Blodläge (Johan Theorin)
Vi befinner oss på Öland. Strax innan påsk börjar ön befolkas - dels av nytt folk, dels av återvändande invånare. En av dem är Per Mörner, som trots en enorm motvilja tar med sin iskalle och sjuke far till den gamla stenhuggarstugan som han ärvt. Fast någon vistelse i lugn och ro är inget att tänka på. Mystiska telefonsamtal och försvinnanden som slutar i olycka är bara början för invånarna i den lilla byn. Ibland är det bättre att låta det förflutna vara ifred.
Man får i berättelsen följa tre personer och deras familjer. Dock tyckte jag att det var en smula rörigt i bokens början då dessa personer presenterades. Men efter hand blev det enklare att hålla isär de olika karaktärerna. Med andra ord ska man inte läsa boken om man inte gillar att berättelsen hoppar mellan olika karaktärer. Själv har jag inga problem med det (brukar själv använda mig av det berättargreppet), såvida det inte blir för många karaktärer att hålla reda på. Dock vet jag inte riktigt varför det blev förvirrande den här gången.
Man får i berättelsen följa tre personer och deras familjer. Dock tyckte jag att det var en smula rörigt i bokens början då dessa personer presenterades. Men efter hand blev det enklare att hålla isär de olika karaktärerna. Med andra ord ska man inte läsa boken om man inte gillar att berättelsen hoppar mellan olika karaktärer. Själv har jag inga problem med det (brukar själv använda mig av det berättargreppet), såvida det inte blir för många karaktärer att hålla reda på. Dock vet jag inte riktigt varför det blev förvirrande den här gången.
Trots att det går rätt långsamt i början - det är först i de sista kapitlen som det blir fart - var Johan Theorins "Blodläge" en spännande berättelse, där det förflutna obehagligt kryper fram. På baksidan beskrivs den som en blandning av kriminalroman och relationsdrama, och det är precis vad den är. Dock är det absolut ingenting som stör, utan snarare ger boken ett mer trovärdigt djup. Och på tal om trovärdighet så beundrar jag Theorin som lyckats med att få dialogerna att bli så balanserat trovärdiga - något som är ganska svårt. Även personernas personligheter och reaktioner var i mina ögon så trovärdiga att man hade kunnat tro att personerna verkligen existerade. Till min glädje var inte slutet förutsägbart, vilket hos mig ger många pluspoäng.
Även språket var välbalanserat och lyckas väldigt snart att fånga mig. Måhända att det inte var lika magiskt som Nora Roberts, men det är heller inget som man kan kräva. Theorin skriver tillräckligt bra ändå.
Sammanfattningsvis var det en spännande berättelse som visar att mycket som sker har en naturlig förklaring och man får även en inblick i porrens värld. Man får även veta att under en perfekt yta vilar en inte lika perfekt tillvaro. Allt är inte som det tycks vara. Det här är definitivt en berättelse som länge kommer att stanna i mitt minne och även gjort mig nyfiken på de andra böckerna som Johan Theorin har skrivit.
Även språket var välbalanserat och lyckas väldigt snart att fånga mig. Måhända att det inte var lika magiskt som Nora Roberts, men det är heller inget som man kan kräva. Theorin skriver tillräckligt bra ändå.
Sammanfattningsvis var det en spännande berättelse som visar att mycket som sker har en naturlig förklaring och man får även en inblick i porrens värld. Man får även veta att under en perfekt yta vilar en inte lika perfekt tillvaro. Allt är inte som det tycks vara. Det här är definitivt en berättelse som länge kommer att stanna i mitt minne och även gjort mig nyfiken på de andra böckerna som Johan Theorin har skrivit.
Dagens citat:
"Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna."
(Francis Bacon)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
