Våga vägra dialekt i böcker!

Bokbloggsjerka: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
 
 
 
Kanske avslöjar rubriken vad jag tycker om saken i fråga, men för enkelhetens skull skriver jag ut det ändå. Jag tycker inte om dialekter i böcker, och när jag skriver själv skriver jag aldrig på dialekt eller använder talspråk. Jag tycker att det stör läsningen för mycket och risken finns att man som läsare kanske inte alltid förstår vad som sägs. Det har hänt mig. Då tycker jag att man till viss del har misslyckats i sin roll som författare eftersom det är viktigt att läsaren förstår vad som står i boken.


Dagens citat:

"Sådant sinne, sådan person."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Katten Jones:

Jag tror det beror på författaren (och säkert läsaren med så klart). Kan själv bli galen när dialekter och talspråk används, men när Pratchett gör det så blir jag bara lycklig. Han lyckas förstärka och förbättra historien med dialekter, talfel och annat. Helt fantastiskt :) Han är dock den enda (hittills) som lyckats med det imo.

Svar: Jag har tyvärr inte läst någon bok (såvitt jag kommer ihåg) där författaren lyckats med dialekt etc. Har dock hört från andra att det finns några engelska och/eller irländska författare som lyckats. Kanske är de en smula skickligare än den svenska skaran?
Jessica

#2 - - Katten Jones:

Det skulle inte förvåna mig... Men så är jag ju också mer förtjust i engelska böcker än svenska så jag är ju partisk ;)