Jessicas grotta

På Annikas litteratur- och kulturblogg skrev Annika ett inlägg om fyra färger som styr vem vi är. De röda är chefsämnen, medan de gula är oerhört pratsamma och tittar sig gärna i spegeln så fort de får tillfälle. Gröna personer tänker alltid mer på alla andra än sig själva och blå personer är tystlåtna, faktaintresserade och älskar det skrivna ordet.

 

Första gången som jag läste inlägget var min första spontana tanke att jag definitivt är en blå person. I många sammanhang kan jag vara tystlåten, jag är definitivt faktaintresserad och det råder ingen tvekan om att jag älskar det skrivna ordet. Fast det är inte hela sanningen. När jag tänker efter är jag även till hälften en gul person - oftast är jag oerhört pratsam.

 

 

Nu vet jag vad du tänker. Att vara tystlåten och oerhört pratsam är två totala motsatser! Det vet jag, men trots det är jag båda delarna. Om jag är tystlåten eller pratsam beror helt och hållet på vilken situation jag befinner mig i. När jag arbetar kan jag arbeta under fullkomlig tysthet (bortsett från när jag måste svara i telefon) större delen av tiden, medan jag i sällskap av älsklingen och/eller vänner kan prata i oändlighet. I grundskolan var jag väldigt tystlåten större delen av tiden. På gymnasiet och paralegalutbildningen var jag det under i varje fall lektionerna. Förstår du då hur jag menar när jag säger att jag är både tystlåten och pratsam? :-)

 

Om man blandar blå och gul får man färgen grön, fast jag skulle inte vilja påstå att jag är en grön person enligt definitionen ovan. Jag är helt enkelt lite av en svensk flagga. :-)

 

Vilken färg är du?