Jessicas grotta

Med det här inlägget menar jag inte alls att klaga på flytten till Falkenberg. Långt ifrån. Att bo i Falkenberg när man jobbar i Varberg underlättar enormt. Dock har jag insett att det även finns en "mörk" baksida ...

 

Mindre lästid är antagligen mitt största problem. När vi bodde i Getinge hade jag rätt mycket lästid till och från jobbet: en halvtimme till/från Falkenberg samt ytterligare en kvart om jag valde att ta tåget till/från Varberg. Om jag däremot tog bussen mellan Varberg och Falkenberg (vilket jag för det mesta gjorde på eftermiddagarna), byttes den där kvarten ut mot femtio minuter. Observera att dessa tider endast gäller enkel resa. Hur mycket tid har jag nu? Mellan fem och tio minuter mellan Falkenbergs bussterminal och tågstationen samt ytterligare en kvart på tåget mellan Falkenberg och Varberg. Förstår du mitt problem? Förstår du?!

 

 

Att jag inte längre träffar de trevliga bussförarna som kör linje 351 mellan Halmstad och Falkenberg, är ytterligare ett problem. Efter lite mer än ett halvårs pendlande, känner man igen förarna och börjar etablera en viss kontakt. Man inbillar sig att man blir kompis med förarna. Känns nästan lika sorgligt som när jag inte längre kunde träffa min nallebjörnskonduktör, som brukade jobba på tågen mellan Eskilstuna och Stockholm.

 

I och för sig är två nackdelar i jämförelse med ännu fler fördelar ingenting. Det är som två droppar i ett gigantiskt hav. Men ändå. Det finns tyngd i de båda ovanstående problemen. Det är ingenting som man bara kan vifta bort. Å andra sidan är problem till för att lösas, så jag får se till att hitta en lösning till det första problemet. Det andra problemet är däremot svårare att göra något åt. Jag får nog helt enkelt försöka leva med det.