Jessicas grotta

Jag har insett att jag har en ovana. Nästan ett beroende. Och det stör mig. Väldigt mycket. Jag som skriver så mycket borde inte ha lagt till mig med den här ovanan. Vad jag pratar om är att jag använder det kära lilla kommatecknet alltför ofta.

Intressant är att jag under skrivandets gång tycker att det passar med kommatecken här och där, fast efteråt när jag läser igenom det jag har skrivit händer det många gånger att jag tar bort en del av dessa tecken. Exempelvis vår första PM-uppgift i Juridisk svenska. Det är först nu när jag har kollat igenom den ett antal gånger som jag upptäcker mitt missbruk av kommatecken. Hur kunde jag missa att de är så uppenbart felplacerade?! Det är så att man skäms. Den här "lilla" upptäckten har definitivt fått mig att tänka på mitt kommaterande när jag skriver.

Lättast att upptäcka om det är nödvändigt eller inte med kommatecken på ett visst ställe är att läsa meningen högt. Om man gör eller behöver göra en paus, är det på sin plats att klottra dit ett kommatecken. Även då det kan göra att meningen blir lättare att läsa (speciellt om det är en lång mening). Men var försiktig! Ett felplacerat eller för många kommatecken kan istället göra texten jobbig att läsa (det borde ju jag veta ...).