Det kunde ha varit jag
Jag förstår precis hur han känner:
(Källa: Reddit - http://i.imgur.com/VbPXvm1.gif)
Jag är livrädd för spindlar. Min pappa sade vid något tillfälle att när jag ser en spindel, skriker jag som om det vore en haj. Riktigt så är det väl inte ... Bara nästan.
Lustigt nog var jag inte fullt så rädd när jag var liten. Jag har ett tämligen starkt minne från en händelse när jag var ganska liten. Min mamma satt i soffan och sydde figurer med sina pärlor (tror jag det var, hon satt i alla fall i soffan och gjorde något). Rätt som det var upptäckte jag att det satt en enorm spindel (nåväl, kanske inte enorm, men den var rätt så stor) på väggen ovanför henne. Jag gick ut till badrummet, hämtade en bit toalettpapper och dödande spindeln som om det vore den mest självklara sak i världen. Om den händelsen skulle ha utspelat sig idag, skulle jag ha sprungit skrikandes ut ur lägenheten. På en gång. Utan överdrift.
I vårt badrum i Köping. I den lägenheten kryllade det av spindlar ...
Under en psykologilektion på gymnasiet såg vi en film som handlade om fobier. Nu handlade nog i och för sig inte hela filmen om just fobier, men det var i alla fall en del av det som de pratade om. Hur som helst, där fick jag lära mig att fobier egentligen speglar något annat. Att man har varit med om något, men att detta tar sig uttryck som rädsla för exempelvis spindlar. Undrar om det är samma sak med mig? Det skulle i så fall vara intressant att få veta vad det är som jag egentligen har upplevt, som visar sig som spindelfobi. Känner du till någon bra hypnotisör som jag kan använda? ;-)
Dagens citat:
"En diamant är bara en bit kol som hanterade press exceptionellt bra."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie