När är det läge att hålla tyst?
Jag har som bekant en del problem med att tänka till innan jag talar. Oftast gör jag motsatsen och självklart är det inte alltid klyftigheter som hoppar ur munnen på mig. Långt ifrån ...
Dock är det kanske en klok idé att tänka till både en och två gånger innan man ger sig i kast med att tjafsa emot sin chef, oavsett om man vet att man har rätt. Framför allt om man tydligt visar hur sur man just då är på chefen och om chefen är minst lika arg ...
I de allra flesta fall väljer jag att svälja den smula stolthet jag har och vara tyst. Trots mitt ganska eldiga temperament, är jag inte förtjust i att bråka - men jag gör det om jag måste. Jag har lärt mig att svälja det mesta och göra det under en hyfsat lång tid. Men till slut blir det för mycket. En dag får jag nog.
Anledningen är enkel. Jag är fruktansvärt trött på att bli trampad på. Det har jag blivit allt för mycket i mitt liv. Det räcker. Jag har fått nog!
Visst gör jag en del fel, fast det händer också att jag gör en del rätt och att då få motsatsen kastad i ansiktet på mig, är något som jag har väldigt svårt för. Som jag skrev tidigare kan jag svälja det en tid, men till slut klarar jag inte av det. Tydligen är ett halvår (cirkus) gränsen för mig.
Hade det varit en "vanlig" kollega, hade jag inte brytt mig så mycket. Fast när det gäller chefen ... Var går gränsen? När är det okej att sätta ned foten och när ska man knipa ihop munnen? Finns det en handbok för sådant här?
Dagens citat:
"Du föddes inte som vinnare, och du föddes inte som förlorare. Du är vad du gör dig själv till."
(Lou Holtz)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie