Det går inte att slappna av!

När man ska kolla sitt blodtryck är det viktigt att man är lugn och avslappnad. Det brukade min mamma poängtera när hon under högstadiet och gymnasiet kollade mitt blodtryck med jämna mellanrum. Fast det är fullkomligt omöjligt för mig att koppla av - oavsett hur mycket jag än anstränger mig för att slappna av. Därför blir det oftast att jag först får ett högt resultat och vid ett andra försök får jag ett normalt resultat. Jag minns hur min naturkunskapslärare på gymnasiet reagerade när vi under en laboration skulle kolla blodtrycket. Ögonen spärrades upp i fotbollsstorlek, ögonbrynen for upp i taket och munnen spärrades upp. Sedan frågade han lite tveksamt om jag brukar ha så högt blodtryck. Det var samma lärare som svarade att något har blivit fel, när jag frågade hur det kommer sig att vissa människor får melerad ögonfärg. Kan i nästa andetag tillägga att jag själv har just melerade ögon ...
 
Nej, ingen sjukhusbild. Däremot en blodgivarbild!
 
Är jag ensam om att ha svårt att slappna av vid just blodtryckstagningar? I och för sig har jag i alla år fått höra att alla är unika, men så fasligt unik kan jag väl ändå inte vara? Jag kan väl knappast vara den enda som inte tycker om sjukhus eller sjukhusmiljö och som hatar att göra andra besvikna? Nu undrar du kanske hur "hatar att göra andra besvikna" kommer in i bilden, och det ska jag förklara för dig. Genom att inte ha ett bra blodtrycksvärde (det vill säga genom att ha för högt blodtryck) inbillar jag mig att den som mäter mitt blodtryck blir besviken på mig. Därför anstränger jag mig lite extra för att slappna av. Korkat - jag vet!
 
Visst finns det övningar för att hålla sitt blodtryck i schack? Är nog hög tid att jag börjar träna mig i det. Kanske. Någon dag. Om man har ork. Eller tid.


Dagens citat:

"Det finns bara en slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt."
(Christopher Marley)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie