Daisypath Anniversary tickers

Osjälvisk, tapper, fridfull, ärlig eller lärd? Del 2

 


Dagens citat:

"Inget i världen är fullständigt fel. Till och med en trasig klocka går rätt två gånger om dagen."
(Paulo Coelho)


Ha det så bra!
Tappra kramar
Jessie

"Välkommen till Brf Helvetet!"

När jag var på nämndsekreterarkonferensen i november lovade jag att i separata inlägg skriva lite om det som gästföreläsarna pratade om. Som du själv märker har det gått några månader sedan november utan att jag har skrivit något om det som jag utlovade. Men nu ska det i alla fall bli ändring på det. Eftersom jag tyckte att bostadsrättsnämnden var intressant, tänkte jag i dag berätta om det vi fick veta.
 
Föreläsarens (han är en av tre ledamöter i bostadsrättsnämnden) inledning var fantastisk! I alla fall om man arbetar med bostadsrättsföreningar. För trots att det kanske inte hörs på namnet handlägger hyres- och arrendenämnden några ärenden med bostadsrätter och bostadsrättsföreningar (om du är intresserad av att se exakt vilka ärenden som vi prövar, kan du läsa det här). Hur som helst, det jag kommer skriva nu skriver jag med glimten i ögat och hoppas att du inte tar illa upp. Han började i alla fall prata om himmel och helvete och att han föreställde sig att man hamnade i en hiss när man dött. Precis som vilken hiss som helst skulle den här hissen gå uppåt eller nedåt. Om den skulle gå nedåt, skulle man när man kommit ut mötas av ett praktfullt valv med den prydliga inskriptionen: "Välkommen till bostadsrättsföreningen Helvetet!". För att antagligen kunna förstå varför samtliga sekreterare på konferensen brast ut i skratt när han sade detta behöver man nog veta att det är mer regel än undantag att det är massa onödigt tjafs eller fruktansvärt mycket krångel i ärenden där en bostadsrättsförening eller bostadsrättshavare i övrigt är inblandade. Framför allt om de inte har något juridiskt ombud. Därför förstod vi precis vad han menade när han sade att han föreställde sig helvetet som en bostadsrättsförening.
 
 
Bostadsrättsnämnden är en slags ventil för bostadsrättsföreningen (i fortsättningen kallade föreningar) och bostadsrättshavare när dessa är i tvist med varandra. Eftersom bostadsrättsnämnden är en skiljenämnd är det valfritt att medverka och precis som ARN (Allmänna Reklamationsnämnden) är besluten bara rekommendationer. Deras beslut är alltså inte bindande. Efteråt följer de upp ärendet för att se om beslutet följdes eller inte (vilket ARN också gör). Föreläsaren förklarade att de flesta av deras ärenden som gått vidare till domstol har i domstolen fått samma utgång som i bostadsrättsnämnden.
 
Handläggningen vid bostadsrättsnämnden är helt och hållet skriftligt (man kan läsa mer om vad en ansökan ska innehålla och hur ansökan går till på deras hemsida) och ibland kan man som sökanden behöva komplettera. Den som skickar in en ansökan måste antingen vara en medlem i en förening eller vara en förening. Det som ledamöterna sedan gör är att läsa allt material. Därefter resonerar de tillsammans för att sedan komma fram till en bedömning.
 
 
Ansökan är avgiftsbelagd (vad det kostar går att läsa på deras hemsida) och de har cirka 70 till 80 ärenden per år (det motsvarar ungefär hur många ärenden vi på den hyresnämnden där jag jobbar får in på lite mindre än två dagar). Precis som hyresnämnden ger de inga råd utan gör endast bedömningar.
 
Det är ont om den här typen av rättsfall eftersom det inte är många tvister som går till domstol, vilket kan bero på att domstolstvister dels tar lång tid, dels är dyra. Bostadsrättsnämnden kan lämna ut sina avgöranden, men det gör de efter att avgöranden har avidentifierats. Han berättade att de planerar att i framtiden lägga ut sina avgöranden på nätet.
 
Bostadsrättsnämnden åker inte ut på besiktningar som vi på hyresnämnden kan göra. De avvisar ärenden som kan handläggas av hyresnämnden och de tar heller inte upp ärenden som redan avgjorts i domstol. Bostadsrättsnämndens handläggningstid av varje ärende är cirka fem till sex månader.
 
Bostadsrättsnämnden har som sagt en hemsida som man kan besöka om man är nyfiken.


Dagens citat:

"Man bör ta itu med en lätt sak som om den vore svår och med en svår sak som om den vore lätt."
(Baltasar Gracián)


Ha det så bra!
Bostadsrättsliga kramar
Jessie

Nya äventyr väntar

Just nu är hela mitt inre i uppror och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. En mängd olika känslor bubblar i mitt inre - jag är nervös, glad, osäker, ledsen, rädd, skamsen, panikslagen, nyfiken ... Bara för att nämna några och ja, du märker kanske att det är en enda röra. Men oroa dig inte. Det är inget allvarligt. Eller, det beror i och för sig på vad man menar med allvarligt. För detta är på sätt och vis livsavgörande. Men det jag menade med att det inte är allvarligt var att jag inte är döende eller liknande. Däremot kommer jag byta jobb.
 
Allt har gått så fort att jag fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt. Jag har hela tiden tittat efter annat arbete nere i området kring Halmstad. Jag har alltså utgått från Halmstad och sedan kollat vad som kan vara lämpligt pendelavstånd. När jag inte hittade något bestämde jag mig till sist för att skicka spontanansökningar till advokatbyråer i och kring Halmstad. Efter att ha fått en del nej började jag tappa tron och trodde inte att det skulle bli något.
 
På en söndag skickade jag några spontanansökningar till några byråer i Varberg. När jag var på väg hem från jobbet på torsdagen veckan därpå (det vill säga två dagar efter att jag skickade ansökningarna) fick jag samtal från en av dessa byråer. Eftersom jag satt på tåget just då kom vi överens om att kvinnan som ringde skulle ringa på onsdagsmorgonen istället. Det gjorde hon och jag fick veta att ägaren av byrån hade blivit intresserad av mig och ville träffa mig på fredagen den veckan. Därför tog jag ledigt på fredagen och åkte ned till Varberg. Efter mötet fick jag beskedet att de skulle kontakta mina referenser och sedan återkomma till mig under den kommande veckan. På tisdagen blev jag uppringd av ägaren som erbjöd mig anställning hos dem.
 
Stranden i Halmstad i närheten av älsklingens studentbostad.
 
I slutet av juni kommer jag alltså börja jobba på en liten advokatbyrå i Varberg. Nu gäller det bara att hitta en bostad så fort som möjligt, men turligt nog har vi några alternativ att välja bland vad gäller orter. Fast det är grymt svårt att få bostad där nere. Inte alls lika lätt som i Köping. Jag är väldigt stressad över detta problem och har även daglig magvärk. Men det ska lösa sig. Det har jag bestämt mig för. På något sätt ska vi få ihop det.
 
Det bästa är att jag och älsklingen kommer att få bo ihop igen. En annan bra sak är att jag kommer närmare Skåne. ^^ Fast det är väldigt jobbigt att lämna nämnden. Jag trivs otroligt bra med de flesta och jag tycker om mina arbetsuppgifter. I torsdags pratade jag med ett av hyresråden i min arbetsgrupp angående det här med att jag ska lämna dem. När han frågade om jag kommer tillbaka, svarade jag med ett leende att vi får se. Man vet ju aldrig vad som händer. Vi fortsatte att prata om det och plötsligt sade han "Vi tror inte det." Med ett skratt frågade jag om han menade att jag inte kommer bli kvar i Varberg? Då såg han mig i ögonen och sade allvarligt "Nej, att du inte kommer tillbaka." När han sade det både lät han och såg ut som en ledsen och övergiven hundvalp. Mitt hjärta värkte i det ögonblicket. Jag hade redan innan känt mig som en förrädare. Den känslan blev inte bättre av detta.
 
Jag är rädd. Livrädd faktiskt. Tänk om jag inte passar på advokatbyrå? Kanske misslyckas jag med arbetsuppgifterna och gör dem besvikna? Jag tycker inte om förändringar. Jag är inte bra på dem. Men jag ska ge det ett försök. Det måste jag. För vår skull.


Dagens citat:

"Osäkerheten är ofrånkomlig. Oron är valfri."
(Björn Natthiko Lindeblad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Osjälvisk, tapper, fridfull, ärlig eller lärd? Del 1

 


Dagens citat:

"Allt förändras när vi förändras."
(Henri-Frédéric Amiel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hyresvärdar kan vara sviniga

Innan jag skulle gå hem i dag från jobbet fick jag ett samtal som ena registratorsassistenten kopplade vidare till mig. Mannen som ringde hade inget ärende, men han hade varit i kontakt med hyresgästföreningen som skickade honom vidare till oss på hyresnämnden.
 
När han berättade om sin situation för mig tyckte jag så synd om honom. Jag ska inte i detalj berätta vad jag fick höra, men i korta drag handlar det om att hans hyresvärd gång på gång förhalar hans och hans gravida fru/sambos lägenhetsbyte. Jag tror att det från början hade varit någon form av triangelbyte. Tydligen finns det inga invändningar mot någon av hyresgästerna, men hans hyresvärd skjuter hela tiden upp datumet för besked om lägenhetsbytet (eller var det kanske till och med datumet för när lägenhetsbytet kan ske?). Detta, bara för att hyresvärden vet att bytespartnerna kommer hoppa av. Hyresvärden har tydligen gjort det här tidigare mot honom. Enligt honom vill hyresvärden genom detta att han och hans fru/sambo ska flytta från lägenheten så att hyresvärdens moster eller gammelmoster kan flytta in.
 
 
Ja, det var en invecklad historia som han berättade för mig. Jag förklarade för honom att vi är fullbokade ända fram till augusti (vi har sammanträdesuppehåll under juli), men uppmanade honom att ändå komma in med en ansökan, så kan vi se vad vi kan göra. Jag tyckte så synd om honom att jag gick raka vägen till registratorsassistenten som kopplat samtalet till mig och bad henne att lotta ärendet på min rotel så fort ansökan kommer in. Jag ska nämligen försöka se till så att ärendet sätts ut till sammanträde under maj. Jag ska välja en av de dagar då jag protokollför och sedan höra med det hyresråd som ska vara ordförande om vi inte kan försöka klämma in ärendet klockan 12, trots att vi egentligen ska ha lunch då.
 
Kanske räcker det att hyresvärden får en kallelse från oss för att de ska ta sig i kragen och skärpa sig. Så var det i december, strax innan jul förra året. Det kom en man till receptionen. Han hade precis skickat in en ansökan om att få hyra ut sin bostadsrätt i andra hand, men ville med besöket verkligen poängtera att det var viktigt att han fick ett beslut ganska omgående. Jag och hyresrådet på min rotel försökte förklara att vi var fullbokade till och med hela februari, men med tanke på hans situation försökte vi hitta en tidigare sammanträdestid. Strax innan hans besök hade vi fått in en återkallelse i ett ärende som var utsatt till sammanträde, så strax efter jul fanns det en ledig tid. Jag bokade in sammanträde i hans ärende det datumet och skickade iväg kallelserna. Någon vecka senare återkallade han sitt ärende eftersom bostadsrättsföreningen (som tidigare sagt blankt nej till andrahandsuthyrningen) hade godkänt att han hyrde ut sin bostadsrätt i andra hand efter att de hade fått kallelsen.
 
Som hyresgäst är man väldigt utsatt. Hyresvärdarna har - på både gott och ont - väldigt stor makt. Jag anser att vi som myndighet har ett visst ansvar att hjälpa och därför hoppas jag att jag kan göra något för honom.


Dagens citat:

"Den som besegrar andra har makt, den som besegrar sig själv är stark."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kanske skulle man bli av med lite gifter?

Någon fantast av olika dieter har jag som bekant aldrig varit. Lagom och varierad kost är i mitt tycke bäst. Kanske beror min åsikt på att det är det synsättet som jag växte upp med. I ärlighetens namn är jag lite rädd för att ändra på mina matvanor i för stor utsträckning. Jag är inte särskilt förtjust i förändringar. Jag trivs helt enkelt med så som saker och ting är, fast efter att ha läst en artikel i måndagens Metro började jag trots allt fundera på om jag inte borde ändra på min kost. I alla fall för en kortare tid.
 
Artikeln handlade om detox, det vill säga en form av avgiftning. Genom att "bara" äta grönsaker, frukt, bär, nötter, frön, böner, linser, kolhydrater i form av quinoa, bovete, råris och rotfrukter under två till tre veckor kan man rensa kroppen från gifter och slaggprodukter. Tydligen ska man avgifta sig på det här sättet med jämna mellanrum.
 
 
Jag som aldrig har genomgått en detox började fundera på vilka gifter och slaggprodukter som finns i min kropp. Kanske skulle min kropp må bättre efter en avgiftningsomgång? Det handlar ju inte om att för alltid ändra mina matvanor, utan endast under en kortare tid. Kanske skulle det vara värt det. Och egentligen är det ingen större uppoffring. Jag tror inte att det kommer vara så jobbigt.
 
Har du testat att detoxa dig? Vad tyckte du i så fall om det?


Dagens citat:

"Öga för öga, gör hela världen blind."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lyssnande läsning?

Jag har alltid föredragit att läsa böcker själv. Då har jag lättare för att koncentrera mig och om jag skulle tappa koncentrationen en stund och missa vad som stod i ett stycke, är det enkelt att "gå tillbaka" och läsa om. Nu vet jag inte riktigt hur ljudböcker fungerar, men jag utgår från att det är som en "vanlig" CD-skiva och det leder till att jag inbillar mig att det gör att det inte är lika smidigt att "gå tillbaka" och lyssna om ett stycke. Om man nu skulle tappa koncentrationen, vilket jag har lätt för att göra om jag "bara" ska lyssna.
 
Nu har du kanske förstått att det är ljudböcker som jag tänkte skriva om i det här inlägget. Men jag ska inte spy galla eller liknande över denna litteraturform. Som jag antydde i första stycket har jag undvikit ljudböcker eftersom jag har ansett att det inte är något för mig. Det närmaste ljudböcker jag har kommit var de ljudfiler som man kunde lyssna på Färdlektyrs hemsida och kassettband som min lågstadielärare lät klassen lyssna på. Det var inte vilka kassettband som helst utan det var inlästa böcker. Jag har alltså hållit mig undan ljudböcker kan man säga. Fast nu har jag börjat fundera på om jag ändå inte ska ge ljudböcker ett försök. Några arbetskollegor pratade så gott om detta litteraturformat att jag blev nyfiken.
 
 
Med rätt berättarröst kan jag tänka mig att det kan bli en trevlig upplevelse. Att lyssna på en ljudbok medan jag går till och från stationen hade nog varit en intressant variation från den musik som jag dagligen lyssnar på. Kanske borde jag ta mig en titt på biblioteket nästa gång jag är där, för man kan ju låna ljudböcker. :-)
 
Lyssnar du själv på böcker? Vad tycker du i så fall om detta litteraturformat?


Dagens citat:

"Det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Äras den som äras bör

Innan jag börjar strö ris och ros omkring mig ska jag ge dig lite bakgrundsinformation. I fredags när jag och älsklingen satt på Öresundståget från Halmstad till Göteborg blev vi stående utanför Göteborg en bra stund på grund av växelfel. Vi blev ungefär trettio till fyrtio minuter försenade. Det innebar att vi missade vårt tåg till Köping. På grund av lång väntan på hjälp i Göteborg missade vi också sista anslutningen till Köping. Det slutade med att vi fick boka om våra biljetter med Västerås som slutstation. Nu är det dags för ris och ros.
 
Ris:
  • Den kvinnliga tågvärden på Öresundståget 20176 den 19 april. Trots din vetskap om att stor del av resenärerna hade anslutningar som de behövde hinna med, gjorde du inget för att underlätta för resenärerna. Du gav ingen information ifall respektive tåg väntade/var försenade eller vilka andra anslutningar som man skulle ta. Du visade dig inte heller i vagnarna så att man hade möjlighet att fråga dig. Istället gömde du dig och höll tyst, med undantag från de få gånger då du upplyste oss om att vi fortfarande stod stilla (för det kunde vi inte själva lägga märke till) och att du inte visste när vi kunde komma iväg. Du lämnade resenärerna vind för våg!
 
  • Hallandstrafiken. Någonsin hört talas om servicekänsla? Med tanke på att ni bara kunde erbjuda en ombokning av våra biljetter till en resa som innebar en restid på tolv till femton timmar, istället för att hitta bästa och smidigaste resa för oss resenärer, tror jag inte att ni har det. Jag har nog aldrig känt mig som en så ignorerad och övergiven resenär som då. Det var trots allt ni som var ansvariga för våra missade anslutningar på grund av en inkompetent tågvärd på ett Öresundståg!
 
 
 
Ros:
  • Johanna som jobbade under kvällen den 19 april på Västtrafiks kundcenter på Göteborgs centralstation. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt ifall jag var otrevlig mot dig! Jag beundrar ditt lugn som du bemötte mig (som var en mycket upprörd resenär) med. Jag uppskattar din förståelse för att vi på grund av våra djur inte kunde ta den anslutning som skulle ta tolv till femton timmar. Din förståelse och ditt lugn underlättade denna helveteskväll. Tack för att du tog dig tid att hitta ett annat alternativ åt oss så att vi kom en bra bit på vägen i alla fall. Faktiskt nästan enda hem.
 
  • Den manliga tågvärden som jobbade på SJ snabbtåg 448 den 19 april. Du ska ha ett riktigt STORT och varmt tack! Det betyder otroligt mycket för oss att du förbarmade dig över oss och ordnade transport mellan Västerås och Köping åt oss. Detta, trots att SJ inte hade något ansvar i den frågan. Du gjorde vår helveteskväll mycket lättare att hantera. Du var en räddande ängel.
 
I vanliga fall har jag inte mycket till övers för SJ, men i och med agerandet i fredags ökade min respekt för dem. Det må ha varit mycket strul när jag har rest med SJ och jag har många gånger önskat bolaget dit pepparn växer, men de ser i alla fall till så att resenärerna kommer fram. SJ väljer alltid det smidigaste alternativet för sina resenärer. SJ lämnar inte resenärerna i sticket som Västtrafik och Hallandstrafiken (förutom när de glömde oss resenärer i Södertälje, men den händelsen är nästan glömd nu).


Dagens citat:

"Även om världen är fylld av lidande, är den också fylld av dess övervinnande."
(Helen Keller)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

God morgon sol!

Älsklingen har talat gott om att få vakna till naturligt solljus istället för till en väckarklocka. Vissa helger när jag har varit själv har jag testat att vakna till solljus genom att inte dra ned rullgardinen kvällen innan.
 
 
Han har rätt i att man känner sig mer utvilad än när väckarklockan ringer. Vaknandet blir inte lika hastigt som till väckarklockan. Fast det fungerar bättre under vintern när solen inte går upp vid sex-tiden på morgonen. Eller, visst fungerar solljusmetoden fortfarande, men det är inte trevligt att under helgen behöva vakna vid sex-/sjutiden på morgonen. Visserligen är det sovmorgon i jämförelse med vilken tid jag behöver stiga upp när jag ska till jobbet, men när jag är ledig behöver jag längre sovmorgon än så.
 
Snart stiger solen kanske upp så pass tidigt att jag skulle kunna få vakna till solljus när jag ska till jobbet. Fast jag kommer fortfarande att ställa klockan. Har redan lyckats försova mig några gånger. Det får räcka.


Dagens citat:

"Vi hittar alltid svaren, där i botten av oss själva – under ytan."
(Uno Svenningsson - "Under ytan")


Ha det så bra!
Soliga kramar
Jessie

Vante eller handske?

Jag skrev tidigare att jag inte är så förtjust i att ha vantar och i det inlägget skrev jag att när jag talade om vantar, menade jag även handskar och dylikt. Anledningen? Jag hade för mig att vante och handske är olika saker. Någon (jag minns dock inte vem) har sagt att vante är det plagg med särskild plats för tummen och gemensam för fingrarna, medan handske är det plagg med särskild plats för varje finger.
 
När inlägget var skrivet gick jag till min kära vän SO och fick fram följande förklaringar:
 
 
En vante är alltså i stickat material eller tyg och har ofta särskilt utrymme för tummen och en handske är i kraftigare material och har vanligen separat utrymme för varje finger.
 
Om jag har tolkat definitionerna rätt innebär det att fingervantar egentligen är ett undantag från vante, men fingervantar är inte handskar om de är stickade. Hänger du med? Att bara säga vante till fingervante är med andra ord fel och att säga vante till den tjockare variant som barn ofta har under vintern är också fel eftersom det egentligen är en handske.
 
Många, liksom jag, använder förmodligen vante och handske synonymt, vilket rent språkligt är inkorrekt. I alla fall om man utgår från respektive definition.
 


Dagens citat:

"Jag hör och jag glömmer. Jag ser och jag kommer ihåg. Jag gör och jag förstår."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Vantiga kramar
Jessie

Fler användningsområden

Läsplattan som jag fick i examenspresent av älsklingen är ganska smart. Förutom att läsa e-böcker med den, kan man lyssna på ljudfiler, se videor och se på bilder. Dessutom har jag kommit på vad man mer kan använda den till. Något som passar mig som handen i handsken. Läsa recept!
 
Hur praktiskt som helst! Jag menar, om man har ett recept i datorn eller på nätet som man vill testa, men inte vill behöva sätta igång datorn för att se receptet eller om man inte har en tafstelefon, är det bara att först spara ned receptet som en pdf-fil i läsplattan. Sedan behöver man bara sätta igång läsplattan, öppna upp filen och följa receptet. Lätt som en plätt!
 
 
För min del är det supersmidigt. Jag har ingen tafstelefon och den enda bärbara dator som jag har hemma är Doten, men den tar bokstavligt talat evigheter på sig att starta. Så för min del återstår alltså den stationära datorn, men att behöva springa mellan datorrummet och köket är ingen lockande tanke. Vilken tur att jag har fått läsplattan. ;-) Jag tycker om den mer och mer för varje dag. Tack älskling!


Dagens citat:

"Låt inte dagens besvikelser kasta en skugga över morgondagens drömmar."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spelar längden någon roll?

Nu har jag tagit mig i kragen och skickat in mitt bidrag till Colling Förlags novelltävling, trots att den var väldigt kort. Efter att jag hade skickat in bidraget läste jag ett inlägg på en författarblogg som jag följer, där författaren ifråga tipsade om den här novelltävlingen. Jag hajade till när hon skrev att man ska få ihop 35.000 tecken om man vill delta i tävlingen. I tävlingsinstruktionerna står det att novellen inte får överstiga 35.000 tecken, men inte att det var ett minimum.
 
Visserligen står det ingen om minst antal tecken, ord eller sidor som novellen skulle nå upp till, men jag började ändå fundera på om en novell trots allt kan vara för kort. Då menar jag inte bara i den här tävlingen, utan noveller i allmänhet.
 
 
En tumregel är att en novell ska vara mellan en och femtio sidor och utspela sig under maximalt en dag. Dessutom ska man hinna fånga läsaren och väcka någon känsla. Men man får inte tråka ut läsaren. Hinner man verkligen det med en novell som är maximalt en eller två sidor (som mina egna noveller kan vara)? Kanske, om man är tillräckligt skicklig. Men man kan verkligen vara tillräckligt skicklig för att lyckas med det? Jag vet inte. Jag vill gärna tro att det är kvaliteten och inte kvantiteten som är viktigast, men man behöver trots allt utrymme för att kunna fängsla läsaren. Några få ord räcker inte. Fast hur mycket utrymme man behöver varierar från person till person. Det varierar också från läsare till läsare hur mycket som krävs för att fängsla en.
 
Jag kommer återigen att titta igenom novellerna i min novellsamling som jag jobbar på och se om de lyckas fånga läsaren. Om inte, måste jag göra om dem. Försöka i alla fall.


Dagens citat:

"Den främsta orsaken till olycka är aldrig situationen, utan dina tankar om den."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I believe (When I fall in love it will be forever)

Gång på gång lyckas fantastiska Josh Groban få mig att förälska mig i hans musik på nytt. Den senaste låten som fått mig på fall är I believe (When I fall in love it will be forever) från hans nya album.
 
Jag följer Josh Groban på Google+ och där ställde han frågan om vi ville att han den veckan skulle släppa videon till låten I believe (When I fall in love it will be forever). Om vi ville det skulle vi +1 inlägget där han ställde frågan. +1 är Googles version av "gilla". Givetvis var det många som +1 och ganska snart därefter fick vi möjlighet att se videon. För mig var det första gången som jag hörde låten (har inte köpt skivan än) och efter bara en liten stund satt jag och gapade. Och rös av välbehag. Vilken otroligt fin låt! Det fantastiska med Groban och hans musik är att hans låtar alltid har en genomtänkt innebörd. De betyder faktiskt någonting och det är också då de berör. Som den här. Åh vad jag avundas alla de som har möjlighet att gå på hans konsert i maj. Vilka lyckostar! :-) Jag är säker på att I believe (When I fall in love it will be forever) och Brave kommer vara mäktiga att höra. :-)
 
Jag prenumererar på Josh Grobans nyhetsbrev och i det skrev han att det är Stevie Wonder som gjort och sjunger låten från början. Jag har lyssnat på Wonders version, men i jämförelse med Grobans variant känns Wonders väldigt platt. Jag tycker att Groban framför den mycket bättre.
 
 
 
 
Shattered dreams, worthless years,
Here am I encased inside a hollow shell,
Life began, then was done,
Now I stare into a cold and empty well

The many sounds that meet our ears
the sights our eyes behold,
Will open up our merging hearts,
And feed our empty souls

I believe when I fall in love with you it will be forever,
I believe when I fall in love this time it will be forever

Without despair we will share,
And the joys of caring will not be replaced,
What has been must never end
And with the strength we have won't be erased
When the truths of love are planted firm,
They won't be hard to find,
And the words of love I speak to you
will echo in your mind

I believe when I fall in love with you it will be forever,
I believe when I fall in love this time it will be forever

I believe when I fall in love with you it will be forever,
I believe when I fall in love this time it will be forever

This time

I believe when I fall in love with you it will be forever,
I believe when I fall in love this time it will be forever

I believe when I fall in love this time it will be forever

And oh that love will call
And if I believe you're the only one for me

I believe, I believe, I believe, when I fall in love, oh
I believe, I believe, I believe, when I fall in love, oh

When I fall

I believe, I believe, I believe, when I fall

When I fall

When I fall in love

 


Dagens citat:

"I samma stund som du accepterar dig själv blir du vacker."
(Osho)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När tonåringen får ansvaret

TV3 har nyligen börjat med ett nytt program som de döpt till Tonårsbossen. Hittills har jag sett ett och ett halvt avsnitt och så här långt är jag inte imponerad.
 
Programmet går ut på att en tonåring i varje avsnitt får ansvar för familjens ekonomi under en månad och månaden inleds med att tonåringen får göra en månadsbudget. "Programledare" är Charlie Söderberg, känd från Lyxfällan. Som jag har förstått det är tanken att dessa tonåringar (hittills tonårstjejer) ska lära sig pengars värde och att hantera pengar. Fast efter vad jag har sett verkar det inte fungera. Visserligen var Charlie Söderberg övertygad om att tonåringen i det första avsnittet hade lärt sig att hantera pengar, men varken jag eller älsklingen höll med honom. I det andra avsnittet som jag såg får jag erkänna att hon tycktes ha lärt sig något, men det var först efter att hon suttit och pratat med Isabella Löwengrip.
 
 
Jag tror inte att det är så smart att kasta ut tonåringarna på så djupt vatten på en gång. Visst är det bra att de på en gång får lära sig att göra en budget, men vilken nytta gör den egentligen om de inte vet hur de ska prioritera? I det senaste avsnittet som jag såg planerade tonåringen budgeten så att den skulle gynna henne. Allt hon gjorde och anledningarna till att hon vägrade gå med på familjens önskemål syftade till att i slutänden endast gynna henne själv. Det beteendet fungerar kanske om man är ensam i hushållet, men absolut inte om man är en familj.
 
Så som programmet är uppbyggt nu är det mest provocerande och hjälper inte tonåringarna på något vis. Jag tror att det hade varit bäst om tonåringarna gjort en budget och sedan pratat med någon som vet hur man hanterar pengar. Helst någon som tonåringarna kan relatera till, som exempelvis Isabella Löwengrip. Eller om de först haft samtalet och sedan gjort budgeten utefter vad de fått lära sig. Då hade de nog fått mer förståelse för vad som borde prioriteras. När man är tonåring är det inte lätt att alltid lära sig av sina misstag och framför allt om man inte vet att man faktiskt gjort fel. Fast de bakom programmet verkar tro att tonåringarna ska inse att de beter sig på fel sätt. Jag får hoppas för tonåringarnas egen skull att de lär sig något i slutändan från programmet eller att de tids nog mognar. För som det ser ut nu är det skrämmande att se.


Dagens citat:

"Det som känns som slutet är ofta början."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Idealisten (Thomas Bodström)

Idealisten är uppföljare till Rymmaren. Härmed varnas för spoilers!
 
Två politiker startar ett upprop mot rasism. Därefter mördas en av politikerna och misstankarna riktas genast mot Sverigedemokraten Carl Struwe.
 
