Den skrämmande sanningen
Under praktiken på åklagarkammaren har jag fått lära mig ett och annat. Framför allt att polisens arbete (i polisledda ärenden) många gånger är bristfällig och det värsta är nog att de inte alltid inser det.
Det är faktiskt skrämmande. Visserligen kan åklagaren skicka tillbaka utredningen för komplettering, men ibland kan ärenden komma att skrivas av på grund av detta. För att inte tala om allt extraarbete som åklagaren får lägga ned. Vissa gånger blir de misstänkta inte delgivna rätt brottsmisstankar och andra gånger kan det vara att polisen inte utreder ordentligt vad som är stöldgods och vad som är köpt (för att nämna något). Jag kan ta ett litet mer konkret exempel (så långt som förundersökningssekretessen tillåter i alla fall). Jag fick i uppgift av en pensionerad åklagare på kammaren (han jobbar extra för att hjälpa till då det är högt tryck på kammarens åklagare) att titta på ett ärende. Dock var den utredningen (som var polisledd) så bristfällig att åklagaren fick skicka tillbaka den för komplettering. Men polisen förstod inte vad som var fel, så åklagaren fick specificera sig och skickade med tabeller som jag hade suttit och knåpat ihop. Sedan dess har jag inte hört något om det ärendet. Men den får ligga i mitt arbetsrum tills vidare.
Det är inte bara enstaka gånger som vi upptäcker brister, utan det är rätt ofta. Hur rättssäkert är det med poliser som bara stressar igenom utredningar och inte lägger ned den behövliga tid som krävs för att det ska bli rätt? Jag blir faktiskt rädd och hoppas för egen del att slippa råka ut för något så att polisen behöver bli inblandad.
Om du är polis (eller utbildar dig till polis eller funderar på att bli polis ... ja, du förstår nog), vill jag ge dig följande råd: var noggrann med utredningarna! Lägg ned den tid som behövs för att det ska bli rätt. Det tjänar alla på.
Det är faktiskt skrämmande. Visserligen kan åklagaren skicka tillbaka utredningen för komplettering, men ibland kan ärenden komma att skrivas av på grund av detta. För att inte tala om allt extraarbete som åklagaren får lägga ned. Vissa gånger blir de misstänkta inte delgivna rätt brottsmisstankar och andra gånger kan det vara att polisen inte utreder ordentligt vad som är stöldgods och vad som är köpt (för att nämna något). Jag kan ta ett litet mer konkret exempel (så långt som förundersökningssekretessen tillåter i alla fall). Jag fick i uppgift av en pensionerad åklagare på kammaren (han jobbar extra för att hjälpa till då det är högt tryck på kammarens åklagare) att titta på ett ärende. Dock var den utredningen (som var polisledd) så bristfällig att åklagaren fick skicka tillbaka den för komplettering. Men polisen förstod inte vad som var fel, så åklagaren fick specificera sig och skickade med tabeller som jag hade suttit och knåpat ihop. Sedan dess har jag inte hört något om det ärendet. Men den får ligga i mitt arbetsrum tills vidare.
Det är inte bara enstaka gånger som vi upptäcker brister, utan det är rätt ofta. Hur rättssäkert är det med poliser som bara stressar igenom utredningar och inte lägger ned den behövliga tid som krävs för att det ska bli rätt? Jag blir faktiskt rädd och hoppas för egen del att slippa råka ut för något så att polisen behöver bli inblandad.
Om du är polis (eller utbildar dig till polis eller funderar på att bli polis ... ja, du förstår nog), vill jag ge dig följande råd: var noggrann med utredningarna! Lägg ned den tid som behövs för att det ska bli rätt. Det tjänar alla på.
Dagens citat:
"Att klaga är som att sitta i en gungstol - du har något att göra men du kommer ingenstans."
(Okänd)
Ha det så bra!
Outredda kamar
Jessie