Revolt (Suzanne Collins)
”Revolt" är fortsättning på ”Fatta eld” och därmed den tredje och avslutande delen i trilogin om Panem.
Efter att ha blivit räddad från arenan, befinner sig Katniss och hennes familj i distrikt tretton som är fylld av rebeller. Kriget är i full gång och mot sin vilja utses Katniss till revoltens ansikte – härmskrikan. Men för varje aktion som rebellerna företar sig förlorar hon Peeta, som befinner sig i regimens grepp, mer och mer.
Jag tyckte mycket om de andra två böckerna men dessvärre var inte den här lika bra som de andra två, även om ”Revolt” också var gripande (den tvingade fram en och annan tår hos mig) och spännande emellanåt. Till skillnad från ”Hungerspelen” och ”Fatta eld”, kändes tredje boken mest som en lång transportsträcka för att nå slutet. Visserligen var den behövlig, men den saknade det lilla extra för att bli lika bra som de andra. Dock har jag svårt att peka ut exakt vad som fattades.
Boken slutade inte helt lyckligt men det blev ungefär det slut som jag hade hoppats på. I alla fall till vissa delar. Jag uppskattar att slutet inte var sagolikt lyckligt eftersom det gör berättelsen mer trovärdig. Livet är inte alltid en dans på rosor.
Efter att ha blivit räddad från arenan, befinner sig Katniss och hennes familj i distrikt tretton som är fylld av rebeller. Kriget är i full gång och mot sin vilja utses Katniss till revoltens ansikte – härmskrikan. Men för varje aktion som rebellerna företar sig förlorar hon Peeta, som befinner sig i regimens grepp, mer och mer.
Jag tyckte mycket om de andra två böckerna men dessvärre var inte den här lika bra som de andra två, även om ”Revolt” också var gripande (den tvingade fram en och annan tår hos mig) och spännande emellanåt. Till skillnad från ”Hungerspelen” och ”Fatta eld”, kändes tredje boken mest som en lång transportsträcka för att nå slutet. Visserligen var den behövlig, men den saknade det lilla extra för att bli lika bra som de andra. Dock har jag svårt att peka ut exakt vad som fattades.
Boken slutade inte helt lyckligt men det blev ungefär det slut som jag hade hoppats på. I alla fall till vissa delar. Jag uppskattar att slutet inte var sagolikt lyckligt eftersom det gör berättelsen mer trovärdig. Livet är inte alltid en dans på rosor.
När boken var färdigläst behövde jag en stund på mig för att smälta det jag hade läst och att det nu var slut. Att jag nu skulle tvingas lämna Panem och dess befolkning. Berättelsen och dess karaktärer finns alltjämt kvar hos mig och i mina tankar. Att behöva ta farväl kändes både jobbigt och sorgligt och min hjärna ville inte riktigt vara med på det. Så pass berörd blev jag. För mig var det inte bara karaktärer i en bok, utan Suzanne Collins lyckades få mig att känna mig som en del av berättelsen. Som en del av karaktärerna.
Det var ett tag sedan som jag stötte på böcker som berörde och trollband mig så mycket som den här trilogin har gjort. Trots min djupt rotade avsky mot lyckliga slut, ville jag faktiskt ha det den här gången. I varje fall det som jag ansåg var ett lyckligt slut. Det gjorde fysiskt ont i mig vid tanken på ett annat slut. I mina ögon ska det till skicklighet från författarens sida för att kunna omvända en anti-lyckliga-slut-person och det lyckades Collins med. Hon lyckades även skapa ett beroende hos mig, för jösses vad svårt jag hade att lägga ifrån mig de här tre böckerna. Det var nästan så att man fick bända loss dem med en kofot, för jag slutade inte läsa frivilligt. Och på jobbet kunde jag knappt tänka på annat än berättelsen. Det enda som jag kunde tänka på var att få sluta så att jag kunde fortsätta att läsa.
Jag ser verkligen fram emot att få se hur väl de har lyckats med filmatiseringen av första boken och sedan även de två andra. Den tredje boken kommer att delas upp i två filmer och beräknas i dagsläget ha biopremiär 2014 och 2015. När andra filmen (den som är baserad på ”Fatta eld”) ska komma på bio vet jag inte.
Det var ett tag sedan som jag stötte på böcker som berörde och trollband mig så mycket som den här trilogin har gjort. Trots min djupt rotade avsky mot lyckliga slut, ville jag faktiskt ha det den här gången. I varje fall det som jag ansåg var ett lyckligt slut. Det gjorde fysiskt ont i mig vid tanken på ett annat slut. I mina ögon ska det till skicklighet från författarens sida för att kunna omvända en anti-lyckliga-slut-person och det lyckades Collins med. Hon lyckades även skapa ett beroende hos mig, för jösses vad svårt jag hade att lägga ifrån mig de här tre böckerna. Det var nästan så att man fick bända loss dem med en kofot, för jag slutade inte läsa frivilligt. Och på jobbet kunde jag knappt tänka på annat än berättelsen. Det enda som jag kunde tänka på var att få sluta så att jag kunde fortsätta att läsa.
Jag ser verkligen fram emot att få se hur väl de har lyckats med filmatiseringen av första boken och sedan även de två andra. Den tredje boken kommer att delas upp i två filmer och beräknas i dagsläget ha biopremiär 2014 och 2015. När andra filmen (den som är baserad på ”Fatta eld”) ska komma på bio vet jag inte.
Bokmusik:
- Crash and burn (Savage Garden)
- Losing you (Dead by April)
- I need you (LeAnn Rimes) Dock tyckte jag att "I need you" passar bra till alla delar i serien, men kanske främst till "Fatta eld" och "Revolt".
Dagens citat:
"Everything that can be invented has been invented."
(Charles H. Duell, Commissioner, U.S. Patent Office, 1899)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie