Jessicas grotta

Eftersom jag tyckte att baksidetexten var festligt skriven, låter jag den tala vad gäller handlingen: "Konungariket Sverige skakas i grunden. Den avgående statsministern fattar ett beslut som försätter landet i chock. Tronföljden är plötsligt osäker.

Men statsministern lurar på fler överraskningar. Att avstå från makt ingår inte i hans värld och han planerar för en framtid utanför regering och riksdag. Han sneglar åt Sveriges mäktigaste utomparlamentariska rörelse, hovet, och integrerar för att bli riskmarskalk. Statsministern avser att återge ämbetet dess forna glans. Han ska bli den som styr det svenska riket. Men eftersom kungen blivit en belastning behövs ett nytt statsöverhuvud. Ett iskallt maktspel följer.

Blått blod är en modern saga om ett Sverige där gamla dygder som flit, respekt och fosterlandskärlek inte har spelat ut sina roller. Vi får ta del av en värld där adelstitlar och traditionella värderingar möter nyrikedom och makthunger. Med en stor portion humor och insikt skildras en för de flesta okänd värld.

Överklassens diskreta charm, hemliga koder och umgängesvanor utgör den snåriga spelplan som den nye riksmarskalken måste lära sig att utnyttja och bemästra för att ta makten.

Lägg till en nyförälskad monark, en underjordisk opposition och ond bråd död, så finns alla upptänkliga ingredienser i denna lika träffande som humoristiska politiska satir."


Lars Ragnar Forssbergs "Blått blod" var så rolig att läsa, att jag nästan sträckläste den (tog mig fyra dagar, vilket är imponerande då jag hade en hel del annat att göra också). När jag inte läste i den satt jag och funderade över det jag hade läst och vad som kunde tänkas komma. Forssberg låter läsaren möta kända personer som ibland till och med visar upp sidor som man kanske inte kände till, och han gör knappast någon hemlighet av vilka det är som han porträtterar. Jag skrattade mycket och några gånger var det för att han tydliggjorde hur utrikesministern talar, exempelvis: "... överrhuvudtaget borrde ha blivit förremål förr kidnappning" (sidan 275). När jag läste de meningarna kunde jag tydligt höra hans röst i huvudet. Samtidigt sitter man och funderar på vad som är verkligt och vad som är fiktion (för allt är inte sanning i boken). Vissa beteenden var för mig skrämmande att läsa om, men det är inte omöjligt att det går till på det sättet. Forssberg ska även ha beröm för slutet. Eftersom jag satt och räknade med att det skulle sluta på ett visst sätt, var det faktiska slutet ganska oväntat. Det gillar jag! Jag tycker inte om förutsägbarhet i litteratur. På samma gång ger slutet läsaren en tankeställare. Eller, jag skulle vilja påstå att hela berättelsen gör det.

Dessvärre fanns det en del irritationsmoment (dock bagatellartade). Under läsningens gång fann jag några konstiga meningsbyggnader och trots att jag läste om meningarna flera gånger kunde jag inte få ut något vettigt av det. Det som jag nu kommer säga, säger jag inte i rollen som kommateringsmissbrukare, men jag hade gärna sett fler kommatecken på vissa ställen. Det hade underlättat läsningen lite. I början tyckte jag att bokens kapitel var lite för korta eftersom jag lämnades med känslan av att det gick för fort och att Forssberg endast skrapat lite på ytan. Visserligen är jag tacksam för korta kapitel, men jag hade gärna velat få komma djupare in i vissa kapitel. Å andra sidan hade kanske sådant förstört helheten. Det sista som jag har att anmärka på var att det fanns väldigt mycket könsprat, särskilt bland de äldre männen. Kanske är det så att män, tydligen mest bland äldre, ofta tänker i dessa banor och använder sig av sådana här uttryck. Jag vet inte. Jag är ingen man. Men det jag vet är att det i längden blir irriterande att läsa då det nästan hela tiden förekommer den här typen av uttryck. Tyvärr hittar jag inte det stycket som jag tyckte var värst - som var fullproppat med  dessa uttryck. Tycks nästan alltid vara äldre manliga författare som har en förkärlek för att överanvända könsord.

Över lag tyckte jag att det var underhållande läsning och jag kommer att ge mig i kast med hans debutroman så fort jag får tillfälle.