Daisypath Anniversary tickers

Nougatkaka

Ugn
Sätt ugnen på 175°C.



Smöra och bröa en ugnsform.


Rör ihop 225 gram mjukt smör eller margarin, 8 dl havregryn, ½ dl sirap, 2 dl socker, 4 msk vetemjöl och 3 tsk bakpulver. Eftersom det skvätte så mycket när jag använde en vanlig elvisp, bytte jag till köksmaskinen - vilket rekommenderas att använda om man har en sådan.



Bred ut massan i ugnsformen. Grädda den sedan i ugnen cirka 15 minuter.



Hyvla 2 hg nougat och bred på/lägg ut medan kakan är varm. Ett tips är att hyvla på den breda sidan så att nougatskivorna blir så stora som möjligt - det gör det lättare att lägga ut nougaten på den varma kakan. Ställ sedan kakan kallt så att nougaten stelnar. Det räcker alltså inte med att låta den svalna. Skär den därefter i bitar och servera.


Mums! (Även om jag är kass på att ta bilder så att man tycker att det ser gott ut)


Dagens citat:

"Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre."
(Cicero)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I've been Booked!

För ett tag sedan registrerade jag mig hos Booked, som söker efter människor som är villiga att läsa böcker innan de har kommit ut och i gengäld ska man berätta vad man tyckte om boken. När jag efter ett litet tag fick mejl från dem att man nu hade chans att få läsa och skriva om Lars Ragnar Forssbergs bok "Blått blod", anmälde jag genast mitt intresse. Inte för att jag trodde att jag skulle bli en av de utvalda, men det skulle vara trevligt om jag blev det. Och tänka sig - jag är en av de som får möjlighet att yttra sig om boken. I förra veckan anlände min nya bekantskap till min bostad. Efter att ha sett på omslaget och läst baksidan kan jag knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna (nåväl, ögonen är det väl mer korrekt att säga) i den! Samtidigt kan jag inte låta bli att le åt likheterna mellan personerna på omslaget och vissa verkliga personer.

Jag ska även passa på att nämna att det tycks pågå någon form av en debatt om huruvida det är okej eller inte att agera som Booked gör. Tydligen tar Booked ut en avgift på 40.000 kr per bok från förlagen, samtidigt som de inte betalar oss som ska läsa och skriva om böckerna (så nej, jag får inte betalt för att skriva det här). En del menar att detta innebär att mindre förlag inte kan delta och att vi som ska läsa och skriva får arbeta gratis medan Booked tjänar pengar.


Min inställning? Visst är det synd att den höga avgiften gör att mindre förlag exkluderas. Fast samtidigt har ju dessa förlag fortfarande en chans att få böcker recenserade av andra än etablerade recensenter i press och liknande. Om de har en hemsida kan de skapa en flik eller liknande för recensionsexemplar och ange hur man ska gå tillväga och vad som krävs för att man ska kunna få ett "rec-ex" (precis som de flesta andra förlag har gjort). De mindre förlagen kan också söka upp bokbloggare och höra om dessa är intresserade av att läsa och berätta om boken. För det kryllar av bokbloggare - både stora och små!

Då jag inte är insatt i hur det fungerar inom förlagsbranschen är det svårt att ha åsikter med substans. Trots att Booked inte betalar (mer än att man får boken som man ska läsa och skriva om) för att man ska läsa och skriva om böckerna, har de kanske så stora omkostnader (i alla fall för tillfället) att den där höga avgiften är skälig. Vad vet jag. Dessutom kanske det finns en möjlighet att Booked i framtiden sänker det där beloppet. Men då inget förlag är tvungen att vara med på det här och då det finns andra lösningar för att nå ut till människor, tycker inte jag att avgiften är något att hänga upp sig på. Som sagt, möjligheten finns att den sänks så att även mindre förlag kan komma med i leken. Om det däremot hade varit så att alla förlag hade varit tvingade att ansluta sig till Booked, då hade det funnits anledning att reagera.

Bok

Och det där med gratis arbetskraft ... Brukar förlag betala för att man läser och skriver om böcker? Jag har ingen aning och för mig spelar det ingen roll. Jag tycker om att läsa och berätta vad jag tycker om böcker. Jag är tacksam för att Booked ger mig chansen att få läsa böcker som jag annars kanske inte skulle ha läst. Läsa och berätta om böcker gör jag ändå - utan att få betalt. Till skillnad från de flesta förlag kräver inte Booked att man ska ha en blogg eller liknande med stort antal läsare (även om jag inser att det från förlagens sida är en enorm fördel). På det här sättet kan vem som helst få chans att recensera aktuella titlar. Om man till exempel nyligen har startat en bokblogg, finns risken att man inte har hunnit skaffa sig många läsare och då är inte heller chansen stor att förlagen vill satsa på en. Men det gör Booked och kräver dessutom inte att man ens ska ha en bokblogg eller liknande.

Det finns för- och nackdelar med i stort sett allt. Jag är beredd att ge Booked en chans och se hur det artar sig. Men jag respekterar givetvis allas åsikter.


Dagens citat:

"Jag har ingenting emot musik som utövas inne, bara den inövas ute."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tydligare kan det nog inte bli

Hur tänker butiksinnehavare vid utformningen av klädbutiker där de även säljer parfym och kosmetika? Vem kom på den idén? Eller är det en slump att de flesta klädbutiker som även säljer parfym och kosmetika väljer att placera detta vid ingången? Är det deras sätt att säga att om man är allergisk mot detta, så är man inte välkommen att handla kläder hos dem? Hit men inte längre? För jag kan tala om för dig att det inte är roligt att riskera hälsan varje gång som man ska handla kläder. Been there, done that.

Sedan jag var fem eller sex år har jag vetat att jag är allergisk mot kosmetika (mitt ansikte svullnade upp när jag blev sminkad av några vänner på förskolan). När jag var runt tio år fick jag bekräftat av läkare att jag är allergisk mot kosmetika och parfym (detta när jag skulle testa mig för pollenallergi - vilket jag också hade). Den här kosmetika- och parfymallergin yttrar sig bland annat i att mina ögon svider, näsan kliar och jag får problem att andas. Oftast brukar jag även hosta - mest för att kunna andas. Att då få sitta bredvid någon på tåget (eller bussen) som har på sig parfym är ingen rolig historia. Fast jag är glad för att jag inte är känsligare än vad jag är, för det finns de som har det värre än mig. Tur i oturen, eller hur brukar man säga?


Men den här utformningen exkluderar oss allergiker. Dessvärre går detta inte att beteckna som diskriminering, då allergiker inte omfattas av den lagliga definitionen. Fast jag skulle vilja påstå att behandlingen inte är mycket mer annorlunda. Varför inte placera kosmetika och parfym längst in i butiken? I mina ögon hade det varit mycket bättre. Då blir man som allergiker inte lika mycket utsatt, och butikerna får fler (friska) kunder. Och med det menar jag att jag själv undviker butiker där jag har problem att andas eller där min allergi yttrar sig ganska tydligt. Förmodligen är jag inte ensam om att göra det. Mitt förslag innebär ju en vinstsituation för alla. Varför inte utnyttja en sådan idé?

Dagens citat:

"There's no such thing as an ex-marine. You may be out, but you never lose the attitude."
(Sam Worthington i "Avatar")

Ha det så bra!
Allergikramar
Jessie

Yxan (Gary Paulsen)

När trettonårige Brian ska flyga till sin pappa för att hälsa på honom, störtar planet och han hamnar ensam ute i ödemarken. Där tvingas han kämpa mot naturen, vilda djur och sig själv för att överleva. En kamp som är allt annat än en dans på rosor.


Gary Paulsens "Yxan" är skriven för ungdomskillar eftersom författaren själv ansåg att det fanns för få av den sorten. Fast jag anser att det är en bok som kan passa alla, oavsett kön eller ålder. Att den var lättläst var inget som störde mig. Bara för att en författare vill rikta sig mot en äldre publik, innebär det inte att en sådan bok måste vara fylld av avancerade ord och begrepp. Jag tyckte om att Gary Paulsen inte skrev på ett sådant naivt sätt som många tonårsböcker är skrivna på. Berättelsen var i mina ögon trovärdig både vad gäller Brians upplevelser och utveckling.

Det enda negativa som jag har att framför är att det saknades spänning. Gary Paulsen lyckades inte få mig att känna behov av att få läsa klart berättelsen. Jag hade inga problem med att lägga boken ifrån mig. Fast det finns potential. Berättelsen hade kunnat bli bättre om Gary Paulsen hade sett till att spetsa till berättelsen ytterligare, exempelvis med "cliffhangers". Istället för att se till att saker och ting ordnade sig så snabbt, hade jag föredragit om man som läsare hade fått fundera eller oroa sig lite till när det gällde vissa händelser. Det hade lyft berättelsen.

Dagens citat:

"En lögn far halva världen runt innan sanningen fått på sej stövlarna."
(Charles Haddon Spurgeon)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Mot banken och Big Inn!

I förra veckan när jag hade två lektionsfria dagar passade jag på under en av dagarna att ta mig till banken för att byta kontor.



Barnen som går på dagiset som finns på botten av vårt hyreshus, var ute och lekte när jag gick hemifrån. Jag trodde att man skulle märka av att man bor i samma hus som ett dagis men det gör jag knappt, vilket är ganska skönt.



Nu har vi knappt varit ute och ätit i Köping så en jämförelse är därför inget alternativ för mig. Däremot kan jag med gott samvete rekommendera att äta på Matpalatset i Köping. Hittills har vi ätit där två gånger och båda gångerna var maten god. Dessutom är de trevliga där (de som vi har haft att göra med i alla fall).



Kanske är det för att jag är väldigt lättroad, men jag tycker att gatuskyltarna i Köping är lite roliga. Ovanliga (för mig) om inte annat. Och så tycks de vara lite fyndiga med namnen. Polishuset exempelvis. Det ligger vid Polisgatan (det är nu du ska säga "Wow!" och vara imponerad). Jag gillar även färgen på skyltarna. Finns nog ingen finare färg än blå. ^^



I någon park (vet dock inte om den har något namn) mötte jag två nya vänner. Fast hon tycktes ha myror i benen eftersom hon inte hade ro att stå still ( i alla fall inte på kommando) och han följde bara efter. En riktig gentleman som inte ville lämna sin hona ensam.


Det här är en annan vinkel från parken.


Ja, jag erkänner! Jag är svag för broar. Kanske har det att göra med att de många gånger finns vid vatten och jag ääälskar vatten!



Älsklingen brukar säga att bilar är flockdjur och jag har insett att han har rätt. Många gånger när vi har varit och handlat har vi ställt bilen så att den har stått ganska ensam på parkeringen. När vi har kommit tillbaka till den brukar det ha samlats andra bilar kring vår. Det om något borde vara en ledtråd ...



Mitt emot banken finns ett torg med det här "klocktornet". Mitt besök på banken gick rätt så fort och när jag var klar bestämde jag mig för att kolla upp vägen till köpcentrumet Big Inn, där bland annat Ica Maxi och Willys finns (ja, det finns mer än mataffärer där - H&M är ett exempel!). Med tanke på att det ligger ganska nära vår bostad tänkte jag att det kunde vara bra att kunna gångvägen dit så att jag inte är så beroende av min make.



Det är svårt att inte kasta kärleksfulla blickar på byggnaden. Jag måste ta och besöka den någon gång! Tydligen ska de ha ett café också.



Innan jag gav mig av hemifrån hade jag kollat upp på en karta för hur jag på ett ungefär skulle gå. När jag svängde in på gatan som skulle leda mig till Big Inn var det den här synen som mötte mig. Ganska tråkig väg att gå. Den ser så oändlig ut.



Till slut kom jag i alla fall fram. Älsklingen har påpekat att han tycker att namnet Big Inn låter som namnet på någon hamburger-kedja, likt McDonald's och Max. Jag håller med honom. Undrar hur de kom på det namnet. Hur som helst, på hemvägen testade jag att gå en annan väg som jag anade skulle vara närmare och jag hade rätt. Nu kan jag ta mig dit för egen maskin. Jippi!

Dagens citat:

"Det första steget mot avskaffande av byråkratin är att uppfinna obekvämare kontorsstolar."
(Mogens Glistrup)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hej, jag heter Jessica och jag är en kommateringsmissbrukare

Jag har insett att jag har en ovana. Nästan ett beroende. Och det stör mig. Väldigt mycket. Jag som skriver så mycket borde inte ha lagt till mig med den här ovanan. Vad jag pratar om är att jag använder det kära lilla kommatecknet alltför ofta.

Block

Intressant är att jag under skrivandets gång tycker att det passar med kommatecken här och där, fast efteråt när jag läser igenom det jag har skrivit händer det många gånger att jag tar bort en del av dessa tecken. Exempelvis vår första PM-uppgift i Juridisk svenska. Det är först nu när jag har kollat igenom den ett antal gånger som jag upptäcker mitt missbruk av kommatecken. Hur kunde jag missa att de är så uppenbart felplacerade?! Det är så att man skäms. Den här "lilla" upptäckten har definitivt fått mig att tänka på mitt kommaterande när jag skriver.

Lättast att upptäcka om det är nödvändigt eller inte med kommatecken på ett visst ställe är att läsa meningen högt. Om man gör eller behöver göra en paus, är det på sin plats att klottra dit ett kommatecken. Även då det kan göra att meningen blir lättare att läsa (speciellt om det är en lång mening). Men var försiktig! Ett felplacerat eller för många kommatecken kan istället göra texten jobbig att läsa (det borde ju jag veta ...).

Dagens citat:

"I never make the same mistake twice. I make it five or six times, just to be sure."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kommateringskramar
Jessie

Åh, du värdefulla tid!

I går tog jag en paus i mitt pluggande och begav mig ut för att posta en grej. Eftersom jag ännu inte har funnit vår närmaste brevlåda, men hade en svag aning om att det fanns en vid Netto (kanske tio minuters promenadavstånd från vår bostad) passade jag på att kolla vad vi behövde köpa från Netto. Sedan gav jag mig av.

Väl framme insåg jag att det inte fanns någon brevlåda där och med ens blev jag nervös och började nästan få panik. Den enda brevlådan vars plats jag med säkerhet känner till är brevlådan borta vid tågstationen och det innebar att jag skulle behöva spendera ytterligare tid (skulle tro att det tar ungefär tio minuter att gå från Netto till stationen) - tid jag inte har råd att slösa med! Men det fanns inget annat att göra. Det jag skulle posta behövdes postas, så det var bara att traska vidare. Under den här promenaden läxade jag upp mig själv mentalt.

Ända sedan vårterminen började i början av januari har jag nästan bara pluggat. Och stressat upp mig över ekonomitentan och alla inlämningsuppgifter sin vi hittills haft. Stressat upp mig över alla inlämningsuppgifter som återstår och över examensarbetet. Det känns som om jag sedan terminens början inte har levt. Eller i alla fall levt i en bubbla. Det känns som om jag har varit passiv. Till det kan man lägga den gnagande känslan som ideligen tjatar på mig att få ordning i lägenheten. Att vi inte kan ha kartonger och påsar stående på det här viset.


Jag behöver små pauser. Minst sagt. Annars kommer jag inte fungera som människa. Av erfarenhet vet jag att jag inte pluggar bättre av att inte ta pauser. Tvärtom. För mycket press är inte bra. Ifall jag inte är försiktig kommer det bli som inför min allra första salstenta (som jag hade under b-kursen i retorik) - jag kommer bryta ihop mentalt. Om inte helt så i alla fall delvis. Skulle vilja säga att jag inte har tid för det (att bryta ihop), men det är lite väl komiskt i sammanhanget. Dessutom har jag gjort större delen av nästa inlämningsuppgift i Juridisk engelska. Varför inte då unna mig lite egentid?

Det är ett ganska intressant fenomen att en del (och då menar jag inklusive mig själv) blir så besatta av tiden att minsta lilla tidsspill innebär en katastrof. I längden är denna besatthet av tid ohälsosamt. Man stressar och kan inte se något annat än det man håller på med eftersom man inte har tid att se åt sidan. Man har inte tid att umgås med nära och kära. Är det verkligen så man vill ha det? Vi borde lära oss att försöka stressa ned en smula. Att tillåta oss att ta pauser emellanåt. Pauser innebär vila (både fysiskt och psykiskt) och efter en vila har man mer kraft och ork för att kunna ta itu med det man behöver göra. Det är inte konstigt att det florerar en mängd sjukdomar i samhället som är förknippade med stress och press. Jag ska i alla fall försöka ta åt mig att det faktiskt inte skadar med pauser emellanåt. Jag är ingen maskin. Jag är en människa. Jag behöver få leva.


Dagens citat:

"När allt håller på att störta samman är det förnuftigaste ofta att hålla sig lugn."
(Henry Miller)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dags att förenkla det juridiska språket!

Det här är min krönika som ingick i den PM-uppgift i Juridisk svenska som vi mejlade in i går.


Det ska råda rättssäkerhet i vårt land; alla ska veta vad som gäller – vad man får eller inte får göra, vilka rättigheter och skyldigheter som man har, etc. Men hur rättssäkert är det att inte förstå vad som står i författningarna? Hur rättssäkert är det att inte förstå skrivelser från juridiska organ? Hur rättssäkert är det att vid en rättegång – där man själv är inblandad – inte förstå vad som sägs? Som du förstår krävs det en förändring och den förändringen ska se till att det juridiska språket förenklas!

