maj-bok. Just nu håller jag på att läsa en annan, fast den blir jag förhoppningsvis klar med i veckan. Eftersom "Allra hemskaste syster" ännu inte har kommit ut i bokhandeln blir det lite svårt att fråga om du har läst den, men om det är så att du har fått den som recensionsexemplar och redan läst den - vad tyckte du om den? Eller om du har läst "Kung Lear" - vad tyckte du om den?


Dagens citat:

"Den som endast söker applåder utifrån har lagt hela sin lycka i andras händer."
(Oliver Goldsmith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kulturkalaset i Köping

Mellan den 21 och den 29 april anordnar Köpings kommun Kulturkalaset som går ut på att det varje dag anordnas kulturförknippade aktiviteter. I söndags besökte jag och älsklingen Hamnplan i Köping där det fanns tåg- och bilutställning. Hamnplan ligger vid småbåtshamnen, det vill säga vid tågstationen fast på andra sidan ån. Även Köpings Brandmuseum visade upp pumpar och en gammal stegbil, men dessvärre körde den i väg en kort stund efter att vi kom dit, så jag fick aldrig med den på bild. Däremot tänkte jag dela med mig av några bilder som jag lyckades ta.


Lokomotor Z4tu 316. Man fick även gå in i den, men eftersom det hela tiden fanns folk därinne, hoppade jag över det.



En hjuling som man kunde demoköra. Tror att jag från och med nu ska ta den till Stockholm! Kommer säkert fram före SJ ändå. Wink



En första klass-vagn. Sätena var mjuka, fast jag tror nog att dagens säten är mjukare. Oftast i alla fall.



Och så har vi tredje klass ...



Ett gammalt lok med en massa annat i vägen. Men man ser loket lite i alla fall. Stod två damer i vägen och bjöd på fika, så bättre vinkel än så här blev det inte.



En gammal stationsklocka med maskineriet på väggen bakom (det med den ljusa träramen).



En fin banmästarmössa. Undrar varför jag kommer att tänka på studenten när jag ser den ... Wink



En loklykta från något av K.U.J:s (Köping-Uttersbergs Järnväg) ånglok.



En prima brandsläckare. Borde finnas i varje hem!



Min favoritbil i bilutställningen. Mörkblå och fin. Fast vår "nya" bil är också fin.



Efteråt visade älsklingen mig Fågelön (som jag faktiskt gick förbi under en av mina första promenader på egen hand i Köping) ...



... och där hittade jag nya vänner! Hade det inte varit för våra vilda lejon här hemma hade jag bjudit hem dessa på fika (mina nya vänner alltså, inte lejonen). Kändes också lite passande att stöta på dessa fina djur, med tanke på vilken bok som jag läser för tillfället (Johannes kanske kan ana vilken jag syftar på).



Så fina. Just här började de hälsa på några nya änder som kom och slog sig ned. Massa prat blev det.


Här finns programmet för kalaset. Det kommer anordnas två författarbesök, men eftersom jag inte har läst något som de har skrivit vet jag inte om jag ska dit. Troligen inte. Dessutom blir det väldigt tajt vad gäller tiden med tanke på att jag praktiserar (dock är fredag min sista dag). I vilket fall som helst är det kul att det händer lite saker här i Köping. Man kan knappast påstå att det blir långtråkigt.


Dagens citat:

"Vi är inte bara här för att försörja oss. Vi är här för att berika världen."
(Woodrow Wilson)


Ha det så bra!
Kulturella kramar
Jessie

Laster?

Ena administratören på kammaren har nyligen slutat snusa och under ena eftermiddagsfikat undrade hon vilken last som hon skulle ersätta den med (givetvis med glimten i ögat). I undersökningssyfte frågade hon några vilka laster de har.

Jag började fundera över mina egna, men jag vet inte riktigt om jag direkt kan definiera dem som laster. Den där sockeravvänjningen gick inte superbra. Jag gav upp, men inte för att jag hade svår abstinens (den fick jag faktiskt bukt med). Däremot gav jag upp därför att jag saknade spontaniteten - att kunna njuta av exempelvis en kaka till teet trots att det inte är helg. Men är mitt intag av onyttigheter att klassificeras som en last? Trots att jag nu hanterar det bättre jämfört med tidigare?

SO ger följande definition av "last" (i den bemärkelse som jag talar om här): "osund, klandervärd vana" (ordet har funnits i svenska språket sedan 1320-1350). "Osund" är en ganska tydlig förklaring, men hur är det egentligen med "klandervärd"? Så här säger SO om det ordet: "som bör klandras" (ordet har funnits i svenska språket sedan 1749). Och "klandra" innebär enligt SO att "uttrycka sitt (moraliska) ogillande av ngn el. ngt" (ordet har funnits i svenska språket sedan 1482).


Därmed drar jag följande slutsats, att så länge som mitt onyttighetsintag inte går till överdrift anser jag inte att det är att betrakta som en last. Fast då hänger det på vad man anser är en överdrift (eftersom jag utgår från att både du och jag vet vad en överdrift är, tänker jag inte vända mig till min gode vän SO i frågan).

Vad har jag då för övriga laster? För tillfället finns det inget som jag kan komma på (möjligtvis baka, men det hänger lite ihop med onyttighetsintaget och för övrigt bakar jag mindre nu än tidigare). Jag röker inte. Jag snusar inte. Jag dricker inte. Mitt bokläsande ser jag absolut inte som en osund vana. Då skulle det väl i så fall vara mitt onyttighetsintag. Får väl försöka se till att minska det ännu mer. Eller, i alla fall ha ännu mer kontroll över det. Känns onödigt att bli onyttighetsintagets bitch igen. Det räcker att jag är juridikens. Wink


Dagens citat:

"Bedöm inte varje enskild dag efter den skörd du skördar, utan utifrån de frön du planterar."
(Robert L Stevenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda - H

"Havets safirer" som är skriven av Nora Roberts är den sista i trilogin om familjen Gallagher, myter och magi och handlar i korthet om Darcy Gallagher som drömmer om att finna en rik man som ska ta henne från arbetet på  familjens pub. En dag dyker det upp en välbärgad man och Darcy ser sin chans.


Jag gillar sättet som boken är skriven på, men det är nästan också det enda. Dessvärre är berättelsen lika förutsägbar som Nora Roberts andra böcker och dialogerna känns inte särskilt trovärdiga. Men som helhet har jag för mig att den var rätt söt ändå (kanske lite för söt emellanåt).

Den första boken i serien är "Solens diamanter" och den andra heter "Pärlor från månen" (och det var den som jag läste först eftersom det tog evigheter att få tag på bok nummer ett då förlaget inte längre tryckte upp den).

Har genom den här bokhyllerundan insett att jag har fasligt många Nora Roberts- och Henning Mankell-böcker ... Därnäst kommer böcker av John Grisham. Ingen variation här inte!


Dagens citat:

"Det finns lögner, som är trovärdigare än sanning."
(David Eurenius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Välförtjänt utmärkelse

I förrigår kunde man i "Dagens Juridik" läsa att Juristbarometern för nionde året i rad har utsett "Årets jurist". Det var med stor glädje som jag såg att det var ingen mindre än Mårten Schultz - en av mina två lärare i juridisk svenska! Efter att ha läst (den tämligen långa) artikeln kan jag knappast göra annat än att hålla med de som tycker att han förtjänar utmärkelsen. För det gör han verkligen.


Bilden och artikeln hittar du här.


Han känns som en frisk fläkt i den juridiska världen och han är öppen och mottaglig för förändringar. Mårten uppmanar fler jurister (och andra i juridikens värld) att bli aktiva och synas i sociala medier. Det var faktiskt han som inspirerade mig till att starta min paralegalblogg "Livet som paralegal" (ja, han är övertytgande!). Jag beundrar hans driv och mod att utmana. Dessutom är han trevlig, underhållande och pedagogisk. Jag vill faktiskt påstå att jag har lärt mig mer på hans få lektioner än vad jag har gjort under de övriga i juridisk svenska (som har varit många fler).

Jag vet att artikeln är ganska lång, men läs den gärna. Du hittar den här. Och här finns en annan artikel som också är värd att läsas (och därifrån kom bilden i dagens inlägg).

Ett stort grattis till dig Mårten! Det här är du värd.


Dagens citat:

"Ge det bästa du har till världen och det bästa kommer att komma tillbaka till dig."
(Ella Wheeler Wilcox)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Miljö man tycker om

Bokjerka: Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld?

Den här frågan kan man tolka på olika sätt. När det gäller verkliga platser har jag viss förkärlek till platser som jag själv har besökt (till exempel "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" där man får följa med till bland annat Strängnäs och Åkers Styckebruk!). Roligast är om man kan känna igen sig i författarens beskrivningar. Se om man kan hitta "fel" eller till och med hålla med.

Bok

Fast miljö behöver inte vara en specifik plats, utan kan vara till exempel tidpunkt på dygnet (natt och mörkt) eller väderlek (regn eller storm). Dessa två exempel var ingen uttömmande lista, utan var tänkt att vara just exempel. Vad beträffar den här typen av miljöer har jag ingen som jag tycker mer eller mindre om (däremot i filmer, men det är en annan historia). Det beror helt och hållet på hur författaren lyckas gestalta det hela.

Jag föredrar verkliga miljöer framför påhittade. Min gissning är att det främst beror på en viss trygghet. De verkliga miljöerna är något som jag kan relatera till och känna igen. Men precis som jag har talat om tidigare tänker jag ge fantasy en chans. Vem vet, kanske hittar jag något nytt att tycka om.

Vad tycker du själv? Har du åsikter om andra miljöer som jag inte tog upp?


Dagens citat:

"Jag är ingen riktig filmstjärna. Jag har varit gift med samma fru i tjugoåtta år."
(Will Rogers)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gatloppets pina

Steg för steg närmar man sig. För varje steg tar man ett djupt andetag och förbereder sig mentalt. Man intalar sig att man bara inbillar sig alltihop. Att magens oroligheter beror på narcissism. Men hur mycket man än intalar sig att det bara är hjärnspöken, slår hjärtat ändå fort och hårt. Mycket fort. Mycket hårt. Magen vänder sig nästan ut och in. Det kryper i kroppen. Och ännu är man inte framme.

Stegen uppför den oändliga trappan är blytunga. Låter som om det är en elefant som tar sig fram. Snart är det dags. Bara några steg kvar.

Tanken får lungorna att slå knut på sig själva så att man inte får luft. Andhämtningen ökar. Man testar att dra djupa andetag, men den manövern får det att brännas. Bröstkorgen börjar värka. Trakterna kring hjärtat närmare bestämt.


Bilden togs av en kompis när gymnasieklassen var på klassresa i Bryssel. Jag har bara fixat till den.

Till slut har man lyckats ta sig upp. Nu finns det ingen återvändo, utan det är bara att kasta sig ut och se om vingarna bär.

Precis som man misstänkte riktas allas blickar mot en. Blickar som skriker ut sitt hån och tynger en. Blickar som tänker allt annat än vackra tankar om en. Blickar som nästintill är förintande. Man får ingen luft och ökar därför på stegen för att ta sig därifrån. Någon viskar när man sveper förbi, men man vänder inte på huvudet för att se vem det var. Likt en del hästar har man skygglappar, fast ej synbara, för ögonen som gör att man bara kan se framåt.

Benen känns rätt som det är som spaghetti och man tror för ett ögonblick att man ska rasa ihop. Fast man lyckas ta sig till andra sidan. Till tryggheten. Där i sin ensamhet andas man äntligen ut.


Dagens citat:

"Han visste priset på allt, men inte värdet på något."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På bekostnad av andra?

Alla kan inte vara bra på allt. Vissa är duktiga på en del saker, medan andra har större talang i annat. Sedan finns det de som är bra på en hel del - både det ena och det andra. Men det jag vill ha sagt är att alla är olika, vilket faktiskt är bra. Tänk om alla hade talang för att sjunga, men ingen för att laga mat. Bara för att nämna något exempel.

När jag växte upp brukade min mamma försöka trösta min syster som var lite ledsen över att jag kunde vissa saker lite "bättre" än henne. Min mammas argument var att jag hade talang för vissa saker, medan min syster hade sina styrkor på annat håll. Enligt min mamma innebar det att jag var nästintill komplett värdelös på det som min syster klarade av utan större svårigheter. Tanken på detta gjorde min syster tämligen glad.

Vid Visnarens kant


Måste det verkligen vara på det sättet? Måste det vara så svart och vitt? Att om man är bra på något så är man per automatik värdelös på annat? Så ser inte verkligheten ut. Som jag sade tidigare finns det de som är bra på en hel del, och det kan inkludera flera olika saker. Nu vet jag själv att min mamma hade fel - jag klarar faktiskt av det där som min syster har fallenhet för minst lika galant som hon - och att det var ett sätt för att trösta min syster. Men är det okej att göra så? Och varför blir man glad över vetskapen om att man är bättre än någon annan (som helst ska vara oduglig) på vissa saker?

Tänk om inte jag var övertygad om att jag kunde klara av det som min syster kunde (plus att jag blev ännu mer taggad att visa vad jag kunde när min mamma inte tycktes tro det)? Vilken effekt skulle min mammas tjat ha fått på mig? Förmodligen skulle jag ha blivit övertygad om att min mamma hade rätt och om hjärnan hade blivit inställd på det, skulle det ha blivit sanning. Intalar man sig tillräckligt länge och/eller mycket att något är på ett visst sätt, blir det så. Fantastiskt hur man kan dressera hjärnan på olika sätt, inte sant? Därför är det viktigt att fokusera på det som man gör bra. Exempelvis om man tränar med målet att bli en bra golfspelare. Jag har fått höra att om man då ideligen fokuserar på vad och varför man svingar dåligt, kommer hjärnan att beordra kroppen att göra om just det (den dåliga svingen alltså). Ifall man istället tänker på hur man gör det bra och därmed ha de bra svingarna i åtanke, kommer hjärnan att på samma sätt som vid fokus på det dåliga att beordra kroppen att upprepa sig. Men den här gången blir det alltså att man gör det bra. Hängde du med? Jag kan inte svära på att detta stämmer (det är trots allt ingen direkt vetenskap), men det låter logiskt. Med andra ord lade min mamma grunden för att jag skulle göra det dåligt, det som min syster gör bra. Tröst i all ära (och jag kan förstå hur hon tänkte), men det är inte okej att trycka ned andra för det. Hade det inte räckt med att hon hade påpekat och betonat vad min syster är bra på? Varför var hon tvungen att säga att jag inte klarar det lika bra?




Vad tjänar vi på andras olycka? Visst kan vetskapen om att man är lite bättre än andra på något sätt stärka ens självförtroende, men varför måste man vara bättre än andra? Räcker det inte med att man själv är duktig på något? Det här har jag själv problem med - att jag känner ett visst tvång att vara "bäst" - och det har att göra med allas förväntningar på mig när jag växte upp. Allas förväntningar att jag skulle vara "bäst". Fast det är något som jag jobbar med dagligen. Jag menar, vad vinner jag på att vara bättre än andra, mer än att jag i så fall kan hjälpa de som inte kan det där lika bra? Men för mig räcker det gott och väl att jag vet att jag är bra på något, oavsett hur det ser ut i förhållande till andra.

Det jag ville ha sagt är alltså att det viktigaste är att betona ens starka sidor, men någon jämförelse med andra är inte nödvändig. Framför allt inte om det innebär att man på något sätt trycker ned andra (eller sig själv). Man måste helt enkelt lära sig att vara trygg med sina styrkor och svagheter.


Dagens citat:

"Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare."
(Lucius A Seneca)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

OM - ett nytt livsstilsmagasin

Jag fick möjligheten att läsa det första numret av "OM" - Sveriges nya livsstilsmagasin. Jag är säker på att den passar väldigt bra för den som är intresserad av mode och smink. Dock är inte jag det. Jag gillar kläder, men något sinne för mode har jag absolut inte.


Det finns några få reportage, men annars är notiserna väldigt korta. Ja, jag säger notiser därför att de är alldeles för korta och saknar mer fakta för att kunna vara riktiga artiklar. För mig var de bästa delarna de två sidor som handlade om film och böcker. Fast jag är medveten om att "OM" i så fall inte är rätt forum för mig och att jag därför får vända mig någon annanstans om jag vill få den hungern stillad.

Kanske är det för att jag är tråkig, men det här var definitivt inget för mig. Men om du gillar smink och mode kan jag tipsa om att i alla fall kika i magasinet.


Dagens citat:

"Nuförtiden ändras modet så snabbt att Vogue och andra modetidningar borde tryckas som dagstidningar."
(Peter Ustinov)


Ha det så bra!
Livstilskramar
Jessie

Så här i väntans tider

Att börja fundera på namn är helt naturligt så här i väntans tider. Nej, det är inte jag själv som har någon bulle i ugnen, men inom en snar framtid (om sisådär tre månader) kommer jag bli moster.

Jag verkar nästan vara den enda som inte är förtjust i tanken på att döpa barn efter en själv eller efter släktingar. När jag talar om att döpa, behöver det inte nödvändigtvis vara som tilltalsnamn. Syrrans sambo är till exempel inne på att låta barnet som är på väg få bära dess farfars och morfars tilltalsnamn som "mellannamn". När jag var yngre hade jag en vän som hade likadant tilltalsnamn som sin mamma - något som skapade en del trassligheter när man ringde till deras hemtelefon eftersom ingen av oss hade mobiltelefon (ska tillägga att de röstmässigt lät otroligt lika).




Givetvis förstår jag tanken med att man kanske vill hylla någon släkting eller liknande på det här sättet. Det är en fin tanke. Fast jag själv skulle förmodligen inte göra det, utan jag skulle nog välja helt nya namn. På det sättet behöver barnet inte bli förknippad eller förknippa sig själv med en viss person. I vissa situationer kan just det bli jobbigt.

Fast jag ska aldrig säga aldrig. Kanske ändrar jag mig med tiden.


Dagens citat:

"När man är 20 har man löst världsgåtan, vid 30 börjar man tänka över den och vid 40 finner man den olöslig."
(August Strindberg)


Ha det så bra!
Döpande kramar
Jessie

Bokhyllerunda - G

Man får i Sören Olssons och Anders Jacobssons bok "Gult är fult Sune" tillbringa en påskhelg tillsammans med knasige Sune Andersson och hans minst lika tokiga familj.


Nostalgin rykte och slet i mig så fort jag tog i boken. Vem läste liksom inte böckerna om tjejtjusaren Sune när man var yngre? Fast jag insåg att man antagligen behöver vara yngre (låg- och mellanstadieålder) för att kunna uppskatta berättelserna om Sune. Visst var den stundtals rolig, men jag tyckte att den var roligare när jag gick på låg- och mellanstadiet.


Dagens citat:

"Jorden är rund för att det inte ska finnas gränser."
(Loesje)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mysigt fynd

Förmodligen måste man vara en smula pervers för att tycka att sådant här är mysigt, men det är något som jag står för. Det är ingen hemlighet att jag är juridikens bitch.

Jag skulle lägga in en handling i arkivet på praktiken efter att jag hade avslutat ett ärende. När jag höll på att göra det jag skulle i kylan (det är iskallt i arkivet!) såg jag genom ena hyllan att kammaren har en massa böcker i hyllorna bakom. Nyfiken som jag är trippade jag dit och blev nästan stjärnögd. Vad många arkiverade lagböcker de har!



Men det var inte enbart därför som mitt hjärta smälte. Nej, den effekten fick åsynen av en lagbok från 1945! Och ja, jag tog faktiskt på den, men jag höll mig från att klappa den (även om det var nära att jag hade klappat den).






Jag vet. Jag är galen. Men det struntar jag blankt i. Smile Nu är frågan bara hur jag ska komma i besittning av ett så praktfullt exemplar av Sveriges lagar? Antikvariat kanske? Biggrin


Dagens citat:

"Så som vi lever våra dagar, så lever vi våra liv."
(Annie Dillard)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det här med att söka jobb

Redan i höstas var ett flertal av mina studiekamrater i färd med att söka jobb. Jag själv ansåg att det inte riktigt var aktuellt. Inte just då. Det jag ville var att fokusera på studierna. Dock har jag under praktiken börjat söka lite jobb eftersom examen snart står för dörren (om cirkus två månader). Fast det är ingen dans på rosor.

Efter att retorik A-kursen hade nått sitt slut, sökte jag en del jobb i trakten kring Strängnäs eftersom jag och älsklingen pratade om att flytta ihop och då ville jag kunna bidra till hushållet. Dock gick jobbsökandet inget bra och jag fortsatte därför med B-kursen i retorik. Som avslutande del skulle vi skriva en B-uppsats och för mig blev det ganska enkelt. Jag valde att studera om retorikens verktyg kunde komma till användning i det personliga brevet vid jobbsökande. Det innebar att jag sammanställde de vanligaste råden och gjorde därefter min jämförelse. Efter det här arbetet kände jag att jag hade hyfsat bra koll på hur jag skulle skriva mina ansökningar och jag blev också kallad till fler intervjuer (så någon nytta hade mitt arbete).


Men det svåraste ligger väl i och för sig inte i att skriva ansökan, även om det är tillräckligt svårt ändå. För mig är utmaningen vad jag ska svara på eventuella frågor från den som intervjuar. Trots att jag innan intervjun vet hur ja ska svara på ett ungefär (för att jag har gått igenom det tusentals gånger i huvudet), låser sig allt när jag väl sitter där och allt blir pannkaka.

Inför andra praktiktillfället var min ena studiekamrat inriktad på att gå på så många intervjuer som möjligt för att lära sig - vilket hon också lyckades med! Jag skulle vilja säga att det är precis det jag själv behöver, fast jag har varit på en hel del intervjuer och har fortfarande inte förbättrat mig. Vad är det jag gör fel? För fel måste jag ju göra. Annars vet jag inte vad som är tokigt.

Har du några idéer? Hur gör du själv, eller, hur har du gjort?


Dagens citat:

"Allting är svårt innan det är enkelt."
(Johann Wolfgang von Goethe)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Baklusten har triggats igång ordentligt

Baka är väldigt roligt. Ett tag blev det dock att jag nästan bakade för mycket. Hur man nu kan göra det ... WinkOch när jag bakar gör jag praktiskt taget allt från grunden - smet, bottnar etc. Annars försvinner det roliga, eller hur?

De senaste veckorna har jag känt ett fasligt stort sug efter att få baka. Om det beror på att våren sakta gör sig tillkänna (bortsett från de senaste dagarna som varit fyllda av regn plus kylan) eller andra faktorer, vet jag inte. Det jag vet är att det nästan är livsfarligt för mig att besöka Bli Min Jäst - hur kan man inte bli inspirerad och vilja testa på Pernillas mästerverk?! Det blir inte heller bättre av att frestas av dessa vackra rosor, som inte är något annat än glasyr på muffins! Fantastiskt vackra, inte sant? Jag hittade bilden och inlägget hos Tårtspecialisten.




Mitt största problem är alltså: vilka anledningar kan jag hitta på för att kunna baka exempelvis tårtor? För inte kan man väl baka en tårta bara så där? Eller? Visst behövs det en bra anledning?


Dagens citat:

"Entusiasm hittar möjligheterna, och energi ser till att du kan göra det mesta av dem."
(Henry Hoskins)


Ha det så bra!
Tårtkramar
Jessie

Trots hans glytterier har han en poäng

De allra flesta (om inte alla) kan nog hålla med om att Sean Banan är otroligt löjlig. Fast han brukar ändå få mig att skratta, men om det är för att han är rolig eller bara fånig ska jag låta vara osagt.

Jag tycks vara en av väldigt få som gillar hans låt "Skaka rumpa" och tycker att den är rolig. Men efter att verkligen ha försökt lyssna på texten, börjar jag ana att han är smartare än vad man kan tro om honom.

Det första som man hör är att han gillar rumpor. Sedan förstår man att han är förtjust i större rumpor:

Kött fifaan
Älskar jag med mera kött mera blir jag kär
Celluliter här och där
Helt okej men inga konkelbär
Hantera stora och små som körsbär, jag svär
Köttig som Beyonces halo
Saftig som rumpan på J-Lo
Skaka på kroppen från topp till tå





Därefter kommer han med ett viktigt budskap:


Ursäkta mig nu alla beniga tjejer
Lyssna på vad bananen säger
Kött fifaan eat some more
Sluta se ut som en crackwhore
Gynning Rosing Silverstedt
Beninga bimbo utan fett
Så ta mitt råd och ät dig mätt
Varsågod med kebabspett!


I mina öron låter det som om han vill ha sagt att tjejer ska sluta svälta sig och försöka bli så smala som samhället anser är snyggt (det vill säga skelett). Som jag förstår det finns det killar/män som faktiskt tycker om tjejer som har en kropp som går att ta i. Som har en kropp med (välmående) kurvor - och då pratar jag inte om kurvor som uppstår när ben sticker ut här och var under huden. Dessvärre är Sean Banan svår att ta på allvar och därför är det lätt att man missar det här, vilket är tråkigt. Dock är jag efter det här beredd på att försöka ta honom på allvar, nu när man anar att det finns ett seriöst djup under den tramsiga fasaden.

Till dig som vill höra "Skaka rumpa:



Dagens citat:

"Jag är stolt över mina rynkor. De är livet i mitt ansikte."
(Brigitte Bardot)


Ha det så bra!
Rumpiga kramar
Jessie

Bokhyllerunda - F

Polisen Nat Burke söker sig till Alaska efter sin skilsmässa och sin bästa väns (som även var hans kollega) död. En dag är några ungdomar ute och klättrar i ett av bergen. Där finner de något som de sent ska glömma: en frusen människokropp. Nat börjar undersöka vad som hänt och inser att det rör sig om ett mord och att mördaren finns kvar i samhället.



Jag är barnsligt förtjust i Nora Roberts' böcker (bortsett från hennes uppenbara mönster som hon följer - något som jag tjatar om i varje inlägg om hennes fantastiska böcker) och "Flammande skyar" var inget undantag. Dock var jag inte lika förtjust i filmen med samma namn som bygger på boken. Om Roberts hade slutat att skriva efter sitt förutsägbara mönster, är jag säker på att böckerna hade blivit ännu bättre. För det är inget snack om saken - hon skriver fantastiskt!



Dagens citat:

"Den som är rädd för förändring är också rädd för livet."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det kvinnliga fenomenet

Det är rätt intressant hur män och kvinnor skiljer sig åt, utöver de mest uppenbara skillnaderna. Vad jag nu har i tankarna är det här med att gärna prata om andra när personerna i fråga inte är närvarande. Av erfarenhet vet jag att kvinnor i alla åldrar har någon form av förkärlek till det här. Med det menar jag inte nödvändigtvis att pratet måste vara av negativt slag. Det kan vara fullt neutralt. Men det är just själva handlingen att gärna prata om andra som inte är närvarande eller som kanske precis har lämnat platsen.


En staty i Rom

När jag var yngre utgjorde jag inget undantag och det blev en del skitsnack från min sida, vilket jag skäms över i dag.

Men hur kommer det sig att det är så? Det kan knappast vara något genetiskt. Jag har även svårt att se att det skulle ligga något i uppfostran. Inte i min vad jag vet i alla fall. Fast kanske kan det vara så att man snappade upp hur kvinnorna i ens omgivning betedde sig, utan att vara medveten om det? Någon annan förklaring kan jag annars inte finna.

Har du någon idé?


Dagens citat:

"Bigami är att ha en man för mycket. Monogami är samma sak."
(Okänd kvinna)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Uppenbart, men roligt

Nuförtiden är jag inte så förtjust i att lura andra på första april, men när jag var yngre tog jag varje chans jag fick. Det blev nästintill ett mål att lura i alla fall hela min familj.

Ett ganska spännande inslag den här dagen har alltid varit Sydsvenskans årliga aprilskämt (på oftast lokal nivå - ett år försökte de lura i läsarna att ALLA Malmös gatuskyltar skulle översättas till arabiska ...). Någonstans i tidningen och även på nätet - dock samma artikel på båda ställena - gömmer de en falsk artikel och helst en där det ingår att man ska ta sig till något av deras stjärncaféer. Fast trots att dessa artiklar ibland är uppenbara skämt är de många gånger, till en början, svåra att knäcka. Men om man tar sig en noggrann titt brukar man upptäcka det.


2009 tyckte jag att deras skämt var tämligen uppenbart. Då försökte de med att LTH (Lunds Tekniska Högskola) hade tagit fram en bil som var nästan för bra för att vara sann. Jag minns inte alla dess fördelar, men enligt artikeln var bilen nästintill ett underverk. Till läsarnas lycka hade man den första april möjligheten att få se detta mirakel. LTH skulle nämligen visa upp bilen vid Sydsvenskans stjärncafé på Lilla Fiskaregatan i Lund. För det första är denna "lilla" gata hur trång som helst! Att lyckas med att visa upp någon bil där skulle således bli lite svårt. För det andra ligger LTH en bit därifrån (vad jag vet) - varför skulle de välja just stjärncaféet på Lilla Fiskaregatan och inte skolan? Givetvis var detta deras aprilskämt (precis som jag sade i början på stycket), men folk hade ändå gått dit i tron att få se bilen.

Så fort jag hade möjlighet den första april i år, klickade jag mig in till Sydsvenskans hemsida och påbörjade mitt skämtspanande. Ganska snart klickade jag upp en misstänkt artikel som handlade om planer på att i Lund införa så kallade "skytrains". Man har under en tid pratat om och planerat att införa spårvagnar i Lund (något som jag fick bekräftat av mina föräldrar). Dock finns synpunkter på att spårvagnar inte kan samsas med bilar och fotgängare på Lunds gator och dessutom kräver själva spårläggningen arkeologiska utgrävningar. Tid och pengar med andra ord. Därför tyckte man att det av den anledningen skulle passa bättre med skytrains - "flygande tåg".



Visserligen skulle det uppstå problem med insyn i de övre lägenheterna, men det tänkte man åtgärda genom att montera in spegelglas. Inte nog med att man skulle kunna ta sig runt i Lund, dessa flygande tåg skulle även nyttjas av universitetets interna postgång. Till och med kyrkan ville ha en bit av kakan och en talesperson för kyrkan, Richard Bonvoyage, menade att det skulle vara bra med guidade turer vid kyrkan så att turisterna även kunde få se domkyrkan uppifrån.

Ja, detta var årets aprilskämt. Det förstod jag vid blotta anblicken av den inledande bilden. Hur hade de tänkt sig att ett sådant projekt skulle få plats på trånga Lilla Fiskaregatan (ja, de tycks gilla att placera sina skämt där)? Bara idén var så absurd att det omöjligt kunde vara sant. Fast det har ju funnits tokigare saker som varit verkligt ... I alla fall, jag blev helt övertygad om att det var ett skämt när Richard Bonvoyage kom in i bilden. Nog för att fransmännen har tokiga namn (det är inte ovanligt att man heter "Fet" - dock det franska ordet - i efternamn), men jag har aldrig hört om någon som heter "Trevlig resa" i efternamn. "Bon voyage" betyder nämligen "Trevlig resa" (ordagrant blir det "Bra resa", men nu ska vi inte vara petiga). Visst finns det säkert någon som heter så, fast med tanke på att artikeln handlade om resande påminde det rätt mycket om deras skämt om nudiststranden i Malmö och kvinnan som uttalade sig i den "artikeln" fick namnet Inga K. Läder.

Få se vad de hittar på nästa år.


Dagens citat:

"Skratt är motion på insidan och musik för själen."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inte alls som jag tänkt mig

Jag är väl inte ensam om att skapa mig en bild av personer som jag inte har träffat men på något sätt ändå har någon form av relation till?

Mitt senaste konkreta exempel är författaren Sara Lövestam. Jag har visserligen inte läst något av henne ännu, men känner likväl till henne då hon var aktiv på Kapitel1 och jag följde hennes blogg ett tag. Genom att ha läst hennes blogginlägg målade jag upp en bild av hur hon är som person, hur hennes röst låter etc. Någon tanke på att detta kanske inte stämde med verkligheten, hade jag inte.

På praktiken sitter jag och lyssnar på webbradio för att det inte ska vara så tyst och dött inne hos mig. Mest lyssnar jag på P4 (radio) Malmöhus. I Lotta Bromés program P4 Extra den andra april i år var just Lövestam gäst. Jag väntade med spänning på när hon skulle göra entré och blev förvånad när det visade sig att hennes röst lät så mycket mer annorlunda än vad jag hade föreställt mig.


GLAD PÅSK! (bilden föreställer förra årets påskris)

Jag tror att det är mänskligt att man, i vart fall de flesta, skapar sig en bild av personer som man kanske aldrig har träffat i verkliga livet eller kanske har träffat men aldrig pratat med. Dock tycker jag att det är intressant. Varför gör man så egentligen? Ett annat exempel är när jag var en flitig Lugna Favoriter-lyssnare (via nätet). Där finns några programledare och jag målade upp bilder av hur dessa såg ut. När jag sedan fick se verkliga bilder såg de inte alls ut som jag hade tänkt mig.

Kan det vara för att man behöver ha en, kanske till och med komplett, bild av andra? Att hjärnan inte går med på att, exempelvis, inte ha ett ansikte på någon som man tänker på (och som man aldrig tidigare sett)? Jag har ingen aning. Jag vet bara att min hjärna diktar hej vilt. Och så hör man den viska replik från ”The Mask”: Stoppa mig … någon.

Vad tror du?


