Daisypath Anniversary tickers

Var går gränsen för stat och kommuns ansvar?

Det här är en del av mina funderingar kring juridikpoddens andra avsnitt.
 
Det så kallade "Landskronamålet" handlar om en flicka som blev omhändertagen enligt LVU (Lag [1990:52] med särskilda bestämmelser om vård av unga). Under en period hade kommunen ingenstans att göra av flickan, så hon blev placerad hos sin mamma igen. Problemet var bara att det var mamman och hemmamiljön som var anledningen/anledningarna till att flickan från början blivit omhändertagen. Trots detta menar kommunen att de inte gjorde något fel. Hur som helst, flickan led av pyromani och eftersom mamman hade svårt för att ta hand om flickan, lyckades flickan ta sig till Landskrona centrum och tända på.
 
Följden blev enorma brandskador. De drabbade var bl.a. Åhléns och Hemköp. Enligt Tove står det i domen (jag antar att det är tingsrättsdomen som hon syftar på) att det som kvarstod av Åhléns "var framför allt grunden" och källarvåningen. Hemköp hade kvar en emballagepress. Allt annat förstördes. Försäkringsbolagen betalade ersättning till butikerna och tog därför över rätten att kräva ersättning av den som orsakat skadan, vilket försäkringsbolagen ansåg var kommunen. Man ansåg att kommunen inte borde ha placerat flickan hos mamman, framför allt då det tydligen fanns andra alternativ. I och med att hon blev placerad hos sin mamma är det kommunens fel att flickan lyckades ta sig ut och tända eld. Därför stämde försäkringsbolagen kommunen.
 
 
Fallet behandlar frågorna om stat och kommuns ansvar för medborgarnas brottslighet och när stat och kommun blir ersättningsskyldiga. Tingsrätt och hovrätt ansåg att kommunen var ansvarig för det inträffade och att kommunen därmed var ersättningsskyldig. Dock jämkade (det vill säga sänkte) instanserna beloppet. I skrivande stund har Högsta Domstolen (HD) redan avgjort frågan. Enligt Mårten finns det inget liknande fall tidigare och därför var den här prövningen spännande.
 
Men hur långt är det egentligen rimligt att stat och kommuns ansvar för medborgarnas brottslighet ska gå? Jag är inte särskilt insatt i det här fallet men utifrån det jag har fått veta anser jag att kommunen faktiskt brustit i sitt ansvar. Inte för att flickan orsakade skada för Åhléns och Hemköp, utan för att flickan blev placerad hos sin mamma - orsaken till att hon blivit omhändertagen från början. Man ska alltid utgå från barnets bästa, men jag anser inte att kommunen handlade efter den principen. Enligt försäkringsbolagen hade kommunen andra alternativ att välja bland, vilket kommunen själv förnekade. Om det nu är så att kommunen hade kunnat placera flickan någon annanstans är det illa att de utsatte henne för det de gjorde genom att placera henne i hemmamiljön. Att göra det är inte att se till barnets bästa. Snarare att se till sina egna intressen först. Det är inte okej. Framför allt inte när det handlar om utsatta barn. När det handlar om barn som är i behov av hjälp och stöd.
 
Mårten nämnde att Englas mamma har stämt staten och att en lärare i England mördade en av sina elever. Men för att höra mer om detta får du lyssna på andra avsnittet av juridikpodden. :-)


Dagens citat:

"Ett mål utan en plan är blott en önskan."
(Antoine de Saint-Exupéry)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Varning för sträckläsning

Bokbloggsjerka: Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig?
 
Mördande hetta av Nora Roberts var den allra första av hennes böcker som jag läste. Grymt spännande och svår att sluta läsa.
 
Hungerspelen-trilogin (Hungerspelen, Fatta eld och Revolt) som Suzanne Collins har skrivit. Jag tror inte att jag behöver säga mer eftersom jag har tjatat tillräckligt om trilogin här på bloggen.
 
Divergent av Veronica Roth. Det finns ett driv som gör det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken.
 
Hett blod och Kallt blod av Lisa Jackson
 
 
Timeline av Michael Crichton
 
Dödligt villospår av Nora Roberts
 
Millenium-trilogin (Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes) av Stieg Larsson
 
Det är i alla fall dessa som jag kommer på nu. Har du egna tips?


Dagens citat:

"Boken är en kamrat för livet, en osjälvisk vän, en sammanboende som inte besvärar."
(Ignacy Krasicki, polsk författare 1735 - 1801)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu är det bevisat: Storleken spelar roll!

När jag och älsklingen skulle borsta honkattens tänder under en helg när älsklingen var hemma upptäckte vi att tandkrämen hade passerat bäst-före-datumet. Med andra ord blev det inget borstande den kvällen. Istället fick jag beställa ny tandkräm. Jag orkade inte kolla upp varifrån vi sist beställde hennes tandkräm, så det fick bli Animail den här gången. Som leveransalternativ valde jag hemleverans eftersom det kostade lika mycket som de andra alternativen och med hemleverans skulle man få ett kolli-id så att man kunde hålla koll på paketet. Med brev-alternativet skulle man behöva gå till ett utlämningsställe och hämta ut det. För mig blir det smidigare om jag kan få hem det till lägenheten eftersom jag kommer hem så sent på kvällarna.
 
Med tanke på att jag bara beställde en liten tandkrämstub tänkte jag att de skulle stoppa det i ett mindre kuvert eller en mindre låda. När jag kom hem från jobbet stod det här paketet utanför dörren (på bilden har jag lagt lådan bredvid ett vanligt A4-block så att du enkelt kan jämföra storleken):
 
 
Jaha ... Kanske hade de lagt i något mer? Det kunde jag ju inte veta förrän jag öppnat paketet:
 
 
...
 
Ja, det var ju skitsmart! Hade det inte varit enklare att ta ett mindre kuvert eller en mindre låda? Nu klagar jag inte på Animail eftersom jag är nöjd med både produkt och leverans (honkatten är väl mindre nöjd med produkten ...), fast jag tycker att den stora lådan var lite onödig. Jag beställde trots allt bara en liten tandkrämstub ... Fast å andra sidan blev honkatten glad över lådan. Så fort tandkrämstuben tagits ut och jag vänt ryggen till, hade hon hoppat i och lagt sig i lådan. Nu tillbringar hon större delen av tiden där. Det finns alltid positiva sidor!


Dagens citat:

"Lita på att strömmen bär dig. Den känner till vägar du inte ens kunnat drömma om."
(Jane Lee Logan)


Ha det så bra!
Tandkrämiga kramar
Jessie

Förtal bland sociala medier

Det här är en del av mina funderingar kring juridikpoddens andra avsnitt.
 
 
 


Dagens citat:

"Jag har lärt mig att 'ha ett leverne' inte är samma sak som att 'ha ett liv'."
(Maya Angelou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - avsnitt 2

Det är lite farligt att gå runt och lyssna på juridikpodden i mp3:n. Eller, farligt och farligt. Jag menar inte att jag riskerar mitt eller andras liv. Vad jag menar är att eftersom Mårten Schultz är så rolig (han har dessutom ett rätt gulligt skratt), kan jag inte låta bli att le eller skratta. Det får givetvis omgivningen att höja på ögonbrynen. Fast det är det värt. :-)
 
I andra avsnittet uppehöll sig Mårten och Tove en del kring förtal samt stat och kommuns ansvar för medborgarnas brottslighet. Detta kommer jag att skriva om i några inlägg. Det och även om lite andra ämnen som de tog upp. I det här inlägget tänkte jag prata (läs: skriva) om två mindre ämnen.
 
 
 
 
Alldeles i början av avsnittet nämner Tove att en kompis' kompis vid något tillfälle undrat varför folk jämt pratat om att lasermannen är den farligaste brottslingen. Han tyckte nämligen själv att den farligaste brottslingen genom tiderna måste vara gärningsmannen. Egentligen skulle det här uttalandet kunna vara roligt, men i just det här fallet är det inte det. Varför? Därför att killen själv var allvarlig. Jag kan själv tycka att det är allmänbildning att vem lasermannen var, fast jag ska inte kasta sten i glashus. Jag kan själv inga detaljer. Men vems ansvar är det att se till att befolkningen känner till vissa saker? Är det medborgarnas eget ansvar eller ska man lägga det ansvaret på exempelvis skolan? Jag menar, det är inte lätt att veta saker och ting om man aldrig har hört talas om det. Fast å andra sidan är det lätt att kolla upp det när man får höra om det första eller kanske till och med andra gången. Internet ger ju enorma informationssökningsmöjligheter. Jag tycker alltså att det är upp till var och en att kolla upp saker och ting. Med andra ord är det dags för mig att bli bättre på det.
 
Något annat som nämndes i poddens andra avsnitt var Centrum för rättvisa eftersom organisationen nu fyllt tio år. Vad gör då Centrum för rättvisa? Så här står det lite på deras hemsida:
 
Centrum för rättvisa står upp för individen genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor.  Centrum för rättvisa bildades 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter.
 
Du kan som sagt läsa mer på deras hemsida. Efter en snabb koll (för jag har tyvärr inte så stor kunskap om dem) fick jag ett bra intryck av organisationen. Riktigt bra initiativ!
 
 
Det var vad jag tänkte skriva om i dag. I kommande inlägg kommer jag skriva om följande ämnen:
 
  • Poddare förtalar
  • "Landskronamålet"
  • Livet på internet - verkligt eller inte? (eller för att göra en referens till sista delen i Hungerspelen-trilogin - Revolt - "Real or not real?")
  • Att skapa egna ord
  • Jurister = rättshaverister?
  • Vem som helst kan vara jurist
Vad tyckte du själv om juridikpoddens andra avsnitt?


Dagens citat:

"I believe in Karma what you give is what you get returned."
(Savage Garden - "Affirmation")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Grattis till de nygifta!

En fågel viskade i mitt öra ... Nåväl, riktigt så var det inte. Däremot läste jag på Kattens Jones fästman J-mans blogg att de numer inte är förlovade. Från och med i går är de gifta! Okej, det lät lite lustigt när man sade den meningen högt, men det jag menade är att de gifte sig i går (om jag inte minns fel?). Riktigt stort grattis till dem. :-) Är glad för deras skull, för bröllopsdagen är en stor dag och det är en härlig känsla när man väl har gift sig. Förberedelserna var bara otroligt stressiga, men efteråt ... Det kändes på ett speciellt sätt. Jag hoppas få veta lite om bröllopet så snart Katten får tid. ;-)
 
Kyrkan vi gifte oss i.
 
Själv har jag och älsklingen varit gifta i snart två år. Jösses vad tiden går! Känns faktiskt inte som att det är så länge sedan. Men det är det. I snart två år har jag kunnat kalla mig för "fru" och älsklingen för min "make". Och så har jag fått en hel del förvånade kommentarer. För det är ju konstigt att jag är gift när jag är så ung som jag är. Varför skulle det vara konstigt? Egentligen. Om man tänker efter. Det är väl ändå inte bara äldre som gifter sig? Visst är det kanske inte så vanligt att unga gifter sig. Nuförtiden är det många som lever i samboskap (fick inte använda det uttrycket i mitt examensarbete eftersom min handledare tyckte att det lät som att jag pratade om kor ...). Med samboskap menar jag att de lever som sambor. Oj, det blev visst lite gnälligt. Sorry! Vad jag ville ha fram är helt enkelt att jag trivs som gift, även om det inte är någon större skillnad mot när jag var ogift. Hmm, borde nog kolla upp vilken sorts bröllopsdag vi firar i år. Förra året var det ju bomull. Och snäll som älsklingen är fick jag en bomullsrondell av honom. ;-) Det är min make det.


Dagens citat:

"Var inte rädd för att ändra dig – kanske är du klokare idag än igår."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det går inte bra för mig ...

Förra veckan lyckades jag försätta mig i ett par mindre bra situationer på jobbet. Fast jag ska poängtera att det inte inverkade på mitt arbete! Mitt arbete sköter jag som jag ska. Däremot har kanske min arbetsgivare fått ett annat intryck av mig ...
 
Skrivaren som finns borta i min arbetsgrupps hörna är en hungrig filur. Därför fick jag fylla på dess matförråd med papper. För att kunna få med mig så många kartonger med skrivpapper som möjligt (materialrummet ligger en bit ifrån vår arbetshörna) tog jag en vagn. Samtidigt passade jag på att lämna några kartonglik i materialrummet. När jag skulle ställa tillbaka vagnen sade ena kollegan att jag skulle ställa mig på vagnen, så kunde han köra mig. Först sade jag nej och förklarade att jag klarade av att dra dit vagnen själv. Han gav sig inte utan övertalade mig till att ställa mig på den där vagnen ... Fast särskilt långt kom vi inte för strax efter att min kollega börjat knuffa på, kom chefsadministratören ut från ett av mötesrummen där HASSO (Hyresnämndernas, Arrendenämndernas och Svea hovrätts Samarbetsorgan) höll till. HASSO skulle nämligen ha möte eller något på vår nämnd. Med höjt ögonbryn frågade hon vad det här var för lekstuga. Innan jag visste ordet av hade min kollega försvunnit och lämnat mig i sticket. Han som i vanliga fall är en gentleman ...
 
 
Två dagar senare skojade jag med en av våra registratorer. Till slut kom vi fram till att hon var "bäst". På skämt skrev jag detta på hennes tavla utanför hennes rum. Strax innan jag skrivit klart hörde jag att hon ropade på chefsadministratören - som kom gående i korridoren. Chefsadministratören noterade att jag återigen stod och lekte. Och vet du vad? Barnsligt nog försökte jag försvara mig genom att förklara att den första händelsen berodde på att min kollega hade övertalat mig att kliva upp på vagnen. Hon lät inte särskilt övertygad.
 
Jaha ... Kanske är det bäst att försöka bete mig lite vuxet på jobbet de sista veckorna som är kvar. Behöver ju inte rasera hela den bild som arbetsgivaren tidigare fått av mig. Nu lyckades jag i och för sig försätta mig i ännu en inte så bra situation den här veckan. Kort och gott: det går inte särskilt bra för mig ...


Dagens citat:

"I believe we place our happiness in other people's hands."
(Savage Garden - "Affirmation")


Ha det så bra!
Barnsliga kramar
Jessie

Dirigenten från Sankt Petersburg (Camilla Grebe & Paul Leander Engström)

Tom tror sig kunna hantera den korruption och brutala maktkamp som är självklara inslag i det ryska affärslivet, men finner sig snart indragen i en våldsspiral som kostar flera av hans närmaste livet.
 
När Dirigenten från Sankt Petersburg var utläst visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Det här är första delen i en thriller-trilogi som skildrar Ryssland i början av 2000-talet, fast särskilt fängslande eller spännande var den inte. Visserligen hände det mycket i boken och på vissa ställen var den spännande, men det som jag tyckte var mest spännande var att få veta vad det var som Tom gjorde för tio år sedan. Jag blev frustrerad över att författarna hela tiden snuddade vid svaret, men sedan gled bort från det. Lite retsamt. Det var också läskigt att veta att den här boken är inspirerad av verkliga händelser.
 
 
Boken var i mina ögon välskriven, men inte tillräckligt engagerande. Fast jag kommer vilja läsa de två andra delarna. Jag hoppas att det stora frågetecknet i slutet av första boken kommer att redas ut och besvaras i någon av de andra två böckerna.
 
Boken fick jag genom Booked.



Dagens citat:

"Tala när du är arg och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin kommer att ångra."
(Laurence J. Peter)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förtal genom fiktivitet

Det här är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
Mårten och Tove pratade om juridiken kring filmen Call girl. Jag har själv inte sett den och kommer därför bara redogöra för det Mårten och Tove berättade. Fast det är ändå inte Call girl som är det intressanta, utan snarare de juridiska frågor som uppstår med anledning av filmen.
 
Call girl är baserad på en verklig historia där unga flickor utnyttjades sexuellt. I filmen pekas vissa personer ut och påstås vara delaktiga i denna härva. En av personerna som pekas ut antas vara Olof Palme eftersom karaktären säger saker som är typiska för just Olof Palme. Palmes efterlevande har tagit illa vid sig eftersom de anser att det inte finns bevis för att Palme skulle ha varit inblandad. Därmed avser de att filmen är förtal mot avliden.
 
Vad innebär då förtal och förtal mot avliden? I brottsbalken (1962:700) 5 kap. 1 §, 2 § och 4 § finns följande definitioner:
 
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
---------------------------

---------------------------
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
--------------------------
--------------------------
4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
-------------------------

Såvitt jag vet är frågan ännu inte avgjord, men detta får en definitivt att börja fundera över det egna skrivandet. Mårten och Tove diskuterade det här (inte specifikt mitt skrivande, men berättande i allmänhet). Det finns olika sätt att berätta en verklig historia på. Man kan skriva direkt om det (tänk facklitteratur) eller så kan man använda den fiktiva formen. Man skriver alltså en skönlitterär berättelse. Fast får man då använda verkliga personer? Mårten berättade om en uppväxtroman som en tjej hade skrivit. I den romanen hade författaren pekat ut personer i sin närhet och hon dömdes senare för förtal. Domstolen menade (enligt Mårten) att som författare måste man skydda personer som kan bli förtalade.
 
 
När jag hörde det började jag som sagt fundera över mitt eget skrivande. Det är lätt att man, åtminstone till en början, baserar sina karaktärer på verkliga personer. Det gjorde jag när jag skrev VAKT, vilket i och för sig är naturligt eftersom det manuset baserade/baseras delvis på egenupplevda händelser. Hade jag kunnat bli åtalad för förtal? Visserligen lånade jag bara vissa egenskaper från några (verkliga) personer, men tyvärr fanns ändå likheterna där. I alla fall i mina ögon och det som jag lät karaktärerna utföra var inget smickrande. Man får med andra ord passa sig när man skriver och väljer att basera sin berättelse och sina karaktärer på verkliga händelser och personer. För även om det är en verklig berättelse - är det verkligen försvarligt att hänga ut personer? Är det inte bättre att skapa nya karaktärer? Eller snarare: Är det verkligen värt att hänga ut någon för att man vill berätta sin historia? Man kan ju fortfarande berätta sin historia även om man använder påhittade karaktärer.
 
Om jag väljer att fortsätta skriva på VAKT kommer jag definitivt göra ändringar. För min mening har aldrig varit att hänga ut någon. Jag har bara känt ett behov att berätta om mina upplevelser.


Dagens citat:

"Vargar har goda skäl att frukta människan. Men människan fruktar vargen på grund av missförstånd."
(John Theberge, vargexpert i Kanada)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Han ger mig hemlängtan!

Under uppväxten var jag aldrig särskilt förtjust i danska. För att citera min pappa är det bara rent "vrövvel", och i Malmö finns det (av förklarliga skäl) en massa danskar. Man kan få in danska tv-kanaler. Kort och gott var jag omringad av danska.
 
Fast nu när jag har varit en exporterad skåning i fyra år tycker jag att danska faktiskt är charmigt. När jag nu hör danska längtar jag tillbaka till Skåne igen. För tillfället har jag en dansk låt i mp3:n och varje gång den spelas får jag nästan lust att ta första bästa tåg ned till Skåne. Får inte du det? ;-)
 
 
 


Dagens citat:

"Oavsett hur många misstag du gör på vägen, eller hur långsamt du går fram, så är du långt före dem som inte ens försöker."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I love my beach body!

Förra året uppmanade Bodypalace sina läsare att skicka in bilder på sig själva iklädda badkläder. Syftet var att visa att alla är vackra som de är och att vi inte alls måste se ut på ett visst sätt för att kunna vara på stranden utan att skämmas. Genom att läsarna visade upp sina naturliga (och därmed även vackra) kroppar, skulle läsarna tillsammans hjälpas åt att krossa beachidealet. Till och med jag deltog i projektet Krossa beachidealet.

I år är det dags för samma sak, men i år har Bodypalace döpt projektet till I love my beach body. Hur du gör för att skicka in ditt bidrag kan du läsa om på Bodypalace's blogg. Som det ser ut nu kommer jag inte att delta i år eftersom jag av olika anledningar inte känner för att figurera på bilder just nu. Att skicka in samma bild som förra året känns inte aktuellt. Fast jag hade gärna deltagit i år med!
 
 
Jag tycker att projektet är ett väldigt bra initiativ från Bodypalace's sida. Hans blogg utgör en bra motvikt mot dagens förvridna ideal och bloggen hjälper många att må bättre, däribland jag själv. Jag börjar dock skymta en förändring. Kanske håller det tidigare idealet på att försvinna? Jag hoppas i alla fall det.
 
Kom ihåg: Du är tillräckligt bra och vacker precis så som du är!


Dagens citat:

"I believe that beauty magazines promote low self esteem."
(Savage Garden - "Affirmation")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Är all marknadsföring bra marknadsföring?

Det här inlägget är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
"Alla sätt är bra utom de dåliga", brukar min pappa säga. Fast hur kan man på förhand veta vilka sätt som är dåliga? Ifall man inte har något att jämföra med kan det vara svårt att veta. Många gånger måste man lära sig från sina egna misstag.
 
Såvitt jag vet är advokatbyråer i allmänhet dåliga på att marknadsföra sig och då menar jag inte att de väljer fel sätt att marknadsföra sig på (men det förekommer säkert det med). De syns helt enkelt inte alls. Det har dock advokatfirman MAQS Law Firm försökt göra något åt i sin reklamfilm MAQS Justice.
 
 
 
Är det här ett bra sätt att marknadsföra sig på? Enligt Mårten finns det en del kritiska röster som menar att den här reklamfilmen riskerar att underminera byråns varumärke eftersom den kan uppfattas som oseriös. Fast där håller jag med Mårten som menar att det nog är en liten risk för det eftersom det trots allt är år 2013. Visst är den här filmen väldigt töntig och jag tycker inte att det tydligt framgår vilken inriktning byrån har, men det är bra att de försöker synas. Jag tycker att fler byråer borde försöka synas så att man som privatperson vet var man kan vända sig någonstans om man behöver juridisk hjälp. Många vänder sig till exempelvis oss på hyresnämnden för att få rådgivning i boendefrågor, men tyvärr får vi inte ge råd. Inte ens det allra minstaste. Därför måste vi många gånger be dem att ta kontakt med någon jurist. Som brev på posten får man då motfrågan om man känner till jurister som biträder i hyresrättsliga och boendefrågor. Tyvärr får vi inte heller ge sådana tips (jag vet, vi får knappt göra något!). Därför skulle det vara bra om fler byråer valde att synas lite mer.
 
I och för sig hade jag inte hört talas om den här reklamfilmen förrän jag lyssnade på juridikpoddens första avsnitt, men tack vare juridikpodden fick jag vetskap om filmen och genom mig får du nu själv veta att filmen existerar. Man ska inte underskatta kraften i spridningen bland sociala medier. :-)
 
Man måste inte göra en reklamfilm som MAQS. Det finns en mängd andra sätt. Bara fantasin sätter gränser. :-)


Dagens citat:

"Ur svårigheter föds mirakel."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så fel kan jag väl ändå inte se?!

När man ska kommentera blogginlägg kräver vissa bloggplattformar att man skriver in de tecken som man sett i en separat ruta för att bevisa att man inte är någon robot. Devote är ett exempel på detta. Nu följer jag i och för sig inte särskilt många Devote-bloggar, men nästan varje gång jag ska kommentera ett inlägg på en sådan blogg får jag ett meddelande om att jag har skrivit fel trots att jag är bombsäker på att jag har skrivit rätt. Se bara på det här exemplet:
 
Efter att man har klickat på "Skicka kommentar" ...
 
 
Åh! Jag tror att jag blir galen! Ser jag verkligen så fel eller kan det vara att det är Devotes system som helt enkelt inte riktigt fattar? Nu är det i och för sig inte hela världen, men man blir lika irriterad varje gång felmeddelandet dyker upp när man är säker på att man faktiskt skrev rätt ...


Dagens citat:

"Du kan inte nå tapperhet utan att gå via sårbarhet."
(Brené Brown)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Osjälvisk, tapper, fridfull, ärlig eller lärd? Del 5

 


Dagens citat:

"Världen är som en bok, och de som inte reser, läser bara en sida."
(Saint Augustine)


Ha det så bra!
Lärda kramar
Jessie

"X antal gram ger Y antal dagsböter ..."

Det här inlägget är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
Mårten och Tove nämnde att list- och mängdresonemang har existerat på domstolarna. Med det menas att domstolarna har använt sig av listor (mest använd är nog Sterzels bok "Studier rörande påföljdspraxis m.m.") som talar om vilka påföljder olika mängder beroende på brott ger. Låter det förvirrande? Vad jag menar är att exempelvis om man kör bil rattfull med 0,2 till och med 0,49 promille alkohol i blodet får man 40 dagsböter. Om man bär kniv på allmän plats får man 50 dagsböter.
 
Nu uppfattade jag aldrig om Mårten och Tove menade att dessa listor har försvunnit från domstolarna eller inte, men jag vill i alla fall påstå att listorna med mängdresonemangen fortfarande lever. I alla fall på den tingsrätt där jag hade min praktik och även på den åklagarkammare jag var på. Som exempel från tingsrätten kan jag nämna en förhandling där jag var protokollförare. Den här killen var åtalad för en mängd "småbrott". Med "småbrott" menar jag snatteri, stöld, flera fall av ringa narkotikabrott etc. När påföljden sedan skulle räknas ihop gick man efter Sterzels listor, vilket innebar att man listade varje brotts påföljd (dock bara de brott som han fälldes för såklart!) och sedan räknades detta ihop enligt ett visst mönster. Man får ju så kallad rabatt om man fälls för flera brott samtidigt. På åklagarkammaren använde vi oss dagligen av listor och Sterzel när vi skrev strafförelägganden. Jag har fortfarande kvar dessa listor - det var därför jag kunde ge de två exemplen som jag nämnde i början.
 
 
Detta så kallade list- och mängdresonemang är i mitt tycke både bra och dåligt. Det som är bra är att det blir samma bedömning för alla. Oavsett om det är du eller jag som bär kniv på allmän plats döms vi till 50 dagsböter. Det spelar ingen roll varför vi bar kniv. Att göra det är olagligt och därför ska vi få en påföljd. Om man då går efter list- och mängdresonemang blir det enkelt att döma ut påföljd. Okej, visst spelar "varför" en viss roll. Om vi bar kniv därför att vi gör det i yrket och vi var på väg hem från jobbet är det försvarligt. Då ska ingen påföljd vanligtvis dömas ut.
 
Fast det negativa är att det blir ett alldeles för fyrkantigt tänkande och tyvärr kan juridiken göra en rätt fyrkantig i tänkandet. Man tenderar att inte bry sig särskilt mycket om "varför" utan man ser mest till "vad" det är. Att göra som HD och ta med samtliga omständigheter gör att "varför" får lite större utrymme jämfört med tidigare. Därmed kan det bli en mer rättvis bedömning (även om själva utdömandet av påföljd kan bli "jobbigare"), för det finns kanske många gånger en försvarlig anledning till varför man gjorde som man gjorde. Men då ska det också handla om en verkligt försvarlig anledning.
 
Sammanfattningsvis: Det kan vara lättare för den dömande verksamheten att tänka lite fyrkantigt eftersom det då blir "lika för alla", men genom att ta med samtliga omständigheter kan det bli en mer rättvis bedömning eftersom varje fall skiljer sig från varandra.


Dagens citat:

"Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram."
(Nalle Puh)


Ha det så bra!
Listiga kramar
Jessie

"Djur har också människors känslor!"

Jag valde ju att ha ugglan från Fablernas värld på min "upplysningsskylt" på jobbet. Varför jag valde Jakob Uggla beror på att jag minns honom som en slags upplysare. Dessutom sägs ju ugglor vara kloka. ;-)
 
Som liten var jag otroligt förtjust i Fablernas värld. Jag både såg det på TV och lyssnade på kassettbandet om och om igen. Ifall du är för ung för att veta vad ett kassettband är, är det stenåldersversionen av en CD-skiva. Fast CD-skivor är väl snart utdöda de med? Hur som helst, det var tack vare Fablernas värld som jag lärde mig olika ordspråk och innebörden av dem. På mellanstadiet arbetade vi mycket med ordspråk och då kände jag att Fablernas värld hade hjälpt mig mycket genom att tydliggöra ordspråken. T.ex. Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri. Det ordspråket var välbekant för mig eftersom jag om och om igen hade lyssnat på kassettbandet. Där fanns avsnittet där Pentti Varg ska gräva en grop åt något av de andra djuren. Hmm, jag tror bestämt att jag ska stjäla kassettbandet från mina föräldrar nästa gång jag är och hälsar på om inte syrran redan har lagt vantarna på det.
 
 
En kollega började prata med mig om Fablernas värld med anledning av min skylt. Efter det letade jag upp klipp från fablernas värld på YouTube, men hittade tråkigt nog väldigt få klipp. :-( Jag måste försöka få tag i dem på DVD så jag kan frossa i fabler. :-) De är ju väldigt allmänbildande.
 
Den med Janne Korp och Fröken Stork fanns på kassettbandet!
 
 
 
 


Dagens citat:

"Dans är själens gömda språk i kroppen."
(Martha Graham)


Ha det så bra!
Fabliska kramar
Jessie

Älskar att hata ord ... Eller hatar att älska ord?

Det här inlägget är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
Mårten påstod att jurister hatar ord och stirrar därför jämt på det de skrivit och vill stryka ord. Tove kontrade med att jurister samtidigt älskar att skriva långt. En smula motsägelsefullt, inte sant? Angående påståendet att jurister hatar ord, kan jag inte uttala mig om det eftersom jag inte har upplevt detta. Däremot vet jag mycket väl att jurister älskar att skriva långt. Även en förklaring av en mycket simpel sak kan bli flera sidor lång.
 
Jag har inget emot att andra tycker om att skriva långt - jag tycker själv om det! Nu beror det i och för sig på att jag älskar att skriva och inte har något emot det. Jag tycker att det är kul att använda mig av ord. Fast skulle jag ha tyckt om att skriva (långt) om jag inte hade tyckt om ord? Varför brukar jurister vara så långrandiga om de nu hatar ord? Är inte det motsägelsefullt? Innebär det att jurister älskar att plåga sig själva? De använder ju något som de hatar och de använder det mycket och ofta.
 
 
Nu insåg jag precis något (wow, kontakta tidningen med en gång!). Jag påstod för en stund sedan att jag inte har upplevt att jurister hatar ord, fast det är förmodligen inte helt sant. Ja, nu verkar det som att jag har ljugit för dig igen. Och jag ska komma fram till saken. Nu. Jurister är väldigt konsekventa när de skriver. Med det menar jag att de inte gärna varierar sig ifråga om ordval. De håller sig gärna till samma ord/uttryck genomgående i en text. Kanske har det sin grund i att de hatar ord och därför använder så få som möjligt (trots att argumentet för denna "konsekvens" är att man som läsare ska veta vad det är juristen menar)? Få i fråga om antal olika ord/uttryck, men dessa används mycket eftersom jurister älskar att skriva långt men vill använda sig av så få olika ord som möjligt.
 
Kort och gott: Jurister är komplicerade varelser.


Dagens citat:

"Livet handlar inte om att hitta dig själv. Livet handlar om att skapa dig själv."
(George Bernard Shaw)


Ha det så bra!
Kamar
Jessie

Jag har kommit en god bit på vägen

Nyligen passerade jag 100 insamlade kronor på GodStart. Det har tagit ett tag, men särskilt ansträngande har det inte varit.
 
Om man ändå ska ha en startsida kan man lika gärna ha GodStart-sidan som startsida. Man kan enkelt komma åt sina favoritlänkar, kolla vädret, nyheter och lite annat smått och gott. Det bästa av allt är att man under tiden som man använder GodStart hjälper till att samla in pengar till någon av de organisationer som finns att välja bland. Man väljer själv vilken och det kostar ingenting! De pengar som samlas in är annonsörernas pengar. Smart va? Man gör en god gärning utan att behöva anstränga sig extra.
 
 
Tack Hanan för att du introducerade mig för GodStart!
 
Och just det! Sammanlagt har användarna i skrivande stund samlar ihop 993 626,05 kr. Beloppet ökar hela tiden! Vill du också hjälpa till? Klicka då på bannern där uppe (ovanför kissen) och registrera dig för att komma igång! Ju fler vi är, desto större hjälp kan organisationerna få. :-)
 


Dagens citat:

"Enda skillnaden mellan en hockeymamma och en bulldog är läppstift."
(Sarah Palin)


Ha det så bra!
Goda kramar
Jessie

Att svära på juridiska

Det här inlägget är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
 
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den otroligt dåliga kvaliteten. För visst brukar det väl inte vara så dålig kvalitet? Eller är det jag som missat det? Eller min dator som är dum just nu?
 
 


Dagens citat:

"Det finns tusentals sjukdomar men bara en hälsa."
(Ludwig Börne)


Ha det så bra!
Svärande kramar
Jessie

Hen och de fåriga juristerna

Det här inlägget är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
 
Det blev ganska stort när ett förlag för ungefär ett år sedan gav ut en barnbok där huvudkaraktären var hen istället för han eller hon. I och för sig har begreppet funnits sedan tidigare, men det var i och med den här boken som jag upplevde att debatten föddes och starka känslor väcktes. Jag håller med Mårten Schultz i att hen är praktiskt att använda och det är inte själva syftet med hen som jag har något emot. Jag tycker att det är bra med ett könsneutralt pronomen, men för mig är hen för feminint. För mig känns det som att man har förkortat henne. Om man nu ska ha ett könsneutralt pronomen tycker jag att det verkligen bör vara just könsneutralt och inte luta åt det ena eller andra hållet. För om det gör det anser inte jag att det är könsneutralt. Dessvärre har jag för närvarande inget bättre förslag, men jag är säker på att det finns ett mindre feminint (och maskulint för den delen) pronomen som man hade kunnat uppfinna.
 
 
Tove och Mårten nämnde att jurister gärna väntar med att använda vissa ord eller uttryck (däribland hen) tills domstolarna och lagstiftare använder det och underrätterna (till exempel tingsrätt) väntar tills överinstanserna (hovrätt och Högsta Domstolen) använder det. Just den företeelsen känner jag verkligen igen! På tingsrätten där jag hade praktik slutade de använda skall första när Högsta Domstolen (HD) bytte ut skall mot ska. På jobbet försöker jag byta ut krångliga begrepp och/eller ord mot enklare i de protokoll jag skriver, men de flesta hyresråden håller benhårt fast vid "de gamla hederliga" och många gånger svårförståeliga orden/begreppen. När jag var på tingsrätten (eller var det på åklagarkammaren?) var argumentet att man inte kan förenkla språket för mycket eftersom man då kommer bort från lagtexten. För man kan tydligen inte byta ut något av lagtextens ord mot en mer lättförståelig synonym ...
 
På det sättet är jurister riktiga får ... Varför vågar de nästan aldrig ta det första språkliga steget? Jag ska fortsätta att utmana och försöka få de jurister som jag arbetar med att göra detsamma. :-) Det är väl ändå bättre att skriva så att alla förstår? Jag anser att det inte bara är jurister som ska kunna förstå vad domstolarna pratar om.


Dagens citat:

"Utan en pluspol och en minuspol, skulle livet sakna gnista."
(Deepak Chopra)


Ha det så bra!
Hen-kramar
Jessie

Kärlekskakor

Jag har aldrig ätit lyckokakor. Det närmaste som jag har kommit denna företeelse är på TV. Men efter att ha sett klippet nedan (och hittat ett recept på svenska) verkade de ju inte så svåra att göra. Fast istället för spådomar gjorde jag som i receptet - jag skrev kärleksförklaringar på lappar som jag vek ihop.

 
Sedan var det inga svårigheter att röra ihop smeten. Lätt som en plätt! Och efteråt? Ja, det är väl bara att göra som kvinnan i klippet. Stänga kakan och vika ihop. *fnyser* Ha, om det ändå hade varit så lätt ... Det tog mig flera försök innan jag lyckades få till de där jädrans kakorna. Efter många svordomar och uppätna-misslyckade-kakor. Men det lyckades! Fast man ska nog ta och äta dem samma dag. Väntar man två dagar (som jag) blir de mjuka. Fortfarande goda i och för sig, men de ska väl vara lite hårdare? Inte stenhårda, men heller inte överdrivet mjuka.
 
Mina absolut-inte-perfekta kärlekskakor.
 
 
 


Dagens citat:

"Det finns tre ord som förmedlar hemligheten med konsten att leva, hemligheten bakom all framgång och lycka: Ett Med Livet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - avsnitt 1

Jag följer som bekant rätt många bloggar (kanske för många?) och en av dessa är Juridikbloggen som drivs av bland annat min ena lärare från paralegalutbildningen - Mårten Schultz. För mig har han kommit att bli en av mina föreilder. Han är väldigt trevlig, rolig och intressant. Hur som helst, jag har noterat att han har berättat om Juridikpodden men inte förrän nyligen har jag haft ork eller tid att lyssna.
 
Nu har jag emellertid lyssnat igenom första avsnittet och tyckte att det var både underhållande och intressant att lyssna på Mårten och Tove. Att Mårten är underhållande att lyssna på visste jag i och för sig sedan tidigare. :-) Jag tycker inte att den bara riktar sig till den som är intresserad av eller insatt i juridik. Vissa passager kräver kanske viss juridisk kunskap, men i stort tror jag att man kan lyssna på deras poddar utan denna kunskap.
 
 
Första avsnittet fick mig att börja fundera på och vilja kommentera en del av det som de tog upp. Tanken är att jag i det här inlägget ska dela med mig av mina tankar, men jag kommer nog bli tvungen att dela upp mina tankar i olika inlägg. Annars kommer inlägget bli för långt. För att kunna hänga med ordentligt i vad jag pratar om kan du med fördel lyssna på avsnittet. Om inte annat för att Mårten är så himla rolig! Fast om du inte vill lyssna behöver du inte. Jag ska försöka vara tillräckligt tydlig ändå.
 
En stund senare ...
 
Jag började med att skriva om min första tanke, men eftersom jag redan nu inser att inlägget kommer bli för långt tänker jag ta upp det i ett eget inlägg. Däremot tänkte jag här nämna vad det är jag ska skriva om:
 
  • Hen
  • Jurister hatar och älskar ord
  • Att svära på juridiska
  • List- och mängdresonemang
  • Marknadsföring - positivt eller negativt?
  • Juridiken kring Call girl - förtalsfrågan
 
Tänk att ett poddavsnitt kan ge upphov till så många tankar. Hoppas att du orkar hålla ut tills jag har tagit mig igenom samtliga tankar. :-)
 
Har du egna funderingar kring juridikpoddens första avsnitt?


Dagens citat:

"Äg mindre. Lev mer."
(Joshua Becker)


Ha det så bra!
Poddiga kramar
Jessie

Osjälvisk, tapper, fridfull, ärlig eller lärd? Del 4

 
 


Dagens citat:

"Istället för att klaga över att rosenbusken har taggar, gläds åt att taggbusken har rosor."
(Okänd)


Ha det så bra!
Ärliga kramar
Jessie

Nytt "serieprojekt"

Jaha, då var Buffy the vampire slayer slut för den här gången. Nu har jag tagit mig igenom samtliga sju säsonger. För vilken gång i ordningen vet jag inte (dock var detta första gången sedan jag fick boxen av älsklingen). Det var i alla fall några år sedan sist. Nu har jag fått en tillräckligt stor dos av Spike och Faith så att jag kan klara mig ett tag. ;-) När jag hade nått sista säsongen jämförde jag skådespelarna med hur de var och såg ut i första säsongen. Jösses, vilken skillnad! Fast skillnaderna har skett gradvis och man märker dem därför inte förrän serien är slut. I alla fall inte helt. Vi får se när jag bestämmer mig för att njuta av deras sällskap igen.
 
Men vad ska jag nu ägna mig åt när jag inte längre har någon Buffy som kan hålla mig sällskap om kvällarna? Jag har faktiskt några förslag och har redan bestämt mig för vad. Nu när jag ändå är inne i en nostalgifas tänkte jag besöka en gammal vän. Eller, snarare gamla vänner, nämligen Skrotnisse och hans vänner! Jag fick serien på DVD i julklapp av mina föräldrar, syrran och hennes familj. När jag och min syster var små tittade vi jämt på den här serien. Av någon anledning var jag extra förtjust i eremiten. ;-)
 
 
Har du missat Skrotnisse och hans vänner? Ingen fara! Precis som med nästan allt annat går det säkert att hitta på allas vår vän YouTube. :-) I klippet ovan kan du i alla fall se små delar från denna roliga (och lite sorgliga) serie. Hoppas att jag fortfarande tycker om den. Det skulle vara tråkigt om den vuxna upplevelsen inte stämmer överens med hur jag upplevde Skrotnisse som barn. :-(


Dagens citat:

"Det bästa sättet att glömma dina problem är att hjälpa andra med deras"
(Okänd)


Ha det så bra!
Skrotiga kramar
Jessie

Småkuliga test

På Google+ är jag med i gruppen The Hunger Games och då och då dyker det upp fantastiskt roliga bilder. Bland dessa bilder fanns de här två testen som du kan se längre ned i inlägget. Barnsligt eller ej - för skojs skull gjorde jag testen och detta blev mina resultat. Testen är roligare om man har läst böckerna/sett filmen eftersom man då vet vilka de olika personerna är.
 
 
Första gången när jag gjorde det här testen fick jag resultatet
 
I slept with Finnick at the cornucopia because I was horny.
 
Hmm ... I och för sig låter det logiskt. Det fanns de som "knivhögg X eftersom han/hon är min bästa vän". I böckerna framställs dessutom Finnick som extremt vacker och snygg. Men ändå. Jag har inga speciella tankar eller känslor för den här Finnick. Till en början irriterade jag mig faktiskt på honom.
 
 
Första gången när jag gjorde det här testet fick jag resultatet:
 
I'm from D4. I volunteered. I'm allies with Peeta. My lover is Marvel. I was victor!
 

Då valde jag att benämna min hårfärg som blont, fast det är ju inte hela sanningen. De flesta vill säga att jag är rödhårig, men det är inte heller hela sanningen. Jag är faktiskt rödblond, så egentligen borde jag vara "allies with Rue". Jag borde inte heller vara "victor". För mina ögon är inte enbart gröna. De är melerade och i mitt fall innebär det att de är grönblå, där grönt dominerar. Fast vissa dagar ser man det blå mer! :-) Jag älskar blått. ^^ Hur som helst, mitt svar borde därför egentligen vara "I was killed by a natural disaster". Hmm ... *rynkar på näsan samtidigt som jag skeptiskt stirrar på datorskärmen* Vet inte om det var ett så mycket bättre resultat ...
 
Vilka resultat får du? :-)


Dagens citat:

"Om plan A inte fungerade; alfabetet har 28 bokstäver till."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Restips för utomjordingar - din guide till planeten jorden

Med anledning av internationella världsboksdagen fick vi som är medlemmar i Booked e-boken Restips för utomjordingar. Mina förväntningar var lika med noll när jag började läsa boken. Okej, där var jag faktiskt lite oärlig. Förlåt. Jag misstänkte att det kunde vara någon typ av faktabok och blev därför lite förvånad när det visade sig att den inte riktigt är en sådan bok. Fast skönlitterär är den inte heller.
 
Nu ska jag sluta gå som katten kring het gröt. Berättarministeriet har bett barn och unga från Berättarministeriets skrivarverkstäder i Järva och Södertälje att besvara följande påståenden. Inom parantes har jag gett exempel på saker som barnen faktiskt har sagt:
  • Bra-att-ha-grej på jorden (En peruk)
  • Bästa platserna på jorden (Irak, London, Sverige, Gröna Lund)
  • Godaste maten på jorden (Allt som kan göra dig fet)
  • Så känner du igen en jordbo (De kan se ut hur som helst, precis som du)
  • Så beter du dig när du träffar en jordbo (Var trevlig mot människan och hälsa. Om du får ett svar som låter bää, voff, mjau eller mu, så är det ett djur du pratar med)
  • Så får du vänner på jorden (Skaffa Facebook och Instagram)
  • Saker som jordbor blir ledsna av (När någon dör på en begravning är det väldigt många som gråter, så gå bara på begravningar när du vill gråta)
  • Saker som jordbor blir glada av (När man hittar en tia på marken och någon man gillar säger något snällt)
  • De snällaste invånarna på jorden (Kebabbagaren)
  • Om du känner hemlängtan (Ta med ett gosedjur, sms:a, ät kakor och skicka brev)
 
Det var en underhållande läsning får jag erkänna. Barn är så härligt ärliga och många gånger väldigt snälla och hjälpsamma. Jag ställde mig själv frågan hur jag skulle ha förklarat allt det som barnen gjort. Säkert mycket mer komplicerat och inte så enkelt och tydligt som barnen har gjort. Bara en sådan grej som "bra-att-ha-grej på jorden". Jag skulle säkert ha sagt att det beror på vilken situation man befinner sig i etc. Det skulle säkert ha blivit en lång utläggning från min sida och jag skulle ändå inte ha fått med allt.
 
Restips för utomjordingar rekommenderas för den som vill bli glad för en stund. :-) Jag fick mig i alla fall ett gott skratt.


Dagens citat:

"Det sker inga misstag i livet, bara lektioner."
(Robin Sharma)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ultimata lässtunden

Bokbloggsjerka: Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?
 
Inga måsten som ska göras. Inga tider att passa. Jag ligger i sängen eller soffan och bredvid mig finns något gott att dricka och något gott att äta (det ätbara får INTE kladda). Vädret utanför spelar ingen roll. Solsken eller regn - det kvittar! Boken jag läser ska vara intressant och spännande.
 
 
Hur ser din ultimata lässtund ut?


Dagens citat:

"Om du vill känna dig rik, räkna det du har som inte pengar kan köpa."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Osjälvisk, tapper, fridfull, ärlig eller lärd? Del 3

 


Dagens citat:

"Att erkänna det goda som redan finns i ditt liv är grunden till allt överflöd."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Fridfulla kramar
Jessie

Jag föraktar er!

Nyligen läste jag ett av Jasmines blogginlägg. Det här inlägget gjorde mig ordentligt upprörd och fasansfullt arg. Inte på Jasmine såklart, utan på den/dem som inlägget var riktade till. Hennes inlägg bygger på den här artikeln. Sammanfattningsvis kan jag berätta att artikeln handlar om att modellagenturer rekryterar modeller utanför Stockholms centrum för ätstörningar.
 
Läsningen av artikeln fick mig att må illa. Hur tänker dessa människor?! Begriper de inte att patienterna på kliniken är sjuka?! Att de behöver hjälp?! Att de har en felaktig och förvriden kroppssyn?! Att den hjälp som de får från ätstörningskliniken kan raseras på grund av modellagenturernas smicker?! Jag vet ju själv att det som triggade igång mitt eget problem på allvar var just allas kommentarer om hur smal jag blivit. I och för sig hade mitt beteende pågått under flera år, men det var först när "alla" skulle kommentera min viktnedgång som jag på allvar började kämpa för att gå ned "lite" till. Och det blev ännu lättare att göra det när jag hade flyttat hemifrån än när jag bodde med mina föräldrar.
 
 
Jag läste en del av kommentarerna till artikeln och många vill att modellagenturen ska namnges. Med all rätt anser jag. Om man gör något så här pass moraliskt förkastligt anser jag att man får stå sitt kast och ta de konsekvenser som följer. För man gör ju inte sådant här! De förstör människors liv, för de som söker hjälp på kliniken är som sagt sjuka. Det sista de behöver är någon som uppmuntrar deras sjukliga beteende. Det heter ätSTÖRNINGSklinik av en anledning. Det vore ett stort plus om de kunde tänka lite längre än vad näsorna räcker.
 
Jag får ont i magen av det här. Tyvärr har jag inte längre någon respekt för modellagenturer. Inte när de beter sig så här. Jag vet att det är att dra alla över en kam och att det är orättvist att göra så, men det är dessvärre på det sätt som jag känner just nu.


Dagens citat:

"Du behöver inte tro på alla dina tankar."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Falsk skönhet (Nora Roberts)

Allt börjar med ett rånöverfall. Så snart Miranda Jones har fått ordning på de id-handlingar som stals, reser hon till Florens där hon fått i uppdrag att datera en vacker bronsstaty. Men allt går inte riktigt som hon tänkt sig och snart är både hennes karriär och liv i fara.
 
Till skillnad från Nora Roberts andra romaner som jag läst, saknar Falsk skönhet det lilla extra för att bli lika bra som de andra. Givetvis finns, som alltid i Nora Roberts böcker, spänning. Hon riktar misstankarna åt alla möjliga håll och kanter så att man till sist inte riktigt vet vem man ska misstänka. Alla teorier låter lika rimliga.
 
 
Men spänningen är inte tillräcklig. Jag blir inte lika engagerad i kriminalromansdelen som jag brukar bli när det gäller Roberts. Jag tycker att fokus läggs till större delen på relationerna i boken, och dessa relationer beskriver hon förvisso bra. Allra helst relationen mellan Miranda Jones och hennes föräldrar. Man inser (något som man i och för sig kanske redan känt till) att relationen till ens föräldrar formar den man är, liksom deras uppträdande mot en. När Roberts sedan ger läsaren sista pusselbiten inser man varför de har betett sig som de gjort. Delvis i alla fall. Men kanske är det på grund av relationsfokuserandet som gör att Roberts tappar lite av den spänning som hon annars är så bra på att bygga upp.
 
Som vanligt är vissa delar av boken förutsägbara och i det avseendet slutar boken, som vanligt, förutsägbart. Det är tråkigt. Jag hade önskat att Nora Roberts, även om det bara hade varit en enda gång, hade varierat sig lite. Valt att berättelsen slutat på ett annat sätt. Men jag antar att jag kommer att hoppas på detta förgäves.


Dagens citat:

"Rynkor är smilgropar i älskarens ögon."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dags att göra om regelverket?

Jag ska ju snart (om mindre än två månader) börja jobba nere i Varberg och just nu letar jag och älsklingen efter bostad där nere. Jag har bland annat skrivit och ringt till olika hyresvärdar som finns där nere. Varbergs Bostad är en av hyresvärdarna som jag har varit i kontakt med men dessvärre fick jag inget glädjande besked.
 
Som svar på mitt intressemejl fick jag ett utdrag från deras regelverk angående vad som gäller vid näringslivsförtur. Det finns två krav. För det första ska arbetsgivaren intyga att personen som begär näringslivsförtur har fått tillsvidareanställning. Arbetsgivarens verksamhet måste vara inom Varbergs kommun. För det andra måste resvägen till arbetsplatsen enkel väg vara minst 100 km. Nu är jag förvisso "bara" provanställd, men både jag och arbetsgivaren är inställda på att denna provanställning ska övergå till tillsvidareanställning (under förutsättning att allt funkar mellan oss). Dessutom, vilka anställningar börjar nuförtiden direkt med en tillsvidareanställning? Inga som jag har hört om i alla fall. Därför besvarade jag deras mejl och beskrev vår situation ytterligare. Tyvärr gör de inga undantag. Det är vad som står i regelverket som gäller.
 
 
Jag har full respekt för deras regelverk, fast med tanke på att nästintill samtliga anställningar i dagens läge börjar med en provanställning om sex månader (men du får gärna rätta mig om jag har fel) tycker jag att de bör se om sitt regelverk. Inte bara för att det ska passa oss, utan för att passa verkligheten lite bättre. Vart ska sådana som jag och älsklingen ta vägen när bostadsmarknaden ser ut som den gör? Det tycks vara väldigt, VÄLDIGT svårt att få en lägenhet där nere. Att hyra i andra hand är inget alternativ för mig (ja, jag är kanske kräsen, men efter att ha jobbat på hyresnämnden i snart ett år blir man en smula arbetsskadad).
 
Kanske reagerar jag så här för att situationen gör mig stressad, men jag tror att det hade hjälpt många om de hade ändrat i sitt regelverk. Eller infört vissa undantag och klart och tydligt angett vem/vilka som utgör ett undantag. Då blir det svårare för många att hävda att just han eller hon utgör detta undantag. Det är i alla fall mitt förslag.


Dagens citat:

"Om du kan lösa problemet, varför oroa dig? Om du inte kan lösa det, varför oroa dig?"
(Shantideva)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!