Daisypath Anniversary tickers

Vad musigt!

Just nu befinner jag och älsklingen oss i en samla-och-spela-brädspels-period och ett av tillskotten i vår lilla brädspelsfamilj är spelet Mice and mystics. Ännu ett samarbetsspel, men det här spelet är annorlunda. Det är ett historiebaserat spel.
 
En elak råtta!
 
Historiebaserat? Ja. Spelet inleds med att man ska läsa prologen och kapitel 1. Sedan ska man fortsätta spela där berättelsen tar slut. För att klara kapitlet måste man nå kapitlets mål - levande. När man har klarat det, får man fortsätta till kapitel 2. Under spelets gång stöter man på "story moments" (bortsett från varje kapitel), vilket innebär att någon av spelarna ska läsa den berättelsedelen högt. Detta tycker jag gör spelet lite mer levande, för det påverkar också vad som händer sedan.
 
 
 
 
Men vad handlar spelet om? Kungen har blivit förälskad i en kvinna som han gifte sig med. Hastigt och lustigt blev han sjuk och därmed fick den nyblivna drottningen ta över makten (typ). Några personer som är lojala mot kungen (däribland hans son) misstänker att det inte står riktigt rätt till med detta äktenskap och kungens hastiga sjukdom och bestämmer sig för att gå till botten med detta. Men för att göra det, behöver de förvandlas till möss.
 
 
 
Jag skulle kunna trassla in mig i att förklara reglerna grundligt, men jag tror faktiskt att jag hoppar över den biten. För den intresserade finns det diverse videoklipp på YouTube som förklarar reglerna. Vad jag däremot tänkte säga är att jag tycker att det är ett roligt, men emellanåt ett väldigt svårt spel. Det är inte bara att slå en tärning, gå några steg och sedan är man klar. Man stöter på olika fiender (råttor, spindlar, tusenfotingar ... You name it!) längs vägen och vissa är svårare än andra att ha ihjäl. Ta exempelvis slottskatten Brodie. Han hade ihjäl mig och älsklingen första gången vi spelade. :-( Fast vi fick vår revansch.
 
 
 
Man ska slåss med sina fiender genom att slå ett visst antal tärningar. Under detta moment kan man samla på sig ostbitar, vilket är bra. Man kan se ostbitarna som en sorts valuta för olika saker under spelets gång. Problemet är bara att motståndaren skyddar sig genom att någon slår ett visst antal tärningar för denne. Även fienden kan samla på sig ost, men istället för att själv ha osten, läggs fiendeosten på ett hjul. Detta hjul får max ha sex ostbitar. När det finns sex ostbitar där, måste man flytta upp sidmarkören (se bilden nedan) och en ny fiende dyker upp. Sist jag och älsklingen spelade, blev det game over för oss. :-(
 
 
Som sagt är det ett roligt spel som jag tycker är värt att spelas. :-) Jag hoppas att jag och älsklingen lyckas ta oss vidare. Vill gärna veta vad som händer! Är nästan som att läsa en bok, men man är inte tillåten att fortsätta läsa förrän man klarat x antal uppgifter. Sådan läsning är inte kul. Det är bara grymt!


Dagens citat:

"A clever person solves a problem. A wise person avoids it."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den konstruktiva kritikens svårigheter

För tillfället läser jag en e-bok som jag fått av författaren själv, i syfte att ge en bedömning. Jag blev smickrad över att få den här möjligheten och gav mig glatt i kast med läsandet.
 
Problemet är bara att boken inte tycks vara något för mig. Om bokens författare läser det här inlägget, vill jag be om ursäkt. Jag menar inget illa, men känner ett behov av att lufta mina tankar redan nu.
 
 
 
Jag har tagit mig igenom två tredjedelar av boken, men har hittills endast hittat ris - saker som skulle behöva förbättras. Betydligt. Fast jag vill inte ge ett omdöme med endast ris. Jag vill väldigt gärna hitta något positivt också. Dessvärre kommer jag vara fullkomligt ärlig i mitt omdöme och om jag då inte har hittat något positivt att säga, kommer jag inte heller säga något positivt. Avskyr att vara elak och just nu känner jag mig väldigt elak. :-(
 
Dock är det bästa att vara ärlig. Om författaren ska ha en chans att utvecklas, tjänar denne inget på att jag är oärlig. Jag vet själv hur värdefullt andras kommentarer är. Jag gör vad jag kan för att hitta något positivt att säga, men som det ser ut nu finns det inget. Inget som jag kan hitta i alla fall.


Dagens citat:

"I was working on the proof of one of my poems all the morning, and took out a comma. In the afternoon I put it back again."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Elektronisk handläggning är en balansgång

Som du har märkt genom en del inlägg här på bloggen, föredrar jag elektronisk handläggning. På ett sätt är det mycket mer miljövänligt, eftersom man inte behöver skriva ut en massa papper. Inte alltid i alla fall. Det sparar även utrymme.
 
Fast det finns nackdelar. Man riskerar exempelvis att bli hackad. Det är just den detaljen som stör mig, för om man ska ta med det i beaktande - vilka uppgifter är okej att hantera elektroniskt? På byrån har vi klientsekretess och om vi skulle bli hackade, vore det mycket olyckligt. Därför drar jag mig för att upprätta vissa register i datorn.
 
 
 
Å andra sidan är vår databas redan fylld med klientuppgifter etc. (i och med vårt ärendehanteringsprogram). Så om vi nu skulle bli hackade (vilket jag i och för sig anser är ganska osannolikt), skulle dessa uppgifter ändå finnas tillgängliga. Enda sättet att skydda sig är att ha en helt och hållet fysisk hantering, vilket är tämligen opraktiskt.
 
Återigen: Det finns både för- och nackdelar med elektronisk hantering. Frågan är bara om fördelarna väger upp nackdelarna. Vad anser du?


Dagens citat:

"Lyckan ser alltid liten ut när du håller den i dina händer, men släpp den, och du inser genast hur stor och dyrbar den är."
(Maxim Gorkij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

[bubble] (Anders de la Motte)

[bubble] är fortsättningen på [buzz]. Därför finns risken att spoilers kan förekomma.
 
Sex månader har gått och HP har fått ett uppdrag, ett sista uppdrag på mer än ett sätt. Under tiden gör Rebecca karriär inom i PayTags växande IT-imperium.

Medan Stockholm ännu en gång rustar för prinsessbröllop hamnar syskonen allt mer på kollisionskurs och det blir svårare än någonsin att skilja vän från fiende. Om nu inte fienden är en vän? En nära vän ...
 
 
[bubble] är den avslutande delen i serien om HP, Rebecca och Spelet. Även om den är fylld med spänning, jakter, intriger, förräderi och (förutsägbara - i alla fall vissa) vändningar, tycker jag att [geim] var ett strå vassare. På vissa ställen kändes [bubble] som en lång transportsträcka till slutet.
 
de la Motte leker med tanken om att ständigt vara manipulerad. Att inte veta vad som är på riktigt. Samtidigt som tanken på att HP's agerande fram till nu hela tiden var SpelLedarens plan, irriterar mig å HP's vägnar, gillar jag vändningen. Fast för min del blir det lite för mycket manipulerande och en smula för många tvister. Hälften hade varit tillräckligt. Å andra sidan är det väl just det (manipulerandet) som är hela grejen med den här serien. Dock blir det för mycket för min del.


Dagens citat:

"All världens mörker kan inte släcka skenet från ett enda ljus."
(Franciskus av Assisi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Svampplockning och knarrande träd

I början av oktober var jag och älsklingen ute i skogen för att leta svamp. Det var i slutet av svampsäsongen (så stod det i alla fall i tidningen) och vi hade därför inte alltför stora förhoppningar om att hitta svamp i stora lass. Dock räknade vi i alla fall med några. Resultatet? Vi hittade definitivt en ätlig svamp, men eftersom det också var den enda, valde vi att låta den få stanna i skogen.
 
Vår lilla söta ätliga svamp.
 
 
Det var trevligt att gå runt i skogen och leta efter svamp. Förutom en sak. Det kryllade av hästflugor. Jag tror i alla fall att de hette så. Jag kallade dem dock för muskelknutteflugor. Det såg ut som flugor som tagit lite för många anabola steroider. Vilka muskler! Och enligt älsklingen ska det tydligen göra ont när de bits ... Då förstår du kanske att jag hela tiden höll koll på om någon sådan muskelknuttefluga tjuvåkte på mig och vilken panik jag fick när jag insåg att så var fallet? Det var till och med en lömsk liten nisse som gömde sig med vår svamp. Vad fräckt!
 
 
Något som jag tyckte var lite lustigt var de knarrande träden som vi stötte på. Japp, träden knarrade. Jag lyckades även fånga det på en kort filmsnutt om du är intresserad. Det hörs inte väldigt tydligt, så du får nog höja volymen lite. Jag hoppas i alla fall att du kan uppfatta knarrandet.
 
 
 
 


Dagens citat:

"Det du gör idag kan förbättra alla dina morgondagar."
(Ralph Marston)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Alla dagar är speciella dagar

Jag har börjat försöka ta bussen från Varberg till Falkenberg när jag ska hem, för då behöver jag bara vänta ungefär en kvart på bussen till Getinge, istället för en halvtimme. Dock är det inte alltid som jag hinner med bussen eftersom jag kommer från kontoret lite sent vissa dagar.
 
En av dessa dagar då jag inte hann med bussen utan fick ta tåget, gick jag bort till ICA i Falkenberg medan jag väntade. Anledningen var att det var väldigt kallt och jag behövde ha något att göra. Något som inte innebar att jag stod stilla. Inne på ICA hittade jag ett stort antal av den här sortens skylt:
 
 
Är nog första gången som jag ser en sådan. I vanliga fall brukar de bara ha sådana när det är extrapris (och då står det naturligtvis inte "ordinarie pris" och "varje dag", men det räknar jag med att du säkert förstår). Hur som helst tyckte jag att det var lite roligt. :-)


Dagens citat:

"Det är underbart att vara ingenting. Då, när identiteten fallit bort, kan man verkligen tjäna andra."
(Byron Katie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Äntligen ett avsnitt för mig!

Älsklingen och min syster har lite saker gemensamt. En sak är att de båda tycker om serien The Simpsons. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av serien, men den funkar att se på. Fast efter att ha sett avsnitt 9 i säsong 20, har jag ändrat uppfattning en smula. I vart fall ser jag annorlunda på Lisa Simpsons, för nu har skaparna äntligen tänkt på mig och skapat ett avsnitt som passar mig som handen i handsken!
 
Nu undrar du kanske på vilket sätt avsnittet passar mig. Vill du gissa själv eller ska jag tala om det på en gång? Om du vill gissa själv, får du pausa i läsandet och fortsätta när du är redo. Svaret är: underbara Josh Groban!
 
Tråkigt nog fick han inte förevigas som en figur i serien, men däremot fick man veta att Lisa (precis som jag!) är en grobanite och i det här avsnittet fick hon sällskap av ytterligare en grobanite. Jag har bäddat in avsnittet här nedan, men om du inte vill se hela, kan du klicka dig fram till följande höjdpunkter:
 
  • 2:52 - Lisas kompis målar riddaren Josh Groban
  • 3:54 - Både Lisa och hennes kompis lyssnar och sjunger till "You are loved"
  • 11:30 - Man får höra en bit av "So she dances"
  • 18:58 - Man får höra en bit av "In her eyes"
 
 
Simpsons är nog inte så dumt i alla fall. :-) Och när jag ändå sitter och lyssnar på hans låtar (för hur kan man inte bli sugen när man får höra dessa underbara smakprov?), vill jag dela med mig av en av hans absolut starkaste låtar. Den som fick mig att förälska mig i hans sångröst. You are loved (Don't give up). Tidigare har man inte kunnat bädda in den officiella videon i inlägg (en oerhört underbar video!), men nu kan man. Jag hoppas att du fylls av lika mycket glädje och beundran som jag gör, när du hör den. Se gärna på videon samtidigt.
 
 
 
Hmm, får ta mig tid att göra en ordentlig Josh Groban-spellista så jag har när jag ska skriva. :-)


Dagens citat:

"Om du fortfarande har det på hjärnan, då är det värt risken."
(Paulo Coelho)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 2, avsnitt 6

Det som jag gillade mest med det senaste juridikpoddsavsnittet, var nog själva titeln: "Juridikus Poddus Maximus Perfektus". Lite passande när de också gjorde referenser till filmen Gladiator. :-)
 
 
 
Mårten tipsar om hur man enklast kan undvika att säga fel när det gäller beslut eller en dom. Det får du inte missa!
 


Dagens citat:

"Grottan du är rädd för att gå in i, rymmer skatten du söker."
(Joseph Campbell)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nomaden i mig

Äntligen! I februari blir det återigen flytt för vår lilla familj och den här gången bär det inte av lika långt som sist. Den här gången ska vi bli falkenbergare! Från och med första februari (tekniskt sett tredje, eftersom den första infaller på en lördag i år) har vi tillgång till vår nya lägenhet. Kan knappt vänta!
 
Egentligen är det inget fel på Getinge. Dock har jag inte haft ork eller tid att upptäcka det ordentligt, men såvitt jag kan se, påminner det lite om mysiga Åker (med vissa mindre skillnader). Det stora problemet med att bo i Getinge och arbeta i Varberg är själva pendlandet (dock är det bättre än mitt tidigare pendlande). Jag stiger upp 5.15 varje morgon (jag är absolut ingen morgonmänniska!) och kommer hem ca 18.50 på kvällen. Jag måste ta två bussar och ett tåg för att ta mig till jobbet.
 
 
 
Den stora fördelen med lägenheten i Falkenberg är att mitt pendlande kommer att underlättas avsevärt mycket. Framför allt då lägenheten ligger väldigt centralt. Kommer kunna stiga upp cirka en timme senare på morgonen och komma hem cirka en timme tidigare på kvällen. Kanske kommer jag ha mer ork och sluta vara så trött som jag jämt och ständigt är.
 
Jag kan knappt bärga mig! :-) Ser fram emot februari.


Dagens citat:

"Mina möjligheter att känna balans och glädje beror inte på omständigheterna utanför mig."
(Kay Pollak)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När handling och prat inte stämmer överens

För mig är det ganska jobbigt när personer beter sig på ett sätt, men säger något annat. Exempelvis om en person beter sig på ett sätt som tydligt talar för att personen är missnöjd med en, men sedan säger att personen tycker om en, att man är duktig etc. - då blir jag minst sagt förvirrad.
 
 
 
Det kan jag tycka är ganska påfrestande, för man vet inte riktigt var man har personen. Man vet aldrig om personen har ändrat åsikt om en, från den ena dagen till den andra. I sin tur blir följden att jag inte riktigt vet hur jag ska anpassa mig till personen. Hur jag ska agera. Ska man försöka få personens gillande eller utgå från att man redan har det - för det gör ganska stor skillnad huruvida man har det eller inte. Jag föredrar att veta var jag har personen. Att veta vad denne tycker om mig. Genom att ha detta klart för mig, vet jag hur jag ska bemöta personen så att det inte blir pinsamt eller jobbigt. T.ex., om en person inte gillar mig, blir det ganska jobbigt om jag pratar med denne som om vi vore bästa vänner. Jag tycker att sådant är jobbigt. Jag föredrar att undvika personer som uppenbart inte uppskattar mitt sällskap, för att vara till så lite besvär som möjligt.
 
Att jag gärna vill vara andra till lags kan nog också spela in. Jag avskyr att göra andra besvikna. Ja, jag har ett "duktig flicka"-komplex av stora mått. Det blir tämligen tydligt nu. Jag måste lära mig att jag inte alltid kan göra alla nöjda. Det är omöjligt.


Dagens citat:

"Lyckligtvis är inget omöjligt bara för att det är svårt."
(Gary E. Schwartz)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den begåvade skomakarens död (Václav Erben)

En konstnär vid namn Rambousek blir mördad med en yxa och redan från början har polisen en misstänkt, trots att denne själv nekar.
 
 
 
För första gången på många år måste jag erkänna mig besegrad. Jag har tagit mig igenom 89 sidor, men nu orkar jag inte mer. Det finns ingen som helst spänning, språket är trist och platt och jag hänger inte alls med i handlingen. Erben slänger sig hela tiden med namn, vilket gör mig extremt förvirrad. Karaktärerna säger bara halva meningar eftersom den de pratar med avbryter den talande karaktären och förklarar att denne förstår. Karaktärerna förstår kanske vad de pratar om, men inte jag! Det gör mig väldigt frustrerad.
 
Eftersom det finns så många böcker som jag vill läsa, väljer jag att säga hejdå till Den begåvade skomakarens död för den här gången och ge mig i kast med någon annan. Kanske ändrar jag mig i framtiden och ger boken en ny chans. Men inte nu. Livet är för kort för att slängas bort på dåliga böcker.


Dagens citat:

"Jag har inte misslyckats. Jag har lyckats hitta 10 000 sätt som inte fungerar."
(Thomas Edison)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rädslans begränsningar

Jag avskyr att göra fel. När jag gör saker har jag ett behov av att det måste bli rätt. Varje gång jag gör fel blir jag arg på mig själv. Jag vet att det inte är sunt (eller för den delen normalt?) att tänka så, men jag kan inte rå för det. Jag är nog lite av en perfektionist. I alla fall i en del sammanhang.
 
Ibland går det här kravet på mig själv så långt att jag undviker att gör saker om jag inte är säker på att det blir rätt. Detta går hand i hand med min ständiga jämförelse mellan mig och andra. Detta har jag tagit upp tidigare - att jag jämt jämför mig med andra. I just det här sammanhanget blir resultatet att jag i vissa situationer jämför mig med andra. Om jag då blir minsta osäker på att jag inte kan åstadkomma ett bättre resultat (eller i alla fall ett minst lika bra resultat), undviker jag att göra det för att slippa uppleva någon form av nederlag (eller bekräftelse på att jag inte är lika bra som den jag jämför mig med). Låter det rörigt? Jag kan ta ett exempel för att tydliggöra det. Sekreteraren som jag efterträdde på byrån hade jobbat där i tjugo år. Du kan nog tänka dig att det känns väldigt tungt att axla det ansvaret eller en komma i närheten av hennes kvalitet. Jag vet, jag har bara jobbat på byrån i snart fem månader, men ändå. Om jag hade haft ett alternativ här, skulle jag ha gått och gömt mig. Struntat i att vara sekreterare. Men av naturliga skäl går inte det. Nu hänger du kanske med i vad jag menar med att om jag inte kan göra saken bättre själv än den jag jämför mig med, undviker jag att göra det?
 
Utsikt från tågstationen Södertälje syd.
 
Jag inser själv att det inte fungerar att tänka så. Inte i längden. Alla är vi olika och ingen kan vara perfekt. Jag är inte mer än en människa och alla människor gör fel ibland. Allt man gör kan inte vara perfekt. Det viktigaste är att man i alla fall försöker. Jag vet allt detta. Ändå tänker och känner jag som jag gör.
 
Det här är något som jag måste jobba med, men frågan är bara hur. Uppenbarligen är jag medveten om att jag inte måste vara perfekt, fast det har ju inte hjälpt mig hittills ... Har du några konstruktiva förslag? :-)


Dagens citat:

"Det finns bara två sätt att leva ditt liv: som om ingenting är ett mirakel, eller som om allting är ett mirakel."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Perfektionistiska kramar
Jessie

Älskade lilla pälsboll

I skrivande stund sitter jag ensam i lägenheten, med hankatten sovande på den andra skrivbordsstolen och den lilla arga kaninen i sin bur. Älsklingen är och spelar brädspel i Halmstad. Jag håller på att tidsinställa inlägg för kommande vecka. Jag ska ladda upp bilder som jag har tagit med telefonen. Då ser jag dem. De sista bilderna som jag tog på vår lilla honkatt när hon var inlagd på djursjukhuset. Då börjar tårarna rinna. Rejält. Att lyssna på Michael Bolton gör inte saken bättre.
 
 
Saknaden kommer i vågor. Två dagar i rad (för kanske ett par veckor sedan) satt jag och grät på bussen hem till Getinge. Det känns fortfarande så himla konstigt att hon är borta. Visst har vi kvar hennes bror och lilla kaninen, men de kan inte ersätta henne. Lika lite som någon annan kan ersätta dem. Hon var en familjemedlem. En älskad familjemedlem (trots att hon kunde göra mig galen då och då). Hon var en väldigt stor tröst när älsklingen började plugga i Halmstad, medan jag och djuren blev kvar i Köping. Hon höll mig sällskap om kvällarna. Lade sig bredvid mig i soffan eller på golvet bredvid skrivbordsstolen.
 
Jag vet att saknaden kommer att tyglas mer och mer ju längre tiden går. Det vet jag. Fast just nu känns det jobbigt. Men det blir bättre. Jag behöver bara få gråta ut emellanåt. Att gråta rensar systemet fantastiskt bra. Prova själv om du inte tror mig.


Dagens citat:

"Du är aldrig fullt påklädd utan ett leende."
(Martin Charnin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Effektiv dörrvakt

På jobbet har vi en så effektiv dörrvakt, att jag själv knappt vågar gå in:
 
 
Fast jag måste våga. Därför försöker jag inte låtsas om honom (ty det är en han - det har jag bestämt). Syns man inte, finns man inte. Synd bara att han syns alltför väl ...


Dagens citat:

"För att kunna lyssna och lära måste ditt sinne vara stilla. Har du märkt att du endast kan ha en tanke i huvudet åt gången?"
(Barry Long)


Ha det så bra!
Dörrvaktiga kramar
Jessie

Att följa enkla instruktioner är inte så enkelt ...

Man borde tycka att bilder på vilka sopor som får slängas i vilka soptunnor, borde göra sopsorterandet enkelt. Jag kan nämligen förstå att text kan vara lite krångligt. Fast oavsett om bilderna är lättbegripliga eller ej, tycks inte våra grannar bry sig om vilka sopor som ska i vilka tunnor. Nere i vårt sopsorteringsrum ser det ut som reda rama kriget.
 
Nu ser det i och för sig inte lika illa ut som i sopsorteringstorget hos mina föräldrar, men hos oss är det så äckligt att jag går dit så sällan som möjligt. Tunnorna för hushållssopor fylls väldigt snabbt och när de tunnorna är fyllda, stoppar grannarna ned sina sopor i vilka tunnor som helst;
 
 
Varför? Beror det på lathet eller bryr sig folk verkligen inte? Varför inte försöka hålla det så snyggt och prydligt som möjligt, för allas trevnad? Dessutom finns det en anledning till att man ska kasta olika sopor på olika ställen. Annars hade man kunnat slänga allt i en och samma tunna ... Jag blir bara så ledsen när folk gör så här. :-(
 


Dagens citat:

"Rikedom är inget man skaffar, det är något man känner."
(Wayne Dyer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Startskottet för mitt romanprojekt

När jag i slutet av oktober var på väg ned till mina föräldrar, påbörjade jag en synopsis för mitt romanprojekt som baseras på en av mina noveller.
 
Egentligen är jag inte särskilt förtjust i det arbetssättet. Oftast skriver jag bara på och ser var jag hamnar. Visst brukar jag ha en idé om var jag på ett ungefär vill komma, men jag brukar inte tänka igenom idéerna särskilt mycket. Dock har jag insett, efter att ha kikat på en del förlags hemsidor i och med min novellsamling, att en del förlag kräver att man har gjort en synopsis.
 
 
 
Till min förvåning gick det faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag har lagt upp det på ungefär samma sätt som jag och Hanan gjorde med vårt projektarbete. Skillnaden den här gången är att jag skriver en kort sammanfattning med fullständiga meningar, under varje kapitel.
 
Antagligen kommer den att förändras under skrivandets gång, men jag ska försöka hålla mig till den så långt det går.


Dagens citat:

"Du är himlen. Molnen är det som händer, som kommer och går."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dubbelföring och försvunna bokningar

Jag är inget stort fan av dubbelföring, det vill säga att man skriver in saker på två olika ställen. För min del brukar det innebära att jag missar i alla fall ett ställe att skriva in det på. På mitt jobb kör vi med dubbelföring - på gott och ont.
 
Den yngre advokaten använder sig enbart av den elektroniska kalendern som vi har med byråns Google-konto, medan chefen endast använder sig av den fysiska bordskalendern. Men jag måste skriva in allting i båda kalendrarna, så att de kan hålla koll på varandra. Oftast brukar jag komma ihåg att skriva in det i båda, men ibland glömmer jag på minst ett ställe (de flesta gånger blir det bordskalendern som blir lidande) och det får jag givetvis äta upp när det uppenbarar sig ...
 
Domstolarnas ärendehanteringsprogram (just detta är hyresnämndens kalender för en vecka under förra året)
 
Ibland är det nog bra med fysiska saker istället för endast elektroniska, även om jag själv är mer positiv till att ha det allra mesta elektroniskt. I förra veckan hade det exempelvis varit bra om jag kommit ihåg att skriva upp en bokning i den fysiska bordskalendern. Det var nämligen en kvinna som ringde till byrån för sin dotters räkning och bokade in en rådgivningstimme hos den yngre advokaten. Senare ringde hon och ville boka om till en senare tid, eftersom dottern ville själv vara med. Den yngre advokaten gick med på att boka in dem senast klockan 16.00, men inte senare. Det meddelade jag dem och de lovade att komma i god tid.
 
En eftermiddag i förra veckan, runt 16-tiden, kom en äldre och en yngre kvinna in på byrån. Jag såg forskande på dem, eftersom jag inte hade skrivit in några besök just den eftermiddagen. Men sen slog det mig. Jag hade faktiskt bokat in dem. Jag kollade frenetiskt i båda kalendrarna, men hittade inte någon anteckning om besökstiden. Det hela löste ju sig, men det kändes inte bra. Saken är den att jag faktiskt hade skrivit in besöket i den elektroniska kalendern. Det VET jag. Jag MINNS att jag gjorde ombokningen. Fast vad som sedan har hänt vet jag inte.
 
Ibland är det bra med dubbelföring. Andra gånger är det bra med annat än elektronisk handläggning. Allt har sina för- och nackdelar.


Dagens citat:

"Jag tycker att alla borde få bli rika och berömda, och få göra allt det de någonsin drömt om, så att de fick se att det inte är svaret."
(Jim Carrey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Är alla verkligen fula?

Jag gillar Simon Lussettis humor! Hans kommentarer brukar vara så träffsäkra att det är svårt att hålla sig för skratt. Precis som i den här videon. Fast jag vet inte om jag riktigt håller med honom om att alla djur var fula. Vissa var ... fulsöta! :-)
 
 
 
 


Dagens citat:

"Inte ens efter all denna tid har solen någonsin sagt till jorden: 'Du står i skuld till mig.' Se vad sådan kärlek åstadkommer; den lyser upp hela himlen."
(Hafiz)


Ha det så bra!
Fulsöta kramar
Jessie

Kanske finns det hopp för mig ändå

En av novellerna i min novellsamling på Kapitel1 har fått en kommentar. Varje gång jag ser att jag fått en kommentar, klickar jag mig till den med skräckblandad nyfikenhet. Vad har personen tyckt om det jag har skrivit? Håller jag måttet?
 
 
 
Novellen som fick kommentar den här gången, är en av de noveller som jag från början publicerade som kortare texter här på bloggen i kategorin Ögonblick. Novellen döptes efter rubriken som originaltexten fick på bloggen - Avskyvärd kamp. Så här tyckte personen som kommenterade novellen:
 
"det finns något ärligt och rått i den här texten som griper tag i mig. Du skriver med känsla. Bra jobbat!"
 
Kanske finns det hopp för mig och mitt skrivande. :-) Jag brukar aldrig tycka om det jag själv skriver, eftersom jag alltid tycker att alla andra skriver bättre. Jag får nog försöka ändra inställning. Jag är nog bättre än vad jag själv tror. :-)


Dagens citat:

"Den som köper onödiga saker stjäl från sig själv."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Enders spel (Orson Scott Card)

För att utveckla ett säkert försvar mot en attack från en fientlig, utomjordisk ras, föder staten upp barngenier och tränar dem till soldater. Ett av dess barn är Andrew "Ender" Wiggin. Ett barn som pressas till det yttersta. Ett barn som pressas till att bli en mördare.
 
 
 
Inför premiären av Ender's game, läste jag och älsklingen Enders spel. På älsklingens initiativ. Om det inte hade varit för honom, hade jag säkert inte känt till boken. Det bästa  var twisten i slutet. När jag läste den delen, rös jag i hela kroppen. I övrigt var dock boken inte mycket att hänga i granen. Visst tyckte jag synd om Enders för hur han blev behandlad, men jag blev inte tillräckligt berörd. Jag bjöds inte in till Enders värld.
 
Hela tiden under läsningen fick jag påminna mig om att Ender bara är ett barn. Han var sex år när han skickades till Stridsskolan, men han pratar, tänker och beter sig nästan som en vuxen. Om det hade varit i verkligenheten, hade jag blivit rädd. Barn ska få vara barn! Det finns gott om tid att vara vuxen sedan. Enders tankar i slutet av boken är ganska intressanta och speglar faktiskt mänskligheten ganska väl. Att vi gör allt för vår egen överlevnad, oavsett pris.


Dagens citat:

"Sluta oroa dig för vad du har att förlora. Fokusera istället på vad du har att vinna."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inspirationsmusik

Jag har börjat lyssna på Evanescences låtar och tycker om det jag har hört hittills. :-) Det började med My immortal, som jag blev förtjust i! Dessutom tror jag att dessa låtar kommer passa bra som inspirationsmusik när jag skriver på mitt nya romanprojekt. Därför kommer jag, likt många andra, att göra en spelningslista där låtar från Evanescence ingår.
 
 
Om jag har rätt i fråga om det är bra inspirationsmusik till mitt romanprojekt, får tiden utvisa.


Dagens citat:

"Mellan dina tankar, där finns sanningen."
(Renben Lowe)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Morotsmuffins

Förra helgen var jag sugen på morotskaka, men samtidigt ville jag testa på något nytt. Därför blev det att jag gjorde morotsmuffins.
 
Inför att jag skulle göra morotskaka första gången, hittade jag ett väldigt bra - otroligt gott - recept. Detta recept har jag följt varje gång och även den här gången, bortsett från en liten detalj. I receptet ska man ha 5 dl vetemjöl. Jag experimenterade och hade istället i 1 dl grahamsmjöl och 4 dl vetemjöl.
 
 
 
Vad man får tänka på när man häller upp smeten i formarna är att ha stabila formar. Annars flyter de ut så som en del av mina gjorde. Jag gräddade dem mitt i ugnen i tjugo minuter och de blev väldigt saftiga.
 
I glasyren hade jag i lite pepparmintsarom och grön färgpasta.


Dagens citat:

"Lycka är ett val."
(Okänd)


Ha det så bra!
Morotiga kramar
Jessie

Dödlig talismanisk kamp

 
 
Ett annat brädspel som hittat hem till oss är Talisman. Målet är "enkelt". Man ska hitta/förvärva en talisman, lyckas ta sig in till innersta kretsen (Eldsdalen) och sedan ha ihjäl de andra spelarna genom att slå med en tärning.
 
 
 
Det låter kanske lätt, men vägen dit är inte fullt så enkel. Man måste samla på sig styrka eller magisk kraft för att vara stark nog att träda in i den innersta kretsen. Dessa (styrka/magisk kraft) kan man samla på sig genom att döda olika fiender som kommer i ens väg.
 
 
 
Det roliga är att det hela tiden händer saker. Ibland kan man råka ut för att bli förvandlad till en groda, vilket faktiskt har hänt mig en gång. Fast då blev jag förvandlad gång på gång ... Jag tycker också om att man måste tänka till och inte bara vara impulsiv. Planera hur man bäst kan nå målet. Samtidigt måste man se till så att ingen annan hinner före.
 
 
 


Dagens citat:

"Det bästa sättet att förverkliga dina drömmar är att vakna."
(Paul Valery)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Analfabeten som kunde räkna (Jonas Jonasson)

"Den statistiska möjligheten att en analfabet i sjuttiotalets Soweto ska växa upp och en dag finna sig instängd i en potatisbil tillsammans med svenske kungen och statsministern är en på fyrtiofem miljarder sjuhundrasextiosex miljoner tvåhundratolvtusen åttahundratio.
 
Allt enligt nämnda analfabets egna beräkningar."
 
Detta är inledningen till Jonas Jonassons andra bok som fått namnet Analfabeten som kunde räkna. Hans debutroman är ingen mindre än den humoristiska Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag som var ganska förtjust i Hundraåringen, hade därför ganska höga förhoppningar på Analfabeten.
 
 
 
I likhet med debuten, är Analfabeten fylld med humor. Att inte skratta både en och två gånger är nästintill en omöjlighet och det är tack vare den här humorn som gör att jag som läsare accepterar att svälja allt det otroliga som händer. Jonasson balanserar farligt på gränsen till att man skakandes på huvudet ska ge upp läsningen. Men han lyckas hålla sig på rätt sida.
 
Fast emellanåt känns det som om det nästan blir för mycket av det roliga. Jag får känslan av att Jonasson har ansträngt sig för att leverera ännu en världssuccé, men frågan är om han kanske har ansträngt sig lite för mycket? Hälften av all humor som boken är dränkt med, hade varit nog. Men den här gången klarar sig Jonasson. Ett plus är hans träffsäkra formuleringar, som är för ögonen vad njutbar musik är för öronen.
 
Jag tyckte om Abalfabeten och fick även lära mig nya saker om både kungen Karl XVI Gustaf och statsministern Reinfeldt. Det här är sannerligen ett bra val om man vill ha något lättsmält och underhållande att läsa.


Dagens citat:

"Om vi vill bli accepterade så som vi är, då måste vi kunna acceptera andra så som de är."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Karaktär som speglar mig

Bokbloggsjerka: Finns det någon karaktär/några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?
 
I dagsläget finns det fyra "karaktärer" som jag känner igen mig i.
 
Katniss (från Hungerspelen, Fatta eld och Revolt) och Tris (från Divergent, Insurgent och Allegiant) kände jag samhörighet med, men jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det var. När det gäller Tris var det delvis för hur hon blev behandlad efter att hon bytt falang, men även en del av hennes tankar och känslor känns som om de kunde varit mina egna.
 
 
 
Linda och Johanna (från Skuggbarn) är två andra. Framför allt var det behovet av bekräftelse som gjorde att jag kände igen mig i flickorna, men även tankegångarna kring vem man är o.s.v. Att man inte är tillräckligt bra eller vacker. Tankar som leder till det tidigare nämnda bekräftelsebehovet.
 
Vilken/vilka bokkaraktärer känner du igen dig i?
 
Och på tal om Fatta eld! Har du sett trailern till filmen? Om inte, kika gärna på de båda klippen nedan. Första gången jag såg det översta klippet, fick jag gåshud. Ser fram emot att få se filmen. :-) Hoppas att den är lika bra som boken (eller i alla fall nästintill, precis som första filmen).
 
 
 


Dagens citat:

"Var inte rädd för skuggor. De innebär helt enkelt att det finns ljus i närheten."
(Ruth E. Renkel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fångad av en stormvind

Förra måndagens storm var inget att leka med. Vid lunch fick jag veta att kl. 16.00 skulle de stänga av strömmen på hela Västkustbanan (Göteborg - Halmstad). Jag fick beskedet att sista tåget från Varberg (mot Halmstad) skulle gå 15.19, fast senare på hemsidan fanns en uppgift om att det var 15.49 som gällde. Älsklingen hjälpte mig att kolla upp att det skulle gå en buss från Varberg till Falkenberg 17.10 och då skulle jag hinna med bussen till Getinge. Jag pratade med min chef och hon sade att det var okej om jag gick vid 15.00 om jag behövde det.
 
Strax innan 15.10 kom min chef med uppgifter att göra och frågade i nästa andetag om jag inte skulle gå till tåget? Jag avskyr att lämna arbetsuppgifter ofärdiga, så då bestämde jag mig för att ta bussen. Så här med facit i hand, var det ett dumt beslut. Bussen avgick i och för sig i tid från Varberg och anlände till Falkenberg i tid, fast när vi kom till Falkenberg hade det börjat blåsa upp lite mer. För var minut som gick, tilltog blåsten mer och mer. Till slut fick jag ställa mig i en busskur för att inte blåsa bort. Samtidigt lade jag märke till något intressant. Flera bussar ankom till Falkenbergs bussterminal, men väldigt få lämnade busstorget. Knappt någon buss körde därifrån med passagerare. Snart fick jag mina farhågor bekräftade: busstrafiken var inställd (framför allt den till och från Halmstad). Därför ringde egoistiska jag till älsklingen och bad honom att hämta mig. För att göra en lång historia kort: älsklingen kom till min undsättning och vi kom hem oskadda.
 
 
Tågtrafiken var planerad att komma igång igen kl. 6.00 på tisdagsmorgonen och det var också den informationen som jag fick när jag kikade på Hallandstrafikens hemsida innan jag gav mig av på morgonen. Men vet du vad? Det var lögn. Tågtrafiken var inställd till kl. 12.00 (och senare sköts det fram till ca kl. 18.00), men det skulle komma ersättningsbussar. *skrattar rått* Det är nu det riktigt komiska kommer in i bilden (och hade kunnat vara en scen tagen ur en vardag med SJ). Av den Öresundstågsanställde som höll oss sällskap, fick vi veta att de hade satt in tio bussar. TIO bussar. I pendeltrafik. En buss kan ta ca 50 passagerare, medan det ryms omkring 240 st i ett tåg (enligt den Öresundstågsanställde) och tågen brukar vara långt ifrån tomma. Vilket skämt ...
 
Vill du veta ett ännu större skämt? Av de totalt (ca) åtta bussar som kom till Falkenberg när vi stod där i ca två timmar, skulle ca fem av dem till Halmstad. Den första Göteborgsbussen (som skulle gå via Varberg) var så full att knappt någon mer fick plats. Nästa var en direktbuss till Mölndal, som därefter skulle fortsätta till Göteborg. Inget stopp i Varberg. Jag ringde till slut efter en taxi, men det skulle ta ca tjugo, tjugofem minuter innan någon blev ledig. Men då, när jag stod där och väntade på taxin, kom en ersättningsbuss som skulle gå till Varberg. Jag tog den (för den kom ungefär tio minuter före taxin) och avbokade taxin. Sammanlagt blev jag försenad en och en halv timme.
 
 
När jag skulle hem, upplyste älsklingen mig om att tågen inte skulle börja gå förrän kl. 18.00. Med andra ord blev det att ta en landsbygdsbuss till Falkenberg, för byte till bussen till Getinge.
 
Morgonen efter blev det också en landsbygdsbuss mellan Falkenberg och Varberg eftersom Hallandstrafiken under morgonen inte kunde bestämma sig om vissa tåg var inställda eller inte.
 
Det blev ytterligare tågstrul under onsdagen och torsdagen när jag skulle hem, så jag var inte hemma förrän 19.30. Fast om det beror på stormen vet jag inte. Jag hoppas i alla fall att det dröjer lääänge innan nästa storm kommer. Det här var inte roligt.


Dagens citat:

"Om du alltid är på väg till nästa ögonblick, vad händer då med det upplever just nu?"
(Joshua Becker)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Anden i påsen

Jag är förvisso lättroad, men Simons video Anden i påsen är väldigt rolig. :-) Bered dig på att få träna skrattmusklerna.
 
 
 
Är det bara jag som kommer att tänka på datorspelet Gilbert och den kemystiska ön när jag ser anden i den här videon? Har inte han vissa likheter med den där lavamannen som var så läskig när man var liten ..? 
 
Ps. Du har väl inte glömt att du har möjlighet att läsa min novellsamling på Kapitel1? Andra novellen finns nu upplagd! Jag uppskattar varje konstruktiv kommentar. Ds.


Dagens citat:

"Ditt värde minskar inte bara för att någon inte inser hur värdefull du är."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det finns även bra saker

För det mesta gnäller jag över mitt pendlande och det ber jag om ursäkt för. Kanske är det nästan fem år med SJ som gjort mig en smula bitter ... Under en eftermiddag den här veckan tog de upp detta på radiokanalen Din gata. Att vi resenärer är snabba på att högljutt sprida vårt missnöje när det blir fel, men är tysta när saker och ting går bra. Därför tänkte jag idag lyfta fram ett par händelser som jag har varit med om sedan jag började pendla till Varberg.
 
Jag minns inte riktigt vilket datum det var, men vid något tillfälle tidigare i höst, var mitt tåg försenat. Det började bli osäkert om jag skulle hinna med bussen till Getinge. När vi kom fram till Falkenberg frågade jag föraren på bussen som går mellan stationen och bussterminalen (gamla tågstationen), om det var möjligt att be bussen till Getinge invänta oss några minuter? Bussen till Getinge avgår kl. 18.15 och den här bussen skulle avgå kl. 18.08. Till saken hör att det tar mellan fem och tio minuter att köra/åka mellan stationen och bussterminalen. I alla fall för bussen. Han var ärlig och sade att han inte trodde att vi skulle hinna, men eftersom tågen var försenade i båda riktningarna, skulle han gå ut och kika på tidtabellen. Och vet du vad? Han avgick tidigare från stationen än vad han egentligen skulle OCH kontaktade bussen till Getinge. Jag hann med bussen med någon minuts marginal och innan Getingebussen skulle avgå, frågade föraren om passageraren från buss 10 (det vill säga jag) hade kommit. :-) STORT tack till er båda förare!
 
 
 
Nästa sak hände den 31 oktober. I och med stormen i början av veckan, hade jag tagit bussen till Falkenberg istället för tåget, men den här dagen struntade jag i det. Jag planerade att ta tåget. När jag kom fram till spåret såg jag att tåget var försenat. Egentligen ska det avgå 17.19 från Varberg, men nu var den preliminära tiden 17.44 ... Jag gick raka vägen till buss 652 som skulle avgå 17.33 (och vara framme i Falkenberg 18.23). Jag frågade om han möjligtvis kunde be bussen till Getinge att invänta oss (om det var möjligt)? Han trodde att det var svårt att göra det, eftersom det trots allt handlar om åtta minuter. Under resan till Falkenberg försökte han kolla efter andra alternativ för min del, men hittade inga. När vi närmade oss Falkenberg försökte han vid ett par tillfällen anropa bussen till Getinge, men eftersom de tydligen ligger på olika kanaler, fick han ingen kontakt. Men det gjorde inget. Jag var så glad över att han i alla fall hade försökt och att han dessutom var trevlig när jag frågade. :-) Vissa förare kan ju börja snäsa när man frågar dem saker och ting ...
 
Det jag gillar med Hallandstrafikens förare, är att nästan alla som jag har kommit i kontakt med är väldigt, väldigt trevliga. De säger hej när man kliver på, och hejdå när man kliver av. Vissa till och med skojar och är väldigt hjälpsamma när man har frågor. Tummen upp för alla er glada och trevliga förare! Hoppas att vi passagerare är lika trevliga mot er. :-)


Dagens citat:

"Underskatta aldrig kraften i enkelheten."
(Robin Sharma)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 2, avsnitt 5

I säsongens femte avsnitt får vi lyssna på intressanta diskussioner. Bland annat om Göta hovrätts dom i ett mål om en sexfilm som spridits. Där sänkte hovrätten skadeståndet rejält. Från 130.000 kr till 25.000 kr, eftersom hovrätten ansåg att det numera är mer accepterat att vara mer sexuellt utåtriktad. Mårten sade själv något väldigt intressant. Att det är som att jämföra att sänka skadestånd för misshandel eftersom självskadebeteende har ökat. Han har en poäng i det (fast nu var det i och för sig en kompis till honom som kläckte den här idén). Mårten har också skrivit ett blogginlägg om saken, som du hittar här.
 
 
 
Andra intressanta diskussioner är om båda måste vara nyktra när man cyklar på en tandemcykel och vad skärmdumpen är för ett slags bevismedel. Gustaf Wiklander lär även lyssnarna skillnaden mellan principen om bästa bevismedlet och bevisomedelbarhetsprincipen. Väldigt intressant poddavsnitt!


Dagens citat:

"Du kan ge utan att älska, men du kan aldrig älska utan att ge."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Barndomen - här kommer jag!

När jag flyttade ihop med älsklingen fick jag inte med mig alla mina saker. En hel del finns fortfarande kvar hos mina föräldrar i Malmö, varav den största delen är gamla lek- och skolsaker. Vid nästan varje besök har jag försökt ta med mig en del, men man får faktiskt inte plats med fasligt mycket i ett par resväskor.
 
Förra söndagen tillbringades hos mina föräldrar i syfte att rensa bland en del av mina saker. Bland annat gick jag igenom en kartong med skolsaker från årskurs tre, det vill säga när jag var nio år. Det är fantastiskt hur mycket av det som jag gjorde då, glömts bort. Trots att jag vände och vred på vissa böcker, kunde jag inte minnas dem. Andra saker mindes jag med värme. :-)
 
Jag tror att jag var sju år då bilden togs. Bilden finns i en bok som "sammanfattar" mina tre första skolår.
 
Emellanåt fick jag mig ett gott skratt. Framför allt av en lista på saker som jag var bra på, respektive behövde bli bättre på när jag var nio år.
 
"Detta är jag bra på
Jag är bra på att spela blockflöjt, jag är bra på matte, jag är bra på att springa, jag är bra på att diska, jag är bra på att baka och jag är bra på att läsa.
 
Detta kan jag bli bättre på
Jag kan bli bättre på att skriva, jag kan bli bättre på att rita, jag kan bli bättre på att spela fotboll och jag kan bli bättre på att prata engelska."
 

Ett broderi som jag gjorde på högstadiet.
 
Från högstadiet hittade jag två broderier, varav en som inte var helt färdig. Nalle Puhs kompis Nasse hade inga ögon! Men efter nio, tio år fick han äntligen det. :-)
 
Samtidigt som det kan vara småroligt att gå igenom gamla saker och minnas tillbaka, vet jag av egen erfarenhet att det också kan vara jobbigt mentalt sett. Utmattande. Att man, som jag, har lätt för att börja fundera och sedan fastna i funderingarna gör det inte lättare. Skönt med lite "avkoppling" i nutiden. :-)
 
 
 
 


Dagens citat:

"När du inte längre tror på allt du tänker, då blir du medveten och inser att tänkaren inte är den du är."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Barndomliga kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!