Jag vägrar!

Som jag tidigare har konstaterat gillar inte elektronik mig. Men elektroniken behöver inte oroa sig eftersom jag återgäldar dessa känslor. Inte i den omfattningen att jag inte använder elektronik, för det gör jag. Min elektroniska motvilja består i att jag undviker ny och läskig elektronik.

Telefon
Min gamla Tele(s)nor-telefon. Om det inte hade varit för att jag inte vet om det var fel på telefonen eller sim-kortet, hade jag låst upp den eftersom det var en trevlig telefon. Dock saknar den min favoritsignal som jag har i min nuvarande.

Som de här tafs-telefonerna exempelvis. Älsklingen har en sådan och nyfikna jag kände givetvis att jag var tvungen att testa för att se vad det var för något. Härmed kan jag stolt tala om att det är inget för mig. Så länge som det är möjligt kommer jag att klamra mig fast vid min "gamla" hederliga telefon. Trots att den inte är smart. Och inte tycker om Hötorget i Stockholm (om jag pratar i telefon vid Hötorget låser sig telefonen och under tiden suger en mobilvampyr ur batteriets kraft). Och har konstig täckning ibland. Men det spelar ingen roll. De smarta telefonerna är ändå bara läskiga. De gör ju inte som man vill! När jag vill något, gör telefonen något helt annat och det bara för att man ska tafsa på skärmen. *ryser*

Våga vägra tafs-telefoner!


Dagens citat:

"Om det finns en Gud varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning?"
(Woody Allen)

Ha det så bra!
Oelektroniska kramar
Jessie