Jessicas grotta

 

Om du tror att du får göra vad du vill med din egendom efter din död, tror du fel. Inte bara för att det är praktiskt omöjligt för dig själv att göra något med din egendom när du väl är död. För det lilla problemet kan man ganska enkelt åtgärda - utan att du behöver bli en zombie eller på annat sätt måste återuppväckas. Lösningen stavas T E S T A M E N T E. Fast du får fortfarande inte testamentera som du vill med all din egendom. Inte om du har några bröstarvingar (barn eller deras barn etc.). Varför? För att de har rätt till sin så kallade laglott.

 

Laglotten är hälften av arvslotten och laglotten får aldrig testamenteras bort. För att förklara vad jag menar tänkte jag ta ett exempel. Vi säger att min pappa har dött och kvar är bara min mamma (och jag, min syster och en bror som inte finns i verkligheten). Vid min pappas död ärvde min mamma min och mina syskons andelar med så kallad fri förfoganderätt. När min mamma sedan dör, värderas hennes ägodelar till 150.000 kronor. Eftersom jag, min syster och min (för tillfället påhittade) bror är hennes enda barn, ska dessa 150.000 kronorna delas på tre. De 50.000 kronorna som vi erhåller vardera är vår arvslott.

 

 

Fast innan sin död upprättade min mamma ett testamente och eftersom hon var sur på mig för att jag hälsar på så sällan, har hon i sitt testamente skrivit att hon vill att alla hennes ägodelar ska delas mellan min syster och min bror. Om inte laglotten hade existerat skulle jag gått lottlös. Men nu har jag alltså möjlighet att klandra (= protestera mot) testamentet och kräva att få min laglott. I det här fallet skulle det vara 25.000 kronor, eftersom arvslotten var 50.000 kronor.

 

Är det verkligen rätt att man inte ska få kunna testamentera hur man vill om man har bröstarvingar? Tänk om jag under många år har misshandlat min mamma - ska jag verkligen ha rätt att få del av hennes ägodelar? Är jag verkligen värd det? Jag är faktiskt kluven till laglottsfrågan eftersom jag anser att man alltid ska ha rätt att få göra vad man vill med sina ägodelar och om någon av bröstarvingarna har betett sig illa mot en, ska man inte vara tvungen att ge denna någon som helst del av ens egendom om man inte vill det. Fast samtidigt förstår jag tanken med laglottens existens. Om vi för ett ögonblick återgår till mitt exempel ovan: Vi säger att jag visst har hälsat på min mamma ofta och gjort allt jag kunnat för henne, men att hon helt enkelt vill djävlas med mig. I ett sådant fall kan jag tycka att laglotten är bra. Fast ändå ...

 

Det finns både för- och nackdelar. Frågan är bara vilket som ska väga tyngst. Kanske har du någon klok tanke?

Dagens citat:

"Hopp kostar inget."
(Colette)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie