Jessicas grotta

Nästan direkt efter att jag hade läst klart Suzanne Collins trilogi om Panem och deras brutala hungerspel, såg vi filmen Hungerspelen. I ett videoinlägg förklarade jag att filmen i och för sig var bra, men att boken Hungerspelen var bättre. Då hade jag suttit och jämfört film och bok under hela filmen, vilket är förståeligt eftersom böckerna fortfarande var väldigt levande för mig.

 

Att se en sådan film - som baserats på en bok - när man nyligen avslutat boken är aldrig optimalt. Bok och film är två skilda ting. Två skilda format med olika förutsättningar. Oavsett vad man kan tycka kan en film aldrig bli exakt som boken den är baserad på. För att en sådan film ska ges rättvisa måste den ses med objektiva ögon - något som är svårt om man verkligen tyckte om boken.

 

 

För ett par veckor sedan (ungefär) bestämde jag mig för att ge filmen en andra chans nu när jag har fått lite distans till boken. Precis som sist tyckte jag att filmen är bra, men att boken är bättre och med tanke på att en film har andra förutsättningar och aldrig kan bli exakt som boken den är baserad på, kommer jag förmodligen alltid tycka så här. Jag kommer hellre aldrig ifrån att mitt omdöme av filmen  alltid kommer att vara färgat till viss del på grund av mina känslor för boken. Det kommer jag nog aldrig komma ifrån.

 

Den här gången tyckte jag att filmen var ett snäpp bättre jämfört med sist och nu senast blev jag så berörd att det vid ett par tillfällen kom en och annan tår. Fast antagligen berodde tårarna på att jag visste vad som skulle hända och jag vet vad som kommer ske i de andra böckerna och därmed kommande filmerna.

 

Jag tycker att de har lyckats riktigt bra med den här filmen och jag ser verkligen fram emot de två kommande filmerna - Fatta eld och Revolt.

 

Om du vill veta vad jag tyckte om filmen första gången jag sett den, kan du kika på klippet nedan.