Vem är det som går och går ...

Den 28 juni i år fanns det en mindre artikel i Metro där man kunde läsa att klockan 21.00 den dagen drog Fotrally igång i Rålambshovsparken i Stockholm. Fotrally går ut på att deltagarna ska promenera så långt som möjligt utan att stanna. Man får lov att gå på toaletten 25 minuter under ett dygn. Förra årets vinnare gick i 33 timmar och 21 minuter i sträck.
 


Vilken rolig och nyttig grej. Men jag kan tänka mig att det måste vara jobbigt. Trots att jag promenerar en hel del skulle jag nog aldrig orka gå så många timmar i sträck. Fast samtidigt undrar jag om det verkligen är så bra att tvinga kroppen till att anstränga sig så mycket? Jag menar, hur kommer kroppen reagera längre fram?
 
Jag anser att det är viktigt att promenera, men det är också lika viktigt att lyssna på sin kropp. Den ger en signaler av en anledning.


Dagens citat:

"It is much harder to have everything that to have nothing."
(Emmanuel Leconte)


Ha det så bra!
Promenerande kramar
Jessie
#1 - - Katten Jones:

Är man van att röra på sig och tar hand om sina fötter är det nog ingen större fara att gå länge, gissar jag. Man kan ju vila efteråt också ;) Och man behöver nog inte gå särskilt fort heller, så det borde gå att ta det lugnt och fint gissar jag? Fast jag skulle inte orka oavsett. Stackars fötter säger jag...

Jättesöta skor förresten! Nu är jag inte en guld-tjej, men jag gillar modellen väldigt!

Svar: Fast samtidigt kan man fundera på om vi verkligen är skapta för att gå långt? Nu klagar jag inte på att gå och röra på sig - absolut inte! Men att tvinga kroppen att gå i så pass många timmar utan vila ... Fast det är kanske ingen fara, som du säger. :-) Bara jag som är nojig.
Tack. Jag är inte heller någon guld-tjej, men de inhandlades inför mitt bröllop och jag tyckte att de passade ihop med mina guldsmycken och den ljusblå klänning som jag hade. :-) Fast man kan inte ha dem någon längre stund. Fötterna avlider. Så jag njöt av att kunna ha mina ballerinaskor på mig efter kyrkvigseln. :-P
Jessica