Jessicas grotta

I tisdags var jag på min första besiktning i jobbet. I varje fall första gången som protokollförare. I början av min anställning följde jag med den dåvarande gruppjuristen på hans besiktning (där han var protokollförare). Då hade jag en passiv roll. Nu sprang jag runt med kameran i högsta hugg. Sammanfattningsvis gick det väl bra. Jag tog kanske inte så många bilder som jag förmodligen borde ha gjort. Men jag tror ändå att det blev bra i slutändan. :-)

 

Eftersom jag aldrig hade varit där vi skulle ha besiktning, åkte jag och hyresrådet dit tillsammans. Vi slog senare följe med ena ledamoten och med tolken som vi hade bokat. Det var när vi skulle promenera den sista biten och då följde vi en karta som jag hade skrivit ut. Jag tyckte att verkligheten såg annorlunda ut än på kartan, men vi trodde oss gå rätt väg. Fast när vi skulle korsa en gata reagerade både jag och tolken på att det var en gata som vi enligt kartan inte skulle korsa. Vi gick därför tillbaka dit vi kommit ifrån men efter en stund insåg vi att vi gått fel. När vi frågade en man efter vägen förstod vi att vi faktiskt hade gått rätt från början. Vi fick därför gå tillbaka. IGEN. Efter ytterligare pyssel hittade vi till slut rätt. Visserligen blev vi pinsamt nog någon minut sena, men vi hittade i alla fall rätt.

 

 

Själva besiktningen gick väldigt fort (bara en halvtimme) och nu förstår jag förre gruppjuristens frustration. Det var svårt att ta bilder eftersom alla hela tiden var i vägen! Jag fick därför vänta tills alla hade lämnat rummet, men då uppstod problemet att jag missade vad som sades och jag var ju ansvarig för att föra anteckningar över vad som hände och sades. Det finns ett hyresråd på jobbet som anser att protokollförarens enda uppgift under besiktningen är att ta bilder, så han sköter antecknandet själv. Men de andra hyresråden verkar inte riktigt hålla med honom.

 

Hur som helst var det en kul och nyttig erfarenhet. Ska bli spännande att se hur nästa besiktning (som jag ska ha i nästa vecka) går. :-)