Ful-litteratur?

Till min förvåning har jag fått höra att deckare har tidigare tillhört den så kallade "ful-litteraturen". Det innebär att det inte var så fint att läsa deckare och de som då gjorde det skämdes förmodligen och vågade nog inte tala om för eller visa någon vad de läste. Så är det inte nu. Nu är det snarare tvärtom - var och varannan människa läser deckare.
 
Nu verkar det vara litteratur som är av det erotiska slaget som hamnat i facket "ful-litteratur". Exempelvis "tantsnusk". Jag insåg detta på allvar när jag bläddrade bland kanalerna och av en slump hamnade på SVT där de visade Skavlan. I det avsnittet hade Skavlan besök av E L James (Erika Mitchells pseudonym) - författaren till Femtio nyanser av honom. Den här boken är tydligen väldigt erotisk. Skavlans reporter Niklas Källner gav sig ut bland Sveriges befolkning och lät folk läsa ur den här boken. De flesta blev generade, men några hade lite kul av att läsa de utvalda delarna när de väl förstod vad det var för en bok, medan andra slutade tvärt och vägrade fortsätta. Jag själv satt och skrattade i soffan.
 
 
 
Jag förstår inte varför det skulle vara fel och/eller genant att läsa en viss sorts litteratur. Vi har ju alla olika tycke och smak. I slutet på mellanstadiet och i början på högstadiet plöjde jag igenom min mammas gamla Harlequinböcker. Det var först på gymnasiet som jag under en svensklektion fick förklarat för mig att Harlequinböcker tillhör kategorin "tantsnusk" och både mina klasskamrater och min svensklärare talade om det i negativa ordalag.
 
Även Nora Roberts böcker har en hel del erotiska inslag och jag har i princip inget emot att läsa sådana böcker (fast Nora Roberts tar i lite för mycket). Men efter att ha fått veta att den sortens böcker inte är "okej" att läsa, började jag dölja vad jag läste när jag kom till de avsnitten. Fast så här i efterhand tycker jag att jag gjorde fel. Jag borde inte ha försökt dölja något. Det fanns ingen anledning till det!
 
Man har rätt att läsa vilken sorts litteratur man vill utan att bli dömd och utan att andra ska lägga sig i. Man är ingen sämre människa bara för att man läser litteratur som andra har placerat i en "ful"-kategori. Jag förstår inte alls vitsen med en sådan kategori. I min värld finns ingen ful-litteratur. Bara vanlig litteratur som alla fyller olika syften.


Dagens citat:

"Klockringningen utgick på årets no-bellfest."
(Okänd)


Ha det så bra!
Fula kramar
Jessie