Jessicas grotta

Det är rätt intressant hur män och kvinnor skiljer sig åt, utöver de mest uppenbara skillnaderna. Vad jag nu har i tankarna är det här med att gärna prata om andra när personerna i fråga inte är närvarande. Av erfarenhet vet jag att kvinnor i alla åldrar har någon form av förkärlek till det här. Med det menar jag inte nödvändigtvis att pratet måste vara av negativt slag. Det kan vara fullt neutralt. Men det är just själva handlingen att gärna prata om andra som inte är närvarande eller som kanske precis har lämnat platsen.


När jag var yngre utgjorde jag inget undantag och det blev en del skitsnack från min sida, vilket jag skäms över i dag.

Men hur kommer det sig att det är så? Det kan knappast vara något genetiskt. Jag har även svårt att se att det skulle ligga något i uppfostran. Inte i min vad jag vet i alla fall. Fast kanske kan det vara så att man snappade upp hur kvinnorna i ens omgivning betedde sig, utan att vara medveten om det? Någon annan förklaring kan jag annars inte finna.

Har du någon idé?