Jessicas grotta

Är det här slutet?

Hmm ... Det var mycket bättre skärpa i datorn när jag spelade in, än sedan den laddades upp. Dessutom hör jag något irriterande som jag ber om ursäkt för: Jag säger "och" istället för "att" vid minst ett par tillfällen. Förlåt mitt dåliga språkbruk!


Dagens citat:

"Du kan inte skaka hand med en knuten näve."
(Indira Gandhi)


Ha det så bra!
Avslutande kramar
Jessie
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katten Jones
skriven :

Vad som är bäst för dig vet bara du själv och ingen annan kan avgöra det åt dig. Känns det rätt att sluta skriva så är det förmodligen det... MEN jag tror inte att det är så du känner egentligen (dömt av videon).

Åter igen, du vet bäst själv. Jag vill ändå dela mina tankar med dig.

Kanske är det så att just den här berättelsen inte är redo att bli berättad än? Kanske behöver den mer tid och kanske finns det andra historier som vill bli berättade först? Kanske blir det extra svårt att möta ett hinder som detta just för att du lagt/lägger så mycket i just den här berättelsen? Kanske har du prestationsångest, precis som vem som helst kan få? Kanske är du rädd för att misslyckas till den grad att du helt omedvetet blockerar dig själv? Kanske är det så att du just nu behöver hämta andan, så att säga, i ditt skrivande?

Jag tror inte att det någonsin "är meningen" att man ska sluta med saker man älskar (visst finns det gränser när man talar om destruktiva saker så som droger, men du förstår vad jag menar. Jag tror att alldeles för många av oss förlorar de där sakerna vi älskar för att vi inte tar oss tid till dem, för att de är "barnsliga" eller "dumma", för att de "inte leder någon vart", för att "jag är ändå inte bra på det", för att vi är rädda. Säkerligen finns det fler skäl ändå.

Jag tycker det vore fruktansvärt om du tog något du älskade ifrån dig, helt frivilligt. Om något gör dig glad så önskar jag dig mer av det, inte mindre. Dock förstår jag att det kanske just nu känns som att du inte längre blir glad av det. Och jag vill att du ska förstå att det är okej det med. Vi brukar hamna i konflikt med de vi älskar mest då och då. Ibland tar det tid att reda ut det och det är också okej, man kan inte tvinga relationen på plats igen. Ibland måste man vila ifrån varandra, ibland hittar man vägar runt och igenom.

Långt och flummigt och möjligen oklart, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Sen kanske jag är helt ute och cyklar, du vet ju bäst själv (upprepningar är viktiga ibland), men kanske kom jag med något tänkvärt i alla fall.

Lycka till oavsett :) Jag fortsätter följa dig här.

Svar: Oj då ... Du lyckades faktiskt sätta ord på känslor och tankar som jag har känt och tänkt, men inte riktigt velat erkänna för mig själv. En mängd av det du räknade upp, plus att jag inte mår så bra just nu (på det psykiska planet, men jag tror att det börjar ordna upp sig), är nog förklaringen till att jag känner som jag gör.
Jag förstår precis vad du menar och du ska ha ett stort tack för dina kloka tankar :-) jag tror att det var lite det som jag behöver just nu. Det fick mig att fundera ett varv till. Och le. :-) Bloggen kommer jag fortsätta med ett tag till, även om jag då och då känt att jag inte orkar skriva dagliga inlägg längre. Hur jag gör med mitt skönlitterära skrivande får jag se. Men tack vare dig ger jag det nog ytterligare ett försök, för precis som du säger så vill jag egentligen inte sluta. Jag älskar att skriva. Det har jag alltid gjort. Jag måste bara försöka lära mig att släppa tanken på att det jag skriver måste vara perfekt.

Tack än en gång! <3
Jessica