Förbannade fred (Johanne Hildebrandt)
Den här boken är den fristående fortsättningen på Älskade krig. Härmed varnas för eventuella spoilers.
Förändrad efter sin vistelse i Irak, beger sig journalisten Sara Rydberg till Afrika. Meningen är att hon ska rapportera om konflikten i Darfur och reportagen ska visas i en tv-sänd gala där pengar ska samlas in till välgörenhetsorganisationen FAHC. Fast ganska snart inser Sara att allt inte står rätt till och hon riskerar att återigen hamna mitt i krigets fasor.
Efter att ha läst Älskade krig var jag imponerad. När Förbannade fred var färdigläst, kände jag mig mest förbannad. Förbannad på medievärlden som bara tycks bry sig om nästa stora scoop. Förbannad på välgörenhetsorganisationer som försnillar de skänkta pengarna istället för att låta dem gå dit de ska. Förbannad på världen för att den ser ut som den gör.
Dessvärre berörde inte Förbannade fred mig. Inte på samma sätt som Älskade krig. När boken var slut, lämnades jag med känslan av att den tog slut innan den ens hann börja. Fast jag anar att bokens syfte mest var att beskriva/rapportera hur det går till i världen och för det syftet fungerar den.
Johanne Hildebrandt skriver så att man kan läsa Förbannade fred innan Älskade krig, men för att få en relation till Sara Rydberg och förstå vad det är för händelser i Irak som det pratas om, föreslår jag att man läser Älskade krig först.
Dagens citat:
"Ett bra argument behöver ingen hög röst."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie