Jessicas grotta

Att börja fundera på namn är helt naturligt så här i väntans tider. Nej, det är inte jag själv som har någon bulle i ugnen, men inom en snar framtid (om sisådär tre månader) kommer jag bli moster.

Jag verkar nästan vara den enda som inte är förtjust i tanken på att döpa barn efter en själv eller efter släktingar. När jag talar om att döpa, behöver det inte nödvändigtvis vara som tilltalsnamn. Syrrans sambo är till exempel inne på att låta barnet som är på väg få bära dess farfars och morfars tilltalsnamn som "mellannamn". När jag var yngre hade jag en vän som hade likadant tilltalsnamn som sin mamma - något som skapade en del trassligheter när man ringde till deras hemtelefon eftersom ingen av oss hade mobiltelefon (ska tillägga att de röstmässigt lät otroligt lika).