Jessicas grotta

Självrisk är en fristående fortsättning på Dolda fel och brister. Härmed varnas för spoilers.

 

Under en kall februarinatt brinner Dicte Svendsens grannars (Karen och Sørens) stall ned. Samma natt brinner en skola ned och ganska snart har polisen kopplat ihop de båda händelserna. Vad de däremot inte riktigt kan få in i pusslet är den brutalt mördade kvinnan som Dictes dotter hittar en bit från deras hem. Den mördade kvinnan visar sig vara Karens försvunna syster. Dicte får i uppdrag att rapportera om händelserna, men hon hade aldrig kunnat ana att hennes bevakning av händelserna skulle komma att bli så personlig och farlig som den blir.

 

 

Jag gillar när författaren inte skriver så där förutsägbart som den här typen av berättelser dessvärre tenderar att bli. Elsebeth Egholm drar ut på spänningen ända fram tills de sista sidorna. Egholm vågar också utmana typiska fördomar genom att bjuda in till en form av debatt. Framför allt låter hon polisen Wagner vara den som inte accepterar fördomarna och det ålderdomliga tänkandet som finns. Jag hoppas att han till sist lyckas påverka i alla fall några kollegor. Något som är mindre bra med boken är däremot Egholms karaktärer. De är platta och utvecklas inte nämnvärt, vilket jag tycker är en aning trist. Även om jag har tröttnat på den klassiska utvecklingen (typ att ond blir god), hade jag gärna sett en viss utveckling eller i alla fall fördjupning hos en del karaktärer. Trots att man har fått lära känna karaktärerna och känner till deras bakgrund, saknar de ändå ett djup som engagerar läsaren. Jag blir med andra ord inte tillräckligt berörd.