Instinkter

De vuxna sade alltid när man växte upp att man aldrig skulle gå fram till en främmande hund eftersom man inte visste om den kunde anfalla - trots att den såg snäll ut. Det där har aldrig riktigt fastnat hos mig. Jag har i princip alltid gått fram till främmande hundar som stått bundna utanför affärer eller liknande, för att klappa dem och säga hej. Fast vid något tillfälle på gymnasiet tror jag nog att den där uppmaningen trots allt fastnade i huvudet på mig. Kort kan jag väl berätta att jag och bästa kompisen var på väg tillbaka till skolan efter att ha varit ute på stan under en håltimme (eller minns jag fel?). När vi skulle passera Raoul Wallenbergs Park vid Gustav Adolfs torg i Malmö, såg jag en väldigt gullig hund som var fastbunden. Givetvis gick jag närmare för att hälsa, men det ville inte hunden veta av. Därför satte den igång att skälla ganska aggressivt. Mitt tvärnitande fick min kompis att skratta och efter det blev jag mer försiktig när det kommer till att närma sig främmande hundar.
 
Detta kom jag att tänka på efter att ha sett följande bild:
 
Bilden är inte min, utan återfinns på http://i.imgur.com/CKjpY.jpg (som går att finna via Reddit).
 

Om jag hade hetat Randi och haft Facebook, hade detta kunnat vara mitt inlägg! Precis så beter jag mig när jag möter djur och människor. ;-)
 


Dagens citat:

"Skalet måste gå sönder innan fågeln kan flyga."
(Alfred Tennyson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie