Det där är inte till någon hjälp!
Dagens citat:
"Förlorat guld kan återfås, aldrig förlorad tid."
(Kinesiskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jag har kanske varit en sån som bara påpekat att du gått ner i vikt, men det är för att jag visste vad du gick igenom. Det är inte så att jag tror att det är bra att slänga ur sig kommentarer. Däremot hoppas jag att du tycker att vi har haft vettiga samtal och att jag varit till hjälp.
Läste Jones kommentar och den sista meningen är så jävla sann!
Ska länka din video i bloggen :) Känner verkligen igen det du säger.
Måste säga att de du säger är så bra och så väldigt sant. Jag är en person som är smal i mig själv - men jag har lidit av anorexia då jag gick ner väldigt mycket. Och just när det gällde anorexian så var det såklart inte maten som var huvudproblemet, det vara bara följden som sedan blev ett problem men bakom det fanns ju det riktiga problemet så att säga.
Men även nu när jag blivit frisk och gått upp i vikt och faktiskt äter och ger min kropp vad den behöver får jag höra "Ja, men du är ju så smal, du kan väl ta en extra kaka" eller "haha, Jasmine när ska komma i puberteten och få bröst".
Väldigt bra video, även om jag är lite sen att kommentera kanske :)
Jag har alltid varit liten. Särskilt när jag var yngre var jag väldigt smal. I skolan fick jag höra att jag var ett "anorexiabarn", i tonåren kom det en gång fram en helt främmande man och skällde ut mig för att jag var smal. Detta trots att jag åt. Mer än flera av mina vänner till och med, ändå var jag mindre. Däremot fick dessa kommentarer och utskällningen inte mig att må bättre. Trotts att jag verkligen försökte gå upp i vikt så hände ingenting och till slut orkade jag inte. Jag orkade inte bry mig, orkade inte tycka om mig själv alls. Att jag dessutom gick ner i vikt efter att min första riktiga pojkvän varit otrogen gjorde mig än mer deprimerad. Tyvärr var det ont om stöd, kanske för att ingen visste vad de skulle göra så jag fick söka hjälp på egen hand. Hjälp jag inte fick av vården trots att jag var trött och svag. Jag vägde då 39kg. Jag är 159cm lång.
Mina närmsta vänner hjälpte mig ändå till slut. De såg till att jag fick i mig proteinpulver mellan måltiderna. Jag fick tvinga mig bara för att gå upp till mina normala 45kg igen.
När jag sedan gick upp i vikt för några år sedan nu fick jag höra att jag var tjock. Jag är fortfarande tjock enligt en del av mina vänner från förr, de som lärde känna mig som 45kg tung (inte alla som kände mig då, en del förstår att viktuppgång kan vara nyttigt och ser att jag mår bra). Aldrig kan man slippa kommentarer om vikten och aldrig har man riktigt tillåtelse att vara nöjd.
Sjuk värld vi lever i.