Daisypath Anniversary tickers

Störande berättartekniska detaljer

Bokbloggsjerka: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan.
 
Det första som jag kommer att tänka på är när författaren skriver med talspråk eller dialekt i dialogerna. Framför allt när det nästintill blir omöjligt att förstå vad personen försöker säga, och man måste anstränga sig för att kunna lista ut det. När en författare skriver på det sättet uppskattas det inte hos mig och kan även få mig att fundera på att möjligen lägga ifrån mig boken. Dessvärre tycks fler och fler skriva på det sättet.
 
 
Något annat störande moment är när författaren bombarderar texten med diverse detaljer. Allra helst detaljerade beskrivningar. Många gånger stänger min hjärna av sig när dessa delar dyker upp och kommer igång igen när de långa utläggningarna är slut. I Nora Roberts böcker är detta vanligt förekommande, fast till vilken nytta? Hur många läsare kommer komma ihåg alla detaljer? I slutändan brukar jag ändå alltid måla upp en egen bild. Passagerna med de detaljerade beskrivningarna upplevs mest som utfyllnad.


Dagens citat:

"Även på ett fult träd kan man finna vacker frukt."
(Namibiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det där var inte snällt

Under de två år som gått sedan jag skaffade min egen blogg har jag börjat följa mååånga bloggar. Förmodligen för många. Att hålla reda på alla för egen maskin är säkert krävande, men inte omöjligt. Fast jag är lite bekväm (lat?) av mig och föredrar den lätta vägen. Där kommer Bloglovin in i bilden.
 
Man måste inte ha en egen blogg för att ha ett konto hos Bloglovin. Det enda som behövs är att man följer x antal bloggar och vill ha dessa organiserade. För att följa en blogg via Bloglovin, söker man upp den bloggen som man är intresserad av och trycker på "Följ bloggen". Enkelt va? Det är så att man skulle kunna göra det i sömnen. Vad Bloglovin därefter gör är att hålla koll på bloggen och samla de nya inlägg som skrivs där. När man sedan har lust kan man gå in där och läsa inläggen utan att själv behöva komma ihåg vilka som blivit lästa och vilka som är nya.
 
 
Jag hamnade på efterkälken under min sista termin på utbildningen vad gäller lästa inlägg och jag har fortfarande inte kommit i kapp. Just nu har jag cirka trehundrafemtio olästa inlägg, fast det har antagligen mest att göra med att jag som sagt följer många bloggar. Utan Bloglovins hjälp skulle jag aldrig kunna komma ihåg att besöka bloggarna eller minnas vilka inlägg som jag läste senast.
 
Dock tycks jag av någon anledning ha kommit på kant med detta verktyg då Bloglovin bestämt sig för att busa med mig. För ett tag sedan insåg jag att inlägg som inte har blivit lästa ändå markeras som det! Därmed har jag missat en hel del inlägg då jag i ärlighetens namn inte orkar granska varenda blogg som jag följer.
 
Förhoppningsvis har det rört sig om en bugg som jag hoppas är löst och att detta inte ska upprepa sig fler gånger. Fast man vet aldrig. *suck* Jag verkar locka fram det värsta hos saker och ting.


Dagens citat:

"Jag har aldrig brytt mig om publiken. Jag gillar det jag gör - jag gillar att göra illa människor. Det är vad jag gillar att hålla på med. Jag är i göra-illa-branschen."
(Mike Tyson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Uppsägning innebär inte automatisk att du måste flytta

Det finns diverse anledningar till att ens hyresvärd kan säga upp ens hyresavtal. En anledning kan vara att man orsakar störningar. Vad som dock är viktigt att tänka på är att en uppsägning av hyresavtal inte per automatik innebär att man måste flytta. Som hyresgäst har man rätt att få det prövat. Det betyder att man kan motsätta sig uppsägningen och då måste hyresvärden hänskjuta tvisten (ansöka/överlämna) till hyresnämnden senast en månad efter hyrestidens utgång. Ifall det går mer än en månad blir uppsägningen ogiltig (detta finns angivet i hyreslagen 49 § 1 st). Dock krävs att man har besittningsskydd (något som man ibland kan avtala bort).
 

På jobbet möter man olika personer som inte känner till sin rättighet att få uppsägningen prövad, vilket är tråkigt. Jag har även fått höra om hyresgäster som har pågående förlängningsärenden (när hyresvärden hänskjuter uppsägningstvisten till hyresnämnden) i hyresnämnden, men där hyresvärden på något sätt lyckas låsa hyresgästerna ute från trapphusen där de har sina lägenheter innan ärendena är avgjorda. Men om det händer bör man vända sig till en jurist. Hyresnämnden kan dessvärre inte göra något.


Dagens citat:

"Människor är inte hemlösa om de sover på gatorna i sin hemstad."
(Dan Quayle)


Ha det så bra!
Uppsagda kramar
Jessie

Bilden av pappa (Gerður Kristný & Thelma Ásdísardóttir)

Thelma och hennes systrar blev utsatta för något av det mest fasansfulla som föräldrar kan utsätta sina barn för: de blev sexuellt utnyttjade av sin pappa, som även sålde dem till pedofiler mot sprit och droger som betalning. Folk runt omkring visste vad som pågick, men ingen kom till undsättning.
 
Jag blir lika illa berörd varje gång jag hör den här typen av berättelser och vetskapen om att den är sann gör det värre. Hur kan föräldrar vara så grymma mot sina barn?! De förstör ju barnens liv fullkomligt. När jag var yngre hade jag en granne som jag och min syster umgicks med. Jag minns att jag tyckte att hon var lite udda och även tillbakadragen. Det var först när jag blev lite äldre som vi fick veta att hon blev sexuellt utnyttjad av sin pappa - en man som till synes var sympatisk. Det här fick vi veta i samband med att han hamnade i fängelse för det han gjort mot sin dotter.
 
 
Medan jag läste "Bilden av pappa" tyckte jag verkligen synd om Thelma Ásdísardóttir och hennes systrar, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det är att bli utsatt för det de blev. Något så fasansfullt går helt enkelt inte att tänka sig. Men jag beundrar hennes styrka att lyckas resa sig och ta itu med sina upplevelser för att kunna gå vidare med sitt liv. Trots att jag inte har varit med om just det som hon har gått igenom, vet jag av egen erfarenhet hur svårt det är att läkas efter många års tortyr. Jag känner igen mig i hennes bild av sig själv; avskyn och skammen. Även om man kanske aldrig kan bli kvitt alla rester som tortyren lämnar efter sig, tycks Ásdísardóttir ha gjort ett bra jobb.
 
Boken är förvisso inte ett mästerverk vad gäller hur den är skriven, men då jag betraktar den mer som en personlig redogörelse har jag överseende med den. Det måste vara tillräckligt svårt att förmå sig att skriva om det. Om du är intresserad av andra böcker på samma tema, vill jag gärna tipsa om "Bakom stängda dörrar" som Kristina Hansen har skrivit. Jag läste den på gymnasiet och blev väldigt berörd av den.


