Jessicas grotta

Jag tänker inte hävda att det är min plikt eller skyldighet som juridikintresserad att skriva om den så kallade "Expressen-domen", som till exempel vissa bokbloggare gör angående Världsbokdagen. Däremot tycker jag att det är en intressant fråga som är värd att belysa.

Har du hört om det så kallade "Expressen-målet", där domen meddelades den 18 maj i Malmö tingsrätt? Om inte, kan jag berätta att det handlar om att chefredaktören, en nyhetschef samt en reporter åtalades för anstiftan av vapenbrott (chefredaktören), medhjälp till vapenbrott (nyhetschefen) respektive vapenbrott (reportern), eftersom reportern köpte vapen via illegala kontakter nere i Malmö under hösten 2010. Anledningen till vapenköpet var att det var en del skottlossningar i Malmö under den tiden och politikerna ville ha skärpt vapenreglering eftersom de påstod att det var enkelt att få tag i vapen i Malmö. Då beslutade, på chefredaktörens initiativ, Expressen att en av Expressens reportrar skulle få köpa ett illegalt vapen i Malmö. Bara för att se om det var så lätt som det påstods.


Chefredaktören, nyhetschefen och reportern dömdes för det de åtalades för. Redan innan domen föll blev åklagaren bland annat häcklad från olika medier, som sammanfattningsvis menar att åklagaren gjort fel och att det är bättre att rikta uppmärksamhet åt annat som "verkligen är brott". De dömda, samt andra medier, menar att det bara var fråga om grävande journalistik och att handlingen dessutom inte var straffbar därför att

• rekvisitet (förutsättning för att ett i lag beskrivet förhållande ska anses föreligga, det vill säga förutsättningen för gärningens straffbarhet) "utan att ha rätt till det" inte är uppfyllt
• att det inte är fråga om uppsåt eller oaktsamhet till innehav eller avsaknad av rätt till innehav av skjutvapen i vapenlagens mening
• att det finns ett yttrandefrihetsintresse, intresse av rätt till information och att detta skulle skyddas av artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Juridikprofessor Mårten Schultz (tillika en av mina lärare i juridisk svenska) har skrivit om det här målet på Juridikbloggen och en debattartikel på Aftonbladet. En som kommenterade debattartikeln anser följande:

"Om Mårten tänker efter lite längre än näsan räcker så inser han att journalister MÅSTE kunna begå brott i syfte att avslöja saker & ting. Hur hade han annars tänkt sig att media ska kunna granska makten?! Har Mårten glömt att det är makthavarna som stiftar lagarna?!
Ett exempel är smygfotograferingslagen som de försöker klubbe igenom, för att inte tala om FRA, iPred, etc. etc. etc.
Nej, Herr Mårten Schultz - journalister SKA kunna bryta mot lagen eftersom de är folkets skydd mot makten, därav uttrycket Tredje Statsmakten.
Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati."

Jag kan hålla med om att det är bra att vi har media som kan granska. Men precis som alla andra (även makthavarna!) måste media hålla sig inom lagens gränser. Det finns trots allt en anledning till att vi har lagar. Det är med viss avsky som jag läser den del av kommentaren som säger "Folket står inte över lagen, men lagen står inte heller över folket. I.a.f inte om vi ska kalla det för demokrati." Egentligen är det ett tämligen sorgligt uttalande eftersom personen har fel i allt utom att folket inte står över lagen. Lagen står över folket - i alla fall i den betydelsen att alla måste rätta sig efter lagen. Annars skulle det vara onödigt att ha lagar, för de är inte till för att endast följas när det passar var och en. Ett sådant tankesätt är ett hot mot vårt samhälle. Det är med lagarna som vi får ett tryggare och säkrare samhälle. Dessutom är det majoriteten av folket som indirekt stiftar lagarna. Vi väljer vem som ska sitta i riksdag och regering. Därmed är de folkvalda. De handlar å folkets vägnar. Så det är i allra högsta grad demokrati.


Efter att ha läst domen i målet anser jag att tingsrätten fattade rätt beslut, och jag håller med Mårten Schultz om att det är en pedagogisk dom. Tingsrätten menar bland annat att de mål, där journalister har gått fria för liknande situationer, som försvaret lyfte fram under förhandlingen inte går att jämföra med det här ärendet: