Jessicas grotta

Eldfloder (Elin Holmerin)

Den rike Martin Svarthamn skapar uppståndelse när han kommer till staden och ännu mer blir det när han siktar in sig på fattiga Emelie Haraldsdotter. Hur kan en fin herre som Martin Svarthamn vilja ha något att göra med en fattig flicka? Men det är just det han vill, och av andra anledningar än vad folk tror. Anledningar kopplade till hans hemlighet. En mörk hemlighet.

När jag tänker på en fantasyberättelse, tänker jag på berättelser som "Härskarringen"-trilogin och Harry Potter - att det finns en värld bortom vår egen. Elin Holmerins "Eldfloder" är inte en sådan berättelse. Den utspelar sig helt i vår egen värld fast med fantasy-inslag, det vill säga att Holmerin placerar varelser som är förknippade med fantasy, i vår värld. Till en början var jag skeptisk till om det var möjligt. Men det var det. Holmerin lyckades. Att hon valde att förlägga berättelsen från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet tror jag var en bidragande faktor till att det fungerade.



Redan tidigt i början lyckas Holmerin med sin duktiga berättarförmåga att fånga mitt intresse, trots att jag ännu håller på att lära mig att bli en fantasyläsare utan att sucka åt det overkliga. Hon fick mig även att känna samhörighet med Emelie Haraldsdotter, och då menar jag verkligen äkta samhörighet. På något sätt kände jag igen mig i Emelies tankar och känslor, och jag led med henne. Holmerin avslöjar endast lagom mycket av Martin Svarthamns hemligheter i tillräckligt stora portioner för att hålla igång nyfikenheten hos läsaren och få läsaren att fortsätta att läsa för att få svar på sina frågor. Ungefär som att försöka locka med sig ett djur med mat. För att lyckas väljer man inte att slänga ut allt på en gång till djuret, utan man tar lite åt gången i hopp om att djuret ska följa med. Jag uppskattar också hennes välbalanserade beskrivningar. Just beskrivningar tenderar en del författare att bli långrandiga med, men Holmerin tillhör definitivt inte den skaran.

Två saker var jag dock mindre nöjd med. Det första är rena korrekturmisstag. Ganska ofta fanns det blankrader som inte skulle ha varit där, vilket till en början fick mig att tro att det var ett nytt stycke (och därmed nytt "avsnitt"). Men det är inget som har med själva berättelsen att göra. Däremot har mitt nästa nedslag det. Genom Holmerins beskrivningar av omgivningar, företeelser etc., tyckte jag att jag hade rätt god koll på berättelsens ungefärliga tidsperiod som den utspelade sig under. Fast det förekommer många tidshopp och eftersom Holmerin inte talar om detta ganska snart efter varje tidshopp utan låter vissa detaljer avslöja det, kände jag mig som läsare väldigt förvirrad och hade svårt att hänga med i de här avseendena.



Under berättelsen kände jag att det var ett bra tempo - det hände ständigt saker som gjorde att man ville läsa vidare. Fast mot slutet drog Holmerin ned på tempot och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. På ett sätt är det bra, eftersom ett allt för högt tempo hela tiden inte är bra. Man måste låta läsaren få andas. Men samtidigt kändes det lite tråkigt, trots att man under denna fel fick förklarat vissa saker så att man fick en bättre och klarare bild av karaktärerna. Den här delen behövdes alltså, men jag hade gärna velat haft ett lite högre tempo.

Som helhet tyckte jag om boken och känner att det är en bok som jag gärna hade kunnat läsa om. Jag drog ut på läsandet just för att få stanna kvar extra länge. Jag ser fram emot att få läsa "De två odjuren" som står i min bokhylla.

Mitt signerade exemplar köpte jag här.


Dagens citat:

"För varje dag mina kunskaper förbleknar, mitt förstånd fördunklas; Ingen skolbänk jag har, bara en matho, en stia, där jag inte får studiero!"
(Thomas Hood, 1835 - The Lament of Toby, the Learned Pig)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rosenkakor

Sist jag var i Malmö fick jag receptboken "1 deg, 100 kakor" av min kompis (hon vet verkligen vad jag gillar!). Lite lustigt var att jag samma dag hade stått och tittat på den boken på bokrean (utan att köpa den såklart), fast det visste inte hon. Hur som helst, jag har inte haft tid att baka, men för någon vecka sedan tog jag mig tid och bakade några rosenkakor (som finns på sidan 67 i receptboken).


Min nya kompis. Jag har tänkt att vi ska bli goda vänner i sommar.


Resultatet blev jag faktiskt rätt nöjd med och tänker garanterat baka dem fler gånger (förlåt älskling ^^). Precis som det låter på namnet ska man ha i rosenvatten i både kakor och glasyr, men det är inte blomstervattnet från rosorna på köksbordet som ska användas (vilket jag trodde till en början när jag fick höra talas om rosenvatten för omkring ett par år sedan). Rosenvatten finner man oftast i affärernas avdelning för utländsk mat. Jag gillar smaken som detta vatten ger. Dessvärre tycks jag vara rätt ensam om det här hemma. Wink



Så ser min flaska med rosenvatten ut. Inköpt från Willys.



Till en början hade jag problem med att få till glasyren ordentligt på kakorna, men sedan kom jag på hur man bäst brer på den. Man brer på glasyren på kakorna med en sked och brer i cirkulerande rörelser. Dock får man se till att inte trycka eftersom det inte ger något bra resultat. Det fungerade i alla fall för mig och glasyren blev slät och fin.



Tidsangivelserna för gräddningen var något som jag blev missnöjd med. I receptet står att man ska grädda i 10 till 12 minuter, men omkring 9 minuter räckte gott och väl för mig (eller, ja, för mina kakor för det var ju inte jag som gräddades ...). Eftersom gräddningstid kan variera från ugn till ugn, kan det vara bra att tänka på detta (att tiden som står i receptet eventuellt inte stämmer).



Dagens citat:

"Ett gott omdöme beror på erfarenhet, och erfarenheten den får man på grund av dåligt omdöme."
(B Le Patner)


Ha det så bra!
Rosiga kramar
Jessie

Tankar om det så kallade "Expressen-målet"

Jag tänker inte hävda att det är min plikt eller skyldighet som juridikintresserad att skriva om den så kallade "Expressen-domen", som till exempel vissa bokbloggare gör angående Världsbokdagen. Däremot tycker jag att det är en intressant fråga som är värd att belysa.

Har du hört om det så kallade "Expressen-målet", där domen meddelades den 18 maj i Malmö tingsrätt? Om inte, kan jag berätta att det handlar om att chefredaktören, en nyhetschef samt en reporter åtalades för anstiftan av vapenbrott (chefredaktören), medhjälp till vapenbrott (nyhetschefen) respektive vapenbrott (reportern), eftersom reportern köpte vapen via illegala kontakter nere i Malmö under hösten 2010. Anledningen till vapenköpet var att det var en del skottlossningar i Malmö under den tiden och politikerna ville ha skärpt vapenreglering eftersom de påstod att det var enkelt att få tag i vapen i Malmö. Då beslutade, på chefredaktörens initiativ, Expressen att en av Expressens reportrar skulle få köpa ett illegalt vapen i Malmö. Bara för att se om det var så lätt som det påstods.


Chefredaktören, nyhetschefen och reportern dömdes för det de åtalades för. Redan innan domen föll blev åklagaren bland annat häcklad från olika medier, som sammanfattningsvis menar att åklagaren gjort fel och att det är bättre att rikta uppmärksamhet åt annat som "verkligen är brott". De dömda, samt andra medier, menar att det bara var fråga om grävande journalistik och att handlingen dessutom inte var straffbar därför att

  • rekvisitet (förutsättning för att ett i lag beskrivet förhållande ska anses föreligga, det vill säga förutsättningen för gärningens straffbarhet) "utan att ha rätt till det" inte är uppfyllt
  • att det inte är fråga om uppsåt eller oaktsamhet till innehav eller avsaknad av rätt till innehav av skjutvapen i vapenlagens mening
  • att det finns ett yttrandefrihetsintresse, intresse av rätt till information och att detta skulle skyddas av artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Sveriges Rikes Lag

Juridikprofessor Mårten Schultz (tillika en av mina lärare i juridisk svenska) har skrivit om det här målet på Juridikbloggen och en debattartikel på Aftonbladet. En som kommenterade debattartikeln anser följande:

"Om Mårten tänker efter lite längre än näsan räcker så inser han att journalister MÅSTE kunna begå brott i syfte att avslöja saker & ting. Hur hade han annars tänkt sig att media ska kunna granska makten?! Har Mårten glömt att det är makthavarna som stiftar lagarna?!
Ett exempel är smygfotograferingslagen som de försöker klubbe igenom, för att inte tala om FRA, iPred, etc. etc. etc.
Nej, Herr Mårten Schultz - journalister SKA kunna bryta mot lagen eftersom de är folkets skydd mot makten, därav uttrycket Tredje Statsmakten.
Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati.
"

Jag kan hålla med om att det är bra att vi har media som kan granska. Men precis som alla andra (även makthavarna!) måste media hålla sig inom lagens gränser. Det finns trots allt en anledning till att vi har lagar. Det är med viss avsky som jag läser den del av kommentaren som säger "Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati." Egentligen är det ett tämligen sorgligt uttalande eftersom personen har fel i allt utom att folket inte står över lagen. Lagen står över folket - i alla fall i den betydelsen att alla måste rätta sig efter lagen. Annars skulle det vara onödigt att ha lagar, för de är inte till för att endast följas när det passar var och en. Ett sådant tankesätt är ett hot mot vårt samhälle. Det är med lagarna som vi får ett tryggare och säkrare samhälle. Dessutom är det majoriteten av folket som indirekt stiftar lagarna. Vi väljer vem som ska sitta i riksdag och regering. Därmed är de folkvalda. De handlar å folkets vägnar. Så det är i allra högsta grad demokrati.


Efter att ha läst domen i målet anser jag att tingsrätten fattade rätt beslut, och jag håller med Mårten Schultz om att det är en pedagogisk dom. Tingsrätten menar bland annat att de mål, där journalister har gått fria för liknande situationer, som försvaret lyfte fram under förhandlingen inte går att jämföra med det här ärendet:



Jag skulle även vilja lyfta fram en annan del av domen som tydligt förklarar varför det inte var okej för journalisterna att handla på det här sättet:



Om tingsrätten hade beslutat annorlunda och frikänt dem, skulle vi ha haft att göra med ett farligt avgörande. Jag menar, vad skulle inte extremistiska tidskrifter då kunna göra i journalistikens namn?

Ifall du är intresserad av att läsa domen i det här målet (målnumret är B 12524-11), kan du beställa den hos arkivtma@dom.se.


Dagens citat:

"Föräldrar - det är dom som använder säkra perioder!"
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie