Tur att man är SJ-veteran

Förra veckan var ingen rolig vecka att pendla. Det började på tisdagen – en dag då det var viktigt att jag kom i tid till jobbet eftersom jag skulle protokollföra på förmiddagen. Vi resenärer stod som vanligt och väntade på tåget som skulle gå från Köping kl. 06.26. Den irriterande signalen ljöd och bommarna till perrongen fälldes ned. Men sedan hände inget mer. Vi resenärer stod och tittade och väntade. Någonstans inom mig började jag ana oråd. Bommarna fälldes upp igen och därefter påbörjades en lek som SJ verkar gilla – skjuta fram tågets avgångstid med tio minuter varje gång.

När den nya preliminära avgångstiden blev satt till 07.10, gick vi tillbaka in i stationshallen där man kunde läsa på tv-skärmen att förseningen berodde på ett elfel mellan Örebro och Arboga. Fast jag tänkte inte vänta till tio över sju (och förmodligen ännu längre) utan det blev att jag tänkte ta tåget som skulle gå 07.06, för jag visste att det tåget skulle avgå i tid. Att jag kunde veta det är för att det tåget kommer från Västerås-hållet (Arboga/Örebro ligger åt motsatt håll). Att jag visste det beror på att jag brukade ta det tåget när jag praktiserade i Västerås.
 

Efter bara en liten stund sköts förseningen fram igen och den här gången till kl. 08.00. Då brast de flesta av oss som väntade ut i skratt. Ja, även jag och på ett sätt är det sorgligt att majoriteten av resenärerna gjorde det. För vi skrattade inte för att det var kul. Det är aldrig roligt med förseningar. Vad som däremot var roligt, var vad den datoriserade kvinnoutroparrösten som SJ infört på de flesta stationer, senare ropade ut:
 
"SJ regionaltåg 159, mot Örebro, Skövde, Göteborg, med ordinarie avgångstid 06.28 är i dag inställd. Observera att tiden endast är preliminär och kan komma att ändras."
 
*skrattar* Som om SJ omprövar ett beslut om att ställa in ett tåg ... Hur som helst, ombord på tåget som avgick 07.06 fick vi resenärer veta att tåget som skulle avgått 06.26 hade strax innan Köpings station rivit ned en kontaktledning. Det var därför bommarna fällts ned utan att tåget anlände till stationen.
 
Den dagen jobbade jag över en timme och planerade därför att ta tåget som skulle avgå 18.14 istället för 17.14 som jag tar i vanliga fall. Fast när jag kom till stationen upptäckte jag att 18.14-tåget var inställt och att nästa tåg till Köping skulle avgå en timme senare (19.14). Men istället för att vänta en timme, väntade jag bara en halvtimme på tåget till Västerås och tänkte vänta där på ersättningsbuss till Köping. Älsklingen hade nämligen tagit reda på att felet i Köping var så omfattande att tågen endast gick till Västerås, där man sedan blev hänvisad till ersättningsbussar. Till min lycka skulle det avgå ersättningsbuss till Köping i anslutning till det tåg som jag tog till Västerås.
 
 
Fast när vi ankom till Västerås uppstod genast ett litet problem. Tågvärden ombord förklarade att ersättningsbussarna fanns till vänster om stationshuset. Frågan som då föddes var: till vänster, från vilket håll?! Spåren finns på stationshuset baksida, så till vänster när man kommer med tågen är inte till vänster om man står framför huvudentrén (hänger du med?). Jag gick i alla fall till den vänster när man kommer med tågen, men kunde inte se något. I och för sig såg jag någon buss som inte var en VL-buss, fast den var nedsläckt. Därför gick jag till andra sidan om stationshuset (där busstorget finns) men inte heller där kunde jag se någon ersättningsbuss. Jag gick tillbaka dit jag sett den nedsläckta bussen och den här gången var den upplyst. Fast den körde bort från stationen. Med hjärtat i halsgropen skyndade jag mig dit och såg att buss efter buss körde iväg. I och för sig hade det inte varit hela världen om jag skulle bli tvungen att vänta på nästa, men med SJ vet man aldrig hur lång den där väntan kan bli. Jag hann dock med den sista ersättningsbussen som stod och väntade på parkeringen och kunde få komma hem.
 
Morgonen därpå verkade den nedrivna kontaktledningen vara fixad, för tåget avgick som det skulle på morgonen. När jag skulle hem från jobbet verkade allt fortfarande vara i sin ordning. I och för sig reagerade jag på att de automatiska stationsutropen inte verkade fungera, men eftersom det förekommer emellanåt tänkte jag inte mer på det.
 
 
I Västerås tyckte jag dock att tåget stod ovanligt länge vid perrongen och oron kom krypande när jag hörde den datoriserade kvinnoutroparrösten säga något om tåget som jag satt i. Något om ersättningsbussar. Detta viftade jag bort, för visst borde de väl säga något i högtalarna om det var något fel? Det hade de inte gjort. Alltså borde jag inte oroa mig.
 
Den kvinnliga tågvärden kom in i vagnen där jag satt så snart vi hade lämnat Västerås och frågade om det var någon som skulle byta någonstans på vägen. Tjejen som satt bredvid mig nämnde att hon skulle till Köping (jag uppfattade aldrig om Köping var hennes slutstation eller om hon skulle byta till buss. Då såg den kvinnliga tågvärden nedlåtande på tjejen samtidigt som hon snäste: "Köping?! Varför i all världens namn hoppade du då inte av i Västerås?!" Osäkert undslapp tjejen sig ett "Ursäkta?". Surt snäste tågvärden fram att hon minst fem gånger hade ropat ut i högtalarna att tåget inte skulle stanna i Köping, varför resenärerna dit blev hänvisade till ersättningsbussar i Västerås. Tåget skulle ta sig till Arboga via Kvicksund och Kungsör. Vi var flera stycken i vagnen som skulle till Köping och om inte jag misstar mig tror jag att samtliga utbrast ett ljudligt och förvånat "Va?!" Vi hade inte hört något i högtalarna! Efter en ytterligare stunds försvarstal, konstaterade tågvärden till slut torrt att högtalarsystemet då förmodligen var ur funktion (jaså, det säger du ..?). Det vi fick göra var att åka med till Arboga och ta en ersättningsbuss tillbaka till Köping. När någon frågade vilken tid denna ersättningsbuss skulle avgå, svarade tågvärden att eftersom de gick i skytteltrafik mellan Arboga och Köping, skulle det stå en ersättningsbuss och vänta på oss när vi kom fram.
 
Långt om länge anlände vi till Arboga, men någon ersättningsbuss stod inte och väntade på oss. Däremot fanns det en stor och öde parkering. Jag kan inte svara på hur länge vi fick stå och vänta, men det dröjde en lååång stund innan ersättningsbussen behagade att komma. :-( Tur att strulet med SJ händer mer sällan än tidigare.


Dagens citat:

"Det är för väl att lögnen finns - för tänk om allt man hörde var sant."
(Albert Engström)


Ha det så bra!
Struliga kramar
Jessie