Robinson Crusoe (Daniel Defoe)
Robinson Crusoe trotsar sina föräldrar och ger sig ut på havet. Trots att han under några år får vara med om både olyckor och tillfångatagning, ger han sig återigen ut på havet. Men den här gången slutar det inte fullt lika lyckligt som tidigare gånger och han blir fast på vad han till en början antar vara en öde ö.
Jag har svårt att tro att Robinson Crusoe har undgått någon, för även om man inte har läst den bör man i alla fall ha hört talas om den. I grundskolan pratade vi mycket om den här boken och för flera år sedan såg jag även en av filmatiseringarna (och när jag var liten såg jag den tecknade serien om Robinson Crusoe). Med andra ord hade jag höga förhoppningar vad gäller boken och så snart älsklingen hade läst färdigt den, satte jag ... ögonen i den. Fast jag blev ganska snart besviken.
Visst får man ta den för vad boken är och ta hänsyn till när den skrevs, men jag tyckte att den var tråkig. Ingen av den spänning som jag hade förväntat mig skulle finnas, fanns där. Dessutom kände jag enbart avsmak för Robinson. En tämligen arrogant man.
Min svensklärare på högstadiet påpekade flera gånger att Robinson Crusoe är baserad på den skotske sjömannen Alexander Selkirks egen verkliga upplevelse. I den upplagan av Robinson Crusoe som jag läste (översättning från 1962 av Knut Stubbendorff) skriver Stubbendorff i förordet att den här beskyllningen för stöld har visat sig ohållbar eftersom berättelser av den här typen publicerats flera år före Robinson "utan att väcka sensationell uppmärksamhet". Han skriver också att Selkirk faktiskt inte var skeppsbruten, utan valde av egen fri vilja att stanna kvar.
Trots att läsningen blev en besvikelse är jag ändå glad över att ha läst den, med tanke på hur mycket jag har hört om Robinsons äventyr.
Dagens citat:
"Jag skulle vilja leva som en fattiglapp med en hel massa pengar."
(Pablo Picasso)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie