Jessicas grotta

Jag blir lika glad varje gång när ett mejl som rör min andra blogg, ”Livet som paralegal”, trillar ned i inkorgen. Det är roligt att bloggen uppskattas då mitt syfte var och är att sprida information om utbildningen och yrket.

Fast glädjen grumlas en smula när jag läser viss av dessa mejl och ser att de frågar efter något som jag klart och tydligt har skrivit i inlägg. Ifall personen inleder sitt mejl med att tala om att denne tycker att det är en intressant blogg eller liknande, känns den inledningen plötsligt som tomt prat. Hur kan man tycka att något är intressant om man inte tar sig tid att läsa?

 

 

Visst kan man missa en del saker. Det finns trots allt ett uttryck som heter att man inte kan se skogen för alla träd. Men om personen frågar efter saker som klart och tydligt finns skrivet, börjar i alla fall jag fundera på om det endast rör sig om ren lathet från frågeställarens sida? Trots att jag blir milt irriterad, svarar jag givetvis på frågorna. Men ibland tillåter jag mig själv att hänvisa till de aktuella inläggen. Framför allt om personen har inlett sitt mejl på det sätt som jag nämnde innan.

Jag tänker hur som helst så här (fast det är jag kanske ensam om att göra): om man har hamnat på en blogg eller liknande med information, försöker jag i första hand att läsa mig till det svar som jag letar efter. Om det fortfarande är oklart eller om svaret inte finns, då hör jag av mig till personen som skrivit informationen. Jag menar, information finns där av en anledning.