Dagens citat:

"Folk häpnar när jag berättar hur dyrt det är att se så billig ut som jag gör."
(Dolly Parton)


Ha det så bra!
Påskiga kramar
Jessie

Bokhyllerunda – E

Den afrikanska flickan Sofias mamma hade alltid sagt till Sofia och hennes storasyster Maria att de aldrig fick lämna den markerade stigen när de var ute och gick. Men under en lek tillsammans med Maria är det just det som händer och detta felsteg skulle komma att förändra flickornas liv.

Jag vet inte hur det kom sig att jag valde att läsa boken, men det gjorde jag på mellanstadiet. ”Eldens hemlighet” var den första av Henning Mankells böcker som jag kom i kontakt med och jag minns att jag älskade den. Hela tiden under läsningens gång bar jag med mig vetskapen om att berättelsen byggde på verklighet. Flickan Sofia fanns på riktigt. Det gjorde att boken kändes ännu mer hemsk.


”Eldens hemlighet” är en ruggigt berättad historia, men Henning Mankell gör det (vad jag minns i alla fall) bra. När man läser boken kan man inte undkomma att bli berörd och berättelsen etsar sig fast och stannar kvar hos läsaren under mycket lång tid.

Det finns två uppföljare till den här boken: ”Eldens gåta” och ”Eldens vrede”. Dock var det inga som riktigt föll mig i smaken och för min del hade Mankell gärna fått stanna efter ”Eldens hemlighet”.


Dagens citat:

"Egentligen kan man inte beskriva en människa, men man kan beskriva vilket intryck hon har gjort på en."
(Leo Tolstoj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vill få bukt med smärtan - men hur?

En av mina mellanstadielärare brukade jämt tjata på oss om att när vi skulle lyfta saker, skulle vi göra det genom att böja på knäna och inte ryggen. Vi skulle alltså huka oss när vi skulle lyfta eller plocka upp något. Större delen av min klass skrattade åt henne och menade att vi skulle se jätteknäppa ut. Det kontrade min lärare med att det skulle vi inte bry oss om. Vad var viktigast - att ha en hel rygg eller vara noga med att inte se knasig ut? Vad skulle vi vinna på i längden?

Om det beror på det vet jag inte. Men under de tre senaste åren har jag haft ont i ryggen och smärtan har tilltagit under det senaste året. Det känns en aning pinsamt att ha ryggsmärtor när man är så här ung som jag är. En tjatig liten röst inom mig påpekar att den där mellanstadieläraren hade rätt.


Hur kan man få bukt med ryggsmärta om man inte vill stoppa i sig läkemedel? Älsklingen nämnde att träning med roddmaskinen skulle vara en läsning. Jag måste således bli bättre på att träna med den. Min tanke är att försöka träna upp och få en stark rygg. Det tror jag att jag kommer tjäna på i längden.

Har du några andra förslag?


Dagens citat:

"Varje tid får ta ansvar för sitt. Men glöm inte att läsa på och lära för framtiden."
(Okänd)


Ha det så bra!
Ryggiga kramar
Jessie

Som att försöka hitta en nål i en höstack

Till mitt examensarbete tänkte jag att det kunde vara bra med lite statistik. I och för sig fanns det statistik i SOU 2009:61, men jag inbillade mig att det skulle kännas bättre om jag tog statistiken direkt från källan så att säga, nämligen från SCB (Statistiska CentralByrån).


Sagt och gjort, jag klickade mig till deras hemsida och började leta efter statistik. Dock var det lättare sagt (och tänkt) än gjort. Det var svårt att hitta statistik över huvudtaget och allra helst den statistik som jag var ute efter. Fast jag lyckades nosa upp deras namnstatistik där man kan söka efter namn och se hur (o)vanligt det är. Nyfiken som jag är var jag givetvis tvungen att söka på mina efternamn. Älsklingens efternamn (tillika det efternamn som jag pillade ned mellan mitt eget för- och efternamn) används av hela 11 182 stycken, medan det efternamn som jag växte upp med används av 30 stycken. Lite skillnad. Hur som helst, det var i alla fall svårt för mig att hitta den statistik som jag var ute efter, men jag är ju inte särskilt teknisk av mig. Å andra sidan tror jag knappast att jag är ensam om det och med tanke på det (att det säkert finns fler som tycker att deras hemsida är en riktig djungel) hade jag önskat mig att sidan var mer användarvänlig. Eller så får jag lära mig att hitta där. Det sistnämnda är förmodligen det lättaste alternativet.


Dagens citat:

"Vi ser inte saker som de är. Vi ser dem som vi är."
(Anaïs Nin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Endast önskvärd om man är populär runt om i världen?!

Vid något tillfälle, inte alltför länge sedan, hörde jag på någon radiokanal där Alex Schulman var gäst. Jag har aldrig klarat av den människan och det han sade i radioprogrammet gjorde att jag tycker ännu sämre om honom.

De pratade om Bruce Springsteen och att han är rätt populär här i Sverige. Då vräker pajasen ur sig att det är bara här som Springsteen är omtyckt därför att vi svenskar ännu inte fattat att resten av världen inte tycker samma sak. Jag minns inte exakt hur Schulman formulerade sig, men förbannad blev jag i alla fall. Kontentan var att då Springsteen inte är populär runt om i världen, är det inte värt att lyssna på hans musik.

När hon arbetar
Min hårt arbetande sim.

Är det en dålig sak att vi svenskar tycker om en artist trots att övriga världen inte är intresserade av densamme? Menar verkligen Schulman att vår musiksmak inte duger ifall den inte överensstämmer med övriga världen? Jag anser att man får tycka om precis vad man vill, när man vill. Vad andra länder (eller andra människor för den delen) tycker är inte något måttband som vi måste följa. Musiken är densamma oavsett vilket. Det är väl ändå tur att alla tycker olika?

Schulman får, precis som alla andra, tycka vad han vill. Men att i media mena att svenska folket är dumma i huvudet som inte tycker som alla andra, är osmakligt.


Dagens citat:

"Varje generation skrattar åt gamla moden, men följer rättroget de nya."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Därför är det inte värt det

Tidigare sade jag att det inte var värt att skaffa sig ätstörning. I dag tänkte jag redogöra för några orsaker vad gäller ätstörning som går ut på att svälta sig eller på annat osunt sätt gå ned i vikt. Men redan nu vill jag påpeka att det även är tal om ätstörning när det är det omvända - att man på något sätt har ett osunt förhållande till mat som gör att man går upp i vikt (till exempel att göra sitt tröstätande till en ovana och därmed göra det jämt).

En risk som man tar är att man riskerar att få ordentliga humörsvängningar - att i ena stunden känna glädje, för att i nästa sekund vara nere och endast ha en nattsvart syn på livet. Ens olika relationer sätts ständigt på prov genom detta beteende och risken finns att man genom sina kraftiga och ofta förekommande humörsvängningar stöter bort andra människor.

Tallrik

Man kan inte tänka på något annat än mat och då menar jag inte som i betydelsen att man är hungrig, utan att man hela tiden tänker på vad man inte får äta och hur man ska undvika det. Att äta med andra blir en plåga eftersom man tror att de stirrar på ens megastora portion (som i själva verket inte ens kan mätta en mus) och att de tycker att man är ett matvrak eller liknande. Detta leder till att man känner sig äcklig och bygger på hat mot sig själv.

Normalt liv kommer inte ens på fråga. Genom att undvika mat kan man inte njuta av sin tillvaro. Man måste hela tiden vara på sin vakt. Aldrig unna sig något. Inte minsta lilla smula. Fika med vänner? Är det ens lönt? Äta kommer man ändå inte göra, vilket föder känslan av att man är udda. Misslyckad. Istället för att känna glädje kommer man hela tiden vara orolig för att man ska falla i fällan och äta. Man har inbillat sig att det endast räcker att titta på en ynka liten jordnöt för att man ska gå upp i vikt. För att inte tala om de skuldkänslor som man får om man skulle äta den där lilla jordnöten. Skuldkänslor och en känsla (en stark sådan) av att man hetsäter och äter i smyg (om man skulle äta något - vad som helst - när ingen annan är med en). Något som gör att man känner sig ännu mer äcklig.


Om man har tyckt om att handla kläder tidigare är risken stor att man kommer sluta tycka om det. Eller, själva handlingen att handla kommer måhända inte vara något problem. Däremot att prova kläderna innan man köper dem. Att besöka provrummen kommer vara tortyr av den anledningen att man faktiskt måste se på sig själv. Det, och att man kommer tycka mer illa om sig då man inser att det är otroligt svårt att hitta kläder som faktiskt passar en. Antingen är de för små eller för stora. Bara tanken på provrummet och vad det har att erbjuda får det att vända sig i magen på en.

Man kommer vantrivas att vara utan kläder eller att vara i bara underkläder eller liknande. Varje gång tröjan åker av hånler revbenen åt en. Även andra skelettdelar syns och sticker ut på ställen där de inte borde. Istället för att vara vacker, ser man sjuk ut. Därför kräver man att få vara i totalt mörker om man ska klä av sig. Mest så att man själv slipper se sig.




Fast framför allt utsätter man sina inre organ för en gigantiskt risk och påfrestning. Genom att inte få allt som kroppen behöver, lägger organen av ett efter ett och detta är inte en process som tar lång tid. Detta kan gå väldigt fort. Hjärnskador är praktiskt taget ett faktum. På grund av att organen lägger av, närmar man sig steg för steg en för tidig död. Vilken glädje har man då av att vara smal och "snygg"? För att tydliggöra det: ingen alls.

Det här är bara några få av alla risker som man utsätter sig för. I teorin tycker man säkert att det kan vara värt det, men när man väl är där kommer man att ångra sig bittert.


Dagens citat:

"Jag går långsamt, men jag går aldrig tillbaka."
(Abraham Lincoln)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Måluppdatering: Mars

Jag vill inte påstå att jag har varit väldigt framgångsrik, men lite har jag ändå lyckats åstadkomma under mars.

Under månaden blev hela två böcker lästa. Den ena var "Strindbergs stjärna" och den andra kommer jag presentera i min "bokhyllerunda" under bokstaven G.

Jag har fortsatt att promenera i nästan samma utsträckning som i februari, bortsett från att jag någon enstaka gång ibland tar hissen upp eller ned till/från praktiken. Det är faktiskt väldigt skönt att promenera eftersom jag under den tiden får egen tid. När jag gick på gymnasiet föredrog jag att cykla framför att åka buss - just för att det var så skönt med egen tid. På en buss finns det så många andra som sitter tätt inpå en. Utöver mina promenader har jag även börjat träna med vår roddmaskin. Inte regelbundet, men det kommer. Det viktigaste är att i alla fall ha börjat.



Vad gäller målet att göra bra ifrån mig på praktiken tycks det gå bra. De verkar vara nöjda med mig på kammaren (i fredags fick jag bland annat beröm av den pensionerade extra åklagaren för det förslag på undanröjande av ordningsbot som jag hade skrivit - som dessutom var min första!). Bara fyra veckor kvar. Vid nästa uppdatering kan jag verkligen (förhoppningsvis) svara på om jag uppnått målet eller inte.

Till min glädje har jag även klarat av ett mål till hälften, men vilket det målet är tänker jag inte berätta nu. Det får bli vid ett senare tillfälle.


Dagens citat:

"Det viktigaste är inte varifrån man kommer, utan vart man är på väg."
(Bernie Rhodes)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!