Jessicas grotta

Saga från Valhalla  är den fristående fortsättningen på Idun. Härmed varnas för spoilers!

 

Rimtursarna har släppts fria och håller på att förgöra världen. Samtidigt strider fränder mot fränder och fränkor mot fränkor. Freja tvingas välja mellan att rädda sitt folk eller barnbarnet Saga.

 

 

Jag tycker att Saga från Valhalla var ett värdigt slut på trilogin om Valhalla, trots att boken måhända var den svagaste av de tre. Dessvärre har jag lite svårt att sätta fingret på exakt vad det var som gjorde den svagare än de andra. Jag gillar i alla fall att Hildebrandt väljer att inte vara förutsägbar och ett stort plus får hon för att hon inte gestaltar karaktärerna som antingen onda eller goda - för alla är vi lite av varje och alla har vi våra egna demoner att tampas med.

 

Nu i tredje boken kändes språket naturligt och jag upptäckte att jag till och med använde några av den här sortens uttryck när jag pratade med exempelvis älsklingen. Vad gäller språket som helhet skulle jag till och med vilja påstå att det var som godis för ögonen när man läste boken.

 

Hildebrandt har definitivt fått mig mer intresserad av både bronsåldern och den nordiska mytologin. Ett stort plus till efterordet bak i boken där man får en del förklaringar.