Jessicas grotta

Jag tycker om att lära mig nya saker och helst så mycket som möjligt. Att kunna mycket ser jag bara som en fördel. Framför allt i arbetslivet.


Därför suger jag i mig all kunskap som jag kommer åt på praktiken. Jag vill lära mig allt jag kan. Fast alla har inte samma inställning. Det finns en administratör på åklagarkammaren som ska gå i pension inom de närmaste åren (tror att det är någon gång nästa år) och hon är ganska låst i sitt sätt att tänka. Hon verkar ha inställningen att hon bara är kapabel att göra det hon redan kan och om hon inte kan det kan ingen annan heller det (om man inte är en åklagare). Jag har absolut ingenting emot henne. Tvärtom. Hon är väldigt trevlig och hjälpsam, men som sagt lite väl låst. Ett exempel är när hon kom in till mitt arbetsrum i förra veckan. Hon frågade om jag hade lottat in en viss sorts trafikärenden tidigare. Att "lotta in" innebär att man tilldelar en åklagare ärenden. När jag sade att jag inte hade gjort det tidigare, nämnde hon att min studiekamrat hade gjort det tillsammans med henne. Därnäst böjde hon sig ned mot protokollen som hon precis lagt på mitt skrivbord och frågade om hon skulle ge dem till min studiekamrat istället. När jag sade att jag gärna ville testa på att lotta in dem, lämnade hon mitt rum medan hon muttrade något.

För hennes egen skull hoppas jag att hon får ett mer öppet synsätt. Det är bara hon som förlorar på att vara på det här sättet. Men jag förstår inte en sak. Hur kan man inte vilja lära sig nya saker? Det är ju det som är spännande - att testa på nytt och utöka sina kunskaper.