Mot Falkenberg!
Den sista januari fick vi tillgång till vår "nya" lägenhet i Falkenberg och under den första februari började vi flytta in.
Runt klockan 9.00 åkte älsklingen bort till Statoil för att hämta släpet som vi hade bokat. Under tiden gick jag ned till förrådet för att fixa i ordning säckakärran och hämtade upp den till lägenheten, så att det skulle bli lite enklare att flytta vår tvättmaskin.
När älsklingen var tillbaka, var det dags att börja bära in våra möbler till släpet. Smart som han är, hade älsklingen föreslagit att vi skulle börja med skänken - den möbel som jag tycker är tyngst och värst att bära. Tack vare detta gick det förvånansvärt enklare att bära den från lägenheten till släpet. :-)
Så snart släpet och bilens bagageutrymme och baksäte var fyllda, bar det av mot Falkenberg. Vi kämpade på med möbler och lådor och under tiden kom grannar förbi och hälsade. När jag stod och skulle hämta något ur släpet (minns inte om det möjligen var en kartong), ställde sig plötsligt en kvinna bredvid och tittade på mig. Sedan frågade hon om det var vi som höll på att flytta in. Försiktigt svarade jag att det var vi och började bli orolig för att vi kanske hade gjort något dumt. Glatt presenterade hon sig och förklarade att hon och hennes make bor vägg-i-vägg med oss och hälsade oss välkomna. :-)
Till slut var det i alla fall dags för skänken och vi började med nederdelen. Halvvägs upp i trappan till vår lägenhet, upptäckte vi att en av grannarna som jag tidigare hade hälsat på (och som bodde på bottenvåningen) kom utrusande från sin lägenhet och uppför trappan. Han ville byta plats med mig och hjälpa älsklingen den sista biten. Han hjälpte även till med skänkens ovandel. Väldigt tacksamma tog vi emot hans hjälp. Så himla snällt! Ytterligare en granne kom ut och hälsade oss välkomna och ville även ha hjälp med att öppna en flaska som hon hade problem att få upp. Älsklingen kom till hennes undsättning.
Totalt blev det tre laster med släpet och sista gången (när vi hade lämnat tillbaka släpet på Statoil i Getinge), fyllde vi bilen med lite kartonger och annat smått och gott. I skrivande stund finns det fortfarande lite kvar i lägenheten i Getinge, men det orkade vi inte ta då. När allt var färdiglastat för den kvällen, hade klockan hunnit bli 21.30 - 22.00. Den kvällen gick vi och lade oss rätt tidigt.
Dagen efter blev det lite mer bärande (mest för älsklingens del), men inte lika mycket som under lördagen.
Sammanfattning:
Det ord som jag och älsklingen sade mest under flyttens första dag: Oj!
De ord som jag sade näst mest: Förlåt... och Aj!
Benen är fulla med blåmärken och jag har träningsvärk i hela kroppen.
Hittills trivs jag i lägenheten i Falkenberg. :-) Den är fin och dessutom är det skillnad på att gå upp kl. 6.00 istället för 5.15. Och att komma hem en timme tidigare på kvällen! :-) Hankatten är förtjust i att springa upp- och nedför trappan vi har (lägenheten är uppdelad på två våningar). Det här kan bli bra. Nu ska vi bara komma i ordning.
Dagens citat:
"Jag lär mig fortfarande."
(Michelangelo vid 87 års ålder)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie