Jessicas grotta

Självklart tycker jag att det ska vara jämställt i samhället. Alla är lika mycket värda. Fast på samma gång blir jag nästintill vansinnig när folk gnäller och framställer kvinnor som offer. Så illa är det faktiskt inte! Det är knappast så att vi kvinnor blir nedtryckta. Snarare har jag fått den uppfattningen att vi kvinnor trycker ned männen allt vad vi kan.

Jag tror att det var under min andra termin vid Lunds universitet som jag fick höra talas om den här idén. Idén om att byta ut vissa skyltar vid övergångsställen. Byta ut gubben "Herr Gårman" till kvinnan "Fru Gårman". Jag minns att vi satt och pratade om det här under en av våra semiotiklektioner under b-kursen i retorik. Att säga att vi diskuterade vore att tala en smula osanning, eftersom jag uppfattade det som att i princip alla var rörande överens om att ett sådant byte var extremt onödigt. Några lustigkurrar menade att om man ska dela upp män och kvinnor på det här sättet, måste man även avbilda de som inte tillhör något visst kön och sedan även alla olika folkslag med alla de attribut som kännetecknar dem. Mina kurskamrater fortsatte med att till slut skulle vi bli tvungna att ha väldigt många skyltar vid varje övergångsställe som skulle tala om vem som skulle få gå över. Det lät roligare när de sade det, även om jag håller med om att de överdrev en del.



Men jag är inte förtjust över att man vill (och även har gjort det på vissa ställen, bland annat i Åker) ersätta "Herr Gårman" med "Fru Gårman". Testa att säga det högt. "Herr Gårman". Visst låter det identiskt med "här går man" som betyder att det är här man ska gå? Ett enkelt och lekfullt sätt att lära barn att använda övergångsställen. Denna ordlek är ungefär som uttrycket "en svensk tiger". Genom att ersätta "Herr Gårman" med "Fru Gårman" förlorar man ordvitsen. Bara för att man vill vara överdrivet jämställda. Jämställdhet i all ära, men vissa saker tycker jag att man ska låta bli. Se men inte röra.