Jessicas grotta

Och så var tredje och sista delen av Greven av Monte Cristo slut. Precis som jag hade hoppats, fick man alla förklaringar i sista delen. Alla trådar som lagts ut knöts ihop till en vacker knut.

 

Även om historien i och för sig verkar lite för otrolig, köper jag som läsare det. På vissa håll var berättelsen även en smula för dramatisk, men även det köper jag och det dramatiska är inget som stör läsningen. Jag tycker att Alexandre Dumas på ett skickligt och bra sätt lyckas fånga människors mörker, här i form av girighet och ärelystnad, och på sina håll var berättelsen kolsvart. Men samtidigt kan han också förmedla det goda i människor och kampen mot det orätta. Greven är inte en alltigenom perfekt människa och det är jag tacksam för. Förmodligen skulle jag haft svårare för att svälja åtminstone delar av berättelsen, om inte greven haft sina mörka fläckar.