Tågpendlarens förbannelse

Det var en gång en kvinnlig tågpendlare som bodde i en småstad någonstans i det avlånga land i norden som i folkmun kallades för Sverige.
 
Dagligen pendlade denna unga kvinna mellan sin bostad i småstaden och sitt arbete i den kungliga huvudstaden. Pendlandet var långt ifrån en dans på rosor och många gånger hade hon slitit sitt hår i både ilska och förtvivlan. Emellertid hade hon slutat bli arg på tågbolaget eftersom det ändå inte tjänade något till. Hon mådde bara sämre än vad ilskan gjorde nytta.
 
Den femte februari 2013 var en helt vanlig dag, bortsett från att det hade börjat komma snö. Tio minuter innan arbetsdagen var slut, flexade kvinnan ut från jobbet och begav sig mot tågstationen. Hon hade tänkt ta tåget som gick två minuter över fem, och på så vis vara hemma i lägenheten tjugo i sju. Till hennes glädje avgick tåget i tid och de höll tiden under hela resan.
 
 
Nåväl, under nästan hela resan i alla fall. När de var omkring tio minuter (den unga kvinnan hade till en början felaktigt trott att det endast var fem minuter det rörde sig om) ifrån småstaden där kvinnan skulle kliva av, tvärstannade tåget med ett ryck. Resenärerna hörde hur motorerna (eller något) lade av och ljuset i vagnen blev svagare. Försiktigt såg sig resenärerna omkring och väntade på att tågpersonalen skulle ropa ut i högtalarsystemet vad som hänt.
 
Mycket riktigt meddelade snart tågvärden vad som hänt. De hade kört på en stackars försvarslös älg och på grund av det hade någon slang slitits av så att luften åkt ur. Eller något. Den unga kvinnan lyssnade inte särskilt noga eftersom det enda hon kunde tänkt på var den stackars försvarslösa älgen som precis mist sitt liv. Hur som helst fick de avvakta tills ny information gavs.
 
Utanför var det nattsvart och såvitt resenärerna kunde se, befann de sig mitt i skogen. Några resenärer försökte se om sträckan var dubbelspårig eller om de var utom all räddning. Eftersom det var svart som i graven utanför tåget, var det i princip omöjligt att avgöra.
 
 
Efter en lång stund fick kvinnan och hennes medresenärer veta av tågvärden via högtalarsystemet att de eventuellt skulle komma att bli evakuerade till ett annat tåg och därför skulle samtliga resenärer bege sig till en av de bakre vagnarna. Till vagn fyra närmare bestämt.
 
Kvinnan och de övriga i vagnen tog således sina tillhörigheter och begav sig på vandring genom vagnarna. I några vagnar som de tog sig igenom hade ljuset försvunnit och i en av dessa nedsläckta vagnar fanns det andra resenärer. Snabbt förstod kvinnan och hennes sällskap att den nedsläckta vagnen helt saknade ström eftersom de som befann sig i den uppgav att de inte hade hört att alla skulle bege sig till vagn fyra.
 
Slutligen var alla samlade och först passerade ett tåg som åkte åt samma håll som de själva skulle, men det fanns ingen chans i världen att det skulle stanna. Inte med den hastigheten som det tåget hade. Efter ytterligare en stund kom ett annat tåg och det stannade bredvid det skadade tåget. Hoppet väcktes i de trötta och hungriga resenärerna, men snart grusades detta hopp när tågvärden förklarade att resenärerna inte skulle evakueras. Inte än i alla fall. Tågföraren ville tydligen försöka laga tåget själv först. Det blev alltså att fortsätta att vänta.
 
När det totalt hade gått drygt en timme började plötsligt det skadade tåget att rulla. Glädjen bland resenärerna var obeskrivlig. Äntligen skulle de få komma hem! De anlände till stationen i småstaden en timme efter ordinarie ankomsttid. Trött och hungrig vandrade den unga kvinnan hem i snön och kylan. Fast som om förseningen inte hade varit nog, höll hon gång på gång att halka och slå ihjäl sig. Anledningen var att den nykomna snön dolde alla isfläckar som fanns på marken. Livet som tågpendlare är tufft!


Dagens citat:

"Ge av dig, det du vill ha av mig."
(Tommy Nilsson - "Öppna din dörr")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Hanan:

har detta hänt på riktigt?

Svar: Ja :-P Inte så roligt att bara sitta och vänta utan att veta vad som skulle hända. Men vi kom fram till slut :-) Mest synd var det om älgen :-(
Jessica