Thomas Bodström skriver väldigt bra. Språket är korrekt och boken är smidig att läsa. Intrigen har stort potential men trots detta tycker jag inte att Bodström lyckas riktigt hela vägen fram. Precis som med Rymmaren skulle jag inte vilja kalla Idealisten för deckare. Snarare samhällskritik eftersom han belyser det politiska livet och även hur det kan gå till i polis-, advokat- och åklagarkretsar. Jag är medveten om att detta är fiktion och att mycket därför kan vara uppdiktat, men trots det väljer jag ändå att tro att det finns en gnutta sanning i det jag läser. Jag har genom utbildningen trots allt rört mig i en del av denna värld. Idealisten är dock ett tappert försök till en deckare, men det stannar också tyvärr vid endast ett försök. Visserligen kan verkliga brottsutredningar stanna vid endast en misstänkt, men en skicklig författare stannar inte där. Skicklig deckarförfattare sprider ledtrådar och misstankar omkring sig till höger och vänster. Nu i efterhand insåg jag att Boström försökte ge ledtrådar, men de var få och inte alls så spridda som jag hade önskat att de var. Läsaren hade två alternativ att välja mellan; antingen är gärningsmannen Carl Struwe eller så är det någon annan. Fast några riktiga förslag eller misstankar om vem denna kunde vara gavs inte. Jag är van vid att deckarförfattare skriver så att läsaren börjar misstänka nästan samtliga karaktärer i berättelsen. Det är det funderandet som jag saknar i Idealisten. Jag vill fundera så att det kommer rök ur öronen. Jag vill känna mig osäker på vem gärningsmannen är. Jag vill misstänka A, för att sedan ändra mig till B, men i slutändan ändå gå tillbaka till A. Fast när boken är slutläst inser man många gånger att det var C som var gärningsmannen.
 
 
Visst, gärningsmannen var kanske lite oväntad. Jag vill inte säga så mycket mer om den saken med risk för att förstöra läsningen av Idealisten, men jag kan säga så mycket som att det är först under de femtio sista sidorna som det börjar bli spännande men det är också då boken i princip är slut. De femtio sista sidorna är tråkigt nog bokens räddning. Jag hade gärna sett att den spänning som Boström förlagt här, hade spritts i hela boken så att man som läsare fått lagom med spänningsportioner. Dessvärre, enligt mig, går allt för fort. Man hinner knappt fundera över vem som kan tänkas vara mördaren innan man får svaret. Eller, i alla fall en del av svaret. Dessutom kretsar ungefär hälften av handlingen kring Susanne Dahlgrens och Mattias Berglunds hemliga och förbjudna förhållande. Båda vet att de gör fel och intalar sig att de inte ska falla dit igen. Ständigt detta tjat om att det är slut. Jag vet att känslor och förhållanden kan vara komplicerade, men i det här fallet blir det bara tråkigt att läsa om deras motstånd hela tiden. Inte för att jag tycker att otrohet är bra, men det hade nog blivit bättre om Bodström försökt krydda till detta med lite spänning i alla fall.
 
Idealisten fungerar utmärkt som samhällskritik och får en att börja fundera över det rättssamhälle som vi lever i och vad som kanske egentligen försiggår inom politiken. Men mer än så är det inte. Tyvärr. Jag har svaga förhoppningar på den tredje delen - Lobbyisten - men de är svaga. Mycket svaga.


Dagens citat:

"Se aldrig ner på någon, om de inte är så att du är på väg att hjälpa personen upp."
(Jesse Jackson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kan det bli en fortsättning ..?

I går tränade jag för första gången på över 200 dagar med Wii Fit. Det var alltså nästan ett år alltså jag gjorde det sist och det kändes verkligen i kroppen. Nu valde jag inte särskilt ansträngande övningar, men eftersom kroppen inte var van vid den här typen av ansträngning (eftersom jag inte utsatt den för det på ett tag) blev jag ganska trött och vissa delar ömmade lite. Fast det var bra trötthet och bra ömmande. :-) Jag mår bra av att få träna.
 
Jo tjena ... Fast den kom ihåg mitt namn den här gången! Jag är inte helt bortglömd. ;-)
 
Jag har aldrig varit intresserad av att gå till gym. Kanske beror det på att jag inte har tillräckligt med självdisciplin för att ta mig igenom ett pass. Jag tröttnar nämligen fort av att träna med cross trainer eller annat spännande som kan förekomma på ett gym. Jag var ingen flitig användare var crossis här hemma. Efter bara tio minuter var jag intresserad av att göra annat. Det är annorlunda med Fiten. Där måste man hela tiden hålla koll på tv:n (beroende på vilken övning man väljer). På det sättet kan man inte tröttna lika fort. Eller, tröttna går ju men det är fortfarande inte samma sak som om jag skulle varit på gym.
 
Syftet med min träning är inte att gå ned i vikt, trots att jag höll på att falla dit igen när Fiten gjorde om min gubbe till mullig och påpekade att jag borde försöka gå ned i vikt så att jag når BMI 22. Här ska jag tillägga att mitt BMI låg på cirka 22,60 (och det där med BMI är bara struntprat! BMI säger inget om hälsan!). Det tråkiga med Fiten är att den på många olika sätt ... Jag vill inte säga uppmanar, men man tenderar att hamna i ett tänk av att man måste gå ned i vikt när man tränar med Fiten trots att man inte alls behöver det. Som jag. Jag mår bra av att väga det jag gör nu. Min vikt är inte skadlig för min hälsa på något sätt. Mitt syfte med träningen är helt enkelt att komma i form och må bra. När jag tränade som mest mådde jag också väldigt bra (även om jag tränade av fel orsak). Jag har de senaste två åren känt att jag behöver träna, men när jag kom in på utbildningen fanns inte orken på grund av pendlandet till Stockholm. Därför lades det på is. Och efter det har det varit svårt att komma igång igen. Men efter i dag känner jag verkligen att jag vill försöka komma igång. Även om det innebär att jag bara tränar en gång i veckan. Det räcker. Bara jag får in en rutin så att kroppen kan må bra. :-)


Dagens citat:

"Fönstret i backspegeln ska inte vara större än framrutan."
(Okänd)


Ha det så bra!
Tränade kramar
Jessie

Min första besiktning

I tisdags var jag på min första besiktning i jobbet. I varje fall första gången som protokollförare. I början av min anställning följde jag med den dåvarande gruppjuristen på hans besiktning (där han var protokollförare). Då hade jag en passiv roll. Nu sprang jag runt med kameran i högsta hugg. Sammanfattningsvis gick det väl bra. Jag tog kanske inte så många bilder som jag förmodligen borde ha gjort. Men jag tror ändå att det blev bra i slutändan. :-)
 
Eftersom jag aldrig hade varit där vi skulle ha besiktning, åkte jag och hyresrådet dit tillsammans. Vi slog senare följe med ena ledamoten och med tolken som vi hade bokat. Det var när vi skulle promenera den sista biten och då följde vi en karta som jag hade skrivit ut. Jag tyckte att verkligheten såg annorlunda ut än på kartan, men vi trodde oss gå rätt väg. Fast när vi skulle korsa en gata reagerade både jag och tolken på att det var en gata som vi enligt kartan inte skulle korsa. Vi gick därför tillbaka dit vi kommit ifrån men efter en stund insåg vi att vi gått fel. När vi frågade en man efter vägen förstod vi att vi faktiskt hade gått rätt från början. Vi fick därför gå tillbaka. IGEN. Efter ytterligare pyssel hittade vi till slut rätt. Visserligen blev vi pinsamt nog någon minut sena, men vi hittade i alla fall rätt.
 
En vårig bild från Malmö (eftersom jag inte hade någon passande bild till det här inlägget).
 
Själva besiktningen gick väldigt fort (bara en halvtimme) och nu förstår jag förre gruppjuristens frustration. Det var svårt att ta bilder eftersom alla hela tiden var i vägen! Jag fick därför vänta tills alla hade lämnat rummet, men då uppstod problemet att jag missade vad som sades och jag var ju ansvarig för att föra anteckningar över vad som hände och sades. Det finns ett hyresråd på jobbet som anser att protokollförarens enda uppgift under besiktningen är att ta bilder, så han sköter antecknandet själv. Men de andra hyresråden verkar inte riktigt hålla med honom.
 
Hur som helst var det en kul och nyttig erfarenhet. Ska bli spännande att se hur nästa besiktning (som jag ska ha i nästa vecka) går. :-)


Dagens citat:

"Även om livet inte alltid ger oss det vi ber om, får vi alltid det vi behöver."
(Robin Sharma)


Ha det så bra!
Besiktande kramar
Jessie

Boklig förändring

På ena bokbloggen som jag följer besvarade bloggaren Bokhoras fråga om det finns en bok som har förändrat ens liv. Det fick mig att börja fundera över mitt eget liv och läsvanor.
 
Den enda bok som dök upp i mitt huvud när jag började fundera på frågan är Nora Roberts Mördande hetta. I och för sig förändrade den inte riktigt mitt liv, utan snarare en del av mitt sätt att se på vissa delar av mitt liv. Mördande hetta gjorde mig mer öppen för andra alternativ.
 
 
Kanske är det för att jag har läst så många böcker som gör det svårt för mig att komma på någon annan bok, fast å andra sidan borde en bok som förändrat ens liv vara lätt att komma ihåg. Hur som helst kommer jag inte på något mer exempel för tillfället. Kanske har du något eget exempel?


Dagens citat:

"I samma stund som du accepterar de problem du står inför öppnas dörren."
(Rumi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Just a little bit

I förra årets Melodifestival tävlade Love Generation med låten Just a little bit. Anledningen till att jag först fastnade för den var för att jag tyckte att deras handrörelser var roliga. Nu tycker jag bara att låten helt enkelt är bra. :-)
 
 
 
 
Turn it up 'cause I'm so ready to go
Baby I left the daddy's girl at home
Tonight I'm a beast in disguise

I'm a bomb, this is not the chick you know
Unpredictable, not afraid to blow
'Cause I ain't got nothing to lose

I'm going outta my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, outta my mi-ia-ia-ind
Just a little bit, just a little bit

Dirty disco, I'm loving every note
I command you to let 'em take control
Tonight we are running the floor

We go hard from the window to the wall
La fiesta, we party 'till we fall
'Cause we ain't got nothing to lose

I'm going outta my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, outta my mi-ia-ia-ind
Just a little bit, just a little bit

Crazy tonight, crazy tonight, out of my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, crazy tonight, out of my mind
Just a little bit, just a little bit

I'm going outta my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, outta my mi-ia-ia-ind
Just a little bit, just a little bit

I'm going outta my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, outta my mi-ia-ia-ind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, crazy tonight, out of my mind
Just a little bit, just a little bit
Crazy tonight, crazy tonight, out of my mind
Just a little bit, just a little bit
 


Dagens citat:

"Om alla gick omkring med sina liv i genomskinliga plastpåsar så skulle ingen vilja byta."
(Hillevi Wahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En plötslig smäll

Djupt försjunken i mina tankar och med MP3-hörlurarna i öronen promenerade jag hem från tågstationen i tisdags. När jag hade kommit förbi biltvätten (som ligger ett stenkast från Netto) hörde jag plötsligt vad jag uppfattade som en explosion. Det oväntade ljudet fick mig att nästan falla framlänges. Jag stannade till och spanade åt det håll som explosionen hade kommit från, men jag kunde inte se något. Hade jag inbillat mig? Med tanke på att fler stannade och tittade trodde jag inte att det var inbillning, men eftersom jag själv inte kunde se något fortsatte jag hemåt. Efter att jag hade kommit ytterligare en bit hördes olika sirener (efter att jag flyttade från Malmö har jag numera svårt att skilja sirenerna åt, men det kom från fler än en bil i alla fall). Jag blev övertygad om att något allvarligt hade hänt.
 
Hemma bestämde jag mig för att titta på både de regionala nyheterna och på Rapport för att se om de skulle göra ett inslag om det som hänt. Det gjorde de inte och efteråt (efter att klockan slagit nio) kollade jag på nätet efter information. På Magazin24:s hemsida hittade jag artikeln Biogasbuss körde fast under viadukt.
 
 
Vad som hade hänt var att en biogasbuss hade fastnat under en gångbro under tågspåret vid Netto. Med tanke på att jag hade tyckt att det låtit som en explosion trodde jag att det skett en olycka där i industriområdet (finns bland annat ett värmeverk - har i alla fall för mig att det är ett värmeverk). Som tur var var det inte frågan om något sådant. Enligt artikeln hände inget allvarligt med gasflaskorna och chauffören klarade sig utan skador, fast polisen fick spärra av och tågtrafiken omdirigerades eftersom tågen kör över den bro som syns på bilden - den bro där bussen fastnat under.
 
Det händer i alla fall lite i lilla Köping. :-P


Dagens citat:

"Vissa saker lär du dig bäst i stillhet, andra i storm."
(Willa Cather)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inget "fan" av vantar

När jag i inlägget talar om vantar, menar jag även handskar.
 
Det är ingen hemlighet att jag inte tycker om vinter. Jag avskyr när det är kallt eftersom jag tycker illa om att frysa. Frysa är nog bland det värsta jag vet. Näst efter spindlar. Att hela tiden behöva klä sig varmt är inget jag är förtjust i. Jag föredrar att kunna klä mig lätt. Shorts och linne är trevligt. :-)
 
I vintermunderingen brukar det ingå att man ska ha på sig bland annat vantar för att skydda sig mot kylan. Nuförtiden har jag på mig det allra mesta som man kan förväntas ha på sig under vintern - förutom vantar. Att jag inte har på mig dem handlar inte om att jag inte har något par hemma. Om sanningen ska fram har vi faktiskt sådant i överflöd. Jag gillar helt enkelt inte att ha vantar på mig eftersom jag känner mig klumpig med dem. I mina ögon räcker det gott och väl att jag redan med min vinterjacka hade kunnat vara Michelingubbens syster eller något.
 
 
Fast helt oskyddade är ändå inte mina händer. Vintertid får de bo i mina jackfickor. Detta beror dels på att jag inte ska frysa om händerna, dels för att jag annars inte vet var jag ska göra av dem. Att inte veta var man ska göra av sina händer är ett tämligen klassiskt problem. Främst när man ska tala inför andra. När jag ska tala inför andra är det problemet inte längre lika stort för mig som det var tidigare, men det är det när jag är ute och går. Därför föredrar jag att då ha händerna i jack- eller byxfickorna, fast om jag vintertid också ska ha vantar på händerna blir det lite svårt att få plats med händerna i fickorna. Jag vet hur jag då ska prioritera: inga vantar.


Dagens citat:

"De bästa sakerna i livet är inte saker."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Har äntligen fått ihop bidrag

Jag har tipsat om en del skriv- och novelltävlingar här på bloggen och på min skrivblogg. Jag har också nämnt att jag gärna skulle vilja delta men att jag har saknat tid och ork. Nu har jag i alla fall lyckats ta mig tid att skriva två bidrag.
 
Det första bidraget var till Maketes skrivtävling "Hur börjar berättelsen?". Där skulle man utgå från bilden på sidan och sedan med maximalt hundra ord skriva en början. Jag skrev lite mer än en början, men skickade bara in de nittionio första orden. Det som jag skrev var en ny "saga" som baserats på mina karaktärer från Setrak. Tidigare har jag lagt upp två sådana sagor här på bloggen (här och här). När jag skrev den senaste sagan fick jag idén att lägga ihop de här tre sagorna och sedan binda ihop och utveckla dem till en längre berättelse. Givetvis kommer alla Setrak-relaterade namn (utom namnen på mina karaktärer) att bytas ut. Fast det är ett projekt som jag får ta tag i senare. Känns som om jag har en massa projekt i huvudet, men har ingen tid eller ork att ta tag i något av dem.
 
 
Det andra bidraget som jag skrev var till Collings Förlags novelltävling. I skrivande stund har jag ännu inte skickat in den, utan den existerar för närvarande endast som handskrivet alster. Därför vet jag inte hur många ord eller tecken som novellen innehåller och förmodligen är den en aning för kort. Jag baserade den på ett av inläggen i kategorin Ögonblick här på bloggen. Min tanke är att göra om dessa inlägg till noveller och vissa av dessa noveller ska få ingå i min novellsamling. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska lägga upp novellen på hemsidan eller spara den till novellsamlingen. Jag återkommer om det så snart jag har bestämt mig.
 
Uppdatering: Jag har nu skrivit in novellen i ett dokument i datorn och fick fram att novellen består av 3609 tecken. Det är egentligen väldigt lite, eller hur? Funderar på om jag ska försöka skriva ihop en annan novell, för den här novellen kommer jag inte kunna förlänga. Fast å andra sidan, det är väl innehållet som är viktigt och inte längden, eller vad säger du? Ska jag chansa och skicka in den ändå?


Dagens citat:

"Hemligheten bakom förändring är att fokusera all din energi – inte på att riva det gamla, utan på att bygga det nya."
(Sokrates)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Divergent (Veronica Roth)

I denna dystopiska berättelse är samhället uppdelat i fem så kallade falanger; De osjälviska, De tappra, De ärliga, De fridfulla och De lärda. Vid sexton års ålder får man välja vilken falang man vill tillhöra. Om man byter falang till en annan än den man är född i, får man aldrig träffa sin familj igen. Fast att välja falang är ingen dans på rosor. För att verkligen tillhöra falangen man valt, måste man klara initieringsfasen. Om man inte gör det blir man falanglös - utstött. Beatrice från De osjälviska står mellan valet att stanna kvar hos sin osjälviska familj, eller att vara den hon verkligen är. Hon gör sitt val - ett val som förändrar hennes liv totalt.
 
Jag fick Veronica Roths Divergent i julklapp av älsklingen. På baksidan har de skrivit att om man tyckte om Hungerspelen (vilket jag gjorde!) kommer man att älska Divergent. Jämförelser mellan dessa böcker har gjorts och innan jag själv gav mig i kast med boken, läste jag olika omdömen som skrivits av personer som läst både Hungerspelen och Divergent. Utifrån dessa omdömen blev jag nervös. Jag blev rädd för att jag skulle bli besviken på Divergent. men jag valde ändå att läsa den och nu i efterhand anser jag att det var ett klokt val.
 
Att göra jämförelser mellan Divergent och Hungerspelen är inget som jag är särskilt förtjust i att göra eftersom jag tycker att alla böcker bör få vara sina egna. Visst finns det likheter, men jag tycker ändå att det finns fler skillnader.
 
 
Divergent var en bok som jag fastnade i ganska snart efter att jag började läsa den. Kanske beror det på att jag kände igen mig ganska mycket i det Beatrice berättade om vad som sker när man byter falang. Man blir betraktad som en förrädare av "sina egna". Det var ungefär så jag upplevde att jag blev behandlad när jag flyttade från Skåne för snart fyra år sedan. Till viss del känner jag att jag fortfarande blir behandlad på det sättet. Det är fascinerande att vissa helt enkelt inte kan släppa taget och gå vidare. Att acceptera hur situationen ser ut. Hur som helst, jag kände även väldigt stark samhörighet med Beatrice. Trots att vi två är väldigt olika kändes det ändå som om vi hörde ihop. Som om vi var samma person.
 
Det var fasansfullt svårt att slita mig från boken. Under större delen av dagarna gick jag och tänkte på den. Jag längtade tills jag fick sitta på tåget hem och läsa den. Jag började till och med att läsa lite ur den innan jag gick och lade mig på kvällarna, men det var ingen särskilt briljant idé eftersom jag blev för upptrissad för att kunna sova. Under den sista natten drömde jag till och med om det jag läst, fast då var det mig det handlade om.
 
Ja, jag tycker mycket om Divergent. Språket var målande och Roth avslutade varje kapitel med en cliffhanger. Jag fastnade ganska omgående. Hela tiden gav hon läsaren små ledtrådar till saker och ting och när man själv hade klurat ut lösningen, bekräftade hon den. Men för den sakens skull anser jag inte att hon skrev läsaren på näsan. Absolut inte! En annan styrka som boken hade var att Roth inte låter karaktärerna vara enbart goda eller onda. Alla är vi lite av varje - precis som hennes karaktärer.
 
Nu när boken är utläst känner jag mig en smula sorgsen över att behöva lämna Beatrice och de andra. Det känns som att boken tog slut alldeles för snabbt. Jag längtar tills jag får sätta ögonen i fortsättningen - Insurgent.


Dagens citat:

"Kreativitet är smittsamt, för det vidare!"
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nattad av en bok

I grundskolan och på gymnasiet lade jag mig till med vanan att läsa mig trött om kvällarna när jag gått och lagt mig i sängen. Även om jag inte gjorde det i samma utsträckning som tidigare fortsatte jag med den läsvanan även på universitetet. Fast sedan tog det slut.
 
Jag hade ingen användning av att behöva läsa mig trött om kvällarna efter att jag och älsklingen flyttade ihop. Jag föredrog (och gör det fortfarande) hans sällskap. Fast nu när han är borta större delen av tiden har det på sista tiden hänt att jag vid några tillfällen har tillåtit mig att nattas av boken som jag läst. Jag har börjat fundera på om jag ska återuppta den här vanan.
 
 
Fast till skillnad från när jag var yngre finns det nu vissa begränsningar som jag måste ta hänsyn till. Jag kan inte ligga och läsa till långt ut på natten (vilket hände tidigare) eftersom jag går upp tidigt om morgnarna. För att jag ska orka gå upp tidigt måste jag därför lägga mig hyfsat tidigt. Det innebär att om jag skulle vilja nattas av boken, måste jag lägga mig i sängen ännu tidigare än vad jag redan gör. Då uppstår nästa problem; eftersom jag är borta större delen av dagarna behöver jag de få timmarna som jag har om kvällarna till att umgås med djuren. Att gå och lägga mig tidigare innebär att jag får mindre tid att umgås med våra små odjur.
 
Kanske gör jag ändå ett försök och ser hur det går.


Dagens citat:

"Den som vet när han har tillräckligt är rik."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var med och stoppa mobbing!

Josh Groban är en riktigt härlig människa. Jag blir mer och mer imponerad av honom och respekten för honom ökar hela tiden. Som det här! Jag blir glad i hela kroppen över att han bryr sig om en sådan här fråga, för just mobbing är något som jag tar på fullaste allvar och som berör mig djupt. Sprid gärna hans budskap vidare!
 
 
 


Dagens citat:

"Vissa jagar lyckan, andra skapar den."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att gå långsamt

Tänk vad svårt det är att gå långsamt! Hur fokuserad jag än är på att ta långsamma steg slutar det ändå med att jag rusar iväg.
 
På gymnasiet hände det att jag och min kompis Hanan tog en runda på stan när vi hade håltimme. Vi är rätt lika, jag och Hanan. Visserligen inte utseendemässigt, men bortsett från det. :-) Så var det i alla fall tidigare. Hur som helst, när vi hade dessa håltimmar brukade vi vara tydliga med att vi inte skulle stressa, utan att vi skulle gå långsamt. Och det gjorde vi. I alla fall i sisådär en halv minut om ens det, men sedan ökade vi omedvetet takten. Så fort vi kom på oss själva med att göra detta, läxade vi upp oss och försökte på nytt att gå långsamt. Till sist brukade vi ge upp och tillät oss gå i rask takt.
 
 
Varje morgon som jag ska till jobbet går jag ut på perrongen några minuter innan tåget ska gå. Det är för att jag ska slippa stå och frysa alltför länge. När jag går längs perrongen brukar jag uppmana mig själv att gå långsamt så jag slipper stå och vänta länge i kylan. Det fungerar i några sekunder, men sedan rusar jag fram igen. När jag kommer på mig själv försöker jag gå långsamt, men resultatet blir bara som på gymnasiet.
 
Hur kan det egentligen komma sig att det är så här? Varför är jag programmerad att ha racerfart? Kan det vara så att det rör sig om en omedveten vana och om det är så, hur blir man bäst av med den? Har du några tips?


Dagens citat:

"Skapa inte dagen med de trasiga bitarna från gårdagen."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

April, april - bättre lycka nästa år

Jag har en liten tradition på första april och det är att varje år kolla upp vilket skämt som Sydsvenskan kör med. Under hela min uppväxt prenumererade min pappa på den tidningen (han gör det fortfarande), och det blev en rolig grej att kolla efter årets skämt. Förra året var det Skytrain i Lund som gällde. I år var det namnbyte på stadsdelar och byggnader i Malmö.
 
Anledning? Eurovision. Exempelvis skulle området Lorensborg få heta Loreensborg och köpcentrumet Caroli City skulle få bli Carola City. Det var inte själva namnbytet som jag tvivlade på. Det hade inte förvånat mig om Malmö beslutat att under Eurovision låta de fem utvalda platserna få byta namn. Dessutom gav Sydsvenskan sina läsare chansen att få döpa ytterligare ett ställe. Två förslag var att gamla hederliga Bokskogen (som jag ofta var i under min grundskoletid) skulle få heta Anna Bookskogen eller att Malmö kort och gott skulle bli Malmsjö. Vad som avslöjade Sydsvenskan och deras försök till aprilskämt var att detta namnbyte påstods vara permanent.
 
 
Om det hade gällt ett tillfälligt namnbyte hade jag alltså kunnat gå på det. Det hade inte varit helt omöjligt med något sådant. Men ett permanent byte ... Just detta skämt var dessutom väldigt likt ett annat av deras skämt (läste någonstans att det var för tolv år sedan) - det året då de påstod att samtliga gatuskyltar i Malmö skulle bli dubbelspråkiga genom att gatunamnen skulle översättas till ett annat språk. De aktuella språken var svenska och arabiska.
 
Sydsvenskans aprilskämt blir tråkigt nog mer och mer uppenbara. Kanske dags att ta in nytt folk som kan komma med färska och kluriga förslag? :-)


Dagens citat:

"Oavsett hur svår din bakgrund är, kan du alltid börja om på nytt."
(Buddha)


Ha det så bra!
Skämtsamma kramar
Jessie

Idealfighten

Den 20 februari fick jag ett mejl från de tre tjejerna Michelle, Elin och Julia om att jag hade blivit utsedd till dagens idealfightarederas blogg. Anledningen till denna utmärkelse var mitt videoinlägg Det där är inte till någon hjälp.
 
 
Idealfighten är "ett projektarbete och en kampanj mot osunda kroppsideal och onödig utseendefixering" som Michelle, Elin och Julia står bakom. Jag tycker att det är ett fint och viktigt initiativ från tjejernas sida att dra igång Idealfighten och jag anser att detta är värt att uppmärksammas. Det är bra att fler och fler engagerar sig i frågan om dagens idealsamhälle. Ända sedan jag fick mejlet från tjejerna har jag tänkt att skriva ett inlägg om deras projekt, men har inte blivit färdig att göra det förrän nu.
 
Besök gärna deras blogg för att bilda dig en egen uppfattning. :-)


Dagens citat:

"Retar du dig på saker som är små är du väl inte större än så."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Påsktårta

Att baka tårta är väldigt roligt! Framför allt när man varierar sig och gör lite mer än en "vanlig" tårta. Därför försöker jag komma på anledningar till att få baka. Eftersom påsken innebär lite festligheter föreslog jag för älsklingen att vi kunde baka en påsktårta, vilket han gick med på.
 
Från början hade jag tänkt mig en tårta i ungefär den här stilen, men såklart skulle jag inte ha gjort exakt den! Jag hade lite egna idéer. Fast till slut valde jag och älsklingen att göra en kyckling:
 
 
 
Tårtan består av två äggformade tårtbottnar som jag skar ut efter att ha försökt rita upp en äggform på ett bakplåtspapper. Mellan dessa båda bottnar hade vi hallonmousse (recept från samlingen Hembakat). Jag spacklade tårtan med limefrosting. Därefter täckte jag tårtan med gul marshmallowfondant (gjorde egen vit fondant som jag sedan delade upp i tre delar och färgade två delar gul respektive orange/röd). Efter det lade jag på ett lager med vit fondant på kycklingens huvud. Till sist gjorde jag en näbb och två ben av den orange/röda fondanten. Ögonen målades med blå färgpasta.
 
 
De två syrliga smakerna som vi kombinerade fungerade utmärkt tillsammans! Jag blev bara besviken på att jag misslyckades med att täcka tårtan helt med den gula fondanten. Fick skarva på vissa ställen. Men det är en fråga om övning. :-) Jag lär mig till slut! Att näbben och benen blev rödare än vad som var tänkt beror på att vi hade i lite för mycket av den röda färgpastan. Tror att bara en bråkdel av den mängd vi hade i hade räckt. Vi hade säkert kunnat använda vanlig röd karamellfärg istället.
 
Ett problem som jag hade var att få äggdelen att sitta fast på den gula fondanten. Till slut penslade jag nedre delen av äggdelen med vanligt vatten, fast jag har för mig att det finns ett bättre sätt (om man väljer att inte smälta socker). Får kolla upp det där till nästa gång.


Dagens citat:

"Livet är inte så allvarligt som det framstår i dina tankar."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Påskiga kramar
Jessie

Jaså, är det så du ser ut?

I mitt arbete har jag mycket telefonkontakt med parter och ombud. Framför allt ombuden eftersom de företräder olika huvudmän/klienter och av den anledningen finns det en hel del ombud som förekommer ofta - både hyresvärds- och hyresgästsombud.
 
När jag pratar med en person i telefon har jag väldigt lätt för att skapa mig en bild av personen utifrån dennes röst. Det hände till exempel första gången när jag och älsklingen pratade i telefon med varandra - då hade vi ännu inte träffats i verkligheten. Om den bilden sedan stämmer med verkligheten är en annan femma. Exempelvis kan jag nämna ett ombud som brukar företräda en viss hyresvärd. Efter alla mejl och telefonsamtal hade jag skapat mig bilden av henne som en blond tjej med axellångt hår. När jag för första gången såg henne på ett sammanträde insåg jag att ingen kunde ha mer fel än jag: hennes hår är kort (nästan snaggat) och mörkt (kanske svart). Ett annat ombud (som jobbar på hyresgästföreningen) hade jag fått för mig var en ung brunett. Det visade sig att hon är en äldre kvinna med långt och ljust (nästan vitt) hår.
 
 
Det är spännande när man äntligen får se personer som man har haft mycket kontakt med. Då får man äntligen ett ansikte (som stämmer med verkligheten!) på personen. Fast visst är det också kul att själv föreställa sig hur någon ser ut. I alla fall till en början.
 
Hur är det för dig? Är detta något som du har varit med om själv?


Dagens citat:

"Att det inte varade för evigt, betyder inte att det inte var värt det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!