Dagens citat:

"Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas."
(Drottning Kristina, 1626-89)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dags för en utmaning

Hos Undrentide fick jag nys om Catahyas Antologiråds novelltävling på temat magi och teknik. Reglerna är följande:
 
 
Jag gillar novelltävlingar därför att de ger mig utmaningar i form av att jag ska skriva noveller på ett givet tema och inom vissa ramar. I vanliga fall skriver jag noveller efter den inspiration jag får. Dock vet jag inte vad som är klurigast - att skriva noveller helt utan regler eller att skriva utifrån satta regler? När man inte har några regler kan man skriva om precis vad som helst och den får vara så kort eller lång som man själv önskar. Å andra sidan kan det vara svårare att komma på något att skriva om. Då man har regler är det oftast bestämt vad novellen ska handla om samt dess längd. Spontant känns noveller som ska skrivas efter regler som det klurigaste, fast det beror nog på situationen.
 
 
Just den här novellen blir extra klurig att skriva eftersom jag inte är helt invigd i den här genren. Orsaken är att jag helt enkelt har svårt för det övernaturliga i berättelser. För mig ska de gärna vara så realistiska som möjligt. När magi eller annat overkligt kikar fram brukar jag stöna samtidigt som en och annan grimas gör entré. Men jag håller på att försöka "vänja" mig vid den här typen av genre.
 
Eftersom jag inte brukar läsa den gär typen av berättelser, vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag har redan en novell som hade passat perfekt, men jag vill inte återanvända texter. Jag vill gärna utmana mig själv genom att skriva något nytt. Frågan är bara vad ...
 
Nu har jag i alla fall något att fundera på.


Dagens citat:

"Många är kallade, men få utvalda."
(Bibeln, Matteus 22:14)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda - N

Malory Price får en inbjudan till ett cocktailparty i det magnifika huset på höjden strax utanför staden. Fastän hon aldrig har träffat husets ägare tackar hon ja. Tillsammans med två andra kvinnor ställs hon inför ett val som för alltid kommer förändra deras liv.
 
 
"Nyckeln till ljuset" är den första i en av Nora Roberts trilogier. De andra delarna heter "Nyckeln till sanningen" och "Nyckeln till mod". Precis som med Nora Roberts andra böcker gillar jag det målande språket, men för min del blir det för mycket sockersött. Ifall Roberts hade tonat ned det hade berättelsen kunnat bli mer spännande, för visst fanns det spänning. Dessvärre drunknade det i Roberts förutsägbarhet.


Dagens citat:

"Bättre att tända ett ljus än aldrig så litet, än att förbanna mörkret."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rulltrappsdiskriminering

Tidigare har jag berättat om mina iakttagelser vad gäller skillnaden i rulltrappskulturen som finns mellan Stockholm och Skåne. Sammanfattningsvis har jag insett att i Skåne står man lite hur man vill i rulltrappan, medan stockholmarna har högertrafik. Det innebär att om man står still ska man stå till höger, så att vänstersidan hålls fri för den som vill gå i rulltrappan. Under min första praktik delade jag med mig av min frustration över att rulltrappan i Södertälje jämt och ständigt var ur funktion därför att de flesta valde att gå istället för att låta tekniken ha sin gång.
 
Efter fyra veckor på jobbet har jag kommit fram till en ny slutsats: rulltrappor i huvudstaden är stabilare och mer hållbara än rulltrappor i andra delar av landet. Det känner man när man går i dem och oftast är de funktionsdugliga. Mycket mer än i Södertälje, exempelvis.
 
 
Hur kommer då diskriminering in i bilden? Nuförtiden slänger folk ur sig att ditt och datt är diskriminering, men dessvärre har vissa fel. I alla fall så som lagstiftningen ser ut i dag. Definitionen finner man i diskrimineringslagens 4 §: "direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder."
 
Återigen: hur kan jag påstå att det föreligger rulltrappsdiskriminering? Jo, på grund av etnisk tillhörighet. Nu finns risken att du ser ut som ett frågetecken, men bara lugn! Här kommer min förklaring. Rulltrappor i Malmö har malmöitiskt (skånskt) ursprung eftersom de lever i Malmö, medan rulltrappor i Stockholm har stockholmskt ursprung. Hänger du med? Således har de olika etnicitet och därmed är diskrimineringslagen tillämplig. Jag menar, varför ska rulltrappor i Stockholm vara mer hållbara än rulltrappor i exempelvis Malmö eller Södertälje? Med det vill jag ha sagt att jag anser att alla rulltrappor i landet ska vara lika hållbara. Jag vill ha ett mer jämlikt Sverige!


Dagens citat:

"Vi ska inte gnälla över de höga skatterna, utan glädjas åt att de är lägre idag än de någonsin kommer att bli."
(Erik Lundberg)


Ha det så bra!
Jämlika kramar
Jessie

Fyrmästarens dotter (Ann Rosman)

På Marstrand hittar man ett fyrtio år gammalt manslik och polisen börjar nysta i det. Bit för bit uppenbaras en brutal och mörk historia som involverar flera stycken på ön. Fast hur långt är man beredd att gå när ens eget liv hotas?
 
Tyvärr lämnade inte Ann Rosmans "Fyrmästarens dotter" något särskilt starkt intryck på mig, trots att den var välskriven och hade en intressant intrig. Däremot lyckades Rosman göra mig väldigt förvirrad genom att presentera en lång lista med karaktärer. När jag väl lyckades få ett något sånär grepp om vem de var (det vill säga när jag lyckades hålla isär dem), var boken i princip slut. Egentligen låg inte problemet i att det fanns många karaktärer, utan främst i att Rosman valde att ha dessa som berättarperspektiv. I vanliga fall har jag inget emot perspektivbyten, men i den här boken blev det ett problem, vilket i sin tur sådde frustration hos mig. Antal karaktärer är en balansgång när man skriver och det är viktigt att tänka på att trots att man själv är helt på det klara med vem var och en är, är faktiskt inte läsaren det och behöver författarens hjälp.
 
Vissa delar av berättelsen kändes en smula långsökta, t.ex. en dam som i många år har hållit ett öga på en man som förgrep sig på henne när hon var ung, och till sist tar hon sin hämnd. För mig känns det lite väl utstuderat.
 
 
Hon lyckades i alla fall förmedla storleken på Marstrand (nästan alla är på ett eller annat sätt involverade i den mörka historien) och hur det är att befinna sig på ett sådant litet ställe där alla känner alla. Efter att själv ha bott på ett sådant ställe vet jag hur det är. När jag skulle åka hem från Strängnäs en dag, satte sig en man bredvid mig i busskuren och började prata. Det visade sig att han också bodde i Åker och visste vem jag och älsklingen var eftersom han brukade se oss. Själv hade jag ingen aning om vem den här mannen var. Ett annat exempel är när "pizzagubben" berättade att han kände till vissa saker om oss eftersom han hade sett det. Därför tycker jag inte att det är särskilt konstigt att större delen av Marstrand på olika sätt är involverade i det hemska, om man tänker på Marstrands storlek.
 
Emellanåt blev det för många tekniska båttermer och -detaljer, vilket fick mig att vilja bläddra förbi de delarna. Då jag är varken teknisk eller båtkunnig var det som rena rama grekiskan för mig.


Dagens citat:

"Han har fått sitt snygga utseende av sin pappa. Pappan är plastkirurg."
(Groucho Marx)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Brun-vita brownies

Jag tycker att brownies ser förbaskat goda ut. Många lovordar dessa kakor enormt och höjer dem till skyarna. Fast när jag har testat att baka dem har jag misslyckats totalt. Och jag talar inte bara om en gång, utan om varje gång som jag har försökt mig på det och det är inte några få gånger det.
 
När jag träffade Cherry i Gallerian beklagade jag mig över detta. Att brownies kom på tal berodde på att vi satt och suktades av American Cookies som säljer amerikanska godsaker. Cherry föreslog då att jag kunde köpa en färdig smet för då om något borde jag inte misslyckas. Fast det tar emot att köpa en färdig smet. Framför allt när det faktiskt går att göra egen.
 
 
Kort därefter fick jag och älsklingen hem en omgång med recept från IMP Hembakat där receptet för brun-vita brownies fanns med. Självklart kände jag mig tvungen att testa. Och kan du tänka dig - jag lyckades! Dessa brownies är bland det godaste som jag har ätit. Dock såg man inte mycket av den vita chokladen som man skulle ha ovanpå tillsammans med lika stor mängd mörk choklad. Den mörka tog dessvärre över.
 
I vilket fall som helst tänker jag definitivt göra dessa igen och om du själv är förtjust i brownies rekommenderar jag dem. Eller, rekommenderar att göra dem gör jag oavsett vilket för de är så goda!


Dagens citat:

"Allting har en ände utom korven som har två."
(Svenskt ordspråk)


Ha det så bra!
Browniekramar
Jessie

Digitalt läsande

Som examenspresent gav älsklingen mig en läsplatta. E-böcker börjar bli mer och mer populärt och trots att jag gillar doften och känslan av att hålla i en bok, har jag varit intresserad av att testa de elektroniska böckerna. Dock var jag ytterst skeptisk till det digitala läsandet från första början. Å andra sidan har jag tidigare bara haft datorn för att läsa e-böckerna och jag är inte förtjust i att läsa långa texter på datorn. Men en läsplatta skulle kunna lösa det problemet.

Och det gör det! Hittills har jag läst ”Ekens syster” som är en av Elin Holmerins noveller (och finns på hennes hemsida) samt ett smakprov ur Malin Johanssons nya roman (där jag var testläsare). Jag kan definitivt se fördelarna med det här digitala läsandet. Det tar ingen plats (utom filernas storlek, men det går att åtgärda med minneskort eller liknande). Det är miljövänligt. Det blir mindre jobbigt när man ska flytta. Man kan enkelt ha med sig plattan (den tar mindre plats än en bok).
 
 
 
Dock finns det några nackdelar. Läsplattan tillhör tafs-elektroniken, vilket jag ogillar men jag kan överleva med det. Just min platta är lite trögtänkt så man måste ta i lite för att den ska reagera. Fast den är ju inte direkt skapad för att man ska tafsa en massa, utan det finns knappar så att man kan bläddra mellan sidorna. En annan nackdel är att batteriet tycks ta slut fort. Nu har jag å andra sidan inte använt den väldigt mycket. Batteritiden kan med andra ord vara bättre än vad jag har uppfattat det som.

Om du gillar att läsa, men ännu inte stiftat bekantskap med läsplattan tycker jag att det kan vara värt att göra det. Jag var som sagt själv en motståndare från första början, men nu är jag faktiskt förtjust i den här sortens läsande.


Dagens citat:

"Jag har fotografiskt minne -- det klickar jämt!"
(Björn Thörnqvist)


Ha det så bra!
Digitala kramar
Jessie

Tråkigt, men ack så viktigt!

Det beror kanske på att jag har drillats i juridiken, men jag tar för givet att man läser ett avtal innan man skriver under. För när man skriver under binder man sig till vad som står i avtalet, och i Sverige råder ”Pacta sunt servanda” (= avtal ska hållas). Det går alltså inte att skriva under ett avtal och sedan hävda att man inte visste vad som stod i avtalet eftersom man inte hade läst det. Att inte veta därför att man har underlåtit att läsa är ingen giltig ursäkt. Man blir ansvarig för vad man signerar oavsett om man har läst det eller inte.

Jag var arg på min pappa när jag skulle skaffa ett hotmail-konto för första gången därför att han tvingade mig att först läsa deras femtioelva sidor långa användarvillkor. Sedan, när det var läst, kunde jag kanske få skaffa ett konto. Då förstod jag inte varför det var nödvändigt. Men det blev i alla fall en vana (åtminstone ett tag till) att läsa igenom användarvillkor innan jag blev medlem på sidor på nätet. Sedan försvann den vanan tills tidningarna skrev om vad Facebook petade in i sitt avtal därför att de visste att ingen läste villkoren ändå. I alla fall inte så långt ned. Den vetskapen skrämde mig och fick mig alltså att återigen läsa allt i avtalsvillkoren.
 
 
Genom att inte läsa villkoren utsätter man sig för en risk. Man binder sig till något utan att ens veta att man har gjort det. Samtidigt som jag förstår att vissa inte orkar läsa de oändliga villkoren, förstår jag inte att man vågar ta risken? Tänk ifall det finns villkor som kräver en handling från ens sida och att man genom sin underlåtenhet riskerar påföljder? Tänk ifall man säljer ut sig och sina uppgifter helt och hållet? Tänk ifall man gör det för all framtid ..?

Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra, utan endast ge dig ett råd. Ta den tid det tar att läsa villkoren. Det må vara skittråkigt, men du vet i alla fall vad du ger dig in på.


Dagens citat:

"Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hänvisa så det ryker om det!

När man har att göra med myndigheter får man oftast någon form av ärendenummer eller diarienummer. Om man får hem dokument i sitt ärende får man definitivt ett sådant nummer.

Många gånger har man svårt att se andra runt omkring när man är så inne i sitt eget ärende. Man räknar med att de som handlägger ärendet ska veta vem man är. Jag är likadan när jag hör av mig till bilfirman där vi köpte vår bil – jag räknar med att de vet vem jag är och vad mitt ärende gäller (kanske främst för att jag har hört av mig så många gånger och varit en jobbig kund …). Fast oftast försöker jag ge så många uppgifter som möjligt för att de ska kunna hitta mitt ärende i sitt system. Men att räkna med att de vet vem man är, är fel eftersom både bilfirman och myndigheter har hand om många olika ärenden. Visst kan man ofta leta upp personen i systemet med hjälp av namnet, fast om det finns andra med likadant namn som själva har ärenden hos myndigheten, eller om man har haft andra ärenden där, kan det bli lite problematiskt utan ärendenummer. Inte omöjligt att lösa, men det tar definitivt längre tid. För att då få bättre och snabbare service är det bäst att man har någon form av ärendenummer som man anger ganska snart och tydligt vid kontakt med de som handlägger ärendet.
 
 
Någon gång på jobbet var det en kille som spontanringde från tunnelbanan därför att han veckan innan inte hade fått tag på nämnden. Han hade vid det tillfället inget ärendenummer, eller rättare sagt så mindes han inte det och dessutom var täckningen rätt dålig så det var svårt att höra honom. Vid sådana tillfällen är det svårt att hjälpa personen som ringer.

Mitt råd är därför att om du får ett ärende-/diarienummer eller liknande, så ange det när du tar kontakt med de som handlägger ärendet. Det spar tid och underlättar mycket.


Dagens citat:

"Byråkraterna är papperskrigets militärer."
(C. Northcote Parkinson)


Ha det så bra!
Hänvisande kramar
Jessie

Var vänlig och LÄS först

Jag blir lika glad varje gång när ett mejl som rör min andra blogg, ”Livet som paralegal”, trillar ned i inkorgen. Det är roligt att bloggen uppskattas då mitt syfte var och är att sprida information om utbildningen och yrket.

