Anonymitet i all ära, men ...

Ifall man kontaktar exempelvis en domstol med anledning att man vill ta del av, till exempel, ett beslut eller kanske till och med en dom, har man rätt att vara anonym. Domstolen har ingen rätt att fråga vem du är, såvida det inte är fråga om en sekretessprövning. D å måste man ange vem man är så att domstolen kan ta ställning till om handlingen kan lämnas ut.
 
Utsikten från mitt arbetsrum. Inte direkt upphetsande ...
 
En arbetskamrat berättade att det var någon som ringde till nämnden och ville få ett beslut i ett ärende. När min arbetskamrat frågade var han skulle skicka beslutet, sade den som ringde att han inte ville uppge det. Arbetskamraten försökte pedagogiskt förklara att det i så fall var omöjligt att skicka beslutet om han inte fick en postadress eller en e-postadress. Den som ringde svarade då att det inte var hans problem. Till slut gick det upp för den som ringde vilket problem som uppstod och angav slutligen var beslutet skulle skickas.
 
Nuförtiden har domstolar möjlighet att skicka beslut och liknande per e-post (ibland föredras det), så om man till varje pris vill vara anonym kan man skapa en e-post som uppfyller det syftet. Svårare än så är det inte. Men att tro att domstolarna kan läsa tankar eller till och med trolla fram beslutet hos en är bara dumt.


Dagens citat:

"Genom att troget arbeta åtta timmar om dagen kanske du slutligen får bli chef och arbeta tolv timmar om dagen."
(Robert Frost)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Hanan:

Hahaha det var det dummaste jag hör på hela dagen, och jag brukar höra mycket dumt ;)