Daisypath Anniversary tickers

Eldfloder (Elin Holmerin)

Den rike Martin Svarthamn skapar uppståndelse när han kommer till staden och ännu mer blir det när han siktar in sig på fattiga Emelie Haraldsdotter. Hur kan en fin herre som Martin Svarthamn vilja ha något att göra med en fattig flicka? Men det är just det han vill, och av andra anledningar än vad folk tror. Anledningar kopplade till hans hemlighet. En mörk hemlighet.

När jag tänker på en fantasyberättelse, tänker jag på berättelser som "Härskarringen"-trilogin och Harry Potter - att det finns en värld bortom vår egen. Elin Holmerins "Eldfloder" är inte en sådan berättelse. Den utspelar sig helt i vår egen värld fast med fantasy-inslag, det vill säga att Holmerin placerar varelser som är förknippade med fantasy, i vår värld. Till en början var jag skeptisk till om det var möjligt. Men det var det. Holmerin lyckades. Att hon valde att förlägga berättelsen från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet tror jag var en bidragande faktor till att det fungerade.



Redan tidigt i början lyckas Holmerin med sin duktiga berättarförmåga att fånga mitt intresse, trots att jag ännu håller på att lära mig att bli en fantasyläsare utan att sucka åt det overkliga. Hon fick mig även att känna samhörighet med Emelie Haraldsdotter, och då menar jag verkligen äkta samhörighet. På något sätt kände jag igen mig i Emelies tankar och känslor, och jag led med henne. Holmerin avslöjar endast lagom mycket av Martin Svarthamns hemligheter i tillräckligt stora portioner för att hålla igång nyfikenheten hos läsaren och få läsaren att fortsätta att läsa för att få svar på sina frågor. Ungefär som att försöka locka med sig ett djur med mat. För att lyckas väljer man inte att slänga ut allt på en gång till djuret, utan man tar lite åt gången i hopp om att djuret ska följa med. Jag uppskattar också hennes välbalanserade beskrivningar. Just beskrivningar tenderar en del författare att bli långrandiga med, men Holmerin tillhör definitivt inte den skaran.

Två saker var jag dock mindre nöjd med. Det första är rena korrekturmisstag. Ganska ofta fanns det blankrader som inte skulle ha varit där, vilket till en början fick mig att tro att det var ett nytt stycke (och därmed nytt "avsnitt"). Men det är inget som har med själva berättelsen att göra. Däremot har mitt nästa nedslag det. Genom Holmerins beskrivningar av omgivningar, företeelser etc., tyckte jag att jag hade rätt god koll på berättelsens ungefärliga tidsperiod som den utspelade sig under. Fast det förekommer många tidshopp och eftersom Holmerin inte talar om detta ganska snart efter varje tidshopp utan låter vissa detaljer avslöja det, kände jag mig som läsare väldigt förvirrad och hade svårt att hänga med i de här avseendena.



Under berättelsen kände jag att det var ett bra tempo - det hände ständigt saker som gjorde att man ville läsa vidare. Fast mot slutet drog Holmerin ned på tempot och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. På ett sätt är det bra, eftersom ett allt för högt tempo hela tiden inte är bra. Man måste låta läsaren få andas. Men samtidigt kändes det lite tråkigt, trots att man under denna fel fick förklarat vissa saker så att man fick en bättre och klarare bild av karaktärerna. Den här delen behövdes alltså, men jag hade gärna velat haft ett lite högre tempo.

Som helhet tyckte jag om boken och känner att det är en bok som jag gärna hade kunnat läsa om. Jag drog ut på läsandet just för att få stanna kvar extra länge. Jag ser fram emot att få läsa "De två odjuren" som står i min bokhylla.

Mitt signerade exemplar köpte jag här.


Dagens citat:

"För varje dag mina kunskaper förbleknar, mitt förstånd fördunklas; Ingen skolbänk jag har, bara en matho, en stia, där jag inte får studiero!"
(Thomas Hood, 1835 - The Lament of Toby, the Learned Pig)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rosenkakor

Sist jag var i Malmö fick jag receptboken "1 deg, 100 kakor" av min kompis (hon vet verkligen vad jag gillar!). Lite lustigt var att jag samma dag hade stått och tittat på den boken på bokrean (utan att köpa den såklart), fast det visste inte hon. Hur som helst, jag har inte haft tid att baka, men för någon vecka sedan tog jag mig tid och bakade några rosenkakor (som finns på sidan 67 i receptboken).


Min nya kompis. Jag har tänkt att vi ska bli goda vänner i sommar.


Resultatet blev jag faktiskt rätt nöjd med och tänker garanterat baka dem fler gånger (förlåt älskling ^^). Precis som det låter på namnet ska man ha i rosenvatten i både kakor och glasyr, men det är inte blomstervattnet från rosorna på köksbordet som ska användas (vilket jag trodde till en början när jag fick höra talas om rosenvatten för omkring ett par år sedan). Rosenvatten finner man oftast i affärernas avdelning för utländsk mat. Jag gillar smaken som detta vatten ger. Dessvärre tycks jag vara rätt ensam om det här hemma. Wink



Så ser min flaska med rosenvatten ut. Inköpt från Willys.



Till en början hade jag problem med att få till glasyren ordentligt på kakorna, men sedan kom jag på hur man bäst brer på den. Man brer på glasyren på kakorna med en sked och brer i cirkulerande rörelser. Dock får man se till att inte trycka eftersom det inte ger något bra resultat. Det fungerade i alla fall för mig och glasyren blev slät och fin.



Tidsangivelserna för gräddningen var något som jag blev missnöjd med. I receptet står att man ska grädda i 10 till 12 minuter, men omkring 9 minuter räckte gott och väl för mig (eller, ja, för mina kakor för det var ju inte jag som gräddades ...). Eftersom gräddningstid kan variera från ugn till ugn, kan det vara bra att tänka på detta (att tiden som står i receptet eventuellt inte stämmer).



Dagens citat:

"Ett gott omdöme beror på erfarenhet, och erfarenheten den får man på grund av dåligt omdöme."
(B Le Patner)


Ha det så bra!
Rosiga kramar
Jessie

Tankar om det så kallade "Expressen-målet"

Jag tänker inte hävda att det är min plikt eller skyldighet som juridikintresserad att skriva om den så kallade "Expressen-domen", som till exempel vissa bokbloggare gör angående Världsbokdagen. Däremot tycker jag att det är en intressant fråga som är värd att belysa.

Har du hört om det så kallade "Expressen-målet", där domen meddelades den 18 maj i Malmö tingsrätt? Om inte, kan jag berätta att det handlar om att chefredaktören, en nyhetschef samt en reporter åtalades för anstiftan av vapenbrott (chefredaktören), medhjälp till vapenbrott (nyhetschefen) respektive vapenbrott (reportern), eftersom reportern köpte vapen via illegala kontakter nere i Malmö under hösten 2010. Anledningen till vapenköpet var att det var en del skottlossningar i Malmö under den tiden och politikerna ville ha skärpt vapenreglering eftersom de påstod att det var enkelt att få tag i vapen i Malmö. Då beslutade, på chefredaktörens initiativ, Expressen att en av Expressens reportrar skulle få köpa ett illegalt vapen i Malmö. Bara för att se om det var så lätt som det påstods.


Chefredaktören, nyhetschefen och reportern dömdes för det de åtalades för. Redan innan domen föll blev åklagaren bland annat häcklad från olika medier, som sammanfattningsvis menar att åklagaren gjort fel och att det är bättre att rikta uppmärksamhet åt annat som "verkligen är brott". De dömda, samt andra medier, menar att det bara var fråga om grävande journalistik och att handlingen dessutom inte var straffbar därför att

  • rekvisitet (förutsättning för att ett i lag beskrivet förhållande ska anses föreligga, det vill säga förutsättningen för gärningens straffbarhet) "utan att ha rätt till det" inte är uppfyllt
  • att det inte är fråga om uppsåt eller oaktsamhet till innehav eller avsaknad av rätt till innehav av skjutvapen i vapenlagens mening
  • att det finns ett yttrandefrihetsintresse, intresse av rätt till information och att detta skulle skyddas av artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Sveriges Rikes Lag

Juridikprofessor Mårten Schultz (tillika en av mina lärare i juridisk svenska) har skrivit om det här målet på Juridikbloggen och en debattartikel på Aftonbladet. En som kommenterade debattartikeln anser följande:

"Om Mårten tänker efter lite längre än näsan räcker så inser han att journalister MÅSTE kunna begå brott i syfte att avslöja saker & ting. Hur hade han annars tänkt sig att media ska kunna granska makten?! Har Mårten glömt att det är makthavarna som stiftar lagarna?!
Ett exempel är smygfotograferingslagen som de försöker klubbe igenom, för att inte tala om FRA, iPred, etc. etc. etc.
Nej, Herr Mårten Schultz - journalister SKA kunna bryta mot lagen eftersom de är folkets skydd mot makten, därav uttrycket Tredje Statsmakten.
Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati.
"

Jag kan hålla med om att det är bra att vi har media som kan granska. Men precis som alla andra (även makthavarna!) måste media hålla sig inom lagens gränser. Det finns trots allt en anledning till att vi har lagar. Det är med viss avsky som jag läser den del av kommentaren som säger "Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati." Egentligen är det ett tämligen sorgligt uttalande eftersom personen har fel i allt utom att folket inte står över lagen. Lagen står över folket - i alla fall i den betydelsen att alla måste rätta sig efter lagen. Annars skulle det vara onödigt att ha lagar, för de är inte till för att endast följas när det passar var och en. Ett sådant tankesätt är ett hot mot vårt samhälle. Det är med lagarna som vi får ett tryggare och säkrare samhälle. Dessutom är det majoriteten av folket som indirekt stiftar lagarna. Vi väljer vem som ska sitta i riksdag och regering. Därmed är de folkvalda. De handlar å folkets vägnar. Så det är i allra högsta grad demokrati.


Efter att ha läst domen i målet anser jag att tingsrätten fattade rätt beslut, och jag håller med Mårten Schultz om att det är en pedagogisk dom. Tingsrätten menar bland annat att de mål, där journalister har gått fria för liknande situationer, som försvaret lyfte fram under förhandlingen inte går att jämföra med det här ärendet:



Jag skulle även vilja lyfta fram en annan del av domen som tydligt förklarar varför det inte var okej för journalisterna att handla på det här sättet:



Om tingsrätten hade beslutat annorlunda och frikänt dem, skulle vi ha haft att göra med ett farligt avgörande. Jag menar, vad skulle inte extremistiska tidskrifter då kunna göra i journalistikens namn?

Ifall du är intresserad av att läsa domen i det här målet (målnumret är B 12524-11), kan du beställa den hos arkivtma@dom.se.


Dagens citat:

"Föräldrar - det är dom som använder säkra perioder!"
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur snabbt skriver du?

Jag tycker att jag skriver någorlunda snabbt och att jag oftast inte behöver titta ned på tangentbordet när jag skriver, hjälper till lite. När jag då stötte på det här testet på en blogg som jag följer, kunde jag inte låta bli att testa - med rätt gott självförtroende ska tilläggas.

Typing Test

Besök Skrivprovet och testa!

 

Mitt resultat var inte så strålande som jag hade förväntat mig. 49 ord per minut ... När jag hade resultatet framför mig började jag fundera på varför det blev som det blev - för jag skriver snabbare när jag exempelvis skriver blogginlägg. Stress var ett förslag som poppade upp i huvudet. Man vet att man blir testad på sin skrivhastighet och att det görs på tid. Jag försöker alltid göra så bra ifrån mig som möjligt när jag gör tester av det här slaget. I det här fallet försökte jag stava rätt på alla ord. Om man då börjar att råka stava fel när fingrarna far över tangentbordet, blir man lite nervös och genom att man suddar och har sig går det åt extra med tid. Så var det i alla fall för mig. Dessutom kom orden inte i någon logisk ordning, vilket innebar att jag i förväg inte kunde räkna ut vad som skulle komma härnäst.

Dator

Hur som helst tyckte jag att den var en rolig sysselsättning och jag är säker på att ju fler gånger man gör det här testet, desto mer förbättrar man sin skrivhastighet. Hur snabbt skriver du?


Dagens citat:

"Att flytta ihop med en karl är som att köpa någonting man länge beundrat i ett skyltfönster. Man är stormförtjust när man kommer hem med det, men snart finner man att det inte går ihop med möblemanget i övrigt."
(Jean Kerr)


Ha det så bra!
Snabbskrivande kramar
Jessie

I love you with full faith and credit

Jag är inget stort fan av juridisk engelska (fast inför tentorna hade det varit bra om jag hade varit det), men jag gillar den här musikvideon om civilrätt som några juridikstuderande har gjort. Det är ett ganska bra sätt att lära sig termerna. Dessutom tycker jag att den är lite rolig (och jag antar att man behöver känna till i alla fall de flesta av termerna för att den ska vara rolig). Smile Fast det beror på att jag är lite av en juridiknörd. Och på tal om juridiknörd, det här är en av kommentarerna till videon:

"If I ever date a fellow law student, this is how I want him to talk dirty to me ;)"

Hur kan man inte le åt en sådan kommentar? Biggrin





Dagens citat:

"Håll ögonen på dina ideal och fötterna på jorden."
(Jean Jaurès)


Ha det så bra!
Juridiska kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Västerås: Badelunda forntidsbygd - del 1

Medan vår bil var på service (dock kollade de bara vad som var fel. Åtgärder ska vidtas senare) under en heldag i Västerås förra fredagen, passade jag och älsklingen på att besöka Badelunda forntidsbygd utanför Västerås. Jag kommer dela upp det vi såg i några inlägg så att du inte avlider. Snällt va?




Vårt första stopp blev Anundshög, som är 9 meter hög och har en diameter på 64 meter - och är därmed Sveriges största gravhög. Anundshög dateras till yngre järnåldern, omkring 500 - 900-talen e.Kr.



Gravhögen är byggd på ett bottenlager av lera och på detta lager brändes den döde. Man täckte sedan resterna med ett röse av stenar, som i sin tur täcktes av grästuvor och jord.



1788 blev Anundshög plundringsgrävd av några bränneridrängar från Västerås. Dock finns det ingen uppgift som tyder på att de hittade något i sitt grävande. Tydligen orkade de inte gräva ned till graven.


56 st trappsteg upp till toppen - jag var flitig och räknade!

Under hela medeltiden höll man ting vid Anundshög och det var även en samlingsplats för bygdens människor. Tinget dömde i rättsliga tvister, allt från vem som ägde viss mark eller annan egendom till utdömande av straff för personer som begått brott. Fast man flyttade tingsplatsen till Badelunda kyrka, som ligger en kilometer norrut, på 1450-talet.



Skeppsättningarna vid Anundshög är två av Sveriges största. Man tror att det är gravar som man byggde i form av skepp under det första årtusendet e.Kr. Gravarna har inte undersökts, men man tror att de är byggda över stormän och skeppare i Badelunda som själva ägt stora båtar. Stenskeppen har symboliserat de riktiga båtarna på färden till dödsriket. Kanske för att hedra en hövding som dött i ett fjärran land. Man tror även att skeppsättningarna kan ha använts som kultplatser, då området innanför stenarna lämpar sig väl för att samla människor. Kanske har man hållit fester till de begravdas ära.



Nedanför gravhögen finns ett flertal stenar utplacerade samt en runsten, där följande är inristat med runor:

"Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."

Folkvid var en storman i Badelunda i början av 1000-talet. Vred var en runkunnig ristare som gjorde runstenen. Bilden som runorna är ristade runt tror man ska tolkas som en kvinnofigur och en mansfigur som är inflätade i varandra.



Området var under en lång tid en boplats innan gravhögarna och skeppsättningarna byggdes. Vattnet gick högre upp än i dag och man kunde ta sig dit med båt. Arkeologerna har funnit rester av hus, härdar och keramik.



Vid parkeringen finns Café Anund. Dessvärre hade de stängt när vi var där. Om du är mer intresserad av Anundshög, går det bra att besöka deras hemsida.


All fakta är hämtad från skyltar som finns placerade på området.




Dagens citat:

"Att veta det rätta och inte göra det är brist på mod."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingiva vilken känsla som helst

När jag bläddrade i "Kennedys hjärna" inför bokhyllerunda-inlägget hittade jag en lapp som jag fick av min svensk- och engelsklärare (tillika min klassföreståndare) på gymnasiet. Klassen fick lappen under en svensklektion och på lappen står det:

"Man vill bli älskad
I brist därpå beundrad,
I brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad
Man vill ingiva människorna någon sorts känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst.


Hjalmar Söderberg 1917"

Dimma över Visnaren

Efter att ha låtit orden sjunka in började jag fundera. "Man vill ingiva människorna någon sorts känsla." Ju mer jag tänkte på textens betydelse, ju mer insåg jag att Hjalmar Söderberg hade rätt. Alla försöker vi på olika sätt få bekräftelse från andra. Ett bevis på att vi finns och att det vi gör betyder något. Att inte få respons - bli ignorerad - är jobbigt och tråkigt. Helst vill man bli omtyckt. Man vill att andra ska tycka att man är bra. Att andra ska tycka om att vara med en.

Så är det i alla fall för mig. Exempelvis varje gång jag upptäcker att någon har kommenterat något av mina inlägg blir jag glad och jag är nog inte helt ute och cyklar när jag påstår att denna bekräftelsesökning förmodligen är som mest påtaglig när man är tonåring. Förr lade tonårstjejer och -killar upp utmanande och rätt blottade bilder på sig själva på communitys som Lunarstorm och Playahead. De skrev i meddelanden att de kunde visa sig i webbkamera i utbyte mot diverse ting. I dag har bloggarna tagit över. Nästan överallt ser man i kommentarsfälten att folk vill att man besöker deras bloggar och kommenterar. Att få fram detta meddelande (Se mig! Ge mig bekräftelse!) tycks vara viktigare än att själv kommentera inläggens innehåll. För mig speglar detta beteende citatet från Hjalmar Söderberg. Man försöker få kontakt med andra till vilket pris som helst.

Solsken genom trädkrona

Varför längtar vi så mycket efter bekräftelse? Man är ju densamma ändå. Inte betyder man mindre eller är mindre värd bara för att uppmärksamhet från andra uteblir? Samtidigt har man fått höra att det är nyttigt att få bekräftelse från andra ibland. Att man får höra uppmuntrande ord. Fast då är jag tillbaka till min första fråga: Varför?! Man är ju den man är! Jag skulle kunna tänka mig att det kan ha att göra med att människan oftast är en social varelse. Att söka bekräftelse är förmodligen en del av det sociala samspelet med andra. Oavsett hur oförklarligt det än är.


Dagens citat:

"En man i huset är bättre än tio på gatan."
(Mae West)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

It takes a fool to remain sane

Jag har mindre än en månad kvar av utbildningen (examen tas den 15 juni i år), men det är långt ifrån en smidig månad. Kvar har jag tre tentor i (för mig) rätt tunga ämnen, nämligen ekonomi och juridisk engelska. Dessutom ska jag hålla en presentation om mitt examensarbete inför min klass och Paralegal 6 (det vill säga de som började på utbildningen året efter oss, så nu går de sin andra termin). Just nu gör jag knappt något annat än att plugga under mina lektionsfria dagar. Hinner knappt andas. Tur att älsklingen är förstående.

Stressen och paniken ligger strax under ytan och väntar på att få gripa tag i mig. Skaka om mig ordentligt. För att underlätta en smula för mig själv, har jag intalat mig att det är okej om jag "bara" får godkänt i de här sista kurserna (jag har nämligen alltid varit högpresterande och i grundskolan och på gymnasiet innebar godkänt ett nederlag för mig). Så länge jag inte blir underkänd är det helt okej. Men det hindrar ändå inte min hjärna från att balansera på gränsen till galenskap.

Ekonomiböcker

Efter att ha suttit en stund ena dagen och försökt plugga till ekonomitentan kände jag att jag inte klarade av det mer. Jag fick ingen luft. Min hjärna snurrade på högvarv och visste inte vart den skulle göra av sig själv. För att inte bli tokig eller låta ångesten svämma över mig, satt jag och tittade på tv en stund. Efter det pluggade jag engelska och det kändes lite bättre.

Trots att man är mitt uppe i tentahysteri behöver man pauser emellanåt för att fungera. Om man inte tillåter sig att koppla av, skadar man bara sig själv - vilket jag gjorde inför min första salstenta på universitetet (något som jag har berättat om tidigare). Jag pluggade så hårt och var så stressad att jag höll på att bli deprimerad. Man kan säga att jag hamnade i ett svart hål - något som fick mig att må otroligt dåligt. Korta pauser räcker. Någon gång på gymnasiet (kan tänkas att det var i trean?) läste jag en artikel i Metro som handlade om hur man pluggar mest effektivt. Det man ska göra är att göra någon form av planering eller schema där man bestämmer att man ska läsa ett visst antal sidor eller kapitel, eller plugga i X antal minuter, för att sedan få ta paus i exempelvis en kvart eller en halvtimme. Därefter pluggar man lite till för att sedan ta en ny rast, och så vidare. Ända sedan jag läste den här artikeln har jag försökt att lägga upp mitt pluggande på det här sättet (nåja, bortsett från första salstentan) och det fungerar faktiskt! Jag mår bättre av det här sättet att plugga.


Det får därför bli mitt tips till dig om du är student och ännu inte insett att det är tillåtet att ta pauser i tentaplugg (bara tanken känns svår att greppa!). Pauser där man gör något helt annat. Något som man mår bra av. Man behöver det även om man är student.

Och bortsett från mina pauser går jag runt och upprepar det här i huvudet som ett mantra: Bara tre veckor kvar. Bara tre veckor kvar. Bara tre veckor kvar ...


Dagens citat:

"Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga."
(Michel de Montaigne)


Ha det så bra!
Tenterande kramar
Jessie

Bok som inte tilltalar

Bokbloggsjerka: Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvudtaget?

Förmodligen låter det här dumt men oavsett hur mycket jag än känner att boken inte tilltalar mig, läser jag ut den. När jag var yngre lade jag alltid undan sådana böcker, fast jag minns inte hur många sidor eller kapitel jag gav dem innan de förpassades. Jag har fått höra ett antal gånger att livet är för kort för att ödslas bort på dåliga böcker, men trots det känner jag nästan ett tvång att läsa klart dem. Min naiva sida tjatar hela tiden om att det säkert blir bättre. Att jag säkert kommer tycka om berättelsen till slut.



Å andra sidan tror jag att det kan vara ganska nyttigt att läsa klart även dåliga böcker. Då lär man sig vad som inte funkar och kanske även kan formulera det. Jag inbillar mig att det är en träning i konstruktivt tänkande.


Dagens citat:

"Tråkighet är allvar utan innehåll."
(Ola Hansson)


Ha det så bra!
Bokliga kramar
Jessie

Bytt är bytt

Då har jag köpt en ny telefon (för cirka två veckor sedan) och nej, det är ingen tafs-telefon. Det blev en ny "slide", det vill säga en sådan som man måste skjuta upp displayen för att komma åt knappsatsen. Fast det var inte särskilt enkelt att finna en sådan dum telefon. Nästan alla som säljs och som inte är Samsung är smarta telefoner. Telefoner som gillar att bli tafsade på. Ja, jag "fick inte lov" för älsklingen att köpa en ny Samsung  och om det inte hade varit för honom skulle jag ha väntat ett tag till med att köpa en ny. Wink



Vad menar jag då med det? Det är nämligen så att det har hänt ett flertal gånger att när älsklingen har försökt ringa mig har han inte kommit fram, och det trots att jag har haft full teckning. Värst var veckan innan jag köpte den nya mobilen, då han försökte nå mig ett flertal gånger samma dag angående en viktig grej. Till slut lyckades han, men då kan man säga att det var försent (men lugn! Det var inget som var på liv och död). Därför "krävde" han att jag skulle köpa en ny telefon. Anledningen till att det inte blev en Samsung är för att vi har upptäckt att dessa telefoner väldigt ofta har det problemet med att folk inte kan nå fram (och den som nu blev utbytt var en av det märket).



Jag är dock inte helt nöjd med den, men det viktigaste är att jag kan ringa och skicka meddelanden samt att andra kan nå mig. I nuläget känner jag inget behov av en massa appar och möjligheten att jämt kunna vara uppkopplad. Jag tror snarare att risken är större att man blir beroende av att när som helst kunna koppla upp sig. Innan och i början när jag hade skaffat mobiltelefon brukade jag inte känna behov av att ha en mobil med mig (i början av mitt mobilanvändande brukade jag faktiskt glömma bort den och kunde flera timmar efter upptäcka att jag hade fått ett sms). Fast nu känner jag mig nästintill naken om jag inte har den med mig. Ganska intressant hur de som kommer på idéer till sådant här faktiskt lyckas rätt bra med att skapa behov som inte finns från början hos folk, för att sedan tillfredsställa det nyuppkomna behovet med sina produkter. Kanske beror det på att vi antingen är dumma som går på det eller att vi blir mer och mer bekväma av oss. Något att fundera på i alla fall.


Dagens citat:

"Den nyttigaste läxa livet lärt mig, är att idioterna många gånger har rätt."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda - K

Arkeologen Louise Cantor åker från en utgrävning i Grekland till Stockholm för att träffa sin son Henrik. När hon finner honom död i hans lägenhet vägrar hon tro att det rör sig om självmord trots att allt tyder på det. Louise Cantor beslutar sig för att bevisa att Henrik har blivit mördad och följer därför hans spår under hans sista tid i livet.


Boken som får representera bokstaven K i bokhyllan är Henning Mankells "Kennedys hjärna". Det är flera år sedan som jag läste boken (omkring 2005 om jag inte tar miste, för jag fick den när den var rätt ny) och minns därför inte riktigt handlingen. Det jag däremot minns är att jag kände besvikelse när jag var klar. Jag hade hoppats på att boken skulle vara bättre än den var, med tanke på att det var Henning Mankell som skrivit den. Det var kanske här någonstans (efter att ha läst "Kennedys hjärna") som Mankells böcker tappade den magi som jag tyckte att de tidigare haft. Kanske är det på tiden att ge Henning Mankell och hans böcker en ny chans?


Dagens citat:

"Stora män känner sig aldrig stora. Små män känner sig aldrig små."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Bondgårdsberget

Förra söndagen begav jag och älsklingen oss ut för att mata fåglarna vid Fågelön med vår kanins matrester (det vill säga fröer och lite annat som hon lämnat kvar). När vi var klara tyckte vi att det skulle vara skönt att vara ute lite mer i det fina vädret och beslöt oss för att leta reda på Bondgårdsberget. Älsklingen hade kollat upp att där uppifrån skulle man kunna se ut över Köping. Fast att hitta dit var långt ifrån lätt, men efteråt var det svårare att hitta därifrån. Dock tyckte jag att det var värt det.


Efter att vi klev ur bilen traskade vi in på en stig i något som liknande en (miniatyr)skog och påbörjade vår vandring uppåt.


Nästan uppe!


Utsikt över Köping. Kan tillägga att det var väldigt fint, trots att det kanske inte syns på bilden.




Och så här såg utsikten ut om man valde att vända Köping ryggen.


På vägen tillbaka upptäckte älsklingen en massa bin som solade och badade. Wink


Tillbaka mot bilen!



Dagens citat:

"What kind of bees make milk? Boo-bees!"
(Jenna Marbles i videon "Justin Bieber's Tricks For Picking Up Chicks")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att tänka på person vid skrivande

Det är alltid bra att läsa igenom det man har skrivit när man är klar med en text och ännu bättre är det ifall man har möjlighet att låta någon annan läsa igenom det. Man blir lätt blind när det gäller ens egen text. Det har jag märkt när jag har låtit min kompis läsa mina skönlitterära texter och även när hon och älsklingen korrekturläste mitt examensarbete.

Något som är rätt vanligt att man gör "fel" är att man blandar person (den språkliga kategorin) när det inte är lämpligt. Ett tydligt exempel är de förundersökningsprotokoll ("fupar") som jag kom i kontakt med under mina båda praktiktillfällen. I fuparna finns förhör med de inblandade personerna och det var i förhören som polisen väldigt ofta gjorde fel. Den som skrev förhöret kunde börja med att skriva i tredje person ("han" eller "hon") för att plötsligt byta till första person ("jag"). Om man vill skapa förvirring hos sin läsare, är det här ett sätt att göra det på.


Exempel (OBS! Detta är endast påhittat och är således inte taget från något verkligt förhör):
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille. Efter det slog killen mig."

(Så ska man inte skriva! I det här fallet kan läsaren tro att det är den som skriver som blev slagen).


Block

Att ändra person i löpande text är (vad jag vet) inte okej. Däremot är dialoger ett undantag. Med det menar jag att man kan skriva i tredje person i den löpande texten, men byta till första person när dialoger dyker upp. Dock ska det vara tydligt att det då rör sig om dialoger, vilket inte var faller i fuparna.


Exempel:
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille.

- Efter det slog killen mig, säger han."


Det är viktigt att hålla sig till rätt person när man skriver. Kom alltså ihåg att läsa igenom texten när den är klar. Då undviker man bäst sådana här problem.


Dagens citat:

"En vits är den lägsta formen av humor - om du inte kommer på den först!"
(Oscar Levant)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Gammelgården och Karlbergsskogen

Förra helgen var det väldigt fint väder och på lördagen bestämde jag och älsklingen oss för att göra en liten utflykt här i Köping. Den här gången bar det av till Gammelgården och Karlbergsskogen som ligger bakom sjukhuset.


Gammelgården, sett från parkeringen.



Em gammal vattenpump. Jag är svag för ålderdomliga ting.


Otroligt fint väder och hela tiden hörde man fåglarnas sång, vilket jag försökte fånga på videon nedan.

[videoklippet har tagits bort]


Det finns även en lekpark för barnen vid Gammelgården.


Jag och älsklingen gick Hälsostigen som är på 1,2 km. Okej, det ligger närmre sanningen att säga att vi gick vår version av den. Vi tror nämligen att vi någonstans kom på villovägar, men det var lika trevligt för det.


"Ingången" till Karlbergsskogen.



En damm ...


... med en ensam and. Undrar var hans kvinna finns någonstans? Här fick jag i alla fall dåligt samvete för att jag inte hade tagit med mig något så jag kunde mata honom. Nästa gång lille and. Nästa gång.


Här och var fann vi stora stenar. Kan det vara de stora stygga jättarna som har kastat omkring dessa? Typ som jätten Finn i Lund?





Porlande vatten.


Det fanns många bänkar att sitta på längs vägen.


Den här skylten (som visade vad stigen hette - "Genvägen") pekade mot ...


... den lilla stigen som du kan se bakom stenen. Alltså den som pekar in mot bilden och inte den som går horisontellt. Både jag och älsklingen tyckte att det var ett passande namn på stigen.






Vi blev lite besvikna när vi insåg att vi ganska snabbt hade avklarat den där Hälsostigen, men här var inte vårt lilla äventyr slut. Nej då. Vi hittade en konstig byggnad som vi var tvungna att besöka.


Jag har mina aningar om att det är en vattenreservoar, men är inte helt hundra.


Till sist besökte vi vattentornet. Vi kunde inte gå in, men utanför stod vi allt.

Hoppas att du har överlevt detta hundra kilometerslånga inlägg.


Dagens citat:

"Du träffar en förfärlig massa klyftiga killar med dumma fruar, men nästan aldrig en klyftig kvinna med en dum karl."
(Erica Jong)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kela med rovdjur

Jag är förtjust i praktiskt taget alla djur. Fast det finns några djur som jag föredrar mer än andra. Vargen är ett sådant djur. Då förstår du nog att jag tyckte att videon nedan är riktigt mysig. Det finns faktisikt möjlighet att klappa vargar i Sverige. Detta gör man på Kolmården i Norrköping. Tills jag har tillfälle att göra det i verkligheten, får jag hålla till godo med videon.






Dagens citat:

"Allting jag verkligen tycker om är antingen omoraliskt, olagligt eller fettbildande."
(Alexander Woolcott)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det finns vackra ting i huvudstaden också

I förra veckan blev en av mina lektioner inställda och då passade jag på att träffa min kompis som jag tyvärr träffar alltför sällan.

Tur med vädret hade vi verkligen. När jag steg upp på morgonen regnade det, fast när jag promenerade till tåget var det uppehåll. Då tåget rullade in till Stockholm möttes jag av solsken - något som vi kunde njuta av under förmiddagen. Det och värme.

Jag är inte särskilt förtjust i städer, vilket var en orsak till att jag inte ville kliva av tåget i Stockholm den 3 maj (vår första dag i skolan efter praktiken). Jag frös bokstavligt talat fast på trappstegen ned från tåget till perrongen. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville ta vändande tåg hem. Men efter vår senaste träff (min och min kompis alltså, inte min och skolans träff ...) får jag erkänna att städer kan ha sina ljusa stunder (även Stockholm), vilket jag i och för sig vet från min uppväxt i Malmö.

Vi var bland annat i Observatorielunden vid Stadsbiblioteket, där jag fastnade vid vattnet. Rinnande vatten (i naturen och inte hemma i kranen) är fint och mysigt.






Jag försökte även filma lite av det rinnande vattnet för att visa.





Statyn "Dansande ungdom", skapad av Ivar Johnsson och är rest 1937.




När jag och min kompis kom upp till toppen kan man lugna säga att vi var rätt trötta. Men motion fick vi! Heja oss!





Till sist hamnade vi borta vid Sergels torg där vi satt på en bänk och njöt av värmen tillsammans med några andra och under tiden satt vi och pratade (mest jag som vanligt - jag är en pratkvarn!). Platsen där vi satt var inramad av tulpanplantering. Trevligt med vackra blommor.



Vy från vår plats vid Sergels torg. Var en hel del människor som spatserade förbi.

När jag kom hem till Köping välkomnades jag av regn. Man kan inte ha tur med vädret jämt.


Dagens citat:

"Vill du vara lycklig en dag, drick dig full. Vill du vara lycklig tre dagar, gift dig. Vill du vara lycklig åtta dagar, slakta ett svin och ät det. Vill du alltid vara lycklig, bli trädgårdsmästare."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Vattniga och blommiga kramar
Jessie

Allra hemskaste syster (Lina Forss)

Kurt Leander äger ett klädföretag som finns runt om i världen. När han får cancer börjar han förbereda inför sin bortgång och ett steg är att samla sina döttrar och meddela att den som älskar honom mest (och visar det) ska få ta hans plats vid makten. En maktkamp mellan systrarna startas. En kamp som får dem att visa sina hemska sidor.

"Allra hemskaste syster" är inspirerad av Shakespeares "Kung Lear" och är den första i en serie av tre romaner, där samtliga är baserade på kända Shakespearedramer. De andra två böckerna i serien kommer bygga på "Othello" och "Hamlet".


Boken var rolig och faktiskt mer spännande än vad jag hade anat. Inte i stil med deckarspänning, men tillräckligt för att få mig att vilja läsa till slutet. Vid ett tillfälle beskriver Lina Forss en man som jobbar i säkerhetskontrollen på Bryssels flygplats och den beskrivningen av honom (vad han säger och hur han säger det) är på pricken likt en man som faktiskt jobbade där i säkerhetsspärren när min gymnasieklass var i Bryssel i trean. Det var en rolig igenkänning. Dock var jag inte så värst förtjust i de övriga karaktärerna i berättelsen. För mig kändes det som att de var på gränsen överdrivna och fick mig att flera gånger fundera om man faktiskt beter sig på det sättet som beskrivs. Boken fick mig att tänka på mitt och min systers eget förhållande till varandra. Fast det var ändå trots allt intressant att läsa om dessa människors olika beteenden och en del skulle mycket väl kunna vara sanna. Men oftast kändes det som sagt på gränsen till överdrift. Intressant var även att läsa om de olika relationerna. Kanske var det för att jag delvis kunde känna igen mig i falskheten som kan finnas i familjer.

Utöver att det fanns en och annan mening med konstig ordföljd och att det kryllade av irriterande satsradningar, tyckte jag att boken var helt okej. Jag önskar bara att Cornelia slutade vara så otrygg i sig själv - en otrygghet som ledde till att hon hela tiden valde fel killar att vara tillsammans med. Killar som hunsade henne. Ingen är värd sådant. Men det gäller att våga säga ifrån och stå på sig.


Dagens citat:

"En vacker kvinna är en kvinna som du lägger märke till. En charmerande kvinna är en kvinna som lägger märke till dig."
(Adlai Stevenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gratis äventyr med SJ

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Det är alltid ett äventyr att resa med SJ.

Under senaste tiden har det faktiskt varit smidigt att resa med SJ och jag är medveten om att SJ inte är ensam ansvarig för alla de problem som uppkommer. Dock blir det de som får ta resenärernas ilska när det blir struligt eftersom det är SJ som finns närmast till hands. Dock tycker jag inte om SJ, vilket har sin grund i att det har varit väldigt mycket problem när jag har rest med dem. Har det inte varit för att tågföraren vid ett förarbyte har varit försvunnen, har det varit att de har kört in på fel spår vid en station som medfört att de fått backa en bit för att kunna köra in på rätt spår eller den gången då de glömde resenärerna vid den station där jag stod och väntade sent på kvällen (några av mååånga exempel). Hur som helst, jag såg fram emot att få komma hem i fredags efter en heldag med ekonomiundervisning.


(Klicka på bilden för att få den större)

Fast någonstans mellan Sundbyberg och Bålsta (det vill säga någonstans på den blå markeringen på bilden ovanför) stannade vårt tåg med motiveringen att vi hade ett trasigt tågset framför oss (ett tåg som avgick 15.37 från Stockholm C, vårt avgick 16.07) och då tågpersonalen ombord på vårt tåg inte visste hur lång tid det skulle ta att laga det andra tåget, visste ingen hur länge vi skulle få bli stående. Med tanke på att det inte fanns särskilt mycket att göra åt saken fortsatte jag att plugga juridisk engelska i väntan på att vi skulle få komma i väg. Efter omkring en halvtimme fick vi veta av tågpersonalen via högtalarsystemet att de hade beslutat att evakuera det andra tåget och att vårt tåg skulle ta ombord de resenärerna. Här ska jag kanske lägga till att vårt tåg var fullt (fanns i princip inga lediga platser kvar) och det var varmt som i en bastu.


Bilden är tagen med min mobiltelefon, därav den rätt dåliga kvaliteten.


Vi rullade fram till det andra tåget och de som satt på vårt tågs vänstra sida, speciellt vid utgångarna i vestibulerna (jag var en av dem), blev uppmanade av tågvärdarna att vara försiktiga när tågpersonalen öppnade dörrarna så att vi inte föll ut. Det var nämligen en bra bit ned till banvallen och dess makadam. Men det gick bra och evakueringen av det trasiga tåget gick också bra. Alla hjälptes åt. Dock blev det så trångt att vi stod som packade sillar.


Jag kunde knappt hålla mig från skratt när de från det andra tåget hade kommit ombord på vårt, för nästan samtliga pillade upp sina tafs-telefoner och skulle ta bilder för att lägga ut på Facebook och liknande (okej, jag var inte mycket bättre, men jag försökte i alla fall göra det diskret, vilket de andra inte ens försökte). Det var som att trycka på en knapp! En kvinna trängde sig fram till utgången, sträckte ut sin mobil och tog en bild.




Jag kom fram cirka 50 minuter senare än vad jag skulle gjort om allt fungerat som det skulle. Kanske inte det roligaste en fredag, men huvudsaken är att ingen blev skadad. Jag kan i alla fall inte påstå att det inte händer saker i mitt liv. För det gör det om man är en flitig SJ-resenär.


Dagens citat:

"Man må säga vad man vill om ett syndigt leverne - men det är allmänbildande."
(Hjalmar Bergman)


Ha det så bra!
Äventyrskramar
Jessie

Säsongsbunden accessoar?

Nu när värmen och solen tar mer plats och skjuter undan kylan, ser man folk som bär solglasögon allt oftare. Jag har slagits av tanken att man faktiskt aldrig ser någon ha solglasögon på vintern, trots att solen kan lysa rätt skarpt då också. Hur kommer det sig?

SO:s definition av "solglasögon" lyder: "glasögon med mörkfärgade glas - anv. som skydd mot starkt solljus" (ordet har funnits i svenska språket sedan 1912). Det finns inget i definitionen som säger att man inte kan bära dem under annan årstid än sommaren. Bara att de skyddar mot starkt solljus.


När jag gick på mellanstadiet hade jag en klasskompis som fick någon form av ögoninfektion under en vinter och fick därmed bära solglasögon för att inte anstränga sina ögon. Nästan alla elever på skolan retade henne för att hon bar dessa under vintern. Många glåpord slängdes efter henne, även om jag inte riktigt minns alla i dag. Varför gjorde de det?

Har man inte rätt att skydda sina ögon även på vintern? Jag har tänkt många gånger under vintertid att jag borde ha solglasögon när solen har varit skarp och irriterat mina ögon. Jag menar, vad ska man annars använda om inte solglasögon?

Jag kommer fortsättningsvis sluta att lägga undan mina solglasögon så fort sommaren är slut och använda dem vid behov - året runt. Det är viktigt att ta hand om sig - oavsett vilken årstid.


Dagens citat:

"Vad vi bäst behöver i livet är någon som förmår oss att göra vad vi kan."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Medeltidsmarknad i Kungsör

Lördagen den 5 maj var det tänkt att jag och älsklingen skulle åka upp till Rättviks marknad, men efter samtal med älsklingens familj (som bor i Dalarna) blev det bestämt att vår lilla utflykt dit fick ställas in eftersom de hade snö. Det var tråkigt att det inte blev av eftersom vi hade sett fram emot det, men vi hittade en substitutsutflykt!




Istället för att köra upp till Rättvik körde vi till Kungsör (igen) och besökte medeltidsmarknaden där. Tråkigt nog blåste det kraftigt (kändes som att det nästan var på gränsen till storm), men det var ändå trevligt. Mysigast var nog att de som var engagerade i marknaden var klädda i medeltidstypiska kläder och en kör stod och sjöng den tidens melodier (eller i alla fall melodier som lät som om de var från medeltiden). Jag hade gärna tagit fler bilder från marknaden, men så fort kameran åkte upp fick jag ett antal ogillande blickar.



En äkta medeltidshund!


Med oss hem fick vi i alla fall ett pilbågs-set. Så nu kan älsklingen springa runt och leka Robin Hood. Wink Nej, nu var jag elak. Så fort vi har möjlighet har jag tänkt att vårt fynd ska upp på väggen. Smile



Dagens citat:

"Dom vill ge oss en tredjedel av intäkterna, men vi sa att vi ska ha minst en fjärdedel."
(Bosse Parnevik - vid imitation av Ingemar Johansson)


Ha det så bra!
Medeltida kramar
Jessie

Nästan syskon

Först när jag såg reklamen om tv-serien "Revenge" innan den började sändas på tv, var jag inte riktigt säker på om den skulle tilltala mig. Men jag bänkade mig framför tv:n på premiärkvällen och har varit fast sedan dess. Jag sitter en hel del som på nålar och andra gånger ropar jag ut min frustration över någon av karaktärernas sätt att handla.

Bortsett från underhållning ger serien mig även en del saker att fundera över. Det finns en sak som dykt upp i serien och som jag sedan dess har gått och funderat över. För att lättare kunna beskriva problemet exemplifierar jag det med mig själv och ett par av mina relationer (kom dock ihåg att mitt exempel endast är hypotetiskt och alltså inte verkligt).


Två duvor

Jag och älsklingen är gifta. Älsklingen har en syster, som därmed blir min svägerska. En dag får jag reda på att jag och min svägerska är halvsystrar på så sätt att älsklingens mamma och min pappa hade ett förhållande som resulterade i min svägerska (som även är min halvsyster). Det här innebär att jag och älsklingen inte är släkt (utöver att vi är gifta med varandra), men att älsklingen är släkt med min svägerska/halvsyster (de är halvsyskon - har gemensam mamma) samt att även jag är släkt med min svägerska/halvsyster (utöver att jag och älsklingen är gifta med varandra) eftersom hon och jag då har gemensam pappa.

Lät det komplicerat? På sätt och vis är det det. Mitt exempel är som sagt inte verkligt, så jag och min svägerska är endast släkt genom mitt och älsklingens giftermål. Fast den här problematiken förekommer i "Revenge". Vad skulle jag ha gjort om mitt exempel varit sant? Om jag och min svägerska var halvsystrar? Hur skulle mitt och älsklingens äktenskap ha fungerat? Eftersom jag inte har upplevt det här är det väldigt svårt att svara på hur jag skulle ha gjort. Med tanke på att vi tekniskt sett inte hade varit syskon, skulle detta inte ha utgjort något hinder för vårt äktenskaps ingående. Fast samtidigt tror jag att det skulle ha känts som att vi nästan var syskon - jag och älsklingen. Hur skulle man kunna komma ifrån tanken att man är gift med sin systers bror?


