Daisypath Anniversary tickers

Som jag har längtat!

I våras började TV3 sända serien Revenge och av nyfikenhet såg jag ett avsnitt till att börja med. Men det räckte. Efter det första avsnittet blev jag fast. Därför var det en smula sorgligt när seriens första säsong enligt TV3 fick sitt slut någon gång i maj/juni. Fast där ljög TV3. Det fanns ytterligare två avsnitt kvar av den första säsongen (som jag nyligen sett på via nätet). Men nu ska jag inte vara gnällig, för den fjärde oktober kommer faktiskt nästa säsong av den spännande serien! Jag jublade av lycka när jag såg denna korta trailer på TV3 Play (den längre, och som är lite bättre ser man på TV3 i tv:n). Nu sitter jag och längtar tills det äntligen är dags att återse seriens lite udda karaktärer. Någon mer som fastnat för Revenge?



Dagens citat:

"Those eyes of yours are like dark hooks for the soul."
(Nick Dunning)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Försvinnande lycka

Varje andetag värker och känns som tusentals knivar som skär i själen. Stora och osynliga stenbumlingar ligger och trycker på ens bröstkorg. Den plötsliga gråten bubblar upp och innan man hinner få kontroll över situationen, har ögonen börjat tåras. Man kämpar med att trycka tillbaka gråten i den lilla låda i ens inre där man placerat den och snabbt sätta tillbaka locket. Det tjänar ingenting till att gråta. Lyckan kommer inte tillbaka för det.
 


Trots att man försöker fokusera tankarna på något positivt återvänder man hela tiden till detta. Det som slukat ens lycka med hull och hår. Man trodde att man på något sätt var van, även om man högljutt hävdat motsatsen. För stunden känns det som om den här gången känns hårdare än andra gånger. Man vet att det är överdrift, men i det ögonblicket känns det som att man aldrig mer kommer bli glad. Som om mörkret för alltid kommer att omsluta en.
 
I tysthet läxar man mentalt upp sig samtidigt som man klistrar på en tapper mask och gör sig redo för att möta världen.


Dagens citat:

"Now I'm bound by the life you left behind."
(Evanescence - "My immortal")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Diskretion – vad är det?

Man kan inte älska alla människor. Det vore omöjligt. Det finns en del personer i mitt liv som jag tycker mindre om än andra, och tvärtom. Sådant är livet helt enkelt. Det finns olika sätt att hantera detta på, och det finns en person på mitt jobb som har sitt eget lilla sätt.

Jag föredrar att man kommer fram och pratar med personen som man tycker gör fel etc. för att på något sätt kunna reda ut det. Personen som gör ”fel” kanske inte är medveten om det. Då är det bättre att reda ut saker. Ett annat sätt som kan vara lite mer diplomatisk om det visar sig att det är omöjligt att prata med personen, är att man helt enkelt håller masken och ser till att få utlopp för sina negativa tankar och känslor där personen i fråga inte hör. Det är förvisso inte det bästa sättet, men det är ett alternativ. För som jag skrev nyss så kanske man inte kan prata med personen. Personen i fråga kanske inte lyssnar på det man säger eller så blir det världens liv och risken för att ett tredje världskrig bryter ut är stor.
 

En person på mitt jobb (som vi kan döpa till M) väljer att inte prata med personen som M tycker gör fel etc. Inför personen i fråga håller M masken, men så fort tillfälle ges väljer M att antingen viska med någon precis i närheten av personen i fråga (viska så att personen hör att de viskar och eventuellt hör att det kan vara personen i fråga det rör sig om) eller så säger M högt och tydligt i närheten av personen i fråga vad M tycker och tänker. Men att istället gå till personen och säga det rakt ut kommer inte på fråga.

Jag förstår mig inte riktigt på hur dessa människor tänker. Jag kan förstå att man kanske inte känner sig bekväm med att prata direkt med personen, men det är inte schysst att hålla på så som M gör. Då är det bättre att vara helt tyst. Allra bäst är det om man kan ta tjuren vid hornen på en gång, men som sagt kan det finnas situationer då detta inte är möjligt. Men då ska man också vara tyst. Då ska man inte hålla på att prata med andra så att personen hör. Då kan man lika gärna prata direkt med personen. Tycker i alla fall jag.


Dagens citat:

"Your voice it chased away all the sanity in me."
(Evanescence - "My immortal")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tron på ett mirakel (Nicholas Sparks)

Vetenskapsjournalisten Jeremy Marsch får ett brev från en av invånarna i den lilla staden Boone Creek och beger sig dit för att ta reda på sanningen kring ett mysterium: spökena på en av kyrkogårdarna. I sitt sökande blir han bekant med bibliotekarien Lexie Darnell och efter deras möte blir hans liv aldrig detsamma igen.
 
Om man söker efter en bok med spänning är det här fel bok. För inte ens mysteriet på kyrkogården blir spännande, fast det är förståeligt då Nicholas Sparks "Tron på ett mirakel" inte är någon spänningsroman. Det är ett romantiskt drama.
 
 
Det var en gullig berättelse trots att den var en smula förutsägbar. Framför allt slutet. Just det som väntade i slutet var något som Sparks betonade och tryckte lite väl mycket på i berättelse. Det blev därför en smula för övertydligt. Men det är okej även om jag hoppades ett tag på att den skulle sluta på ett annorlunda sätt än vad den gjorde. Nu blev den kanske lite väl sockersöt. Men boken var mysig att läsa.
 
Något som jag reagerade på är att den här boken påminner på många sätt om Nora Roberts böcker. Fast givetvis är de olika, men även lika på rätt många punkter. Dock tycker jag att Sparks relationer är mer trovärdiga än Roberts. Men denna likhet skrämmer mig. Nu vet jag inte om jag vågar läsa fler böcker som Sparks har skrivit. Jag har tagit reda på att han är författaren till boken som en av mina favoritfilmer - A Walk To Remember - är baserad på (boken heter Undrens tid). Om man då jämför filmen med boken "Tron på ett mirakel" kan jag nästan känna lite av det som jag brukar kritisera Roberts böcker för: det finns en given mall. Nu kan jag givetvis ha fel (och det hoppas jag att jag har). För att vara helt säker borde jag nog ta och läsa i alla fall en bok till som han har skrivit. Eller vad säger du?


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Laga förfall

När man kallas som vittne till en förhandling i domstol eller sammanträde i hyresnämnd är man skyldig att komma. Endast vissa skäl till frånvaro godtas. Man måste ha så kallat laga förfall för att inte komma, det vill säga ett giltigt skäl. Ett sådant giltigt skäl kan vara

  • Avbrott i allmänna kommunikationer,
  • Plötslig sjukdom (då krävs i regel läkarintyg)
  • Någon annan hindrande omständighet som man inte kan förutse.
  • Om ens ombud blir hindrad av ovan nämnda skäl och man inte lyckas skaffa ett nytt ombud i tid.

Arbete och semester räknas inte som giltigt skäl, fast det är olika från fall till fall. Den som ska vara ordförande vid förhandlingen/sammanträdet får avgöra om det kan räknas som laga förfall eller inte. Man får vara beredd på att man kan bli tvungen att inkomma med detta skriftligt. På den hyresnämnd där jag jobbar godtar vi att man mejlar in och förklarar varför man inte kan komma. Sedan får det ansvariga hyresrådet titta på detta och därefter avgöra om det är okej att man inte närvarar.

Om man inte kommer och inte har något skäl till detta kan man bli skyldig att betala vite (en straffavgift). I hyresnämnden ligger denna straffavgift oftast på 2 000 kronor.

Med andra ord är det viktigt att dyka upp om man blir kallad som vittne eller att man i god tid hör av sig till den domstol eller hyresnämnd man blir kallad till och förklarar varför man inte kan komma.


Dagens citat:

"Turister är gräshoppor på hjul."
(Melville Baxter)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Liten miss kan bli katastrofalt

Haha! Vilka spasmer jag fick i slutet ... Kan vi låtsas att du inte såg det där? ;-)


Dagens citat:

"Your face it haunts my once pleasant dreams."
(Evanescence - "My immortal")


Ha det så bra!
Missiga kramar
Jessie

Vandraren har ingenstans att gå ...

I går var det premiär för stegtävlingen på jobbet. Utan att anstränga mig särskilt mycket (nåväl, att gå från våning två som är gatuplan till våning nio på morgonen var nästintill dödande, men bortsett från det) lyckades jag med konststycket att ta 10.569 steg. Fast egentligen tog jag några hundra till. Att de inte registrerades beror på att jag tog av mig stegräknaren en stund innan jag skulle sova eftersom jag inte trodde att man kunde registrera sina steg på hemsidan i efterhand, men det kunde man tydligen. Så idag ska den lilla stegräknaren få vara på tills sängen ropar. Tror inte att jag kommer lyckas vara lika duktig i dag. I skrivande stund är jag bara uppe i 9.904 steg.
 
 
Det var lite jobbigt att inte låtsas om stegräknaren i början. Med andra ord gick jag till en början lite roligt i lägenheten, men efter en stund slutade jag tänka så mycket och återgick till det normala. Min tanke är att jag ska försöka att inte kika på räknaren stup i kvarten för att minimera risken att bli besatt. För mig ska den här tävlingen vara en rolig grej och inte en press att ta så många steg som möjligt. Jag menar, jag behöver knappast bli som ena administratören på åklagarkammaren där jag hade praktik när det var trapptävling. Då gick hon  först upp till femte våningen (sjätte om man är skåning) och sedan tog hon hissen ned till bottenvåningen för att kunna gå upp igen. Detta gjorde hon flera gånger om dagen. Men då hade hon också bestämt sig för att vinna.
 
Jag räknade ut i går att det är ungefär 2.000 steg mellan lägenheten och stationen här i Köping. Nu vet jag i och för sig inte hur många steg om dagen som man ska ta för att må bra. Har fått höra det vid något tillfälle, men som allt annat har det fallit mig ur minnet.


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

High fidelity (Nick Hornby)

När skivbutiksinnehavaren Rob blir lämnad av sin flickvän faller hans värld i bitar och han börjar tänka igenom sitt liv. De val han gjort. De människor han träffat. Vi får följa honom från liten grabb till den fullvuxna man han nu är.
 
Det som fick mig att "se" boken var den inledande meningen på baksidan: "Kan man älska någon som tycker Michael Bolton är toppen?" I samma stund som jag läste meningen kände jag att det var riktat till mig, för det har nog inte undgått någon att jag har trollbundits av herr Michael Bolton. I alla fall hans röst (och när jag skriver det här stycket lyssnar jag faktiskt på en Michael Bolton-låt - vilket sammanträffande!).
 
På baksidan beskrivs Nick Hornbys "High fidelity" som "en fräck och humoristisk roman om kärlek, musik och erotik och annat som gör livet värt att leva." Den var definitivt humoristisk, fast så där fasligt mycket erotik vill jag inte påstå att den innehöll (om du vill ha äkta erotik föreslår jag att du läser böcker av Nora Roberts). Man får se allt ur Robs synvinkel eftersom det är han som berättar. Men den är inte skriven så att han berättar i största allmänhet, utan han riktar sig till läsaren. Vid något tillfälle ger han även läsaren en liten stunds betänketid innan han fortsätter sitt berättande. Emellanåt kändes det inte som att man läste en bok utan som om man hade ett samtal med Rob, som är en rätt sorglig figur som man både tycker synd om och blir irriterad på.
 
Det här är en lättsmält bok som får en att skratta och må bra för en stund. Men den blir även snabbt glömd.
 
Bokmusik:


Dagens citat:

"I was brought up a proper lady. I wasn't meant to understand things. I'm just meant to look pretty, and then someone nice will marry me. Possibly a baron."
(Sarah Michelle Gellar)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vem är det som går och går ...

Den 28 juni i år fanns det en mindre artikel i Metro där man kunde läsa att klockan 21.00 den dagen drog Fotrally igång i Rålambshovsparken i Stockholm. Fotrally går ut på att deltagarna ska promenera så långt som möjligt utan att stanna. Man får lov att gå på toaletten 25 minuter under ett dygn. Förra årets vinnare gick i 33 timmar och 21 minuter i sträck.
 


Vilken rolig och nyttig grej. Men jag kan tänka mig att det måste vara jobbigt. Trots att jag promenerar en hel del skulle jag nog aldrig orka gå så många timmar i sträck. Fast samtidigt undrar jag om det verkligen är så bra att tvinga kroppen till att anstränga sig så mycket? Jag menar, hur kommer kroppen reagera längre fram?
 
Jag anser att det är viktigt att promenera, men det är också lika viktigt att lyssna på sin kropp. Den ger en signaler av en anledning.


Dagens citat:

"It is much harder to have everything that to have nothing."
(Emmanuel Leconte)


Ha det så bra!
Promenerande kramar
Jessie

Taktik för att minnas

Bokbloggsjerka: Denna vecka tänkte jag spinna vidare på detta ämne genom att helt enkelt fråga hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande.

Min taktik är att anteckna. När jag sitter vid datorn brukar jag försöka se till att ha papper tillgängligt så att jag snabbt kan klottra ned tankar eller ämnen som jag skulle vilja skriva om. Ifall jag inte har ett fysiskt papper tillgängligt ser jag till att öppna ett nytt och tomt dokument i något ordbehandlingsprogram (Word eller Open Office) och anteckna mina tankar där. Sedan öppnar jag dokumentet eller kikar på det fysiska pappret när det är dags att skriva inlägget (eller inläggen).
 



Vid bokläsning brukar jag ha det jag vill ha sagt i huvudet och skriver sedan ned det när det är dags att skriva inlägget. Dock händer det rätt ofta att jag glömmer vissa detaljer som jag tänkt att jag vill ha med. Kanske borde tillämpa anteckningstaktiken även här?


Dagens citat:

"Let him play with you. Let him give you gifts. But he cannot give you his true heart ... for *I* have that in my keeping."
(Maria Doyle Kennedy)


Ha det så bra!
Minneskramar
Jessie

Snövits tårta

Som en del av sent födelsedagsfirande av min 23-årsdag, bestämde jag mig för att baka en tårta den helg som älsklingen var hemma. Valet föll på chokladtårtan Snövits tårta. Den består av chokladtårtbottnar, hallonmousse, chokladmousse och är garnerad med riven vit choklad och hallon. Receptet hittade jag i receptsamlingen Hembakat.
 


Den var god. Dock bytte jag ut kaffemängden i chokladmoussen mot samma mängd chokladmjölk och det fungerade fint. Något som jag blev besviken på var bottnarna. Enligt receptet skulle man baka en kaka och efter gräddningen skulle man dela den i tre bottnar. Jag måste ha gjort något fel, för min kaka blev för tunn. Det var omöjligt att skära den i tre delar. Därför kommer jag till nästa gång göra tre bottnar i omgångar istället, med hälften av den mängd som står i receptet till varje botten. Hoppas att resultatet blir bättre då.
 
Men förutom det, fick jag faktiskt tårtan att se ut som på bilden. :-) Inte ofta man lyckas med det.


Dagens citat:

"Många förstör sin semester genom att göra för mycket medan de gör ingenting."
(Konrad Klein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokhyllerunda - R

Från början var det inte tänkt att jag skulle köpa retorikprofessorn Anders Sigrells bok "Retorik för lärare - konsten att välja språk konstruktivt". Men Herr Sigrell lurade in mig i en fälla som jag sedan inte hade hjärta att ta mig ur med ett nej. Haha, där fick jag bevis för att han verkligen är en professor i retorik ...
 
Saken var den att när vi hade föreläsningar/lektioner med Sigrell brukade han låta oss göra nyttiga övningar, t.ex. den här med vikten av ögonkontakt. Jag och min bästa vän var fakultetsambassadörer vid Lunds universitet när jag läste b-kursen i retorik och vi kom överens om att en del av de här övningarna kunde vara lärorika att låta "vår klass" genomföra. Därför frågade jag Sigrell efter en lektion om han möjligtvis hade instruktioner till de här övningarna.
 


Visst hade han det och han verkade bli glad över att jag frågade. Fast han är inte dum. Givetvis passade han på att försöka sälja in sin bok med ena argumentet att bak i boken finns det ännu fler övningar. Situationen som uppstod resulterade i att jag helt enkelt inte kunde säga nej. Så boken fick följa med mig hem.
 
Jag ångrar inte köpet, för den är intressant skriven. Sigrell beskriver retorikens historia och grunder på ett lättbegripligt sätt och med exempel från sitt eget liv. Retorik kan (men det behöver det inte vara) vara lite svårt att förstå till en början. Det tog mig ett litet tag in i a-kursen innan jag behärskade grunderna. Fast Sigrell lyckas bryta ned det så att alla på ett enkelt sätt kan förstå. Jag hade gärna inlett mina egna retorikstudier med att läsa "Retorik för lärare", för då hade jag haft en grund att stå på. Läs den gärna - även om du inte pluggar/pluggat retorik.
 
Undrar om han ännu har hållt sitt brinnande torgtal i UB-parken i Lund ...


Dagens citat:

"Honor all the gods, drink the wine and let the world be the world."
(Henry Cavill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den här gången gick det

Som du kanske minns fick jag aldrig till något bidrag till fantasynovelltävlingen som jag skrev om innan. Däremot lyckades jag faktiskt få ihop en novell till Skrivas novelltävling, som jag skickade in i går.
 
I första hand innebär inte de här tävlingarna att jag vill vinna (även om en vinst givetvis är trevlig). För mig är det utmaningen som tävlingarna medför som är viktigast för mig. Med de här tävlingarna får jag möjlighet att utvecklas i mitt skrivande. Det är trots allt en skillnad mellan att skriva efter instruktioner och att skriva fritt.
 
 
Om du är intresserad av den här novellen eller mitt skrivande i övrigt, föreslår jag att du kikar på bloggen till min hemsida. Nu när jag har börjat komma igång med skrivandet igen, kommer både hemsidan och den bloggen uppdateras oftare. Jag ska försöka i alla fall.


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rymmaren (Thomas Bodström)

När ett mord begås på Österåkeranstalten börjar offrets kusin att frukta för sitt liv han med. Han inser att det bara är en tidsfråga innan han får möta samma öde och därför finns det bara en enda utväg. Det blir länskriminalchefen Christian Pedersen som leder mordutredningen tillsammans med f d åklagaren Susanne Dahlgren. Fast snart förstår hon att när man är fast besluten att sätta dit "de skyldiga" verkar man kunna gå hur långt som helst. Frågan är bara hur långt ...
 
Efter mitt första och enda möte med Leif GW Perssons författarådra, hade jag blandade förväntningar på det vår förre justitieminister Thomas Bodström skrivit. Ända sedan jag fick upp ögonen för honom (tror det var i slutet på högstadiet eller början på gymnasiet) har jag fått intrycket att det är en bra människa. Jag gillar det jag har sett. Om du känner dig osäker på vem Bodström är, föreslår jag att du kikar på nästa avsnitt av "Efterlyst" - han är Hasse Aros nye "sidekick" och Leif GW Perssons efterträdare - eller så kan du googla. Hur som helst, med den uppfattning som jag har om honom hade jag höga förväntningar på hans romaner, för jag förutsätter att det är han och inte någon spökskrivare som har varit i farten. Men efter min erfarenhet av Perssons "Den döende detektiven", var jag orolig för att det skulle bli samma sak med Bodströms "Rymmaren". Till min förtjusning blev det inte så.
 


Språkligt har jag inget att klaga på, fast med tanke på att han är jurist är det inte så konstigt. Majoriteten av alla jurister är språkpoliser - således kan ett stavfel räcka för att göra ett dåligt intryck i juristkretsar. Eller, jo. Jag har en synpunkt och det är att han använde "dom" i dialoger istället för "de" eller "dem". Trots att det är dialoger gillar jag inte när den stavningen eller andra talspråksstavningar används. Men det finns värre man kan göra språkligt, så jag förlåter honom. ;-)
 
Jag upptäckte nu när jag skulle skriva det här inlägget att "Rymmaren" inte har varit så uppskattad i recensioner, vilket jag inte riktigt förstår. Visst, den var kanske inte den mest spännande och det var väl lite svart-vit stämning. Men "Rymmaren" ser jag som samhällskritik och ett försök att skapa debatt, så det var just den punkten som gjorde boken intressant. Är det verkligen okej att personer inom rättsväsendet tummar på rättssäkerheten för att kunna sätta dit kriminella personer? Då menar jag i form av anonyma vittnen eller att använda en bevisning som hovrätten underkänt (just för att det inte är rättssäkert), bara för att man anser att hovrätten har fel? Är det okej att lägga fram mutor av olika slag bara för att få någon att vilja vittna, även om det innebär att vittnet ljuger - att vittnet endast ställt upp att vittna bara för att få något i gengäld? Jag deltog inte i eller följde debatten om just anonyma vittnen, men jag själv anser att det inte är rättssäkert med den typen av bevisning. Som tilltalad ska man ha rättigheten och möjligheten att få veta vem som anklagar en för brott så att man kan ges tillfälle att bemöta det. Tänk själv hur det skulle ha varit om du hade varit åtalad för ett brott där det finns ett anonymt vittne. Du vet inte vem det är som påstår sig ha bevittnat det du är åtalad för. Därför har du ingen möjlighet att kunna bedöma personens trovärdighet (som exempelvis om det finns någon hållhake - säger personen sanningen eller finns det något mer bakom som gör att personen påstår det den säger?). Hur kan man bemöta det? På vilket sätt skulle det vara rättssäkert?! Det Bodström tar upp i boken är onekligen intressant och samtidigt frustrerande - hur nan en del människor vara på det sätt som de beskrivs i boken?! Jag hoppas att det inte ligger mycket sanning i det han skriver ...
 


Fast jag blev besviken på honom när han tog upp det här med förundersökningsprotokoll ("fupar") i brottmål. Nu vet jag inte om det var karaktärens egen okunskap eller om Bodström menade allvar, men han påstod att domaren och nämndemännen läser fuparna i samband med förhandlingen. Det är fel! De får inte läsa i fuparna, såvida inte åklagaren har åberopat någon bevisning därifrån. Fast hela förhör får man inte åberopa om det inte är ett enklare mål som kan avgöras på handlingarna (det vill säga utan en förhandling). Det beror på att vi har något som kallas för muntlighetsprincipen, som återfinns i rättegångsbalken 43 kap. 5 §:
 
"Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen.
 
Det som en part har anfört under förberedelsen får dock läsas upp, om de uppgifter som parten lämnar vid förhandlingen avviker från de uppgifter som parten lämnat under förberedelsen eller parten låter bli att yttra sig eller det finns något annat särskilt skäl."
 
Det innebär att som princip får man inte läsa upp eller ge in skrivna inlagor. Det får man endast göra i undantagsfall. Det här med att rätten (domaren och nämndemännen) inte får läsa i fuparna tog i alla fall den tingsrätt där jag hade praktik, på stort allvar. De var noga med att hålla på muntlighetsprincipen. Även om det endast var karaktärens okunskap, tycker jag att det var lite fel av Bodström att få det att låta som att läsning av fuparna är det som gäller.


Dagens citat:

"I laugh in the face of danger. Then I hide until it goes away."
(Nicholas Brendon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Klara ... färdiga ... GÅ!!!

Från och med måndag, till och med den 21 oktober ska jag delta i en stegtävling med jobbet! I dag fick vi instruktionerna och även stegräknare (tror att jag var den enda eftersom de andra har kvar sina från gamla tävlingar). Jag som går så pass mycket tycker att det här ska bli kul. Den här tävlingen kommer utmana mig till att promenera ännu mer. Min plan är att jag under den här perioden ska gå uppför trapporna till nionde våningen när jag ska till jobbet (och gå nedför när jag ska hem). Då får jag lite extra träning. Fast då kommer jag få gå lite tidigare när jag ska hem, så jag inte missar tunnelbanan ... Och om jag ska börja med denna nya vana borde jag kanske börja öva från och med i morgon? Jag har fortfarande färskt i minnet hur jobbigt det var att gå till sjätte våningen under min praktik på åklagarkammaren.
 
 
Det roliga med den här tävlingen är att samtidigt som man tävlar i lag (vet inte om det bara är ett lag per arbetsplats som gäller om det går att ha flera) så tävlar man individuellt inom laget. Vi är elva stycken på mitt jobb och vårt lag heter "Järvsöfaks" (en berömd travhäst för den som inte vet ... tror att det är inom trav den tävlar i alla fall). Den kollega som jag misstänkte kunde tänkas ligga bakom detta namn är nog dock helt oskyldig eftersom han under en lunch erkände att han vet hur en häst ser ut, men att det är i princip allt. Då började jag misstänka vår receptionskille eftersom han tävlar på hästar. Men han ska inte vara med i tävlingen ... Kan säkert vara hyresrådet som är gruppledare i den grupp jag arbetar i (tillika det hyresråd som jag protokollförde för). Fast å andra sidan spelar det ingen roll. Vi är ett lag och samtidigt ska vi tävla inom laget. Och den där gruppledaren är bombsäker på att han ska vinna. Hmm ... Det ska vi nog bli två om. ;-) Kan berätta mer om tävlingen från och med måndag då den börjar.
 
 


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hämnden är ljuv

Så fort det fattas handlingar i ett ärende, anmodar (uppmanar) vi sökanden (den som skickat in ansökan) att komplettera med de handlingar som saknas. Något som man alltid kan tänka på om man skickar in en ansökan till hyresnämnden är att alltid bifoga en kopia på sitt hyresavtal. Sedan varierar det vilka andra handlingar som ska vara med beroende på vilken typ av ärende det är.
 
I mars (innan jag blev anställd med andra ord) kom det in ett lokalmedlingsärende där sökanden (som är ett företag) ville ha hjälp med medling i ett hyresförhandlingsärende. Eftersom nämnden inte fick mer information antog mina kollegor att det som vanligt handlade om att sökanden hade blivit uppsagd. I den här sortens ärendet ska det, förutom ansökan, bifogas en kopia av hyresavtalet och kopia av uppsägningshandlingen. Fast sökanden hade bara skickat in ansökan. Därför anmodade min f d kollega (han slutade i slutet av augusti) sökanden att komplettera sin ansökan. Ingen komplettering inkom och trots mååånga påminnelser hade ansökan i augusti inte hittat hem till hyresnämnden. I juli ringde jag till sökanden flera gånger och till slut pratade jag in ett meddelande på dennes telefonsvarare att omgående komplettera ärendet. I augusti ringde jag åter igen och fick den här gången tag på sökanden, som lovade att inkomma med kompletteringen inom en vecka. Blir du förvånad om jag talar om att det där löftet bara var tomt prat?
 


 
Här fick jag nog och stövlade därför in till min kollega som anmodat personen från början och frågade om vi inte kunde skicka ut en ny anmodan, fast med ett äventyr (att ärendet kan komma att avskrivas eller avgöras även om kompletteringen inte inkommer)? Det trodde inte han att vi kunde göra eftersom det var ett medlingsärende, men uppmanade mig att prata med hyresrådet (typ domare, fast på hyresnämnd) på vår rotel (jag och den här kollegan tillhörde samma rotel). Sagt och gjort, jag skrev en lapp till hyresrådet. Och vet du vad? Jag fick rätt!
 
Både jag och min kollega lyste upp när vi läste hyresrådets svar. Djävlas du med oss, djävlas vi tillbaka! Enda hållhaken var att sökanden var tvungen att bekräfta mottagandet av det där föreläggandet som jag skickade ut genom att skicka in delgivningskvittot. Fast å andra sidan hade vi alltid möjligheten att skicka en stämningsman som skulle delge sökanden föreläggandet. Så på ett eller annat sätt skulle vi få som vi ville - antingen en komplettering eller avskrivning av ärendet.
 


 
Nu blev det inte så. En annan på sökandens företag bekräftade mottagandet av handlingarna och skickade in hyresavtalet, men sade att det inte fanns någon uppsägningshandling. När jag i slutet av förra veckan pratade med sökanden (han som hela tiden ljugit för mig och min kollega), lovade han att inkomma med uppgift om vad de ville ha medlingshjälp med inom en vecka. Med andra ord kommer jag få gå in till hyresrådet den här veckan och fråga vad vi ska göra, för den där uppgiften vi vill ha kommer vi inte få se skymten av. Undrar om vi kan skriva av ärendet med tanke på att de skickade in endast hyreskontraktet och inte någon uppsägningshandling. För visst borde väl den där uppgiften om vad de vill ha medlingshjälp med kunna jämställas med uppsägningshandling ..? Vi får se.
 
Men tro aldrig att det går att överlista hyresnämnden! På ett eller annat sätt biter vi tillbaka. ;-)


Dagens citat:

"I've got the power!"
(Snap - "The Power")


Ha det så bra!
Hämnande kramar
Jessie

Strukturera mera ..?

 
 


Dagens citat:

"You think you know a story, but you only know how it ends. To get to the heart of the story, you have to go back to the beginning."
(Jonathan Rhys Meyers)


Ha det så bra!
Ostrukturerade kramar
Jessie

Jag kan visst ...

I dag på eftermiddag, när jag var lagom mörbultad i huvudet efter allt att göra på jobbet (känns som om man har blivit slagen i huvudet eller något), kom hyresrådet som jag protokollförde för i förra veckan, in till mig. Han ville gå igenom protokollen. Så vi gjorde det.
 
Ibland blir jag riktigt trött på mig själv. Trots att jag egentligen vet och kan saker, slarvar jag så att det framstår som om jag inte kan det ett dugg. Vissa saker som hyresrådet poängterade var saker som jag egentligen kunde och visste, men av någon anledning hade den kunskapen tagit tillfällig semester. Flugit ut genom fönstret. Ja, vad som helst, utom att vara mig till hjälp. Så jag satt där och skämdes. Fast värst var nog när han gång på gång poängterade att vissa saker var "juristspråk" eller "juridik". Som om jag aldrig haft med juridiken att göra. Nu vet jag att han inte menade något illa med det han sade, för det här hyresrådet är en snäll person. Men när jag faktiskt tycker om juridik och har sysslat en del med det, känns det ... Jag vill inte säga att han dumförklarade mig, fast det kändes nästan så. Han vet att jag har studerat juridik. Jag vet att jag har studerat juridik. Men att hela tiden behöva skrika ut det känns meningslöst och löjligt. Det kan ha motsatt effekt än det jag vill uppnå. Så jag höll tyst och nickade och hummade på "rätt" ställen. Jag måste verkligen ta och skärpa mig. Det är knappast första gången som jag har skrivit "juridiska" protokoll.
 


 
Kanske tar jag det hårdare än vad jag borde. Jag borde släppa tanken på att jag måste vara perfekt. På att jag hela tiden måste imponera på folk. Att jag måste vara så bra det bara går. Till syvende och sist är jag trots allt en människa. Och människor begår fel. Man får göra fel. Rom byggdes inte på en dag. Varför kan jag inte kunna banka in det i huvudet när det gäller mig? Varför måste jag banna mig själv varje gång jag gör fel? Förmodligen för att det är svårt att bryta gamla invanda mönster. Mönster som alla under ens uppväxt bankade in i en.
 
Hur som helst tänker jag lära mig. Och man lär sig av sina misstag. Dessvärre verkar det som om jag inte kommer få protokollföra särskilt ofta. Enligt beredningssekreteraren måste jag komma in i det först. Tja, det är svårt att komma in i det om jag inte får chansen. Där var tingsrätten där jag hade praktik bättre. Där blev man inslängd nästan på en gång och jag lärde mig faktiskt massor. Jag vill till och med påstå att jag blev duktig. Men jag får ha tålamod. Som sagt, Rom byggdes inte på en dag.


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På upptäcktsfärd i Köping: Bokbinderiet

När min kompis Hanan var på besök i början av augusti passade vi på att träffa Cherry genom att lura hit henne till Köping. Jag nämnde under en av mina första "upptäcktsfärder" här i Köping att jag gärna ville besöka bokbinderiet som finns på Virgatan 4. Detta passade vi tjejer på att göra och knappt hade vi hunnit komma in på innergården förrän jag stod och dreglade över några böcker.
 


Väl inne (de fick nästan släpa in mig) upptäckte vi att detta bokbinderi är en antikbod och ett antikvariat (de säljer äldre, begagnade ting och böcker) samt att de har ett mindre café. Vissa saker var mer bevarade än andra. Vid kassan sålde de handgjorda och -målade glasfigurer och så klart köpte jag tre grisar till älsklingen.
 


Precis som när vi skulle in, fick tjejerna nästan tvinga ut mig när vi skulle gå. Jag höll på att plocka på mig samtliga böcker som fanns där inne.
 

Dessa sötnosar fick följa med mig hem - för endast 55 kronor! Hur sjukt är inte det?!

Mysigt var det i alla fall och jag kommer säkert göra återbesök. :-) I och för sig gjorde jag det med älsklingen några dagar senare, men då köpte jag inget. Kanske bäst att ha med mig någon vid ett återbesök så att jag inte tar med mig alla böckerna. Det skulle inte lilla plånboken gilla.


Dagens citat:

"You're so perfect put together."
(James Marsters - "Long time")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Idun: Sagan om Valhalla (Johanne Hildebrandt)

"Idun" är fortsättningen på "Freja". Härmed varnas för spoilers!
 
Svartsoten har slagit sina klor kring Vanaheim och Idunvallen. När Tor far till Alfheim för att be sin älskade Freja om hjälp, är hon inte villig att bistå honom. Då bestämmer han sig för att få övertaget i detta maktspel - genom att använda sig av deras dotter Idun.
 


 
Ur ett historieperspektiv och vad gäller personporträtten var boken intressant. Det var kul att det inte är svart eller vitt, det vill säga att personerna antingen är goda eller onda. Johanne Hildebrandts karaktärer badar i gråzoner. Jag som gillade Freja i förra boken blev frustrerad över att hon i den här boken nästan sprack av högmod.
 
Fast utöver detta var "Idun" ingen höjdarbok. Jag var på väg att skriva att det kan ha att göra med att Hildebrandt rapade upp en hel del av det som man fick stifta bekantskap med i "Freja", men det är inte sant. Hon refererade lite då och då, men det var inte mycket upprepning. I skrivande stund försöker jag komma på vad det var som gjorde att jag inte fastnade för boken, men jag kan inte komma på något. Kanske inte särskilt konstruktivt. Jag hoppas att sista boken "Saga" ger mig mer.


Dagens citat:

"De som sår med tårar skall skörda med jubel."
(Bibeln)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vuxna gör som de vill

Det är lite intressant att studera sina arbetskollegor på en arbetsplats i vissa situationer. Som till exempel nu när diskmaskinen på jobbet gick sönder. Då skickade chefsadministratören ut ett mejl och skrev att vi från och med då tills det att diskmaskinen blivit lagad, skulle bli tvungna att diska vår disk för hand istället. Enkel instruktion. Inget krångel.

Haha! Trodde du ja. Fast det kan i och för sig ha berott på lättja, men det verkade som att majoriteten av mina kollegor inte räknade sina kaffekoppar som disk. I alla fall ingen disk som skulle diskas för hand, utan de staplade sina koppar och muggar så fint i diskhon. Och så fick vissa bestick också följa med. När vi befann oss på dag två med en trasig diskmaskin skickade chefsadministratören ut ett nytt mejl där hon förtydligade att diska disken för hand även inbegrep kaffekoppar och –muggar. För annars tar de ju slut till slut.
 



Tror du att någon åtgärdade det växande kopp- och muggberget i diskhon? Nej, så kul skulle vi inte ha det. Nu hade ju allas disk blandats med varandra och man vill ju självklart inte stå och diska någon annans disk. Fast till slut åtgärdades detta.

Mina kollegor ska föreställa vuxna människor. Som ska kunna följa enkla instruktioner. Ta eget ansvar. *fnissar* Jo tjena …


Dagens citat:

"Regeln är att människan gärna gräver sin egen grav, bara timpenningen är tillräckligt hög."
(Björn Gillberg)


Ha det så bra!
Ansvarsfulla kramar
Jessie

Nytt hem

I lördags åkte jag och älsklingen till Västerås för att fixa lite saker. Ja, älsklingen var hemma under helgen. ^^ Fast det ska han inte vara den här helgen som kommer eftersom han har en dugga på måndag. Hur som helst, vi åkte bort till Erikslund och passade på att besöka både Djurmagazinet och Arken zoo. Jag har haft rätt dåligt samvete under en tid (ja, minst ett halvår) på grund av vår kanins bur.
 
Hermelinkanin är en väldigt liten ras. En av de minsta. Så hon är inte så stor i jämförelse med andra kaniner. Därför tänkte vi när vi köpte henne att en marsvinsbur borde räcka och det gjorde det i början. Men sedan blev hon större och vi insåg att den inte är tillräckligt stor. Som kompensation har jag försökt låta henne få komma ut och skutta runt i vardagsrummet minst en gång om dagen (ungefär en timme i alla fall, för sedan blir hon sjövild och gör allt hon inte får ...). Men jag har fortfarande haft dåligt samvete. Hur kul är det att behöva vara inne i en liten bur?
 

Hennes första bur.

Vi besökte alltså de båda djuraffärerna och tittade således på en större kaninbur. Problemet är bara att de kostar en del. Visserligen är det en engångskostnad, men det gäller också att få fram de där pengarna. Efter en liten stunds diskussion inne på Arken Zoo beslöt vi oss för att investera i en större bur till vårt odjur. Den buren som vi köpte från början är den minsta buren som man får ha. Den större buren som vi kikade på var 140 cm x 69 cm x 49 cm och skulle kosta 1 198 kronor. Dessutom skulle vi köpa ett större hus till henne eftersom hon blivit för stor även för sitt hus. Men när vi stod vid kassan och skulle betala blev vi glatt överraskade, eftersom buren endast kostade 599 kronor! Inte för att det var det som gjorde att vi bestämde oss för att köpa den större buren. Vi vill att hon ska må bra och då får det kosta så mycket som det kostar. Men det är alltid bra när man kan spara någon slant.
 
Hennes nya bur.
 
Om du jämför bilderna med varandra förstår du kanske att det är en rätt stor skillnad. Haha, både jag och älsklingen tyckte att hon såg ut att vara så där liten igen som hon var när vi köpte det lilla livet. Buren ser nästan ut att vara för stor, men vi vill ju att hon ska ha plats att röra sig på. Nu behöver jag inte ha lika dåligt samvete om jag inte skulle orka släppa ut henne någon kväll. Hoppas att hon är glad över det lilla burbytet.
 
Kan passa på att säga att vi ska sälja den gamla buren på Blocket. Vi ska bara få rent den samt hennes hus. Och så ska vi se vilken höhäck som hon föredrar. Sedan ska vi sälja buren, huset och en höhäck - allt i ett. Intresserad? ;-)


Dagens citat:

"Your love is like a weapon girl, I can't live without you."
(Michael Bolton - "Murder my heart")


Ha det så bra!
Kaniniga kramar
Jessie

Min andra debut

Jaha. Då har jag gjort det igen. Eller, igen fast på ett annat sätt. Blir du förvirrad? ;-) Det jag menar är att i dag protokollförde jag för första gången på hyresnämnden. Men själva protokollföringen är ingen nyhet för mig eftersom jag fick göra det väldigt mycket under min praktik på tingsrätten.
 
Fast protokollföringen här på hyresnämnden skiljer sig från protokollföringen på tingsrätten. När min ena kollega frågade mig nu i eftermiddags på vilket sätt det skiljer sig, kunde jag inte ge honom något tydligt svar. Men efter att ha funderat ett tag på det kom jag fram till att den största skillnaden är att det är mer strikt på tingsrätten under själva förhandlingen. Jag menar, det märks att det är mer formellt på en tingsrätt än vad det är på en hyresnämnd. Det kändes inte riktigt som att det var ett formellt sammanträde som vi satt på. Men det varierar förstås från ordföranden till ordförande. På tingsrätten fanns det vissa ordföranden som var mjukare än andra. Som tillät att det släpptes lite mer på formerna. Det är svårt att konkret förklara vad jag menar, utan jag tror att man förmodligen måste ha varit på en tingsrättsförhandling för att förstå. Eller så är det bara jag som är usel på att uttrycka mig (kanske följden av att jag inte har lika mycket ork till mitt skrivande ..?).
 

Vårt "väntrum" eller vad man ska kalla det.
 
Hur som helst, jag var nervös inför i dag fast inte alls på samma sätt som när jag skulle protokollföra (eller, "protta" som notarierna kallade det) första gången på tingsrätten. Då var jag orolig för att jag inte skulle klara av uppgiften. Att jag skulle missa det som sades. Så tänkte jag inte alls den här gången, utan det jag var nervös för var att jag hade tappat stinget efter att inte ha protokollfört på nio månader (sista gången var 9 december 2011 - min sista praktikdag på tingsrätten). Men jag tyckte att jag lyckades rätt bra, om jag får säga det själv.
 
Jag var protokollförare på två sammanträden i dag, och i eftermiddags skrev jag ett komplett protokollsförslag på den ena och endast ett halv förslag på det första sammanträdet. Att det bara blev ett halv förslag beror på att det var väldigt snurrigt, så jag visste inte riktigt hur hyresrådet ville ha det. Men jag lämnade in båda så att han kan titta på det och sedan ska vi tillsammans gå igenom dem. Den genomgången ser jag fram emot. Den ger mig möjlighet att utvecklas och försöka bli bättre. Undrar om jag kan bli lika bra på tre månader, som jag blev på tingsrätten ... :-)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Shakespeares hemlighet (Jennifer Lee Carrell)

Shakespeareforskaren Kate Stanley får oväntat besök av sin gamla lärare Rosalind Howard strax innan premiären av London Globe Theatre's uppsättning av Hamlet - som Kate regisserar. Rosalind har en hemlighet och behöver Kates hjälp. Snart inser Kate vilken sensationell upptäckt Rosalind har gjort, för det finns andra som också vill åt denna hemlighet. Så mycket att de är villiga att mörda. Fast inte vilka mord som helst - det är morden i Shakespeares dramer som blir verkliga. Och vem kan Kate egentligen lita på?
 
Om man är intresserad av William Shakespeare eller om man gillar berättelser som "Da Vinci-koden" eller "Den siste tempelriddaren", är det här definitivt en bok värd att läsas. I "Shakespeares hemlighet" behandlar Jennifer Lee Carrell gåtan Shakespeare. Trots att "han" är vida berömd vet vi väldigt lite om "honom". Jag var inte ens medveten om att det fanns olika sidor med teorier om vem Shakespeare var. Men efter den här boken blev jag lockad till att själv börja utforska den här gåtan och lära mig mer. Förkovra mig.
 


 
Boken var även intressant därför att Lee Carrell på ett hyfsat lättbegripligt och spännande sätt lägger fram dessa teorier. Fast emellanåt blev jag förvirrad och det var främst i de kapitel som Lee Carrell döpt till "mellanspel". Men det berodde nog mest på mitt eget intellekt. Något annat som jag gillade med boken var hur Lee Carrell byggde upp spänningen. Det fanns flera vändningar, så till slut visste man inte riktigt vad man skulle tro. Berättelsen blev glädjande nog oväntad. Ett tar var den så spännande att jag knappt kunde lägga den ifrån mig. Inte ens när jag skulle gå hem från tåget.
 
Fast min favoritdel var nog ändå de nio sista raderna, som var humoristiskt formulerade. :-) Dessvärre kan jag inte återge dem här eftersom det vara skulle förstöra läsupplevelsen, men om du är intresserad är det bara att läsa boken. ;-) Som dessutom har en sådan vacker rygg!


Dagens citat:

"I've got nowhere left to hide. It looks like love has finally found me."
(Foreigner - "I want to know what love is")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det är inget för mig

Bokbloggsjerka: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

Jag skulle kunna peka ut tre stycken böcker som jag inte vill läsa, men i mitt fall skulle det vara lättare att peka ut tre författare vars böcker jag inte vill läsa.

Första och enda boken av Leif GW Persson som jag har läst var ”Den döende detektiven” och tråkigt nog kommer det förbli så. Jag gillade själva berättelsen eller i alla fall tanken. Det är sättet som boken är skriven på som gör att jag väljer att avstå från Leif GW Perssons böcker. Många meningar (främst i dialogerna) var väldigt korta vilket i längden gav en stackatokänsla, som i sin tur gjorde det jobbigt att läsa. Som läsare föredrar jag varierade meningslängder – något som jag kände att jag inte fick i det här fallet. I alla fall inte i dialogerna. Något annat som gör att jag inte vill läsa mer av Persson är att dialoger och personernas reaktioner inte kändes särskilt trovärdiga. Visserligen är det dels en svår balansgång, dels en smakfråga – alla tycker ju olika. Men det här är i alla fall vad jag tycker.
 



Näste gubbe som jag vägrar att läsa något mer av (har endast läst en av hans böcker) är Jan Guillou. Skälet till detta val är förmodligen rätt orättvist och barnsligt – jag tycker helt enkelt inte om honom. Jag inser att det är fel av mig att tycka så eftersom jag aldrig har träffat honom, men den bild som jag har skapat mig utifrån tv-inslag och olika inlagor i tidningar och liknande som han har skrivit, är ingen angenäm bild. Någon gång kommer jag kanske utmana mig själv genom att försöka skapa mig en ny (och kanske mer rättvis) bild av honom. Fast det är inget som jag prioriterar för tillfället.

Till sist har vi Björn Ranelid och mina argument är ungefär som de som jag har till varför jag inte vill läsa något av Herr Guillou. Dock var det Ranelids beteende kring hans melodifestivalsframträdande som fick mig att fatta det här beslutet.

Jag får se i framtiden om dessa är några beslut som jag kommer ompröva. Men för närvarande ser det inte ut som det.


Dagens citat:

"I hennes ögon glittrar en outtömlig skatt."
(Mauro Scocco - "Sarah")


Ha det så bra!
Oläsliga kramar
Jessie

Tredje gången gillt

Man kan väl inte ha otur jämt? Efter två misslyckade blodgivningsförsök var det dags för ett till i dag. Första gången krånglade SJ. Andra gången stack sköterskan fel. I dag borde det bli rätt. Trots att jag är en olyckskorp borde jag inte ha otur jämt.
 
Till skillnad från första blodgivningsförsöket var tåget i tid i dag. Halva inne! Fast när jag steg av tåget i Köping började regnet att vräka ned från himlen. Lite typiskt, men vad kan man begära? Jag var ändå så fokuserad på att det skulle bli blodgivning i dag att jag struntade i regnet.
 
När jag klev in på blodcentralen var det en man före mig, men förutom honom var det folktomt och det är underligt. Varje gång jag har varit på blodcentralen i Köping på tisdagskvällar har det alltid varit fullt med folk. Har man tur behöver man bara vänta någon timme. Men icke i dag. Och till min lättnad såg jag att sköterskan från förra gången inte jobbade i dag - alltid något! Efter att bara ha väntat en liten stund kom sköterskan (jag tror han är sköterska?) Kenneth och hämtade mig.
 



Då den vanliga genomgången av min hälsodeklaration var klar och jag hade valt en gåva, fick jag sätta mig i ena stolen och vänta på att få nålen i armen. Som tur var, var det Kenneth som stack mig och jag var faktiskt tvungen att kolla på armen för att vara säker på att han hade fått in nålen i armen eftersom det inte kändes ett dugg. Ända sedan jag började ge blod i december 2008 har det alltid gjort ont när nålen sticks in i armen. I och för sig är det en smärta som snabbt går över och inte alls skäl till att avstå från blodgivning, men efter nio eller elva tappningar (är osäker på om de räknar med mina två tappningar i Malmö) var jag bombsäker på att det är så det ska kännas. Jag vet inte vad han gör, men det var en trevlig upplevelse. Och givetvis gav jag honom beröm för det!
 
Sedan gick tappningen hur fint som helst. När jag var klar gick jag ut i väntrummet, drack och åt lite och sedan gick jag hem i regnet. Och jag var glad. Väldigt glad. När tanken först började rota sig i mitt huvud när jag gick på högstadiet (tanken på att jag kunde tänka mig att ge blod när jag blev äldre) kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle vara så trevligt att ge blod. Jag längtar till varje tappning och tycker att det är synd att jag inte får ge oftare. Framför allt nu när Kenneth har kommit in i mitt liv. ;-) Men tillbaka till allvaret. Jag fylls av lycka varje gång jag får ge blod. Det går knappt att beskriva det med ord. Därför kan jag inte förstå att det inte är en självklarhet att bli blodgivare för alla som kan bli det. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att bli blodgivare. Absolut inte. Blodgivning kommer jag att fortsätta med tills de förbjuder mig att ge bort mitt blod. Men det kommer förhoppningsvis dröja. :-)


Ha det så bra!
Blodiga kramar
Jessie

Det är inte farligt att skriva på delgivningskvitton

Hmm, jag gör fortfarande konstiga grimaser. Men nu är det inte lika jobbigt att spela in eller att sedan lyssna på det (när jag redigerar). Fast visst vill jag fortfarande gärna hålla för öronen och ögonen ... Att ljudet är dåligt beror på att jag glömde att hänga headsetet runt halsen och därför låg mikrofonen lite för långt bort från datorn. Hoppas att du kan höra mig ändå.



Dagens citat:

"Enklaste sättet att vika ihop en vägkarta igen är på något annat sätt."
(Okänd)


Ha det så bra!
Delgivningskramar
Jessie

"På väg till skolan"

Den 24 augusti hade Metro (i alla fall Stockholmstidningen) ett diagram på sidan två med tillhörande text:
 
"Allt färre barn i åldern sju till nio år tar sig till skolan utan sällskap av någon vuxen."
 
När jag först läste det reagerade jag med irritation. Jag läste nämligen fel och fick för mig att det stod att fler barn tar sig till skolan utan sällskap av någon vuxen. Varför skulle det vara ett problem? När jag var i den åldern hade aldrig jag och min syster med oss våra föräldrar när vi skulle till skolan. Det var inte aktuellt då vi bodde endast tio minuter från skolan och det skulle faktiskt kunna vara en orsak till att fler barn lämnar föräldrarna hemma när de ska till skolan.
 
 
Fast nu handlade det om att fler barn har sällskap av sina föräldrar när de ska till skolan. Det första som jag kommer att tänka på är att de blir skjutsade i föräldrarnas bilar. Men egentligen säger inte det något, för man får ta övriga omständigheter i beaktande. Vad beror det på att fler har sällskap av sina föräldrar? Bor de så långt bort att det gör det svårt för barnen att promenera, exempelvis att de bor ute på landet? Bor de i otrygga områden? Är de lata? Det finns många fler faktorer som man måste ta hänsyn till. Så endast påståendet gör mig inte upprörd.
 
Däremot kan jag bli upprörd om det rör sig om ren och skär lathet eftersom jag anser att det är nyttigt med motion. I dag behöver vi röra mer på oss med tanke på all teknik som trollbinder oss och får oss att bli mer stillasittande. Jag anser att det är viktigt att tidigt lära barn vikten av att vara ute och leka framför att pyssla med den "magiska" tekniken och att röra på sig framför transportmedel som bil och buss.


Dagens citat:

"Vad ont en människa gör, det överlever. Det goda blir begravet när hon dör ..."
(William Shakespeare)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spindlars boning

Som jag har nämnt tidigare hatar jag spindlar. Jag är verkligen livrädd för dem. När jag bodde med mina föräldrar sade min pappa vid något tillfälle att när jag såg en spindel, skrek jag som om det vore en haj jag såg. I min värld är det ingen större skillnad mellan dessa två varelser. Båda vill ju käka upp mig. Inte blev min spindelskräck bättre av att jag under en period i grundskolan med stor sannolikhet blev spindelbiten om nätterna när jag sov. Jag hade identiska märken på benen som min pappa hade när han var barn och det hade min farmor med egna ögon konstaterat var spindelbett (hon hade sett spindeln singla ned från taket när hon en natt bestämde sig för att hålla vakt vid min pappas säng). Att ge sig på någon i ett försvarslöst tillstånd är lågt, till och med för att vara en spindel.
 

Det finns en del att klaga på på den här lägenheten, men det värsta är nog alla dessa hemska spindlar! Det spelar ingen roll hur många fasansfulla spindlar vi dödar – det dyker hela tiden upp fler och fler. Att säga att de förökar sig som kaniner är ingen överdrift. Men var tusan kommer allihop ifrån?!

Att bo i den här lägenheten är som att leva i en skräckfilm. Man vet aldrig när eller var spindlarna dyker upp eller hur stora de är. Och inte är lejonen till någon särskild stor hjälp heller. På sin höjd kan honan boxas lite med dem eller sätta sig framför hålet i väggen som de krupit in i. Dock verkar de flesta av våra ovälkomna inneboende tycka att vårt badrum är drömplatsen att bo på. Tur att vi även har en toalett. Fast nu tycks spindlarna i badrummet ha flyttat ut. De blev nog rädda varje gång jag kom in för att duscha. 


Dagens citat:

"Life is short. Break the rules, forgive quickly, kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably, and never regret anything that made you smile."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu förstår jag vad hon menade

Under mitt andra gymnasieår nämnde min svensklärare under en av sina lektioner att hon aldrig läste om böcker som hon redan hade läst en gång. Hon anser (eller, då ansåg hon i alla fall det) att livet är för kort för att man ska ödsla tid på att läsa sådant som man redan läst med tanke på att det finns så mycket mer och nytt att läsa. Då höll jag inte med henne eftersom jag själv ansåg att om en bok är tillräckligt bra förtjänar den att bli läst igen. ”Mördande hetta” är en bok som jag har läst två gånger.
 

Fast nu har jag börjat haja vad min lärare menade. I skrivande stund har jag 481 stycken böcker på min ”Vill-läsa”-lista som jag har på Boktipset, och det finns ännu fler böcker uppskrivna här och var som väntar på att få hamna på den där listan. Dessutom får jag fler boktips var och varannan dag. Med andra ord blir den oändliga läslistan längre och längre (hur nu en redan oändlig läslista kan bli ännu mer oändlig …). Hur kan man då ha tid att läsa om redan lästa böcker?! Hur i all friden tänkte jag?

Nej, från och med nu blir det troligen inga fler omläsningar för min del. Inte förrän jag har fått bukt med min ”vill-läsa”-lista.


Dagens citat:

"I’m not to be trusted in a bookstore with a credit card."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Du gör mig glad

Jag vet inte ens vad han heter, men lokalvårdaren på mitt jobb är en av de mest glada personer som jag har träffat. Varje gång vi hälsar på varandra lyser hans ansikte upp och han riktigt strålar. I de stunderna är det omöjligt att inte smittas av hans glädje och så fort jag ser honom blir jag glad. :-) 
 
Utsikt från mitt arbetsrum på jobbet.

Man behöver sådana här ljuspunkter i livet för att orka med.


Dagens citat:

"Alla känner apan, men apan känner ingen."
(Svenskt ordspråk)


Ha det så bra!
Glada kramar
Jessie

När man skickar in handlingar

Nu ska du få ett matnyttigt råd från mig som kommer förbättra tillvaron. Nåja, kanske inte direkt för dig, men i alla fall för oss myndighetsarbetare. ;-)

Av olika anledningar kan man behöva skicka in handlingar till domstolar eller liknande. Vad man kan tänka på då är att inte häfta ihop sina papper. I själva verket blir vi väldigt glada om du inte häftar något. Vi kan gå med på att du använder gem, men inga häftklamrar.
 

Varför? Vi måste kopiera upp alla handlingar och skicka dem till den andra parten för kännedom (och ibland även för yttrande). Det tar tid och kraft att behöva pilla bort alla små djävulska häftklamrar och om man skulle råka missa någon blir kopiatorn ännu grinigare än vanligt (hur det nu är möjligt …). Dessutom blir pappren trasiga och fula när klamrarna ska pillas bort.

Så gör en god gärning. Låt bli att häfta ihop handlingar som ska skickas till domstolar och liknande institutioner (framför allt hyresnämnden). Om du nu känner ett brinnande tvång att häfta, är jag säker på att grannen kan tillhandahålla ett pappersark eller två som du kan gå lös på med häftapparaten. Bara du inte skickar det till myndigheter sedan.


Dagens citat:

"Det krävs goda byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet i gång."
(Henrik Tikkanen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Har storleken betydelse?

Hmm, jag inser att jag säger "liksom" rätt mycket. Det är nog rätt nyttigt att göra vloggar. Man lär sig vad man har för omedvetna ovanor. ;-)



Dagens citat:

"House rules:
#1 Mom's the boss.
#2 See rule #1."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Örfilen (Christos Tsiolkas)

Berättelsen kretsar kring en örfil som vänder upp och ned på vissas tillvaro, medan den får andra att se på sina liv och omgivningen med nya ögon. Vad är rätt? Vad är fel? Och hur långt är man beredd att gå för att få igenom sin vilja?
 
Christos Tsiolkas "Örfilen" utspelar sig i Australien och visar att även under en perfekt yta kan otillräcklighet dölja sig. Motsättningarna inom och mellan familjerna frodas. Boken är uppdelad på så sätt att man får följa en person åt gången och se sakerna ur dennes synvinkel. Personskildringarna hade därför kunnat bli intressanta, men istället fastnade jag vid all vulgaritet, att samtliga personligheterna tycks vara så orealistiskt homogena samt den dåliga korrekturläsningen, och jag var långt ifrån positiv.
 
Inte för att jag är särskilt pryd, men det finns en gräns för vad som är okej. Att låta i princip varenda karaktär nästan hela tiden använda könsord och liknande, samt att precis alla karaktärer tänker så mycket på sex varje vaken minut att de faktiskt är otrogna, blir till slut bara absurt. Jag menar, vad är oddsen för att SAMTLIGA ska tänka på samma sätt? I det här sammanhanget kändes det lite för otroligt för min smak.
 


 
Vad gäller korrekturläsningen kan författaren inte lastas för det då boken är översatt. Men kors i taket vad mycket fel som slunkit igenom. Var det inte ord som fattades så var det frågan om konstiga meningsbyggnader. Nu vet jag av egen erfarenhet att det är lätt hänt att så mycket fel passerar granskningen (se bara på mitt och min kompis projektarbete), men ett förlag borde väl ha noggranna korrekturläsare? För läsaren blir det i längden jobbigt att läsa när det inte rör sig om enstaka fel utan om stora gäng med fel.
 
Något annat som jag inte tyckte om var den positiva synen på drogbrukandet. Jag själv är helt emot droger och fann det olämpligt att ALLA i boken brukade droger öppet (även de väldigt unga skolungdomarna) utan att drogmotståndarsidan fick göra sin röst hörd. Det hade varit mer etiskt om Tsiolkas hade lyft fram konsekvenserna av drogbrukande.
 
I övrigt var det intressant att berättelsen var uppbyggd kring en örfil, och att författaren lyckades hålla något sånär liv i boken. Fast särskilt omtumlande på ett positivt sätt var den inte att läsa.
 


Dagens citat:

"I'm not old. I woke up, I lifted my arms, I moved my knees, I turned my neck ... Everything made the same noise: 'CrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaccccK!' ... I came to a conclusion: I am not old, I am crispy!"
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skrivas novelltävling

Jag lyckades aldrig få ihop något bra bidrag till Catahyas Antologiråds novelltävling. Efter att ha suttit själv på jobbet och arbetat en fredagseftermiddag kom jag på en väldigt bra novellidé, fast jag insåg till slut att jag inte skulle lyckas få in den riktigt i temat "magi och/eller teknik" och därför valde jag att inte delta. Detta var någon dag innan deadline och då hade jag knappt hunnit påbörja novellen. Men andra ord hade jag väldigt lite tid på mig för att hinna tänka om och modifiera den så att den hade passat in i temat.
 


 Däremot finns det en ny novelltävling som jag tänkte försöka med. Tidningen Skriva har en novelltävling med temat "På vägen". Reglerna hittar du här. De är enkla. Fram till den 24 september har man på sig att skriva ett bidrag på temat och novellen får max innehålla 4 000 tecken (inklusive mellanslag). Sedan ska man klistra in sitt bidrag i ett mejl och skicka till novell@tidningenskriva.se. Man ska ange sitt namn, adress och telefonnummer i direkt anslutning till sitt tävlingsbidrag. Vinsten är ett presentkort på 500 kronor hos Bokus.com och vinnaren får sin novell publicerad i tidningen Skriva.
 
Eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska tolka temat, vet jag inte vad jag vill skriva om. Förhoppningsvis kommer jag snart på något. :-)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gå sönder

Man vägrar att bekanta sig med tanken. Den för inte med sig annat än elände. Man inbillar sig att det gör mindre ont om man håller tanken på avstånd.

Hela tiden tröstar man sig i förebyggande syfte med att det ännu inte är dags. Det finns fortfarande tid kvar innan tanken blir verklighet. När den väl blir det finns det ingen återvändo. Då kommer man vara utlämnad åt ensamheten. Blottad.

Det trycker för bröstet som om man hade haft en tyngd vilande där. Som om lungorna går på det, trycker de ihop sig och medför att man får svårare att andas. Det börjar värka som om någon slagit en i magen med väldig kraft. Sakta inser man att detta är en första spricka i det försvar man byggt upp mot tanken. I detta nu håller tanken på att slå rot hos en.
 

Desperat söker man i sitt minne för att hitta något annat att tänka på och därmed bli av med tanken. Man måste tänka på något annat. Man kommer vara förlorad om man tillåter sig att tänka på hur ens värld är på väg att rasa samman. Att ljuset i ens liv är på väg bort och att endast mörker kommer finnas kvar. Hur man är på väg att gå sönder utan möjlighet att kunna pussla ihop sig själv igen. Att en stor bit av en själv kommer vara försvunnen.

Ansiktet vill skrynkla ihop sig för att kunna förlösa gråten som har stockat sig i ens hals. Men det tillåter man inte. Då kommer det vara verkligt och man kommer vara förlorad. Om man bara håller tanken på avstånd gör det mindre ont. Då kommer man förbli hel. Med sprickor i själen.


Dagens citat:

"Ingen fågel flyger för högt - så länge han flyger med egna vingar."
(William Blake)


Ha det så bra!
Söndriga kramar
Jessie

Från tårar till beundran

 Första gången som jag såg den här videon grät jag faktiskt. Så pass mycket berörde den mig. För det tjejen har upplevt är hemskt. Men vid 1:39 fylldes jag av värme och började känna hopp istället, eftersom hon visade att hon kämpar (kämpat?) sig tillbaka. Sådan styrka beundrar jag. Titta gärna själv.
 
 
 


Dagens citat:

"Var dag har nog av sin plåga."
(Bibeln)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Och regnet bara öser ned ...

I dag åkte jag in till Stockholm och träffade Cherry. Eftersom ena hyresrådet på jobbet i går sade att det skulle bli fint väder i dag, tog jag med båda digitalkamerorna (älsklingen har systemkameran med sig) och hoppades på att det skulle bli lite bilder tagna. Fast något fint väder såg jag inte skymten av. När jag anlände till Stockholm C duggregnade det och gjorde det under större delen av vistelsen i huvudstaden. Men efter hand ökade regnet och till sist fick vi ta skydd på centralstationen eftersom det inte gick att vistas ute längre. Typiskt va?
 
Fast jag hade i alla fall trevligt. :-) Men dagen inleddes inte väldigt bra. När jag vaknade översköljdes jag av känslan av att inte vilja åka bort i dag. Jag är borta större delen av vardagarna (har cirka tre timmar på kvällen som jag är vaken och kan umgås med odjuren och fixa med annat bestyr) och det kändes fel att behöva lämna djuren i dag med. Samtidigt ville jag gärna träffa Cherry. Det blev inte bättre av att vår lille hankatt jamade dels förtvivlat, dels förebrående när jag började packa ihop mina saker så att jag kunde ge mig av till tåget. Tjejerna (honkatten och kaninen) såg sorgset på mig. Hur kan man undgå att få skuldkänslor då? Men jag gav mig av och tåget var faktiskt i tid. Heja SJ! (Ja, SJ behöver faktiskt uppmuntras. Jag inbillar mig att om de får beröm så slipper jag strul med dem ...)
 


 
Efter att jag hade fått gå runt i lite butiker (två närmare bestämt) och kollat efter en grej, hamnade vi i Gallerian. Anledningen till det var att Cherry hade bestämt sig för att vi skulle äta American Cookies' brownies. Jag nämnde ju att vi satt och blev sugna sist vi strosade runt i Gallerian. Sagt och gjort, vi köpte var sin brownie med glass. Fast min glass ville inte alls stanna kvar på min brownie, utan gled oroväckande fort mot bänken. Så jag grep tag i närmsta sked i panik och försökte hindra glassen från att rymma (vilket jag också lyckades med). Det är faktiskt väldgt goda brownies som de har och glassen som man får till är mjukglass. Mums!
 
Sedan tog vi oss till BR eftersom jag ville kika på den där söta Ior som sjunger (kika på videon nedan om du vill höra honom). Jag funderade på att köpa honom till min systerson, men upptäckte att det var åldersgräns. Barnet måste vara minst tolv månader. Därmed fick jag köpa annat istället och med mig hem fick jag tre gosedjur. En sovande Tiger samt Barbapappa och Barbamamma. Jag minns att jag älskade Barbapappa när jag var liten och tycker att min systerson också kan få växa upp med denna rosa formskiftare och dennes familj.
 


 
Efter det strosade vi runt lite (eller, vi åkte en del tunnelbana också) och hamnade bland annat inne på Buttericks. Jag har alltid tyckt att det är skoj att gå runt där och kika på deras sortiment, fast i dag var ingen bra dag att vara där. Jösses vad fullt med folk det var! Jag har mina aningar om att det kan bero på att det är Tjejmilen i dag. Tåget in till Stockholm var fullt med kvinnor i alla åldrar som tydligen skulle springa Tjejmilen i dag. De jublade av glädje (kvinnorna på tåget som jag åkte med in) när tågvärden önskade dem lycka till när vi rullade in på centralstationen. Efter Buttericksbesöket och ett besök i en annan butik (där jag för övrigt hittade väldigt snygga piratstövlar som jag gärna vill ha!) blev jag sugen på att klä upp och fixa till mig lite, men när det bara är jag och odjuren hemma så får det vänta. Är ju inte samma sak att göra det i min ensamhet.
 
När jag kom tillbaka till Köping möttes jag av lite blå himmel och på vägen hem kikade solen fram och de fula och mörka molnen försvann mer och mer. I skrivande stund är regnmolnen ersatta med vita och fina stackmoln. :-) Yay! Men trots regnet hade jag som sagt trevligt. :-) Hoppas bara på bättre tur med vädret nästa gång eftersom det är tredje gången i rad som det regnar när jag och Cherry träffas (vilket för övrigt var hon som upplyste mig om detta mycket viktiga faktum). Någon gång måste vi ju pricka in en solig dag!


Ha det så bra!
Regniga kramar
Jessie

Måluppdatering: Augusti

Som vanligt har det inte varit några problem på läsfronten. Under augusti har jag hunnit läsa "Hypnotisören", "Örfilen", "Dyngkåt och hur helig som helst" och "Freja: Sagan om Valhalla". 
 
Vad gäller träning har jag faktiskt börjat så smått, även om det inte har blivit regelbundet än. Men jag har fyra månader kvar, så vad som helst kan hända.
 
 
Troligen kommer jag ta tag i "ADK" under spetember, men jag får se hur det blir. Får väl försöka ägna åtminstone någon timme åt det några kvällar i veckan. För tillfället håller jag på med en gåva till min systerson, så det behöver jag fokusera på tills vidare då jag vill ha klart det innan hans dop.


Dagens citat:

"Drönare" - det är ett kall, en viktig uppgift, en karriär."
(Fjodor Dostojevskij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!