Jessicas grotta

Ibland händer det saker som får en att fundera. Att tänka om. Att se sig själv i ett annat ljus. Jag gör mitt bästa och man har ju alltid fått höra att allt är bra så länge man gör sitt bästa. Men är verkligen ens bästa tillräckligt nog? I alla lägen? Jag har börjat inse att det inte är det. Ibland måste man helt enkelt vara bättre än vad man är, och det kan inte jag. Dock har jag alltid trott att jag befunnit mig på en högre nivå än den jag faktiskt är på. Men jag inser att det bara har varit inbillning. Jag är på den nivån jag är. Oförmögen att ta mig högre upp. Den insikten smärtar. Som hundratals knivstick i bröstkorgen. Som en tyngd av flera kilo - nej, ton! - sten som placerats på ens bröstkorg. Men vad finns det att göra? Det är trots allt bara sanningen. Hur motbjudande den än är.