Det där är inte till någon hjälp!

 
 


Dagens citat:

"Förlorat guld kan återfås, aldrig förlorad tid."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Katten Jones:

Jag har alltid varit liten. Särskilt när jag var yngre var jag väldigt smal. I skolan fick jag höra att jag var ett "anorexiabarn", i tonåren kom det en gång fram en helt främmande man och skällde ut mig för att jag var smal. Detta trots att jag åt. Mer än flera av mina vänner till och med, ändå var jag mindre. Däremot fick dessa kommentarer och utskällningen inte mig att må bättre. Trotts att jag verkligen försökte gå upp i vikt så hände ingenting och till slut orkade jag inte. Jag orkade inte bry mig, orkade inte tycka om mig själv alls. Att jag dessutom gick ner i vikt efter att min första riktiga pojkvän varit otrogen gjorde mig än mer deprimerad. Tyvärr var det ont om stöd, kanske för att ingen visste vad de skulle göra så jag fick söka hjälp på egen hand. Hjälp jag inte fick av vården trots att jag var trött och svag. Jag vägde då 39kg. Jag är 159cm lång.

Mina närmsta vänner hjälpte mig ändå till slut. De såg till att jag fick i mig proteinpulver mellan måltiderna. Jag fick tvinga mig bara för att gå upp till mina normala 45kg igen.

När jag sedan gick upp i vikt för några år sedan nu fick jag höra att jag var tjock. Jag är fortfarande tjock enligt en del av mina vänner från förr, de som lärde känna mig som 45kg tung (inte alla som kände mig då, en del förstår att viktuppgång kan vara nyttigt och ser att jag mår bra). Aldrig kan man slippa kommentarer om vikten och aldrig har man riktigt tillåtelse att vara nöjd.

Sjuk värld vi lever i.

Svar: Riktig sjuk värld. Det gör ont att läsa om det du upplevde. :-( Men det är lite det som jag ville försöka få fram - folk förstår inte att det sårar. Jag har fått höra en del kommentarer (både "tjockis"- och "smal"-kommentarer) och precis som du tröttnade jag. När jag gick ned ungefär 10 kg för 4,5 år sedan, skulle ALLA kommentera detta. Min familj. Mina vänner. Min bästa väns familj. Jag orkade knappt träffa någon eftersom jag inte orkade höra fler kommentarer om det där. Jag önskar att folk åtminstone försökte tänka innan de öppnar munnen.
Så länge man är frisk och mår bra anser jag att man inte ska bry sig om sin vikt. men så fort den börjar påverka hälsan, då är det problem. Men inte annars.
Jessica

#2 - - Hanan:

Jag har kanske varit en sån som bara påpekat att du gått ner i vikt, men det är för att jag visste vad du gick igenom. Det är inte så att jag tror att det är bra att slänga ur sig kommentarer. Däremot hoppas jag att du tycker att vi har haft vettiga samtal och att jag varit till hjälp.

Läste Jones kommentar och den sista meningen är så jävla sann!

Svar: Jo, vi har absolut haft vettiga samtal och jag klagar inte på dig. Jag är bara frustrerad att ALLA tar sig rättigheten att tala om för smala personer att de är smala. Även personer som man inte alls känner eller vet vem de är. Vad jag menade med inlägget är att dels sårar det att jämt få höra det, dels är det inte alls till någon hjälp att påpeka att någon är smal. För mig blev det värre. Det var det som triggade igång min ätstörning - allas "Oj vad smal du är".
Men jag uppskattar absolut våra samtal. <3 Tro inget annat. :-)
Jessica

#3 - - Hanan:

<3

#4 - - Bodypalace:

Ska länka din video i bloggen :) Känner verkligen igen det du säger.

Svar: Vad kul :-) Själv tyckte jag att jag mest svamlade. Men man blir så irriterad när folk ska lägga sig i utan att veta vad som är fel! Om man vill hjälpa någon ska man hellre ge konkret hjälp. Inte bara slänga ur sig saker som "Åh vad smal du är, ät mer". :-s
Jessica

#5 - - Jasmine:

Måste säga att de du säger är så bra och så väldigt sant. Jag är en person som är smal i mig själv - men jag har lidit av anorexia då jag gick ner väldigt mycket. Och just när det gällde anorexian så var det såklart inte maten som var huvudproblemet, det vara bara följden som sedan blev ett problem men bakom det fanns ju det riktiga problemet så att säga.
Men även nu när jag blivit frisk och gått upp i vikt och faktiskt äter och ger min kropp vad den behöver får jag höra "Ja, men du är ju så smal, du kan väl ta en extra kaka" eller "haha, Jasmine när ska komma i puberteten och få bröst".
Väldigt bra video, även om jag är lite sen att kommentera kanske :)

Svar: Tack, vad roligt att du uppskattade inlägget. :-) Jo precis. För visst är maten ett problem, men det är inte grundproblemet. Det är bara ett följdproblem. För många gånger har jag "ätit mer" men efteråt har jag också känt mig äcklig och känt ett tvång att bestraffa mig själv. Så det är ju aldrig så enkelt som att "bara äta mer". Men det förstår man nog inte förrän man själv har upplevt det här.
Stort grattis till att du har blivit frisk! :-) Är glad för din skull. Precis som du äter jag också som jag ska, men ändå ska folk jämt kommentera att man är smal och behöver "äta upp sig". Så jag förstår precis hur du känner. Irriterande att folk bara häver ur sig sådana kommenterar utan att tänka först. :-(
Jessica