Pussar

"Kärleken övervinner allt". Naiv som jag är vill jag gärna tro att det stämmer så länge kärleken är tillräckligt stark. Men hade förhållandet verkligen överlevt det här? Hade man kunnat fortsätta som vanligt trots att man lever med känslan att det nästan är incest? Vilken tur att jag slipper uppleva det här problemet!


Dagens citat:

"Hockeyproffset berättar allt om olyckan: 'Jag kommer inte ihåg någonting.' "
(Expressen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

21 onödiga saker om mig

Jag gillar när sidor där man är medlem har ett frågeformulär som man ska besvara. Lunarstorm hade det och en fråga som jag minns var vad man hade under sängen. Fast jag har en tendens att inte kunna vara allvarlig när jag besvarar de här frågorna. Det är stört omöjligt för mig. Jag ger min pappa skulden för det. Måste vara hans gener som spökar. Wink

Senast som jag besvarade sådana här frågor var på spelsidan Spigo (jag heter DreamingTiger där om du skulle vilja spela med mig någon gång). I dag tänkte jag dela med mig av mina svar (och frågorna förstås) för skojs skull. Du lär dig kanske något nytt om mig. Kom dock ihåg att jag besvarade de här frågorna någon gång i höstas. Av den anledningen är svaren inte riktigt uppdaterade.




(Hoppas att texten inte är för liten)


Dagens citat:

"Vänner är en skattefri förmögenhet."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda - J

Om man studerar juridik (inte nödvändigtvis på juristprogrammet) tycker jag att det kan vara värt att kika i "Juridisk skrivguide" som Peter Wahlgren, Wiweka Warnling-Nerep och Pål Wrange har skrivit.


Själv har jag inte använt den väldigt mycket, men lite användning har jag ändå haft. Den tar upp hur man strukturerar juridiska texter, hur man citerar, refererar, hur man utformar källförteckning m.m. Vid en hastig titt kan den uppfattas som en aning torr (långa textstycken och inga bilder), men den är användbar. Jag ska gå igenom den innan jag skickar in min slutliga version av examensarbetet och se om det är något som jag missat eller gjort fel på.


Dagens citat:

"I slow motion verkade bollen konstigt nog hänga kvar i luften ännu längre."
(David Acfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vackra smycken

Kors i taket! Detta är dagens andra inlägg! Jag som bara brukar skriva ett om dagen (försöka i alla fall). Men lugn. Detta är inget som kommer bli en vana. Wink Anledningen till det här lite spontana extrainlägget är enkel. Jag skulle vilja uppmärksamma något som jag definitivt tycker är värt att uppmärksammas och eftersom det inte kan vänta (jag har nämligen tidsinställt inlägg för flera dagar framöver) får det bli ett extra inlägg. Nästan som julafton!

Det jag vill uppmärksamma är tre smycken som går att köpa på tradera. Du minns kanske att jag i januari berättade om att Katten Jones hade varit så gullig och gett mig smycken som liknade bloddroppar? Om inte, kan du kika på det här inlägget, så minns du kanske. I det inlägget berättade jag även att Katten Jones har gjort andra vackra smycken. Nu finns tre av dem att köpa på tradera! Trots att jag egentligen inte borde, kunde jag inte låta bli och bjöd på två av dessa. Jag menar, hur kan man inte låta bli att göra det när de är så fina och dessutom handgjorda?! Om du också är intresserad finns hennes smycken här.


Skärmdump från tradera.



Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Besök i Norsa hagar

Innan vi var och tittade på Norsa båtgravfält, vandrade vi i Norsa hagar. Att vi kom dit berodde på att vi letade efter båtgravfältet. När vi körde förbi båtgravfältet anade vi att det var det, men eftersom det var ganska dåligt skyltat valde vi att köra vidare och se om båtgravfältet fanns längre fram (vi hoppades på att det skulle vara bättre skyltat). Fast jag klagar inte. Jag tyckte att det var trevligt att vandra omkring i naturen i det vackra vårvädret. Dock bör man mellan den 15 mars och 1 oktober endast gå på de markerade stigarna för att inte störa fåglarna. Och vilket fågelliv det finns! Biggrin Jag hade kunnat stå hela dagen och lyssna på deras prat.


Så här ser det ut precis när man ska "gå in" i Norsa hagar.



De hade en skylt där de förklarade att anledningen till att det ser stökigt ut (att träd och annat ligger huller om buller, det vill säga orört), beror på att det är boplatser för djuren. Jag tycker bara att det ser naturligt och mysigt ut.




Våtmark - stället där fåglarna gillar att hänga.



Kohage. Tydligen får man gå omkring här när korna är ute och betar på sommaren. Vad mysigt! Det måste jag absolut göra. *hoppar upp och ned på stolen av förväntan* Fast den här gången fick jag nöja mig med en och annan "koblära" ("kobajs" på svenska) som låg här och där.



Kanske var det inte det smartaste att välja att promenera på gräs när det hade regnat någon eller några dagar innan. Här var det nästan att hoppa på grästuvor som gällde!



Koblära! (Bara för att jag är så snäll ...)



Inget angenämt fynd. Stackars djur.



Elaka nyckelpiga som inte ville vara stilla så fort den såg att jag kom med kameran.



När vi var klara i hagarna gick vi tillbaka, men istället för att gå till bilen svängde vi in på stigen mot utsiktsplatsen.



Vacker dag, inte sant?



"Stugan" där man kan stå och se ut över våtmarken där fåglarna samlas.



Så här ser våtmarken ut från utsiktsplatsen.



Först och främst: Att det inte finns ljud beror på att jag filmade med vår nyare digitalkamera och trots att jag har ställt in att det ska vara ljud med, så vill den inte ta upp något ljud. Anledningen till att jag filmade här var för att dela med mig av fågelljuden som man kunde uppfatta. Synd att ljudet aldrig kom med. Får ta med mig den andra kameran nästa gång.
Sedan: Jag förstår inte hur färgerna kunde bli så konstiga. Men du ser på bilden ovanför hur det såg ut. Hoppas att du trots detta ändå kan få lite känsla för hur det var att stå där.



Så här såg det ut inne i "stugan".



Massor med fåglar!



Jag är svag för vackra blommor. Min favoritfärg är blå. Kan det bli bättre?



Träden var väldigt höga och vackra.



Var bara tvungen att få med denna lilla tussilago på bild. Hela jag är fylld av vårkänslor!



Innan vi körde tillbaka mot båtgravfältet gick vi över vägen och in på en stig som var full av tegel.





Dagens citat:

"Never forget what you are, for surely the world will not."
(Från boken "A game of thrones")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Otur eller bara typiskt?

Jag vet i ärlighetens namn inte vad det är för fel på mig! Jag menar, hur är det ens möjligt?!

Hej, jag heter Jessica och är en notorisk strumpbyxemördare. I alla fall strumpbyxor av nylon. Som jag har ihjäl alltså. Tro inte att jag springer runt och mördar folk med hjälp av strumpbyxor, även om mina grannar nedanför frestar mig ...


Ja, mina ben och ett av mina mordoffer.

Saken är den att jag jämt och ständigt har sönder strumpbyxor. Ett strålande exempel är när jag senast var nere i Malmö för att fira bästa kompisens födelsedag. Eftersom jag behövde ett par hela strumpbyxor, köpte jag ett par samma dag som jag skulle på festen. Dock hade jag inte haft dem på mig särskilt många timmar innan de redan var trasiga.

Ett i-landsproblem av stora mått - jag vet! Men är det bara jag som har det här problemet? Inte för att det skulle förbättra situationen, men om jag fick veta att jag inte är ensam skulle det i varje fall vara en liten tröst.

Jag börjar inse att det kanske inte är menat att jag ska bära kläder. Kanske dags att bli nudist och börja springa runt naken? Wink


Dagens citat:

"När byråkraten rensar upp i sitt arkiv tar han en kopia av varje dokument innan han förstör det."
(Laurence J. Peter)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sortering

Bokbloggsjerka: Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?


Boknörd till trots arrangerar jag inte böckerna i bokhyllan efter ett visst mönster. Såvida det inte handlar om bokserier. När jag har att göra med bokserier ställs de i kronologisk ordning. Utöver det hamnar de lite hur som helst i hyllan.




Fast kanske borde jag ordna dem efter vissa mönster? Att ställa dem efter författare vore logiskt, men då måste jag ställa om vissa böcker varje gång en ny bok av författaren ska flytta in i vår bokhylla. Latmasken i mig protesterar vilt och högljutt vid blotta tanken.

Nej, de får fortsätta att stå i oordning. Så kan jag möblera om lite hur jag vill. När jag vill.


Dagens citat:

"Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri - och inse att fången var du."
(Max Lucado)


Ha det så bra!
Osorteradekramar
Jessie

Kalklinbanan

När vi flyttade hit till Köping upptäckte jag att det löper en kalklinbana över länsväg 250 som går mellan Köping och Kungsör.



Kalklinbanan löper mellan Forsby i Södermanland till Köping i Västmanland (det vill säga fem kommuner och två län) och är 42 km lång. Den byggdes 1939-41. Om du vill veta mer om kalklinbanan kan du kika här.




Efter att vi hade besökt Kungsörs marknad och var på väg hem, stannade älsklingen till vid kalklinbanan så att jag kunde ta bilder. Vilken tur att vädret var så fint som det var. Smile Dock var inte bilisterna som körde förbi lika förtjusta som jag. Antagligen trodde de att jag fotograferade dem (vilket jag naturligtvis inte gjorde).






Dagens citat:

"The wireless music box has no imaginable commercial value. Who would pay for a message sent to nobody in particular?"
(David Sarnoffs associates in response to his urgings for investment in the radio in the 1920’s)


Ha det så bra!
Kalkade kramar
Jessie

Valborgsfirande i Köping

"Sederna kring Valborg är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren den 1 maj släpptes ut på bete för första gången under våren. Omkring eldarna fördes oväsen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek.
 
I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål i det fria för att hålla dem på avstånd. Valborgsmässoeldarna koncentrerades till Uppland och angränsande landskap dit de troligtvis införts av tyskar. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I västsverige är i stället påskeldar alltjämt vanliga."

(Texten är hämtad från Nordiska museet)

 
När jag var liten brukade jag fira valborgsmässoafton med min familj genom att gå ut till de stora kullarna som finns bakom hyreshuset där mina föräldrar bor, och lyssna till kören och se när brasan tändes. Det mest spännande var så klart brasan. Dock slutade de till slut anordna majbrasa där ute eftersom barn och ungdomar tände eld på "riset" innan det var dags att fira Valborg (kommunen fraktade nämligen dit det någon dag eller några timmar innan valborgsfirandet). Den dag då brasan slutade anordnas där, slutade jag vara intresserad av att se någon majbrasa. Ända tills jag flyttade upp till älsklingen.

I år deltog vi i Köpings valborgsfirande, som startade på Stora torget (egentligen vid Västeråstullen, om man valde att följa med musikföreningen Lyran). På Stora torget inväntade vi 130-åringen Musikföreningen Lyran, som kom marscherande.
 

Kören.


Imponerande Lyran.
 
Därefter blev det prat och sång tills det blev dags att marschera bort till Kristinelundsfältet (även kallad "Krillan"). I täten gick Lyran, som inte väjde för någon eller något. Bilarna fick antingen svänga in på någon sidoväg eller liknande, eller köra åt sidan och stanna (vilket en del bilar gjorde). Det var en rätt kul upplevelse och när vi gick där bakom Lyran tillsammans med allt folk, vandrade tankarna till studenten när vi gick från skolan till Drottningtorget.


Jag vet att det är dålig kvalitet, men jag använde mig av vår äldre digitalkamera och ingen videokamera. Dessutom är det svårt att hålla kameran stilla när man marscherar. Jag hoppas att du i alla fall får en känsla av hur det var. Det här är mot slutet av vår marsch.
 
 
Väl frammevid Kristinelundsfältet tändes brasan och Arbogabandet "Apa bra" underhöll. Det fanns några stånd (bland annat Scouterna) där man kunde köpa något att äta och dricka.



Arbogabandet "Apa bra".
 


Efter flera försök att få ett hyfsat videoklipp på brasan gick jag och älsklingen hem i skymningen.


Fast det var ljusare än vad kameran påstår. Mysigt var det i alla fall.

Jag uppskattar verkligen att Köpings kommun engagerar sig på det här sättet. Känns som om jag och älsklingen har en del att göra den närmaste tiden. Kul! Smile


Dagens citat:

"Det största misstag vi gör i livet är att leva i konstant rädsla för att vi kommer att göra ett."
(John C Maxwell)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Norsa båtgravfält

Vem hade kunnat ana att det finns  så mycket att se i och kring Köping?! Jag förstår inte alls vad ena notarien på Nyköpings tingsrätt menade när han blev förvånad över att jag skulle flytta till Köping med tanke på att ingen vill hit (han är själv från Köping från början). Varför skulle man inte vilja hit? Här finns ju en hel del att se.



I söndags (den 29 april) var jag och älsklingen ute på en liten utflykt där vi bland annat besökte Norsa båtgravfält i Köping. Jag är inte insatt till hundra procent vad båtgravar är för något, men jag har lyckats läsa mig till att de karakteriseras av att hela små träbåtar begravdes med den döde. Vad jag har förstått har man grävt ut en grav i Norsa och där fann man bland annat kvarlevorna efter en ung kvinna.



Så här beskriver Visit Västmanland.se båtgravfältet i Norsa: "Båtgravfält med ca 50 fornlämningar. Ett tjugotal runda stensättningar markerar båt- eller kammargravar. Alla fynd daterar gravfältet till yngre järnåldern, 400-1050 e Kr. En kvinna har funnits gravlagd i en båt vilket är intressant eftersom båtgravar är en ovanlig form av skelettgravar."




Själv såg jag bara en massa stenar som låg här och var, men jag har också alltid varit dålig på att se den egentliga betydelsen. Får kanske ta mig dit igen vid tillfälle och titta noggrannare. Men visst är det häftigt med fornlämningar? Smile


En skylt vid båtgravfältet.



Dagens citat:

"När vetenskapen slutligen kikar upp över bergets krön, kommer den att upptäcka att religionen har suttit där hela tiden."
(Okänd)


Ha det så bra!
Båtgravkramar
Jessie

Måluppdatering: April

Under april har jag hunnit läsa "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" och har därmed klarat läsmålet så här långt.

Till min glädje kan jag bocka av mitt första (helt) avklarade mål, nämligen att göra bra ifrån mig på praktiken. Enligt de själva är de mycket nöjda med min insats och jag har fått en hel del beröm. Därmed kan jag med gott samvete säga att jag har gjort bra ifrån mig på min praktik.




Vad gäller träning har jag börjat träna hyfsat regelbundet. Inte så regelbundet som jag hade hoppats på, men det tar sig. Jag försöker i alla fall (med Fiten) träna balans en gång i veckan och yoga en gång i veckan. Resterande dagar är det tänkt att jag ska träna med roddmaskinen (hädanefter kallad "Roddis"). Det är de där dagarna med Roddis som jag inte är nöjd med. Inte under senaste veckan i alla fall. Således kan jag inte bocka av det här målet, men jag jobbar på det.


Dagens citat:

"Utför ditt arbete helhjärtat och du kommer att lyckas - det är så liten konkurrens."
(Elbert Hubbard)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!