Någon åtgärd som redan är satt i rullning är att ersätta onödigt tillkrånglade ord med ord som gemene man bör förstå. Man har med detta infört en så kallad ”svart lista” där en del ord finns uppräknade. Dessa ord ska man undvika att använda och i anslutning till dessa ord finns lämpliga ersättningsord. Fast det är lätt att bli hemmablind. Ord som man själv tror är ord som de flesta förstår kanske i själva verket inte är så självklara att förstå. Detta bör man alltså ha i åtanke när den eller de personer som är ansvariga för ”svarta listan” arbetar med den. Mitt förslag är att utveckla svarta listan genom att låta en grupp med lekmän få läsa juridiska texter för att sedan tala om vilka juridiska ord eller begrepp som de inte förstod eller hade svårigheter att förstå. På så sätt får man en uppfattning om vad som inte är självklart för personer som inte är juridiskt skolade. För att sedan veta vilken nivå för ersättningsorden som är acceptabel, kan man låta en grupp eller flera grupper med lekmän läsa texterna med ersättningsorden och när de flesta förstår innebörden är det en okej språknivå.


Fast jag vill påstå att detta ändå inte är tillräckligt. Den ”svarta listan” är bara rekommendation – att man bör undvika de tillkrånglade orden. Jag föreslår därför att ett vite införs för de juridiska organ som använder tillkrånglade ord från exempelvis ”svarta listan”. Med det tvingas de juridiskt inbitna att verkligen tänka om och anpassa språket efter lekmännens språkbruk.

Å andra sidan förstår jag att vissa tekniska termer kan vara svåra att ersätta med förenklade uttryck. Av den anledningen menar jag att man ska införa ämnet ”juridisk svenska” i skolan som tar sikte på att lära ut dessa juridiskt tekniska termer. För den äldre befolkningen ska kurser i ämnet finnas tillgängliga. På så vis kan alla ta del av det i det juridiska språket som inte går att byta ut.

Det är rättssäkert att förstå vad som står i författningarna. Det är rättssäkert att förstå skrivelser från juridiska organ. Det är rättssäkert att förstå vad som sägs vid en rättegång. Varför inte låta rättssäkerhet bli en självklarhet?


Dagens citat:

"What's that Russian saying? 'How do you make God Laugh? - Tell him your plans.' It's kind of true."
(Joseph Fiennes)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Dags för skridskoåkning!

I går tyckte jag och älsklingen att det var dags för årets första skridskoåkning. Ända sedan vi flyttade hit till nya lägenheten har vi suktats av just det där, då vi i princip har en hel idrottsanläggning precis vid husknuten (tennishall, fotbollsplan, ishall och bandybana!). Okej, i alla fall så att vi kan se det hela från lägenheten. Till vår glädje (och tur?) var bandybanan öppen för allmänheten, så vi hämtade skridskorna från förrådet en trappa ned och begav oss mot isen.

Förutom isen och kylan kändes det lite vintrigt eftersom det snöade lite då och då. Trevligt var det i alla fall, även om mina händer nästan frös till is. Fast där får jag skylla mig själv som går ut med stickade handskar när det är så där kallt. Man lär sig av sina misstag.

Skridskor
Glömde att ta med mig kameran så det blir ingen bild på bandy-isen i Köping. Däremot en äldre bild på hockey-isen i Mariefred.

Under tiden vi åkte omkring där på isen bland småbarnen och deras föräldrar kom jag att tänka på en händelse jag var med om innan jag började skolan. Trots att jag inte kunde åka skridskor följde jag med min syster (som gick på lågstadiet) och hennes klass när de skulle åka skridskor. Vad jag minns var det meningen att min syster skulle lära mig att åka, men min kära syster tröttnade ganska snabbt på mig. Därmed lämnade hon mig tillsammans med någon klasskamrat och senare kom även hennes lärare, som fick lära mig att åka medan min syster umgicks med sina vänner. Fast jag kan förstå henne. Tur att hon hade lite mer tålamod när det gällde att lära mig att spela badminton.

Förhoppningsvis kommer jag och älsklingen ha möjlighet att åka fler gånger den här säsongen!


Dagens citat:

"Om jag ljuger så är det bara för att jag tror att jag talar sanning."
(Phil Gaglardi, trafikminister i den kanadensiska delstaten British Columbia)

Ha det så bra!
Skridskokramar
Jessie

Rattfylleri trots en avstängd motor

I juridisk engelska skulle vi som första inlämningsuppgift den här terminen skriva en "case brief", vilket motsvarar en rättsutredning (något som vi fått göra i bland annat juridisk svenska). Detta kan förklaras som en sammanfattning av ett mål, och om målet har tagits upp i olika instanser är det den högsta av instanserna som man tar med i sin sammanfattning. Ibland kan det bli aktuellt att läsa bakgrunden och eventuellt domskäl och domslut i de lägre instanserna, om den högre inte själv utvecklar. Till exempel "Hovrätten fastställer tingsrättens domslut". Utan att ha läst tingsrättens domslut säger ju denna mening väldigt mycket ...

När vi skulle välja rättsfall fick vi bara välja något från 2011. Jag började med att söka upp något rättsfall som jag tyckte var intressant. Efter en liten stunds letande fann jag ett rättsfall som både var intressant och roligt (NJA 2011 s. 77).

Studier

I tingsrätten blev en kille åtalad för tillgrepp av fortskaffningsmedel (han hade utan tillåtelse tagit och använt en moped) och rattfylleri. Det var bara frågan om rattfylleri som gick upp till Högsta domstolen (HD) och i tingsrätten hade den tilltalade (killen som stod åtalad) förklarat vad som hänt enligt följande. Han åkte med mopeden till sin kompis, men det visade sig att ingen var hemma. Eftersom bakdörren var olåst gick han in och drack tequila. Sedan tog han med sig flaskan och åkte i väg. När han stannade till drack han nästan allt i flaskan, men när han efter det skulle starta mopeden fick han inte i gång den. För att hålla balansen började han rulla och använde fötterna till att både öka farten och till att bromsa.

För att dömas till rattfylleri enligt 4 § lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) krävs att man ska ha fört ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol i en sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgått till minst 0,2 promille i blodet.

I målet hade man kommit fram till att killen druckit alkohol så att alkoholkoncentrationen i blodet uppgått till 1,42 promille. Det hade även framkommit att killen suttit på mopeden och genom att sparka sig fram hade han fått mopeden att rulla. Fötterna hade även använts till för att bromsa. Det ansågs därför att han hade fört mopeden.



Men räknas detta som att ha fört ett motordrivet fordon enligt 4 § trafikbrottslagen? HD menade att enligt praxis (tidigare domstolsavgöranden) och förarbeten (diskussioner och motiveringar till olika lagar som arbetas fram när en lag eller en lagändring föreslagits) har moped jämställts med motorcykel och utgör alltså ett motorfordon.

HD resonerade vidare att enligt praxis har man ansett att när det har gällt liknande situationer fast med bil, har det varit fråga om förande av bil trots att motorn inte varit påslagen. Samma sak med lättviktsmotorcykel där motorn har varit frånkopplad. HD ansåg att det inte fanns något skäl till att göra skillnad på mopeder. De enda situationer där man har gjort en annan bedömning, har varit fall där motorn inte fungerat. Eftersom motorn i det här fallet fungerade, menade HD att mopeden behållit sin egenskap som motordrivet fordon i trafikbrottslagens mening fastän motorn varit avstängd. Med andra ord ansågs killen ha fört ett motordrivet fordon på så sätt som 4 § första stycket trafikbrottslagen stadgar. Därmed dömdes han för rattfylleri.

Man får alltså inte försätta ett motordrivet fordon i rörelse om man har druckit alkohol så att det vid en mätning visar minst 0,2 promille. Om man gör det riskerar man att åka dit för rattfylleri. Tur att man själv inte dricker alkohol. Tunga


Dagens citat:

"Let's make better mistakes tomorrow."
(Okänd)

Ha det så bra!
Rattfyllerikramar
Jessie

Det är insidan som räknas

Bokjerka: "Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt. Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet."

Böcker

Som jag har berättat tidigare spelar böckers omslag ingen större roll för mig. Oftast bryr jag mig inte alls. Det som blir avgörande för mig när jag ska välja böcker är titel och ibland även baksidetexten. Fast nuförtiden har jag tänkt att försöka läsa så många böcker som möjligt, så jag har tänkt sluka det allra mesta som jag kommer åt. Med andra ord kommer jag inte lägga så stor vikt vid baksidetexter eller om boken tillhör en genre som jag vanligtvis brukar läsa.

Varför jag inte lägger så stor vikt vid omslag är inget som jag har funderat särskilt mycket över. Det är helt enkelt bara på det sättet. För mig är ordens makt större än utseendet. Samma sak som när det gäller människor - det är insidan som räknas och är viktigast.


Dagens citat:

"Om jag inte höll på med det här så skulle jag antagligen vara en deprimerad liten människa."
(Britney Spears)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vems beslut?

Jag tycker att det är roligt när filmer eller liknande får en att fundera. Den här gången var det "Tidsresenärens hustru" som fick mitt hjärnkontor att rulla igång.

Under filmen kom frågan upp om sterilisering när man befinner sig i ett äktenskap och med ens tyckte jag att man inte kan göra så där utan att rådfråga den andra. Fast då kontrade älsklingen med att det var den berörda personens kropp och denne bör få göra hur den själv vill. Då slog det mig. Precis så som älsklingen uttryckte sig, hade jag själv ansett i fråga om kvinnans rätt till abort. Den insikten fick mig att tänka och ju mer jag tänkte, desto mer insåg jag att det egentligen inte är någon skillnad mellan abort och sterilisering. Men vems är beslutet om att en sådan åtgärd ska genomföras?

Pussar

Personen vars kropp det gäller, är förmodligen det svar som man från början tänker och på ett sätt är det sant. Jag bör väl ha rätt att (ensam) bestämma över min egen kropp? Men på ett annat sätt är det en sanning med modifikation. När man är singel har man endast sig själv att ta hänsyn till. Dock, som alla vet, förändras detta när man ingår ett förhållande med någon annan. Då ska man ta hänsyn till ytterligare någons vilja och åsikter. Framför allt om det är någon som man planerar att tillbringa livet med. I sådana förhållanden är det viktigt att båda får ta del i livsavgörande beslut, då det faktiskt handlar om bådas framtid.

Att skaffa barn är ett sådant livsavgörande beslut. Jag menar, det är knappast något man gör dagligen som om det handlade om att köpa bröd. Med beslutet att skaffa barn kommer hela ens framtid att förändras och man måste anpassa sig efter det. Samma sak om man beslutar att inte skaffa barn. Sådana beslut bör diskuteras mellan de två personerna i förhållandet. Det skulle (i mina ögon) vara ett svek mot mannen i förhållandet om kvinnan, utan att tala om det för honom, ser till att hon blir gravid, exempelvis genom att inte tala om att hon inte längre tar p-piller. Samtidigt skulle det vara ett svek om någon av dem, utan att tala med den andra, ser till att de inte kan skaffa barn.

Kärleksparet

Nu menar jag inte att om en inte vill skaffa barn medan den andra vill, att man ska behöva bli tvingad till det ena än det andra. I sådana situationer får personerna försöka komma överens om något. Det jag menar är om man ännu inte kommit fram till ett beslut eller liknande, är det ett svek mot den andra om den ena ser till att det inte blir på det ena eller andra sättet utan att tala med den andra.

Då kommer vi till det faktumet att det till syvende och sist är personens egen kropp och den bör man få göra vad man vill med. Jag har ingen direkt lösning på det här. Inte mer än att man faktiskt får ta hänsyn till den andra om man befinner sig i ett förhållande. Sedan är det upp till var och en att bestämma hur man ska göra och vad som är rätt eller fel. Dock tycker jag som sagt (vilket jag också har tjatat om) att det är fel att handla på ett sätt utan att i alla fall prata med den andra. Men det är bara min åsikt.


Dagens citat:

"Allt man inte dör av blir man starkare av."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tio sagor

När jag och älsklingen handlade på Ö&B någon gång upptäckte jag att de sålde små sagoböcker i serien "Sagoskatter". Vid första anblicken kände jag ett sug av att köpa dem och vips fanns de i vår ägo. I det här inlägget tänkte jag presentera saga för saga. Stor risk för spoiler!



Pinocchio
En barnlös man som tillverkar leksaker får en dag en önskan uppfylld om att få ett barn. En fe väcker liv i en av mannens dockor. Dockan är en busig pojke och på väg till skolan hoppar han in i en dockteater och efter att ha visat prov på sitt mod får han lite pengar av dockmästaren. På väg hem för att överlämna pengarna till dockmakaren, blir han förföljd av en katt och en räv som hänger upp honom i ett träd när de inte kan hitta hans pengar. Han får hjälp av fen som gav honom liv och han fortsätter hemåt. Då möter han en pojke som tar honom till Leksakslandet. Efter en tid märker de att pojkarna förvandlas till åsnor och Pinocchio säljs till en cirkus. När han inte längre kan utföra tricks, slängs han utför en klippa. Där blir han svald av en val och upptäcker att dockmakaren också finns i valens mage. Efter lite list lyckas de ta sig ut och som tack för att han räddade dockmakaren, blir Pinocchio en riktig pojke.

Mitt första möte med trädockspojken Pinocchio var genom Disney's film med samma namn. Nästa möte var när jag läste den här sagan och under läsningens gång insåg jag att det finns många skillnader mellan boken och filmen. I filmen är Pinocchio lite busig, men det är ingenting jämfört med sagan i bokform. I boken är han till en början praktiskt taget elak och genom att sparka Geppetto (dockmakaren) på skenbenen, såg Pinocchio till att Geppetto hamnade i fängelse. Vad jag minns från filmen och vad boken antyder, är budskapet att man ska vara snäll och lydig eftersom det lönar sig. Om man är stygg går det illa. Kanske beror det på att jag har blivit för gammal och inte längre kan ta till mig sagans magi, men jag tyckte inte att boken lyckades förmedla detta budskap. Endast flyktigt kunde man uppfatta det. Eller så krävs det ett barns sinne.



Mästerkatten i stövlar
Den handlar om en fattig mjölnarson som av sin far får ärva en katt - som dessutom kan tala. Katten hjälper sedan mjölnarsonen att bli rik och mäktig.

När jag var liten brukade jag se den här sagan som en tecknad film, och jag minns starkt att jag tyckte om den. Dock mindes jag inte vad den riktigt handlade om förrän jag läste sagan. Jag vet inte vad jag ska tycka om sagan. Katten är förvisso snäll, men sagan är ytlig (prinsessan förälskar sig i mjölnarsonen först efter att hon fått höra att han är en markis och fått på sig tjusiga kläder som han lånat från kungen) och uppmuntrar till oärlighet. Det enda katten gör är att gå runt och ljuga. Är detta verkligen sådant beteende som vi vill att barnen ska ta efter?!



Den fula ankungen
Även denna saga, om en ankunge som blir utstött därför att han är annorlunda men att det till slut visar sig att han är en svan, brukade jag se som tecknad film som liten. Jag blir så arg på alla de som behandlar svanungen orättvist, men vet att sagan dessvärre beskriver något som är en verklighet för många - att bli utstött för att andra anser att man på något sätt är annorlunda. Därför tycker jag om slutet som talar om att alla passar in någonstans - det gäller bara att hitta var.



Rapunzel
När hustrun börjar tyna bort på grund av längtan efter örten rapunzel, smyger maken sig in på häxans (som är deras granne) tomt för att ta lite av örten till sin hustru. Då han blir tagen på bar gärning av häxan lovar han att i utbyte mot lite av örten ska häxan få parets förstfödda barn, vilket hon också får. En dag kommer en prins och efter att häxan fått veta att Rapunzel träffat prinsen slängs Rapunzel ut och häxan hämnas på prinsen. Men efter att de två återigen träffas och Rapunzel kysser prinsen blir allt bra igen.

Precis som en del andra sagor är denna brutal. Så brutal att jag nästan ifrågasatte dess lämplighet att bli läst av barn. Fast å andra sidan är det kanske bra att visa barn att världen inte är ofarlig och rakt igenom gullig. Varför ska vi inbilla barnen att världen är på ett visst sätt, när den inte är det? Men att en kyss botar blindhet var kanske att ta i ...



Älvorna och skomakaren
Sagan handlar om en fattig skomakare som klipper ut läder till vad som med störst sannolikhet blir hans sista par skor som han gör. Han låter materialet ligga på arbetsbänken under natten för att nästa dag kunna göra skorna. Nästa morgon upptäcker han att i stället för materialet finns ett par perfekt gjorda skor på arbetsbänken. De är så perfekta att skomakaren kan sälja dem dyrt för att därefter ha råd att köpa mer material. Detta upprepas natt efter natt och till slut är inte skomakaren så fattig som han till en början var.

Jag minns den här sagan som en söt tecknad film från min barndom. I bokform var den måhända inte lika söt, även om den i visst avseende var sockersöt och det är det enda jag har att anmärka på sagan. Den var overkligt sockersöt. Å andra sidan för den med sig budskapet att arbete lönar sig.



Den lilla sjöjungfrun
En saga om en vacker sjöjungfru som räddar och blir förälskad i en människoprins. Hon blir så förälskad att hon ber sjöhäxan förvandla henne till en människa. Detta gör sjöhäxan och som betalning begär hon sjöjungfruns röst. Det finns också ett villkor för denna förvandling; om prinsen älskar någon annan kommer sjöjungfrun att dö och förvandlas till havsskum. I slutändan är det just det hon gör eftersom prinsen gifter sig med någon annan i tron att det var hon som räddade honom. Eftersom sjöjungfrun inte kan tala kan hon inte berätta sanningen för honom.

Sagan i bokform skiljer sig markant från Disney's filmversion. Dessvärre kunde jag inte uppfatta något budskap och tyckte således att sagan bara var sorglig.



Askungen
En ung kvinna passar upp på sin elaka styvmor och sina två elaka styvsystrar. Tillåtelse att gå på balen på slottet som prinsen anordnar får hon inte, utan får endast hjälpa sina styvsystrar att göra sig i ordning. Dock uppenbarar sig en god fe som hjälper Askungen men förtrollningen varar endast till midnatt. Hon glömmer bort tiden och när hon rusar iväg tappar hon sin ena glassko. Prinsen, som har blivit förälskad i henne, reser runt i landet och låter landets kvinnor testa glasskon. Till slut hittar han skons ägare.

Jag blev förvånad när jag läste mitt exemplar av sagan. Vad jag minns högg ena styvsystern av sig hälen och den andra högg av sig ena stortån för att fötterna skulle passa i glasskon. Det gjorde de inte i mitt exemplar. Hur som helst, budskapet? Synden straffar sig självt?



Hans och Greta
Familjen är så fattig att föräldrarna kommer överens om att det bästa för barnen är att pappan leder ut dem i skogen så att de själva kan finna mat. Hans, som hör detta, har därför med sig brödsmulor nästa dag så att han och hans syster Greta kan hitta hem igen. Eftersom fåglarna ätit upp smulorna, försöker de hitta hem på egen hand. De hittar ett hus gjort av ätbara saker och blir inbjudna av ägaren som visar sig vara en häxa. Hon planerar att göda Hans så att hon kan äta honom, men barnen har till slut ihjäl henne. De hittar hem och allt är bra igen.

Inget större fel på sagan bortsett från att Hans plötsligt får för sig att leta efter en skatt i häxans hus då han är säker på att det finns en. Varför det skulle vara logiskt har jag ingen aning om.



Törnrosa
Ett barnalöst kungapar får till slut en vacker dotter och håller en dopfest för henne. Alla utom den onda fen är inbjudna och i ilska uttalar den onda fen en förbannelse som innebär att när prinsessan fyller femton år ska hon sticka sig på en slända och dö. En god fe ger därefter sin gåva till prinsessan och istället för att hon ska dö ska hon bara sova i hundra år. Prinsessan somnar när hon femton år senare sticker sig och de gode feerna gör så att även resten av slottet gör det. Hundra år senare kommen en prins och väcker alla på slottet genom att kyssa prinsessan.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om sagan. Jag ville gärna hitta ett budskap med den, men jag lyckades inte.



Guldlock och de tre björnarna
En flicka som trotsar sin mamma och går in i skogen trots att hon inte får. Det dröjer inte länge förrän hon har gått vilse och efter att ha vandrat lite till hittar hon en stuga som hon går in i. Hon provsmakar gröt ur två skålar och äter upp gröten i den tredje. Hon provsitter två stolar och sitter sönder den tredje. Hon provligger två sängar och somnar in den tredje. När de tre björnarna som äger huset kommer hem upptäcker de både gröt- och stol-incidenterna. Efter att ha gått uppför trapporna upptäcker de att någon legat i de två större sängarna och att någon ännu ligger i den tredje. Flickan vaknar och rusar rädd ut och springer ända hem.

Till skillnad från många andra sagor är denna inte våldsam. Dock tar den upp något som man inte får göra: man får inte gå in i andras hem utan tillåtelse. Dessutom ska man skilja på det som är "mitt" och "ditt" och inte röra andras saker utan tillåtelse. Budskapet? Kanske att föräldrarna har rätt ibland (även om det tar emot att säga) och att det kan vara klokt att lyssna på dem ibland?


Dagens citat:

"Efter 35 års oavbruten framgång kan jag kosta på mig att vara ödmjuk."
(Bert Karlsson håller tal i Arboga, 1985)

Ha det så bra!
Sagolika kramar
Jessie

Bloglovin-utbyte?

Nej, trots rubriken är jag inte intresserad av något utbyte vad gäller att följa varandra på Bloglovin. Fast jag tänkte ändå beröra dessa utbyten i dagens inlägg.

Syftet med min blogg är inte att bli känd, utan syftet är att jag ska få utlopp för mitt skrivande. Visserligen är inte bloggskrivande samma sak som det skönlitterära skrivandet, men ändå ett tillräckligt bra substitut. Fast om det finns någon eller några som tycker att det jag skriver på något sätt är intressant, blir jag givetvis glad. Läsandet i mina ögon ska alltså ske av egen fri vilja.


Om man vill bli känd är det en fördel om man har rätt många läsare. Men det jag inte förstår är den uppfattning som jag får om en del och deras attityd till många läsare. Det är inte helt ovanligt att man snubblar över kommentarer i stil med "Ska vi göra ett Bloglovin-utbyte? Om du följer min blogg, följer jag din. Säg till när du har lagt till mig så jag vet." Är det bara jag som får uppfattningen att personen som skrev kommentaren struntar i vilket innehåll bloggen har, utan tänker ungefär att bara man har en deal så att den andra bloggförfattaren följer kommentarförfattarens blogg så är allt bra? Jag får känslan av att det råder "kliar-jag-din-rygg-så-kliar-du-min"-mentalitet. Inget fel med det, men är höga läsarsiffror verkligen så viktigt att man kan gå med på att läsa andra bloggar som inte intresserar en det minsta? För att inte tala om inställningen hos den som läser ens blogg - bryr man sig inte om att den som läser ska tycka att det man skriver är intressant? Jag själv vill inte ha läsare som på något sätt känner sig tvingade att läsa. Läsandet ska ske för att det finns intresse för det jag skriver. För mig är det en självklarhet.

Det är kanske på sin plats att poängtera att jag givetvis inte menar att alla dessa Bloglovin-utbyten innebär ointresse från någon part. Det finns säkert de som tycker att den andra bloggen i utbytet är intressant. Jag har bara försökt förmedla min uppfattning av de kommentarer som jag har stött på och de känslor hos mig som kommentarerna har väckt. Om du har en annan syn på det, lyssnar jag gärna.


Dagens citat:

"Folk som ser mycket på TV får större och större ända och mindre och mindre huvud."
(Dieter Hildebrandt)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Irritationen är ett faktum ...

... när man (trots att man vet att det inte kommer ge något större resultat) på lördagskvällen ringer till sin kundvärd därför att spisen bestämt sig för att det var lämpligt att strejka mitt under matlagningen (lamporna lyste, men värmen hade tydligen dragit på semester) och en röst i telefonen talar om att kundvärden är tillgänglig på måndag morgon klockan sju, men när man ringer några minuter över sju på måndagsmorgonen får höra samma röst som talar om att kundvärden ännu inte är tillgänglig.

Det är inte okej!


Utsikt från lägenheten kvart i åtta på morgonen i lördags. Lyckades inte riktigt få med den verkliga stämningen, för det var mycket vackrare i verkligheten!


Dagens citat:

"You know, I used to think it was benign neglect, but know I see that you are intentionally screwing me."
(Sigourney Weaver i "Avatar")

Ha det så bra!
Irriterade kramar
Jessie

På upptäcktsfärd längs Stora gatan i Köping

I lördags när vi ändå var tvungen att rasta bilen (fram till april måste vi stå på en dygnsparkering och om man inte flyttar bilen en gång om dagen riskerar man att få böter) besökte vi en del av centrala Köping. Blev mest att vandra längs Stora gatan och i två köpcentrum som finns där.


En del av Stora gatan i Köping.

När det finns minst två köpcentra (även om de inte är så fasligt stora) inte så långt ifrån varandra, märker man verkligen att Köping är en ort som är större än Strängnäs. Det märker man i och för sig även när man är hemma och tittar ut genom fönstret. Det känns som om det nästan hela tiden är folk i rörelse här ute, även om det inte är att jämföra med exempelvis Malmö. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Under hela min uppväxt kände jag att jag inte riktigt trivdes att bo i stan, trots att det var i utkanten, och sedan jag flyttade ihop med älsklingen har jag vant mig mer och mer vid att bo "mitt ute i ingenstans". Jag trivs med det. Det är mysigt.


Baksidan (tror jag) av Stora gatan.

Det är en skillnad jämfört med Åkers sköna natur, vilket jag saknar. Fast älsklingen har sagt att det ska finnas en hel del natur här ute också. Gäller bara att ha tid att utforska. Och så vill man helst inte att det ska vara så förbaskat kallt. Det är inget roligt att springa runt ute (och med en kamera) när det är isande kallt. Under sådana omständigheter vill man hellre vara inne i värmen. Får alltså se när det blir tid (och värme) till att utforska naturen och andra delar av Köping. Men så snart det är gjort kommer jag att visa dig resultatet här. Om det är ett hot eller ett löfte, får du själv avgöra. Wink


Dagens citat:

"Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1.5 ton."
(Popular Mechanics, 1949)

Ha det så bra!
Upptäckande kramar
Jessie

Smycken jag bär med glädje

Jag har under en tid tänkt skriva om det här, men då har så mycket annat kommit i vägen. Dock tänkte jag nu lägga undan alla undanflykter och berätta om en gåva som jag fick för ett tag sedan.

Du vet förmodligen att jag är blodgivare (om inte, så vet du det nu) och för ett tag sedan fick jag ett mejl från den här tjejen som kallar sig för Katten Jones/Katten Jonesy. Sammanfattningsvis ville hon ge mig smycken som hon gjort helt själv som tack för att jag påminde henne om att även hon hade möjlighet att bli blodgivare (hur kan man inte bli glad och rörd av något sådant?!).

Någon eller några dagar efter detta fick jag ett tjockt kuvert med posten. När jag öppnade det fanns ett par örhängen och ett halsband formade som bloddroppar! Jag blev väldigt rörd av gesten och samtidigt mycket glad över en sådan fin gåva. Det är beundransvärt vilken fantasi och pysslighet hon har. Och av hennes blogginlägg att döma tycks hon vara en fena på att sy också! Dessutom har jag fått uppfattningen om att hon även är intelligent Smile (oj, vad fjäskigt detta lät ... Hoppas Katten inte tar illa upp).


Jag är stolt över att vara blodgivare och med dessa smycken kommer jag kunna visa det utöver min vintermössa och tröja - och samtidigt vara fin!

Kika gärna in här för att se andra vackra smycken som hon har gjort. Jag hoppas att hon kommer ha möjlighet att göra dessa för att kunna sälja. Vem vill inte ha så fina smycken som är handgjorda?!

Tack än en gång Jonesy! Smile Jag önskar att jag kunde göra något lika fint för dig.


Dagens citat:

"It is hard to fill a cup that is already full."
(CCH Pounder i "Avatar")

Ha det så bra!
Smyckade kramar
Jessie

Riktig rysare

Det är kolsvart och fasligt kallt utanför lastbilens varma och trygga kupé. Ur radion strömmar toner från någon kanal som apparaten har rattats in på. Allt flyter på riktigt bra och man bestämmer sig för att blunda en stund och bara njuta av kvällen och resan man företar sig.

Rätt som det är hörs ett ljud från ens älskade som sitter vid sidan om och kör lastbilen. För ett ögonblick blir man rädd för att något hänt ens kärlek och med ens spärrar man upp ögonen. Man vrider på huvudet åt vänster för att se vad som orsakat ljudet och möts av synen att ens kärlek sitter med ena handen för munnen. Nyfiket frågar man vad som hänt. Till svar får man att lastbilens bränslelampa lyser och indikerar på att bränslet kan ta slut vilken minut som helst.

Med uppspärrade ögon stirrar man skräckslaget på den lysande bränslelampan. Den lyser oroväckande. Om bränslet tar slut vore det en katastrof. Man är på en motorväg mitt i natten mitt ute i ingenstans. Vad ska man ta sig till om bränslet tar slut?! Det är knappast så att bränsledunkar växer på träd. Man ställer frågan till sin kärlek, som svarar att det är ett problem som man får ta itu med då. Ingen lugnande svar. Snarare tvärtom.

Morgon

Som om man har blivit förhäxad fortsätter man att stirra på lampan. Ungefär som att man inbillar sig att bränslet inte tar slut om man inte tar blicken från lampan. När som helst kan bilen stanna. Tankarna virvlar runt i huvudet medan magen krampaktigt drar ihop sig. Det här kan inte hända. Sådant här händer bara i filmer.

Då hör man sin älskade säga att det säkert finns en bensinstation vid avfarten man har kommit till, och svänger av. Spänt spanar man sig omkring. Låt det finnas en bensinstation så att man kan fylla på bränslet. Man känner att tårarna är nära att komma. Precis som att bilen kan tvärnita vilken sekund som helst, är tårarna lika hotande nära.

Lättat andas man ut när bensinstationen uppenbarar sig. Bara lastbilen kan hålla ut lite till.

Det kan den och när man har tankat färdigt kan man fortsätta sin resa - i lugn och ro.


Dagens citat:

"Everybody's looking for something."
(Eurythmics - Sweet dreams are made of this)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hallå, Köping!

Ja, då har man flyttat till lilla Köping. Smile Okej, flyttade gjorde vi redan den 7:e januari (om man bortser från att jag och mina föräldrar flyttade en del kartonger till den nya lägenheten under veckan) och var helt klara dagen därpå då jag och älsklingen hämtade hit de sista sakerna. Det blev en lång helg. Vi höll på hela lördagen med att flytta möbler och helt klara (efter att ha lämnat tillbaka den hyrda lastbilen och hämtat lite fler kartonger från den gamla lägenheten) var vi ungefär tjugo över tre på söndagsnatten/söndagsmorgonen. Under söndagen städade vi vår gamla lägenhet och när vi körde tillbaka till Köping klockan sju på kvällen var bilen fylld till bristningsgränsen. Det var med en smula sorg i hjärtat som jag lämnade vår gamla lägenhet.


Här i Sverige finns Köping om du, precis som jag, inte är ett geni när det kommer till Sveriges geografi.


Men nu är vi alltså här. Det är smått kaotiskt i vår lägenhet med lådor, påsar säckar - you name it! - överallt och lejonen ska givetvis klättra i och krafsa där de kommer åt. Fast det får vi överleva med tills vi har fått ordentlig ordning. Förhoppningsvis kommer inte lika många höja på ögonbrynen och se ut som frågetecken när jag berättar var jag bor, vilket de allra flesta utanför Mälardalen gjorde när jag nämnde (stackars) lilla Åker. Kanske för att Köping är större? Eller helt enkelt för att Köping fått vara med i ett tv-program (fast efter premiären av "The girl with the dragon tattoo" borde Åkers Styckebruk vara världskänt).




Vi får se hur bra vi trivs här. En fördel är att det tar hälften så lång tid att ta sig till tågstationen till fots nu. Yay! Biggrin Dock är jag tämligen besviken på Köpings Bostads AB (KBAB). Det finns nämligen en hel del som borde åtgärdas i lägenheten, men som de inte tänker göra något åt därför att de "inte höjer standarden på lägenheterna". Älsklingen har kontaktat Hyresgästföreningen och jag ska ta och kika i Hyreslagen (Jordabalken 12 kap.). Jag tänker nämligen inte acceptera det här! Stor tumme ned för KBAB (då räknar jag även in en hel del strul som har förekommit för att KBAB gjort fel, men att de inte tänker kompensera oss för det)! Mitt råd är alltså att man ska hålla sig undan för KBAB så långt det går. I alla fall som det ser ut nu.


En bild som visar lite närmre var Köping ligger. Klicka på bilden för att få bra storlek.


Ett spännande inslag med flytten är mitt tågresande. Det har nämligen ändrats markant och jag passerar helt nya stationer och åker igenom nytt landskap (när jag pendlar till och från skolan håller jag mig norr om Mälaren istället för söder om den, som jag gjorde tidigare). Det medför viss ängslan när jag ska ta mig hem från Stockholm då jag blir osäker på om tåget jag planerar att ta verkligen stannar i Köping. Tur att det ibland finns tågvärdar på perrongen som man kan fråga (ja, det finns även positiva saker med SJ). Dessutom ligger spåren jag ska ta nu på hela andra ställen på Stockholm C. Men jag kommer nog lära mig det här snart. Smile

Mycket att smälta med andra ord. Men jag brukar kunna anpassa mig ganska lätt.


Dagens citat:

"How can we fall asleep at night? When something's clearly wrong? When we could feed a starving world, with what we throw away. But all we serve are empty words, that always taste the same."
(Nickelback - When we stand together)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Du lever kvar bland mina minnen

I dag går min tanke till min väns dotter dom gick bort i dag för två år sedan och jag tänder även ett ljus för henne. Det känns fortfarande konstigt att den lilla rara flickan är borta, även om man har accepterat det. Jag sänder även en tanke till min vän (flickans mamma) och skäms samtidigt för att vi har så dålig kontakt med varandra. Jag saknar henne. På samma gång hoppas jag att hon har det bra, vilket hon tycktes ha sist vi hörde av varandra.

Ljus

Min väns dotter kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, precis som hennes mamma. Jag har kvar mina minnen och att tänka på de stunder som man hade med henne gör mig glad. Jag är glad för att jag fick möjlighet att träffa denna söta och charmiga flicka.


Dagens citat:

"Never planned that one day I'd be losing you."
(Katy Perry - The one that got away)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hjälpa eller stjälpa?

Vid slutet av varje år brukar jag se fram emot att se Victoria's Secret Fashion Show (att jag är duktig på att missa det är en annan femma) med anledning av de underbart vackra underkläderna. Men senast när jag satt och såg på det märkte jag vilken utmaning det var för mig.

Några av mina första tankar var att modellerna var otroligt vackra och att jag inte skulle ha något emot att se ut så. Jag började fundera på hur jag skulle bära mig åt, fast där läxade jag upp mig själv mentalt. Jag behöver inte förändra mig därför att jag duger som jag är. Älsklingen älskar mig för den jag är.


Dock fortsatte tankar som påminde om de första att smyga sig på, men jag gjorde vad jag kunde för att stänga dem ute med en gång. Jag duger som jag är. Om älsklingen tycker att jag är tillräckligt vacker - varför skulle jag då tycka annorlunda? Den enda som jag vill vara vacker för är älsklingen.

Skönhet sitter i betraktarens ögon. Alla tycker vi olika. Varför ska vi då sträva efter att se likadana ut? Alla är vackra och bra på sitt sätt. Det finns inget rätt eller fel när det gäller skönhet.


Dagens citat:

"En TV är som en brödrost, man trycker på en knapp och så får man alltid samma sak."
(Alfred Hitchcock)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag vägrar!

Som jag tidigare har konstaterat gillar inte elektronik mig. Men elektroniken behöver inte oroa sig eftersom jag återgäldar dessa känslor. Inte i den omfattningen att jag inte använder elektronik, för det gör jag. Min elektroniska motvilja består i att jag undviker ny och läskig elektronik.

Telefon
Min gamla Tele(s)nor-telefon. Om det inte hade varit för att jag inte vet om det var fel på telefonen eller sim-kortet, hade jag låst upp den eftersom det var en trevlig telefon. Dock saknar den min favoritsignal som jag har i min nuvarande.

Som de här tafs-telefonerna exempelvis. Älsklingen har en sådan och nyfikna jag kände givetvis att jag var tvungen att testa för att se vad det var för något. Härmed kan jag stolt tala om att det är inget för mig. Så länge som det är möjligt kommer jag att klamra mig fast vid min "gamla" hederliga telefon. Trots att den inte är smart. Och inte tycker om Hötorget i Stockholm (om jag pratar i telefon vid Hötorget låser sig telefonen och under tiden suger en mobilvampyr ur batteriets kraft). Och har konstig täckning ibland. Men det spelar ingen roll. De smarta telefonerna är ändå bara läskiga. De gör ju inte som man vill! När jag vill något, gör telefonen något helt annat och det bara för att man ska tafsa på skärmen. *ryser*

Våga vägra tafs-telefoner!


Dagens citat:

"Om det finns en Gud varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning?"
(Woody Allen)

Ha det så bra!
Oelektroniska kramar
Jessie

Secret Garden

Exakt hur jag och älsklingen kom att börja prata om det minns jag inte. Men vid något tillfälle pratade vi om Josh Grobans "You raise me up" och efter en stund hade älsklingen tagit reda på att det inte var originalversionen, utan att originalet var gjort av en grupp vid namn Secret Garden. Sedan dess har jag lyssnat på en del av deras låtar och det behövs endast ett ord för att beskriva dem: Fantastiskt!

I julklapp gav älsklingen mig deras skiva "Eartsongs". Under någon dag satte jag på den för att höra vad det var för låtar och jag blev så uppslukad av musiken att jag inte märkte att skivan startades om. Ifall man vill ha musik att koppla av till rekommenderar jag verkligen Secret Gardens låtar.





Dagens citat:

"Musik är själens tankar."
(Leo Tolstoj)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den nionde insikten (James Redfield)

Huvudpersonen (som aldrig får ett namn) blir kontaktad av en vän som han inte har hört av på flera år. När de träffas berättar vännen om ett mystiskt manuskript som har hittats i Peru och innehåller åtta insikter som den förutspår att människorna ska nå. Huvudpersonen blir nyfiken och flyger till Peru för att få veta mer om detta manuskript. Dock blir det mer komplicerat än att bara resa dit och få informationen serverad. Mäktiga människor gör vad de kan för att tysta ned denna upptäckt - även om det innebär att de måste mörda för att få sin vilja igenom.

Min förutfattade mening om att detta skulle bli en relativt enkel läsning, krossades ganska snart. Det här är långt ifrån en bok som man sitter och slöläser. För att förstå vad den handlar om krävs det koncentration från läsarens sida. Till en början hade jag svårt att riktigt ta till mig vad manuskriptets insikter innebar, men jag tror att jag till sist förstod. Lite i alla fall.


Bilden är hämtad härifrån.


Under mitt tredje och därmed sista gymnasieår hade vi filosofi A på schemat och jag lämnade varje lektion med fruktansvärd huvudvärk (bortsett från den jag redan har dagligen). Med det sagt kan du nog på egen hand räkna ut min inställning till filosofi. I mina ögon är det här en filosofisk berättelse. Minst sagt. Men trots det och mina åsikter om filosofi är James Redfields "Den nionde insikten" en intressant historia. Den utmanar ens sätt att tänka och det fanns en hel del som man kände igen från sitt eget liv. Jag märkte flera gånger att jag under läsningens gång satt och försökte lista ut hur mitt liv passade in i insikterna eller hur jag skulle kunna applicera insikterna på mitt eget liv.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. På ett sätt var den intressant, men samtidigt längtade jag tills den var färdigläst så att jag kunde sätta tänderna i något annat. Efter lite efterforskning upptäckte jag att James Redfield även skrivit om tionde, elfte och tolfte insikterna (fast den tolfte verkar inte vara översatt till svenska). Dock kommer det dröja innan jag ger mig i kast med dem. Om jag över huvudtaget bestämmer mig för att göra det.


Dagens citat:

"Det ser ut som om vi har uppnått den gräns dit man kan komma med hjälp av datorer, även om man ska vara försiktig med sådana uttalanden, eftersom de tenderar att låta ganska dumma efter fem år."
(John von Neumann)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Motsägelsefullt och svekfullt

Någon gång innan jul fick vi ett erbjudande från Vistaprint om att vi kunde skapa en egen almanacka för år 2012 gratis (det enda man skulle betala var frakten). Jag och älsklingen tyckte att det kunde vara kul att testa och därför skapade vi en almanacka. När vi hade betalat beloppet i förskott var det bara att invänta almanackans ankomst.

Under vår väntan fick jag ett mejl från dem där de påminde mig om att de ännu inte hade fått in vår betalning (det kunde ta upp till tio dagar innan betalningen var registrerad). Eftersom jag vet att passivitet inom juridiken kan vara svar nog i vissa sammanhang, mejlade jag dem för säkerhets skull och förklarade att vi hade betalat. Lite senare fick jag svar från Vistaprint som inleddes med en eller två meningar på svenska men som sedan övergick till engelska. De skrev att de dessvärre inte kunde hjälpa mig på svenska, men om jag skrev vad jag ville på engelska kunde de hjälpa mig.


Bilden på vår almanackas framsida tog vi när vi var i Orsa björnpark. Fin utsikt va?

Jag var konfunderad. Vid något tillfälle hade jag tagit reda på att det är ett utländskt företag, men deras hemsida finns på svenska. De andra mejlen som jag fått av dem har varit på svenska. Är det bara jag som därmed drar slutsatsen att de således på något sätt borde ha någon form av kompetens i svenska? Kanske är det bara jag som är så naiv. Fast det känns lite svekfullt att de ger ett intryck av att ha kunskaper i svenska när de tydligen inte har det. Fy skäms Vistaprint!


Dagens citat:

"Allt du säger skall vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant."
(Göran Persson)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Där ser man

Jag får tyvärr erkänna att jag har en viss förkärlek för tester av olika slag. Därför kunde jag inte motstå att klicka mig vidare till ett test hos NE där man skulle svara på ett antal frågor. Sedan fick man veta vilken fiktiv karaktär som man mest var lik. Tydligen var jag lik Lancelot.


(Bild är hämtad från NE)

"Lancelot är en av riddarna kring runda bordet. Är emotionell och förblindas av kärlek. Det ohämmade begäret blir dock för mycket."


Det känns pinsamt att säga det, men jag vet dessvärre löjligt lite om denne man. Jag brukade se en tecknad serie om Arthur och riddarna kring runda bordet när jag var yngre, fast närmare bekantskap än så har jag och herr Lancelot inte stiftat med varandra. Det är smickrande att veta att jag är lik en riddare (kan det måhända  bero på mustaschen?). Fast resten låter lite oroväckande. Vad innebär egentligen att det "ohämmade begäret blir dock för mycket"? Vad är det jag har att vänta mig?! Blink

Nej, det här måste jag råda bot på. Har du tips på litteratur om Arthur och hans riddare? Jag är öppen för allt!


Dagens citat:

"Sanningen smärtar. Kanske inte så mycket som att kasta sig upp på en cykel utan sadel, men den smärtar. "
(Frank Drebin)

Ha det så bra!
Riddarkramar
Jessie

Min vän - en kärleksförklaring

Min vän. Jag tycker om min vän. Mycket. Trots att vår vänskap endast varat sedan min 22-årsdag (som var i september) är vi goda vänner. Mycket goda vänner. Så goda vänner att jag ganska ofta är otrogen - mot en annan vän. Jag talar (eller kanske snarare skriver) om SO (Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien)!

På mellanstadiet fick jag lära mig att om man vill veta vad som gäller i svenska språket ska man vända sig till SAOL (Svenska Akademiens OrdLista). Detta anammade jag och glädjen var stor när jag senare förstod att SAOL fanns på nätet! SAOL har faktiskt hjälpt mig väldigt mycket i mitt skrivande och funnits där som ett stöd så fort osäkerheten smög sig på. Visst har SAOL sina brister. Alla ord förklaras inte eftersom man där tar sikte på grammatik. Men jag tycker ändå om SAOL.


Bok ett av två! Har även M-Ö. ^^ Visst är den vacker?

Fast på min 22-årsdag introducerade älsklingen mig för SO. SO är ungefär som SAOL, men jag måste medge att SO är strået vassare! "Varför?" frågar du dig kanske. Jo, när det gäller grammatik är de mycket lika, men då det kommer till ordförklaring är den så nära perfektion man kan komma! I princip alla ord (och uttryck) finns förklarade! Ja, jag vet att det är svårt, men försök att inte dregla för mycket på datorn. Jag vill inte vara orsaken till någon kortslutning eller liknande. Man kan säga att jag har blivit tagen med storm. Kanske till och med blivit förälskad. Funderar på att återuppta en uppgift som jag påbörjade när jag var yngre (fast då med en vanlig ordbok) och läsa boken från pärm till pärm? Det känns mycket lockande i alla fall!

Förlåt mig SAOL! Men ... det är dig det beror på. Fast jag kommer ändå att titta förbi. I alla fall när jag är bänkad framför datorn. Smidighet framför allt!

Tack älskling för att du gav mig chansen att stifta bekantskap med SO. Jag kan se en långvarig bekantskap framför mig. Biggrin


Dagens citat:

"Det värsta som kan hända en filmstjärna är att dö under en tidningsstrejk."
(Bette Davis)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur får jag tag på dem?

Bokjerka: Hur får du tag på dina böcker? Köper du eller lånar du dem? Finns det någon internetbokhandel som du anlitar oftare än andra? Kort sagt: beskriv hur du får tag på dina böcker som trängs i bokhyllan och som gör allt för att fånga ditt intresse.

När jag var yngre var biblioteket nästan ett andra hem för mig. Var och varannan helg släpade jag med mig (okej, kanske inte släpade eftersom de följde med ganska frivilligt) någon förälder dit för att kunna stilla mitt läsbegär. Senare erhöll jag de flesta böcker genom att mina föräldrar köpte dem via bokklubben som de var med i. Bokrean har också fått bidra till boksamlingen. På senare tid har jag dock mest fått böcker i gåva.


Vilken internetbokhandel som jag anlitar mest beror på vilken litteratur det gäller. Sammantaget är det väl Adlibris som varit min mest förtrogne vad gäller litteratur, men även CDON har lockat på mig en hel del. Både vad gäller skönlitteratur och kurslitteratur (fast mest den sköna litteraturen). Då det är dags att införskaffa kurslitteratur är det nuförtiden Lycknis och Adlibris som jag vänder mig till. Under senaste tiden har jag gjort en del bokinköp hos Bokus, men då ska det bara vara skönlitteratur. Om man gör misstaget att beställa kurslitteratur från Bokus får man räkna med en leveranstid på sisådär hundra år.


Dagens citat:

"Kvinnor kör bättre än män, för de slipper hålla ögonen på de kurvor som sitter bredvid dem."
(Markus M. Ronner)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Begränsningar = no-no!

Jag tycker inte om att bli begränsad i mitt skrivande, även om jag förstår att man inte alltid kan sväva ut hur mycket som helst. Fast jag tycker fortfarande inte om att bli begränsad. Exempelvis de få gånger på gymnasiet som vi fick i uppgift att skriva noveller. Då satte läraren en gräns på max två sidor. Visst förstår jag att läraren varken har tid eller lust att läsa tiosidiga noveller från ett tjugo- eller trettiotal elever, men för mig kan det vara svårt att få till något bra på endast två sidor. Framför allt om jag i förväg vet om det här begräningen. Å andra sidan brukar mina noveller vara ganska korta, men det är en principsak som jag pratar om!

Studier

I juridisk svenska har vi en PM-uppgift att göra och som ska vara klar att mejlas in den 23 januari. Det är rättsutredningsdelen som orsakar mest tandgnissel för min del. Sist vi skulle skriva en PM-uppgift i juridisk svenska sattes en gräns på maximalt två sidor för den här delen (rättsutredningen). Dock landade mitt på ungefär två och en halv sidor, vilket naturligtvis var för långt! Men jag kunde inte för mitt liv få ned det till två sidor, trots mina gedigna ansträngningar att omformulera, göra om till förkortningar etc. Som ett brev på posten blev det en aningen sänkt betyg.

Nu är jag rädd (mycket rädd) att den nya rättsutredningen kommer gå samma öde till mötes. Det är omänskligt att maximera något av det här slaget till två sidor! Hur tänkte vår lärare? Det finns ju en mängd viktiga fakta som förtjänar att få vara med. Men jag ska göra mitt bästa för att göra läraren nöjd. Han får skylla sig själv att vissa viktiga saker sållas bort. Wink

Kort sagt: att begränsa någons skrivande är som att svära i kyrkan - ett stort no-no!


Dagens citat:

"Kan man använda sin AM-radio på eftermiddagen?"
(Okänd)

Ha det så bra!
Begränsade kramar
Jessie

Snacka om mobbing!

När jag reser med SJ brukar jag känna mig mobbad av dem. Varför? Jo, de tycks ha något emot att nämna Läggesta när de anger stationer som tåget stannar vid. Undantagsfall är när man startar från någon ändstation, exempelvis Stockholm. Fast då brukar de oftast vänta en stund innan de säger "Läggesta".

SJ

Vid de tillfällen då jag ska byta tåg på väg hem, brukar tågvärdarna tala om varifrån mitt andra tåg ska gå (det vill säga från vilket spår), när det ska avgå och vilka stationer det stannar vid. Men de gånger då tågets (det som jag ska byta till och som slutligen ska ta mig hem) slutstation är Eskilstuna, nämnder de endast stationerna (om jag byter i Södertälje Syd) Nykvarn, Strängnäs och Eskilstuna. Med andra ord räknar de upp samtliga stationer - utom Läggesta, som är "min" station! Och det är inte bara en gång som det har hänt. Inte heller bara två. Snarare är det mer regel än undantag att tågvärdarna säger på det här sättet. Nio av tio gånger.

Med detta i åtanke börjar jag ana hur allt strul med SJ hänger ihop när jag reser med dem. De hatar mig! Ovan nämnda mobbing är bara ett av många bevis!


Dagens citat:

"Man är vacker oavsett hur man ser ut på utsidan. Det är när insidan är ful som man ska bli orolig."
(Okänd)

Ha det så bra!
Mobbade kramar
Jessie

Och så var vi där igen ...

Har du varit med om att känna att du inte riktigt passar in? Att du måste bevisa för andra att du är tillräckligt bra? Att du många gånger är på jakt efter andras gillande?

Av olika anledningar har jag vuxit upp med en sådan känsla av otillräcklighet och därför känt behovet av att bevisa mitt egenvärde för andra så att jag själv kan tycka att jag duger. Detta jobbar jag givetvis på att få bort. Älsklingen och bästa vännen är två enorma stöd i detta arbete. Just nu skulle jag vilja säga att det är klart att jag duger, men något gör att det tar emot att forma den tanken. Men den dagen kommer.

Det störde mig ganska mycket när jag insåg att jag ännu försöker bevisa min tillräcklighet inför mina föräldrar. Jag behöver inte ha deras godkännande. Jag är vuxen och lever mitt eget liv tillsammans med älsklingen och vilddjuren. Mina föräldrar får gärna komma med råd, men jag behöver inte bevisa något för dem för att vara hel.

Jag

Vad som fick mig att inse vilket beteende jag har och vad som blev en rejäl väckarklocka för mig, var när jag fick ett sms från min syster. I det berättade hon att hon lyckats med något som jag själv försökt mig på, men misslyckats med. Detta något är något som skulle glädja våra föräldrar. När jag läste detta sköljde en mängd olika känslor över mig. Vissa var ogripbara medan andra var direkta. Där fanns besvikelse gällande mig själv för att jag inte var lika bra som min syster. Ilska riktad mot mig själv över att det inte var jag som lyckats. Irritation mot min syster för att hon lyckats med detta. Då blev jag åter arg på mig själv för att jag tänkte allt detta. Varför skulle jag inte unna min syster att få glädja våra föräldrar om hon vill? Det är trots allt våra föräldrar.

Vet du vad? Jag är tillräckligt bra. Om både älsklingen och min bästa vän älskar mig, måste det väl finnas något bra med mig? Två så oberoende personer kan inte ha fel. Vad jag behöver göra är att släppa tanken på att jag måste vara bäst och duktigast på allt. Det är omöjligt att vara det och det finns ingen människa som är det. Alla har vi våra styrkor och svagheter. Men vet du vad det bästa är? Man kan hela tiden förbättra sig! Bara för att jag är på en viss nivå nu innebär det inte att jag kommer vara det hela livet. Istället för att bara se ens brister, är det bättre att lyfta fram sina starka sidor. Och en av mina starka sidor är att jag bryr mig om andra.


Dagens citat:

"De människor som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som också gör det."
(Apples "Think different"-kampanj 1997)

Ha det så bra!
Tillräckliga kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!