Fast glädjen grumlas en smula när jag läser viss av dessa mejl och ser att de frågar efter något som jag klart och tydligt har skrivit i inlägg. Ifall personen inleder sitt mejl med att tala om att denne tycker att det är en intressant blogg eller liknande, känns den inledningen plötsligt som tomt prat. Hur kan man tycka att något är intressant om man inte tar sig tid att läsa?
 
 
Visst kan man missa en del saker. Det finns trots allt ett uttryck som heter att man inte kan se skogen för alla träd. Men om personen frågar efter saker som klart och tydligt finns skrivet, börjar i alla fall jag fundera på om det endast rör sig om ren lathet från frågeställarens sida? Trots att jag blir milt irriterad, svarar jag givetvis på frågorna. Men ibland tillåter jag mig själv att hänvisa till de aktuella inläggen. Framför allt om personen har inlett sitt mejl på det sätt som jag nämnde innan.

Jag tänker hur som helst så här (fast det är jag kanske ensam om att göra): om man har hamnat på en blogg eller liknande med information, försöker jag i första hand att läsa mig till det svar som jag letar efter. Om det fortfarande är oklart eller om svaret inte finns, hör jag av mig till personen som skrivit informationen. Jag menar, information finns där av en anledning.


Dagens citat:

"När du köper ett nytt bolag är det egentligen kassan du lägger i vanten."
(Refaat El-Sayed)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Revolt (Suzanne Collins)

Revolt" är fortsättning på ”Fatta eld” och därmed den tredje och avslutande delen i trilogin om Panem.

Efter att ha blivit räddad från arenan, befinner sig Katniss och hennes familj i distrikt tretton som är fylld av rebeller. Kriget är i full gång och mot sin vilja utses Katniss till revoltens ansikte – härmskrikan. Men för varje aktion som rebellerna företar sig förlorar hon Peeta, som befinner sig i regimens grepp, mer och mer.

Jag tyckte mycket om de andra två böckerna men dessvärre var inte den här lika bra som de andra två, även om ”Revolt” också var gripande (den tvingade fram en och annan tår hos mig) och spännande emellanåt. Till skillnad från ”Hungerspelen” och ”Fatta eld”, kändes tredje boken mest som en lång transportsträcka för att nå slutet. Visserligen var den behövlig, men den saknade det lilla extra för att bli lika bra som de andra. Dock har jag svårt att peka ut exakt vad som fattades.

Boken slutade inte helt lyckligt men det blev ungefär det slut som jag hade hoppats på. I alla fall till vissa delar. Jag uppskattar att slutet inte var sagolikt lyckligt eftersom det gör berättelsen mer trovärdig. Livet är inte alltid en dans på rosor.
 
 
När boken var färdigläst behövde jag en stund på mig för att smälta det jag hade läst och att det nu var slut. Att jag nu skulle tvingas lämna Panem och dess befolkning. Berättelsen och dess karaktärer finns alltjämt kvar hos mig och i mina tankar. Att behöva ta farväl kändes både jobbigt och sorgligt och min hjärna ville inte riktigt vara med på det. Så pass berörd blev jag. För mig var det inte bara karaktärer i en bok, utan Suzanne Collins lyckades få mig att känna mig som en del av berättelsen. Som en del av karaktärerna.

Det var ett tag sedan som jag stötte på böcker som berörde och trollband mig så mycket som den här trilogin har gjort. Trots min djupt rotade avsky mot lyckliga slut, ville jag faktiskt ha det den här gången. I varje fall det som jag ansåg var ett lyckligt slut. Det gjorde fysiskt ont i mig vid tanken på ett annat slut. I mina ögon ska det till skicklighet från författarens sida för att kunna omvända en anti-lyckliga-slut-person och det lyckades Collins med. Hon lyckades även skapa ett beroende hos mig, för jösses vad svårt jag hade att lägga ifrån mig de här tre böckerna. Det var nästan så att man fick bända loss dem med en kofot, för jag slutade inte läsa frivilligt. Och på jobbet kunde jag knappt tänka på annat än berättelsen. Det enda som jag kunde tänka på var att få sluta så att jag kunde fortsätta att läsa.

Jag ser verkligen fram emot att få se hur väl de har lyckats med filmatiseringen av första boken och sedan även de två andra. Den tredje boken kommer att delas upp i två filmer och beräknas i dagsläget ha biopremiär 2014 och 2015. När andra filmen (den som är baserad på ”Fatta eld”) ska komma på bio vet jag inte.
 
Bokmusik:
  • Crash and burn (Savage Garden)
  • Losing you (Dead by April)
  • I need you (LeAnn Rimes) Dock tyckte jag att "I need you" passar bra till alla delar i serien, men kanske främst till "Fatta eld" och "Revolt".


Dagens citat:

"Everything that can be invented has been invented."
(Charles H. Duell, Commissioner, U.S. Patent Office, 1899)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vill du förlova dig med mig?

Förlovning: överenskommelse mellan två människor om att (senare) gifta sig. (Källa: Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien/SO)

Nuförtiden tycks folk tro att ”förlovade” är en egen kategori av levnadssätt, precis som ”gifta” eller ”sambo”. Numer frågar folk om den andra vill förlova sig med en eller så har båda till och med tillsammans bestämt ett datum då man ska berätta för andra att man är förlovade. Dock är det inte så en förlovning är tänkt att gå till eller innebära.
 

Förlovning är den tid från det att en i förhållandet har friat och fått ett ”ja” från den andra, tills det att man gifter sig. Varken mer eller mindre. En del säger att förlovning (utan att först ha friat) är ett sätt att visa att man menar allvar med sitt förhållande och vill bara vara med sin partner. Fast tekniskt sett behöver man inte vara förlovade med varandra för att visa det. Ett monogamt förhållande innebär i grunden att man bara vill vara med en person. Och om man inte vill gifta sig, har förlovningen ingen betydelse. Det är inte värt mer att vara förlovade utan att gifta sig eller tanken på att vilja gifta sig, än att ”bara” vara sambor. Rent juridiskt är det tvärtom.

Min rättskunskapslärare på gymnasiet demonstrerade förlovningens juridiska betydelse genom att säga att man kan förlova sig med en krukväxt om man så vill. Gifta sig med eller vara sambo med en krukväxt går dock inte. Fast om man ska gå på SO:s definition är det omöjligt att förlova sig med en krukväxt då man endast kan ingå avtal med (ha en överenskommelse med) människor. Men bortsett från det stämde det han sade ganska bra.
 

Det är lustigt hur folk har fått det här begreppet om bakfoten. Det mest intressanta är kanske ändå hur så många har lyckats med den här misstolkningen. Någon sade en gång till älsklingen angående det här, att vi lever i ett modernt samhälle och kan inte bara gå efter traditioner. Fast det är ingen fråga om tradition, utan en fråga om en betydelse. En innebörd. Om folk då vill ha nya sätt att leva på, går det väl att skapa en ny levnadsform? Inte för att jag anser att det behövs, men tekniskt sett går det.

Jag menar alltså att om man inte är beredd att gifta sig ska man inte ta ”förlovning” i sin mun. Speciellt inte om man har missförstått innebörden med begreppet. Det där med att man vill visa att man menar allvar med förhållandet, ser jag inte som något annat än att det är för omvärlden som man vill visa det. Om förhållandet är tillräckligt starkt behöver man egentligen inga yttre bevis på det. Det räcker med att de i förhållandet själva vet om det, vilket man oftast också gör.

Jag är medveten om att jag med det här inlägget riskerar att trampa på en hel del ömma tår och att jag också riskerar att göra dig upprörd. Men det här är endast mina åsikter och jag menar inte att förolämpa dig på något vis.


Dagens citat:

"Kärleken är större än lagen."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Förlovade kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Hallstahammar: Åsby kött & trädgård

Den 29 till den 30 juni hade vi besök av svägerskan och hennes sambo. Eftersom de var intresserade av att köpa fint svenskt kött, åkte vi till Åsby kött- och vilthandel i Hallstahammar.
 

Innan vi tog oss in i kötthandeln besökte vi deras ”zoo” utanför. Detta ”zoo” bestod av grisar, kaniner och getter. Jag fick bra kontakt med en av getterna, men när jag föreslog att han kunde heta Gert gick han genast i väg. Efteråt tänkte jag försöka gottgöra honom för min förolämpning, men jag glömde faktiskt bort det. :-(
 
 
I kötthandeln har de mer än bara kött. Då vår frys för tillfället är proppfull med kött, köpte vi inget men jag kan tänka mig att handla därifrån i framtiden. Istället köpte vi honung och sylt, men inte vilken honung som helst! Det blev mintchoklad och lakrits. Vi har testat de smakerna innan (i alla fall lakrits och vanlig choklad) när vi köpte det på någon valborgsmässoafton i Stallarholmen. Om du inte har smakat de här smaksatt honungssorterna kan jag tala om att de är väldigt goda!
 
 
Efter våra inköp besökte vi Åsby hem och trädgård (blomsterträdgården som ligger bredvid). Jag sprang runt och försökte få med allt möjligt på bild. Blev för övrigt sugen på att ha trädgård när jag såg en hel del av deras växter och trädgårdsprydnader. De hade så fina lamm och katter! Vårt besök slutade med att vi köpte ett vindruvsträd och en liten hallonbuske. Så kan de göra vårt olivträd sällskap. ^^
 
 
Jag rekommenderar att besöka Åsby - både kött- och vilthandeln och blomsterträdgården. 


Dagens citat:

"En levande hund är bättre än ett dött lejon."
(Bibeln)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Recension på rubb och stubb?

Bokbloggsjerka: Recenserar du alla böcker du läser?
 
Nja, recension och recension. Jag skulle inte vilja påstå att jag skriver regelrätta recensioner, utan jag skriver snarare vad jag känner och tycker om böckerna. Men om man utgår från det så försöker jag att skriva om alla böcker som jag läser. Tanken med det är att tipsa om de böcker som jag läser. Plus att jag får utlopp för lite av mina tankar kring böckerna som jag läser. Och genom bokhyllerundan försöker jag skriva lite om vissa böcker som jag har läst.
 
Arkiverade lagböcker hos åklagarkammaren där jag hade min andra praktik. Himmelrike!
 
Så det korta svaret blir: Både ja och nej. Jag skriver inga direkta recensioner, men däremot skriver jag om alla böcker som jag läser.


Dagens citat:

"Det finns alltid en morgondag."
(Ryskt ordspråk)


Ha det så bra!
Orecenserade kramar
Jessie

Fatta eld (Suzanne Collins)

"Fatta eld" är fortsättningen på "Hungerspelen", så om du ännu inte läst första boken och inte vill få handlingen avslöjad, bör du hoppa över nästa stycke eller till och med hela det här inlägget. Det är du som avgör.
 
Genom sina trotsande handlingar i hungerspelen (den vackra utsmyckningen av Rues kropp och idén med att äta de giftiga bären) har Katniss Everdeen lyckats reta upp regimen rejält. Men hon har även omedvetet fått en boll i rullning och för det tänker inte regimen låta henne komma undan ostraffat. Varken hon eller de hon håller kär.
 
Om "Hungerspelen" var fylld med känslor skulle jag vilja påstå att "Fatta eld" är ett strå vassare. Suzanne Collins spinner vidare på svårigheten att älska/tycka om två personer samtidigt, och framför allt när man inte själv är riktigt medveten om vad det är för känslor som man har. Collins bygger även på vad som händer när ett folk har fått nog av att bli förtryckta. Vid ett flertal gånger var jag nära att börja gråta och när boken var slut kunde jag knappt hålla tillbaka mina känslor. Men det gjorde jag enbart för att jag just då satt på tåget och om jag avskyr att gråta, avskyr jag ännu mer att göra det med andra i närheten. Kanske är det för alla dessa känslor som gör att boken berör mig så mycket som den gör. För att den skildrar, för mig, igenkännande känslor. Men samtidigt är den fortfarande väldigt spännande även om man som läsare redan vet hur ett hungerspel går till. Fast Collins lyckas skriva om det på ett annorlunda sätt genom att välja en lite annan vinkel.
 
 
Och så finns alla vändningar som jag är förtjust i! Just när man tror att man har listat ut hur allt ligger till och hur det kommer sluta, får man veta att man har fel. Jag har saknat den här oförutsägbarheten! Dessutom är det ingen som lever lyckligt i alla sina dagar, vilket jag också uppskattar.
 
Efter "Hungerspelen" hade jag skyhöga förväntningar på "Fatta eld" - och jag blev långt ifrån besviken. Får hoppas att "Revolt" - tredje och sista boken! - håller lika hög kvalitet.
 
Bokmusik:


Dagens citat:

"De längsta resorna görs i vårt eget inre."
(Isländskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokmusik

Jag har för mig att jag läste i någon bok- och/eller skrivblogg om bokmusik. Ungefär som filmmusik, fast istället ackompanjeras boken av musik. Förstår du hur jag menar?

I inlägget om ”De två odjuren” skrev jag att jag kom att tänka på två karaktärer när jag hörde en låt därför att det kändes som att texten beskrev dessa två personer, eller i alla fall lite av deras situation. Låttexten hörde nästan ihop med innehållet i boken. Jag vet inte riktigt hur jag bättre ska beskriva det (för till och med jag själv tycker att jag hittills bara förklarat mig på ett rörigt sätt). Om du tänker dig att James Camerons film ”Titanic” istället hade varit en bok, skulle Celine Dions ”My heart will go on” vara klippt och skuren för den boken. Nu finns det i och för sig en roman som utspelar sig på Titanic (”Havets öga”), men nu tänkte jag om ”Titanic”:s filmmanus istället hade varit ett bokmanus. Hänger du med hur jag tänker då (för det är knappt så jag själv hänger med)? Det är i alla fall så jag tänker när jag tänker på bokmusik.
 

Efter att ha läst flera kapitel i ”Hungerspelen” när jag var på väg till Stockholm, spelades ”För längre än för alltid” från ”Svanprinsessan” i min MP3 när jag klev av tåget. Då kände jag direkt att den passade till ”Hungerspelen” och framför allt karaktärerna Katniss och Peeta.

Händer det dig att du känner så för vissa låtar efter att ha, eller under tiden som du läst en bok? Har du i så fall några egna exempel?

Jag hade tyckt att det skulle vara lite roligt om det fanns speciella skivor med ”soundtrack” till böcker. Låtar som är komponerade just för böckernas handling och som ska läsas under tiden man läser. Fast jag förstår att det skulle vara svårt att genomföra. Dels för att en del inte kan koncentrera sig på läsningen med ljud i bakgrunden, dels för att alla har olika läshastighet. För jag tänker mig att man hade kunnat lägga upp det att vissa låtar är ämnade för vissa kapitel. Om då läsarna läser olika snabbt, fungerar inte det upplägget.

Hoppas att mina tankar inte var för röriga.


Dagens citat:

"I need you like water, like breath, like rain."
(LeAnn Rimes - I Need You)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Några leksakstankar

Då min sista ekonomilektion på utbildningen blev flyttad, passade jag på att träffa min kompis Cherry (det var med andra ord över en månad sedan ... Visst är jag snabb med att formulera inlägg?). Det regnade väldigt mycket, så vi höll oss inne i Gallerian på Hamngatan i Stockholm.

Till bådas förvåning upptäckte vi att det fanns ett hus i Gallerian, och snart hade vi konstaterat att det var en klädbutik. Den var faktiskt mysig på insidan om än lite för mörk.
 

Vi styrde sedan stegen mot BR och slank in där på Cherrys önskan. Jag är enormt förtjust i åsnan Ior, så när jag hittade en som trallade smälte jag på studs. Dock var inte Cherry lika förtjust i den leksaken och höll nog på att drivas till vansinne när jag under resten av vår BR-vistelse gick runt och härmade honom.
 
[videoklippet med Ior har tagits bort]


Något som jag reagerade starkt på var dagens My Little Pony-leksaker. Vad har hänt med dem?! När jag var yngre var de söta och charmiga, men nu är de bara fula. De ser inte alls ut som tidigare. Det var nästan som att se en skräckfilm. Det fanns en annan variant av ponny-leksaker och lustigt nog såg de ut som My Little Pony gjorde förr. Jag fattar inte att de som tillverkar My Little Pony i dag tycker att de är fina, för det bör de väl tycka? Annars skulle de väl inte tillverkarna låta leksakerna se ut som de gör?
 
De nya.
 
Det andra märket och så som My Little Pony såg ut förr.
 

För att lätta upp stämningen avslutar jag med något annat som jag gillade inne på BR:
 
[videoklippet har tagits bort]


Dagens citat:

"Airplanes are interesting toys, but are of no military value."
(Marechal Ferdinand Foch, Professor of strategy, Ecole Superieure de Guerre)


Ha det så bra!
Lekande kramar
Jessie

Universums historia – Big Bang och efteråt (Trinh Xuan Thuan)

Ända sedan jag var liten har jag varit intresserad av rymden, även om jag egentligen vet ganska lite om det. Efter att ha läst Trinh Xuan Thuans bok ”Universums historia – Big Bang och efteråt” vet jag i alla fall lite mer. Trots att det är en fackbok som är fullproppad med information är den intressant. Man får veta lite allt möjligt. Tydligen har man med de interstellära sonderna Voyager 1 och Voyager 2 sänt i väg videoskivor ”med bilder av livet på jorden och grammofonskivor av koppar där man spelat in ljud som man ansett är karakteristiska för vår planet; alltifrån en symfoni av Beethoven till ljudet av en mänsklig kyss till en jazzmelodi.” När dansken Tycho Brahe kom på tal blev jag glad eftersom jag besökte hans observatorium Uranienborg på Ven tillsammans med skolan när jag var runt åtta, nio år. Att få ta del av olika kända personers teorier och funderingar var minst sagt lärorikt.

Något annat som jag tyckte om var universums historia som komprimerats till ett enda år:
 

  • 1 januari – Big Bang äger rum
  • 1 april – Vintergatan bildas
  • 9 september – Solsystemet bildas
  • 19 december – de första fiskarna och ryggradsdjuren utvecklas
  • 20 december – de första växterna
  • 21 december – de första insekterna
  • 23 december – de första reptilerna
  • 24 december – de första dinosaurierna
  • 26 december – de första däggdjuren
  • 27 december – de första fåglarna
  • 28 december – dinosauriernas död
  • 31 december kl. 22.30 – de första människorna
  • 31 december kl. 23.59 – Stonehenge
  • 31 december kl. 23.59.50 – den egyptiska civilisationen
  • 31 december kl. 23.59.55 - Buddhas födelse
  • 31 december kl. 23.59.56 - Kristi födelse
  • 31 december kl. 23.59.59 - Renässansen i Europa
  • Midnatt - Big Bang-teorin och relativitetsteorin formuleras, rymden erövras.
Efter det inser man verkligen hur kort tid vi har funnits, men ändå hunnit förstöra så mycket som vi gjort. Det är egentligen sjukt.
 
Tänk vad kul om vi skulle få kontakt med andra varelser i universum - för det finns ju andra varelser. Frågan är bara var. Hoppas att man hinner få uppleva det.


Dagens citat:

"Ingenting nytt under solen."
(Bibeln)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Anonymitet i all ära, men ...

Ifall man kontaktar exempelvis en domstol med anledning att man vill ta del av, till exempel, ett beslut eller kanske till och med en dom, har man rätt att vara anonym. Domstolen har ingen rätt att fråga vem du är, såvida det inte är fråga om en sekretessprövning. D å måste man ange vem man är så att domstolen kan ta ställning till om handlingen kan lämnas ut.
 
Utsikten från mitt arbetsrum. Inte direkt upphetsande ...
 
En arbetskamrat berättade att det var någon som ringde till nämnden och ville få ett beslut i ett ärende. När min arbetskamrat frågade var han skulle skicka beslutet, sade den som ringde att han inte ville uppge det. Arbetskamraten försökte pedagogiskt förklara att det i så fall var omöjligt att skicka beslutet om han inte fick en postadress eller en e-postadress. Den som ringde svarade då att det inte var hans problem. Till slut gick det upp för den som ringde vilket problem som uppstod och angav slutligen var beslutet skulle skickas.
 
Nuförtiden har domstolar möjlighet att skicka beslut och liknande per e-post (ibland föredras det), så om man till varje pris vill vara anonym kan man skapa en e-post som uppfyller det syftet. Svårare än så är det inte. Men att tro att domstolarna kan läsa tankar eller till och med trolla fram beslutet hos en är bara dumt.


Dagens citat:

"Genom att troget arbeta åtta timmar om dagen kanske du slutligen får bli chef och arbeta tolv timmar om dagen."
(Robert Frost)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bomullsbröllop

I dag är det ett år sedan jag och älsklingen blev äkta makar i Mora kyrka med en pensionerad och väldigt förvirrad präst som vigselförättare. Tänk att det redan har gått ett år ... Vissa dagar har gått fort medan andra har gått långsamt, men sammanfattningsvis har det här året gått rätt fort. Och jag ångrar absolut inte att vi gifte oss.
 
För mig är det fortfarande lite underligt att jag faktiskt har gått och gift mig. Tidigare var det aldrig något som riktigt intresserade mig, även om man ibland tänkte att man någon gång i framtiden skulle gifta sig. Förmodligen. Om man hittade någon man ville dela livet med. Men det var aldrig något som jag riktigt prioriterade. Efter en period under första året på gymnasiet kände jag att förhållanden kändes kvävande. Jag kände mig fången i ett förhållande. Den reaktionen var ganska oväntad eftersom jag alltid hade trott att det skulle kännas annorlunda. Att det skulle kännas trevligt. Av den orsaken att det kändes obehagligt valde jag att fokusera på annat, nämligen mina studier och min framtid. Jag gick upp så mycket i detta strävande att jag inte hade ögon för något annat. Inte förrän älsklingen klev in i bilden.
 
 
Han fick mig att känna sådant som jag hade lovat mig själv att inte känna igen. Han fick mig att längta efter saker.  Med honom känns allt naturligt. Vi har varit tillsammans i snart fyra år, men det känns som att vi har varit det mycket längre. Med älsklingen känner jag mig inte fången, utan det är snarare så att jag känner mig trasig utan honom. Jag behöver ha honom i min närhet och i mitt liv. Tanken på att inte ha det så är skrämmande. Älsklingen får mig att känna saker och att längta efter sådant som ingen annan tidigare har fått mig att känna eller längta efter. Jag kan heller inte tänka mig att tillbringa mitt liv med någon annan än just älsklingen. Det går inte att tänka den tanken, för just nu känns det så självklart att det är med honom som jag ska vara med. Så har det gjort under hela vårt förhållande. Ända sedan starten och just då var det faktiskt skrämmande eftersom jag fasade över hur det skulle gå för mig om det en dag tog slut.
 
Jag är tacksam över att få ha honom i mitt liv och det är med glädje som jag firar vår första bröllopsdag (Bomullsbröllop) tillsammans med honom.
 
I helgen bakade jag en tårta till vår dag och resultatet blev det här:
 
 
För att forma tårtbottnarna till ett hjärta använde jag den hjärtformade bakform med avtagbar kant som vi har. Mellan de båda tårtbottnarna hade jag kokosmousse (dock blev det en aning misslyckat och inte så fast som det skulle ha blivit). När bottnarna var ihopsatta med moussen emellan, spacklade jag tårtan med vit chokladsmörkräm. Därefter täckte jag tårtan med rödfärgad marshmallowfondant som jag bakat och färgat själv. Som en ram satte jag dit mjuka guldfärgade strösselkulor. Cirklarna ovanpå föreställer ringar och den vita bollen ska vara en diamant. Dessa är gjorda i gulfärgad och vitfärgad fondant som jag gjort och färgat själv (nåja den vita är inte färgad eftersom fondanten blir vit när man gör den) och sedan fick de ett lager ätbar guldfärg på sig. I och genom dessa ringar finns en etta som är gjort av likadana kulor som jag använde i ramen och ettan symboliserar det antal år vi har varit gifta i dag. Jag blev besviken på tårtans nedre kanter (som blev lite ojämna). Annars är jag på det hela ganska nöjd med resultatet. Min andra modellerade tårta som den här gången inte blev lika komplicerad som min första. I skrivande stund har jag inte smakat på tårtan, men inlägget uppdateras med smakrapport så fort detta är gjort!
 


Dagens citat:

"Kärleken är en vacker trädgård, äktenskapet ett fält med nässlor."
(Finskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Katt vs. hund

När jag gick på mellanstadiet (och även under slutet av lågstadiet) hade jag hund, katt och undulat som husdjur. Väldigt ofta fick jag frågor från mina klasskamrater om hunden brukade springa runt och jaga, eller till och med äta upp, katten och ifall katten gjorde likadant mot undulaten. Men så var det inte. De var vänner alla tre. Oftast var det till och med så att det var undulaten som jagade både hunden och katten – givetvis när de lekte med varandra, eller i alla fall när undulaten trodde att de lekte.




 
Jag kom att tänka på hunden, katten och undulaten när jag såg den här videon. Framför allt hunden och katten eftersom min katt brukade ligga på lur bakom en möbel och vänta på hunden. När hunden väl kom fram, hoppade katten fram och gav hunden en snyting på nosen. För mig är det mysigt att husdjuren samspelar på ett sådant sätt. Eller som min hund och katt gjorde under en nyårsafton – de låg hopkurade tillsammans på hallgolvet. 


Dagens citat:

"Ju högre ställning, desto mindre frihet."
(Latinskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Välja format

OBS! Bloggen har bytt design igen. Om du har problem med att se den, tryck på F5
 
 
Bokbloggsjerka: Vilket bokformat föredrar du?
 
För mig har alltid inbundna eller böcker med hård pärm varit mitt alternativ. Jag har aldrig tyckt om pocket och anledningen är att de går sönder så fort. När jag läser pocketböcker vågar jag knappt öppna boken eftersom då riskerar jag att ryggen blir förstörd. För vissa gör det kanske inget, men jag blir förtvivlad när böcker går sönder eller om de ser ut som att de faktiskt har blivit lästa. Jag vill att böcker ska vara fina och nästan se orörda ut. När det gäller pocket blir det svårt.
 
 
Fast jag tror att jag mer och mer kommer att dras till eboken, trots att jag från början trodde att det aldrig skulle falla mig in att ta i en läsplatta ens med en tång. Just det tänkte jag berätta mer om i ett inlägg som kommer senare.
 
Kort och gott blir mitt svar: Inbunden/hård pärm och eboken. Antar att det måste bo en liten pedant i mig.


Dagens citat:

"Skönheten sitter i betraktarens öga."
(Ordspråk från Ukraina)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fel tåg

Nervöst står man och väntar på det underjordiska tåget. Tunnelbanan. Eller ”tuben” som lokalbefolkningen kallar det. Flera gånger har man studerat tavlan för att försäkra sig om att man åker åt rätt håll, innan man med inbillat självförtroende tränger sig in i vagnen när tåget anländer. Fast så fort som dörrarna har stängts anfaller osäkerheten en likt ett vildsint rovdjur och sliter en våldsamt i stycken. Klev man verkligen på rätt tåg?

Genast börjar man vrida och vända på sig i den fullproppade vagnen i jakt på en förteckning över stationerna. Hårda och ogillande blickar duggar tätt, men man låtsas som att man inte ser dem. Magen drar ihop sig till en hård liten tennisboll samtidigt som reaktionen lockar fram illamåendet. Till slut hittar man den eftersökta stationsförteckningen, men bara för att upptäcka att en kille står i vägen. Där av alla ställen! Nåväl, det är visserligen trångt i vagnen, men varför kan han inte stå och trängas någon annanstans?! Tyst för sig själv står man och svär och förbannar killens egoism.
 
 
När första stationen ropas ut blir man panisk. Man står på fel tåg. Den stationen som nyss ropades ut ligger åt fel håll. Man åker åt det håll som man inte skulle åka mot. Fast när ska man kliva av och åtgärda sitt misstag? Ju snabbare man gör det, desto fortare blir det rätt.

Man försöker se oberörd ut för att smälta in i den zombieliknande massan av lokalbefolkning som fyller vagnen till brädden. Så fort de kan vädra ens osäkerhet är det ute med en.

Förvirringen som uppstår när nästa station ropas ut är överväldigande. Rätt station … Man har kommit till rätt station! Otroligt att man faktiskt lyckades ta rätt tåg.

Ganska stöddigt tränger man sig ut och promenerar bort från det unkna. Tänk att man för en gång skull lyckats med något som man företagit sig. Vilken prestation!


Dagens citat:

"Mycket handlar om beslutsamhet."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vilja, men inte kunna

Tänk dig att du befinner dig på en plats där inspiration till att skriva flödar. För varje ögonblick fylls du mer och mer av viljan att skriva, men samtidigt känner du att du inte kan. Om du hade fått ett papper och en penna framför dig skulle du inte ha kunnat få ned ett enda ord på det.
 
 
Vid sådana tillfällen blir man minst sagt frustrerad. För mig innebär skrivandet någon form av mental befrielse och att då inte kunna förmedla när man verkligen vill, är jobbigt. Och ju mer min skrivförmåga är blockerad, desto mer försöker min hjärna att pressa fram orden. Dock utan framgång.
 
Hur brukar du lösa sådana här situationer?


Dagens citat:

"Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda – M

Min klassföreståndare på gymnasiet var väldigt litteraturintresserad (kanske därför som hon bland annat blev svensklärare?) och ibland kom hon med olika boktips till mig. Ett av de tipsen var Stieg LarssonsMän som hatar kvinnor”.

Kort handlar den om journalisten Mikael Blomkvist som tar på sig uppdraget att utreda Harriet Vangers försvinnande som ägde rum cirka fyrtio år tidigare. Till sin hjälp får han ovanliga Lisbeth Salander som är en hacker och en väldigt bra researcher. Allteftersom de gräver i familjen Vangers förflutna möts de av en mörk och blodig historia.
 

Jag tyckte mycket om den här boken och tillsammans med de andra två blev det en fin helhet. Den mest intressanta karaktären i mina ögon är den mångfacetterade fröken Salander. Hon är lite som en kameleont, fast med humör! Ungefär som ett kattdjur. Dessutom lyckas hon ständigt hamna på fötterna efter ett fall och tycks ha minst nio liv. Precis som en katt! Att träffa henne i verkligheten skulle vara minst sagt intressant.

Jag förstår verkligen varför de här böckerna har fått så mycket uppmärksamhet. De förtjänar verkligen det!


Dagens citat:

"Att ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellen."
(Engelskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att bo ihop gör inte personer automatiskt till sambor

Samboende – bo tillsammans. Att vara sambor.

Rent språkligt ligger det nära till hands (eller kanske muns?) att kalla två personer som bor tillsammans för sambor. De sam-bor. Själv tycker jag att det språkligt sett är logiskt, fast i juridisk mening är det inte samma sak. Inte nödvändigtvis i alla fall.

I 1 § sambolagen (SFS 2003:376) definieras begreppet ”sambor” som

"Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.

När det i en lag eller annan författning talas om sambor eller personer som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden eller används liknande uttryck, avses därmed sambor enligt första stycket.

Denna lag gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift. Lagen gäller sambornas gemensamma bostad och bohag.

Det som i denna lag sägs om äktenskap gäller också registrerat partnerskap. Lag (2009:261)."
 
 
Uttrycket ”stadigvarande bor tillsammans” syftar inte på en tillfällig relation, utan att det har eller är tänkt att ha en viss konstans (det vill säga varaktighet). Vidare anges att om båda parterna är folkbokförda på samma adress, antas det att relationen inte är tillfällig. Dock kan andra omständigheter väga upp om parterna är folkbokförda på olika adresser, exempelvis om de har gemensamma bankkonton. Vid bedömning får man se till helheten. Med ”parförhållande” menas att det normalt ingår sexuellt samliv och ”gemensamt hushåll” innebär att de båda som bor tillsammans hjälps åt i det vardagliga livet, som att dela på sysslor och utgifter

Vad innebär då detta? Normalt sett kan inte en mamma och hennes dotter vara sambor trots att de bor tillsammans. Jag menar, vanligtvis har inte föräldrar och deras barn, eller syskon, sex med varandra. Inte ens jag och min bästa kompis hade varit sambor om vi hade bott tillsammans just för att förutsättningen som menas med ”parförhållande” saknas.
 

Därför brukar jag sucka högljutt när personer använder sambobegreppet helt fel. Språkligt sett gör det väl ingen skillnad, men inom juridiken är det väldigt viktigt att hålla isär begreppen med tanke på att regleringen kring de olika samlevnadsformerna skiljer sig åt.


Dagens citat:

"En synonym är ett ord som du använder om du inte kan stava till det du först tänkte på."
(Burt Bacharach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen sponsring

Du har kanske märkt att jag har börjat länka en hel del till olika sidor - både utanför den här bloggen och inom den här bloggen. Eftersom jag inte har fått några kommentarer om att det skulle störa läsningen, har jag därför fortsatt att göra det när helst jag känner för att peta in en länk.
 
Fast efter att ha läst en artikel i "Skriva", som handlade om att vara tydlig för sina läsare när man skriver sponsrade inlägg o.s.v., tänkte jag ta upp just det angående den här bloggen. När jag läste den artikeln insåg jag att allt mitt länkande kan orsaka en del huvudbry hos dig.
 
 
För att klargöra det en gång för alla: Om man bortser från inläggen om Booked, skriver jag i dagsläget inga sonsrade inlägg. Att jag väljer att länka till olika sidor beror helt enkelt på att jag själv tycker att den sidan av olika anledningar kan vara värd att nämnas. Till exempel när jag skrev om min examenstårta. Då länkade jag till bloggen "Bli min jäst", men det är inte för att jag fick något i gengäld eller liknande, utan för att jag tänkte att om du själv skulle vara intresserad av att veta var jag hittade min inspiration ifrån, eller om du skulle vilja baka något liknande själv, kunde det vara bra om du kunde gå till den källan som jag använde mig av. Eller när jag skrev om när jag och älsklingen fiskade - då länkade jag till "Krampensjöarna", men det var för att du skulle kunna besöka den sidan om du var intresserad av att veta mer om de sjöarna som vi besökte.
 
Med detta vill jag inte ha sagt att jag är emot sponsring - så länge man själv har något intresse av det man skriver om i sina sponsrade inlägg. Den dagen då jag börjar skriva sponsrade inlägg (vet inte riktigt om Booked-inläggen räknas dit?) kommer jag att vara tydlig med vilka inlägg som är sponsrade eller inte.
 
Nu vet alltså du och jag var vi har varandra, eller i alla fall så vet du var du har mig. Tycker att det känns bäst att ha klargjort det.
 
I helgen blev det lite strul med bloggen och tills vidare finns en provisorisk bakgrund (inte särskilt fin, men den får som sagt duga tills vidare). Jag hoppas att jag ska få ordning på detta problem snart.


Dagens citat:

"Enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att starta med en stor."
(Lennart Red Top Nyblom)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Måluppdatering: Juni

Bokläsandet i juni månad är jag inte besviken på, med tanke på att jag lyckades plöja igenom "De två odjuren", "Hungerspelen" och "Den magisika stenen". Förhoppningsvis kommer det bli mer bokläsande nu när jag inte längre behöver plugga.

På de andra punkterna ser det rätt mörkt ut. Trots min planering att börja träna så fort examen var över, har jag inte kommit igång med det. Jag har inga ursäkter (ovanligt va?) utan jag får helt enkelt börja med att planera min tid och prioritera bättre med tanke på att jag inte har särskilt många timmar på mig att göra saker nu på vardagskvällarna. Förhoppningsvis har jag bättre resultat att komma med nästa månad.
 

Hur ser det då ut i ”halvlek” så att säga?

  • Bli klar med "ADK"  innan 31 december 2012.
  • Göra bra ifrån mig på praktiken under våren 2012.
  • Påbörja romanprojektet "B" innan november 2012.
  • Skriva minst 50 000 st. ord på "B" under november 2012.
  • Gå på minst två anställningsintervjuer innan 31 december 2012.
  • Läsa minst en bok i månaden. (Så här långt har jag lyckats!)
  • Lära mig klenornas hemlighet innan 31 december 2012.
  • Bli gladare innan 31 december 2012.
  • Återinlära hur man stickar innan 31 december 2012.
  • Komma igång att träna och göra det regelbundet innan 31 december 2012.

En hel del kvar att klara av på ett halvår. Bara att sätta igång antar jag?

Satte du upp några egna mål för 2012? Hur går det i så fall för dig?


Dagens citat:

"När män nästan dräper varandra i konkurrens är de bara kämpestarka, men när kvinnor gör det är de häxor."
(Berit Ås)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!